Jag har läst...

[CyanideCupcake]

Kodstycke:

Och jag mådde så dåligt över att jag tydligen inbillat mig själv över att jag var normal

*nickar* Min mobil har varit på lagning i två och en halv vecka nu och lånemobilen har ingen kamera. Fick sjuk ångest när jag upptäckte det. Har alltså int ekunnat fota mig under den här eprioden och dte har varit skitmycket, men jag har gjort det. Fram tills häromdagen jag kom på att jag ju kan låna mammas digitalkamera. Och sen var dte kört. Blev helt förtvivlad över att jag tillåtit mig själv att gå runt och SE UT sådär i över två veckors tid. I förnekelse, utan att inse. Hur kunde jag?

[CyanideCupcake]

Kom på att jag inte svarat på frågorna än...har en känsla av att svaren kan variera mycket beroende på vilken typ av dag jag ahr, men ändå.

1.Vackra människor har allt.
Nej, men de har lättare att få saker de vill ha.
2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende. Det här ser jag som en självklarhet...men det kan bero på att jag faktiskt har ett fysiskt probvlem (min rosacea) som folk öppet komemnterat och frågat om. Så det är för mig helt självklart.
3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne.
Nej. Skulle absolut inte applicera den här logiken på andra människor. Även om jag när jag mår som sämst kan känna att dte är min fulhet som person som "läcker ut" och speglas fysiskt. Men innerst inne vet jag att jag är en ganska bra person.
4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.
Ja. Jag skulle inte sky sociala situationer så mycket, skulle få komplimanger och uppskattning och det i sin tur skulle leda till att jag har lättare att imponera i många sammanhang. (arbetsintervjuer, etc.)
5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig. Inte nödvändigtvis tycka mindre om mig (om de redan känner mig), men bli avskräckta, chockade och tycka synd om mig.
6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv. Absolut. Att jag ser bättre (mindre deformerad ut) skulle självklart göra att folk inte stirrar så mycket och kanske även vågar närma sig mig om jag går ut. Jag har alltid varit den som blivit "över", ingen har velat komma nära mig.
7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv.
Ja. Hade jag varit vacker (eller i alal fall normal) skulle jag inte haft så svårt för sociala situationer och skulle därför fått ett bättre jobb, haft fler vänner...framstått som mer attraktiv -på alla sätt- i folks ögon.
8.Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt.
Ja. Självklart. För andras såväl som min egen skull. För mig själv på så sätt att jag slipper åtmisntone några blickar eller kommentarer, och för andra på så sätt att de inte blir så chockade.
9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende. Ja.
10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det.Ja.

[ESM]

Hej!

Jag har inte läst igenom allt här än, men lite grann, och jag vill tacka Malins mamma, du är guld värd som engagerar dig på det här sättet! Självklart Malin också som startade allt, tack

Tänkte nu också ta och svara på de där frågorna:


1. Vackra människor har allt. – Nej, absolut inte. Det enda jag kan säga att de har gemensamt är att de enligt min uppfattning har ett vackert yttre. Något annat känner jag ju inte till (om det inte är människor jag känner, förstås).

2. Det första folk lägger märke till hos mig är det som är fel med mitt utseende. – I många fall är det antagligen inte så, men ibland kan det nog stämma. Jag tror dock inte att det betyder att folk bryr sig om de ”defekterna”, och de ser dem antagligen inte heller som "fel".

3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne. – Nej, det stämmer inte. Däremot kan ev. ens egen syn på sig själv till viss del visa hur man är innerst inne. Exempelvis kan jag tänka att – ” om en person känner missnöjdhet med sitt yttre, och låter sig själv må dåligt över det, måste detta tyda på att personen inte har en särskilt stark självkänsla ” (annars skulle man väl inte straffa och hata sig själv p.g.a. sitt (enligt egen uppfattning) fula utseende, eller?) Sedan har ju alla sina egna uppfattningar om hur människor med låg självkänsla beter sig. Däremot är det ju normalt inte sådana tankar som dyker upp hos andra människor om de inte först har blivit upplysta om vår egen syn på oss själva. Hmm... gick det att förstå min poäng där? 

4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare. – Jag har förstått att antagligen alla BDD:are tänker detta. Det kan exempelvis se ut så här: Jag hatar hur min näsa får mig att se ut - Jag behöver operera min näsa för att tycka om hur jag ser ut - När jag tycker om hur jag ser ut kommer jag tycka om mig själv – När jag tycker om mig själv kommer mitt liv bli mycket lyckligare.
Detta sätt att tänka på fungerar inte eftersom BDD inte är ett fysiskt problem utan en psykisk sjukdom. Detta faktum gör det alltså omöjligt att bli frisk genom en fysisk åtgärd!
För en BDD:are förändras alltså inte synen på en själv även om det vore möjligt att köpa sig en ny kropp eller ett nytt ansikte. Detta eftersom sjukdomen skulle hitta nya ”fel” hur mycket personen än skulle ändra i sitt yttre. Allt sitter i huvudet!

