Nu har jag grejat med den här boken i några dagar och redan fått mycket insikt i mig själv
Kollar folk i ögonen får mega ångest men gör det.
Det är som jag har gått och väntat på någon sort av riktlinjer om hur jag ska bete mig tack vare denna boken så fattar jag ordentligt.
Tack till er på det här forumet som skriver om era problem så att man får upp ögonen och ser att det finns en psykisk sjukdom där ute som heter bdd.
Många som jag som gått runt och trott det är fel på oss vissa troligen hela livet fy fan vilket bortkastat liv.
Jag är glad att jag är hyfsat ung fortfarande så jag kan försöka leva ett bättre liv.
Tänk vad lite information kan göra, tänk vad mycket lidande jag kunde blivit besparad om jag fått den tidigare.
När jag gör testen i workbook ligger jag på moderatly severe bdd.
Hade jag gjort det testet i 16 årsåldern hade jag legat på severe bdd.
Jag har alltså behandlat mig utan att veta om det, en stor del är nog att se det positiva med det negativa och framför allt analysera skiten ur allt och vara öppen för positiva tankar.
Tex om någon skrattar när man går förbi någon på stan.
Då tänkar man ju *Dem skrattar åt mig* Men då tänka Han berätta ett skämt precis när jag gick för bi etc.
Ska nog komplettera med en psykolog längre fram men ska fortsätta göra ut denna boken och sen se var jag står.
Malins mamma=Ängel