Det enda sättet för en BDD:are att bli lycklig är att acceptera sin felaktiga syn på sig själv och kämpa för att förändra den.

5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig. – De skulle inte tycka mindre om mig som person men möjligtvis tycka sämre om mitt utseende. Dock förstår jag att det utseende som jag anser är det riktiga, alltså hur jag egentligen ser ut, redan har setts av alla som någonsin har tittat på mig. Detta eftersom det inte skiljer sig ifrån det ”maskerade”, (enligt min uppfattning) acceptabla och fina utseende. Detta sker bara i mina egna ögon.
 
6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv. – Både ja och nej. Eftersom jag, efter träning, sminkning och vissa andra ritualer, kan känna mig relativt nöjd med mitt utseende, kan jag genom att kontrollera mitt yttre, förändra mitt mående för just den stunden och tills ”masken” går av igen. Och när jag är nöjd med hur jag ser ut, tänker jag inte på utseendet i lika stor utsträckning, vilket ger möjlighet till ett helt annat socialt liv. Men allt detta är ju bara i begränsad och kontrollerad mängd. Därför förlorar jag ju kontrollen, om och om igen, om saker och ting inte går enligt mina planer och behov. Detta visar ju att jag egentligen inte har någon kontroll alls.

7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv. – Nej, det är däremot synen på mitt eget utseende som är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv. Eller rättare sagt, orsaken till att för lite har hänt.
 
8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt. – Ja, sådana krav har jag på mig själv. Eftersom jag väljer att sträva efter att känna mig fin, vilket ritualerna och sminkningen får mig att göra, så lever jag hellre ett begränsat men stundvis lyckligt (?) liv, än ett liv utan sminkningen och kraven, då jag istället STÄNDIGT skulle begränsa mig själv.

9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mig att vara nöjd med mitt utseende. – Nej, jag har aldrig känt mig påverkad av ideal på det sättet. Jag känner inga krav utifrån att behöva se perfekt ut. Dessa ”perfekta” krav är enbart vad jag, enligt mig själv, måste uppnå för att få känna mig nöjd.

10. Det enda sättet för mig att gilla mitt utseende är att ändra på det. – Jag vill oftast inte ändra på mitt utseende, jag vill bara förfina det så att det blir så perfekt som möjligt. Fast det kanske är samma sak? Men nej, självklart förändrar inte det i längden hur jag ser på mig själv, det är jag medveten om. Men hur ska man lära sig att känna det också?


Nu kan jag tänka mig att inte många orkar läsa igen det här inlägget, det blev lite fööör lång kanske...
Men om någon mot förmodan har kommit så här långt, så kommentera gärna om det är något som ni känner igen er i, eller kanske inte alls håller med om... skulle i vilket fall som helst vara kul att få höra andras uppfattningar   

[empan]

1 Vackra människor har ett försprång i livet vid första anblicken ,men livet är mer komplicerat än det yttre. Själens lycka är oberoende av utseende.

2 Eftersom man själv fokuserar på sin defekt/fulhet blir det lidande att bli observerad oavsett ,då man inte är fulländad.

3 Ens yttre speglar insidan på så vis att man signalerar med kroppsspråket , men på ett djupare plan har inte det yttre med att göra hur man är på insidan.

4 Om jag hade ett utseende som jag önskade skulle hela mitt liv vara förändrat till det bättre , skulle kunna acceptera mig själv och slippa isolera mig från allt som hör livet till. Att leva isolerat är inget värdigt liv.

5 Om människor verkligen visste hur jag egentligen såg ut finns inte ens i min tankevärld. Skulle aldrig kunna visa mig för människor hur jag egentligen ser ut , det skulle vara allt för beklämande för min egen del .

6 Genom att lägga all min ångest , min problematik på mitt utseende kan vara ett sätt att beskydda mig själv ,  ja , från att kunna skapa ett känslosamt och socialt liv. Öppet sårbar.

7 Mitt utseende har mkt  att göra med det som har hänt i mitt liv, har inte vågat gå in i relationer pga mitt utssende och min ångest för närhet, personen kommer upptäcka efterhand hur jag egentligen ser ut och är , och jag kommer vara  blottad och förnedrad.

8 Jag gör aldrig vad jag kan för att se så bra ut som möjligt , blir bara besviken. Vill inte bli uppmärksammad av människor , vill inte synas , skulle helst vilja försvinna när jag blir observerad ,främst  av killar / män , och känner mig mer avslappnad som taskigt klädd osminkad, dock ändå döljande av min defekt med kläder. Då vet jag att jag ändå kan se bättre ut , om någon gav en uppmärksamhet ändå.

9 Reklam påverkar alla mer eller mindre. Men min sjukdom beror inte på massmedia, den sitter djupare själsligen.

10 Om jag kunde förändra min defekt skulle jag kunna hålla huvudet högt igen.

Vet inte om jag lider av bdd, men mitt liv kretsar kring yttre perfektion , perfektion för mig.

[tristan]

1. Vackra människor har allt. Nej, men de får i alla fall en chans innan folk dömer dem.
2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende. Ja, det har dem gjort helt klart för mig att de gör.. ett tag försökte jag kompensera det här med min personlighet, vilket kanske är anledningen till att jag har några få vänner, men efter ett tag gav jag upp..
3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne. Nej. Det yttre har inget att göra med det inre.
4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare. Ja. Mitt självförtroende skulle vara mycket större och jag skulle inte velat isolera mig från sociala situationer... jag kanske till och med skulle tycka om dem.
5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig. Jag har aldrig trott att jag kunnat dölja mitt utseende för människor... det spelar ingen roll vad jag gör med det, jag ser fortfarande ut som jag gör. Något liknande är väl dock att jag har haft nära vänner över nätet - som jag kunnat prata med utan att de behövt titta på mig. Men förr eller senare har de velat träffats i verkligheten, vilket lett till att jag stött ut dem från mitt liv.. jag har blivit så rädd för att de ska börja hata mig när vi träffas.
6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv. Jag kan inte kontrollera mitt utseende. Fast ibland har jag bra dagar och tycker att jag ser bättre ut, och de dagarna har jag mått bättre och kunnat göra fler saker.
7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv. Det mesta, ja.
8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt. Jag har ofta olika uppfattningar om det här. Jag kan ju definitivt inte gå utan smink - det är ju självklart. Men om jag har för mycket smink på mig är jag rädd att folk ska tro att jag anstränger mig för mycket, vilket ju inte är någon ide för mig eftersom jag ändå är så ful. "Tror hon att hon någonsin skulle kunna se bra ut eller vadå?"
9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende. Nej.. jag har aldrig jämfört mig med folk i media.. jag tycker alltid att de framställs som för perfekta, för omänskliga. Jag vill inte se ut som dem, jag vill bara se normal ut..
10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det. Jag har aldrig gillat mitt utseende, och jag är inte arton så jag kan inte ändra på det eftersom mina föräldrar aldrig skulle gå med på någon skönhetsoperation... sen så vet jag inte heller om det skulle hjälpa. Mina (största) problem är att mitt ansikte är jättesnett och mina ögon sjukt små. Jag har kollat, och det verkar inte gå att göra så mycket åt..

[Malins mamma]

Hej!
Jag har inte skrivit nåt svar i den här tråden på länge ser jag, men jag vill tacka er som har svarat här och som jag skrev i början (tror jag?) så ger de här frågorna en liten fingervisning om hur mycket felaktiga uppfattningar man har och därmed hur dåligt man mår pga sitt utseende.

Ni som har svarat många "Ja" på frågorna, nu senast Godessceline, Empan och Tristan skulle jag rekommendera att läsa igenom hela den här tråden (jag vet den är ganska lång och den kom kanske in på lite avvägar ibland, men ändå). Jag tror att jag har gått igenom de flesta punkterna (med hjälp av Dr Cash´s bok). Tänk igenom om det är så att ni har fått en del missuppfattningar om er omvärld, tänk om verkligheten inte är som ni tror. Eftersom BDD inte bara innebär att man ser sitt utseende förvrängt utan även innebär att man har en förvrängd uppfattning om sin omgivning så finns det starka skäl för er att noggrant gå igenom de frågor som ni har svarat "ja" på. (Och de som ni svarat "nej" på är ni redan klara med.)

Fråga gärna om det är nåt som är oklart ännu.

ESM, du svarade med många "nej" och dina "ja"-svar var väldigt flexibla, det innebär att du är på rätt väg i kampen att bli fri från BDDn.   (Och jag skulle uppskatta mycket om du ville delta lite mer i diskussionerna här på forumet.    )

jag vill tacka Malins mamma, du är guld värd som engagerar dig på det här sättet! Självklart Malin också som startade allt, tack

Tack så mycket själv för uppmuntran!     

[melody]

1. Vackra människor har allt.
Håller nästan med fullt ut. Vackra människor blir fullt accepterade av "flocken", och lever ett väldigt rikt liv jämfört med mig och andra som känner sig som på gränsen till ett missfall.

2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende.
Ja, dels märker de allt som är fel med mitt utseende (alltså hela mig) och stör sig på det, men också min utstrålning som ligger på noll.

3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne.
Ja, shit det känner jag verkligen. Jag är ful, alltså tror folk att jag är vidrig, hemsk, tråkig, dum, fjantig, blyg, pinsam även som person. Och så känner jag ju mig.

4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.
100% Ja!! Det är det jag drömt om sen mellanstadiet, att vara vacker!! Jag skulle få LEVA! Drömmer än idag.

5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig.
Ja, det är jag övertygad om. Tycker synd om människor som måste stå ut med mig då jag inte hunnit gå igenom alla defekter och försöka täcka över och dölja dem.


6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv.
Ja, jag måste kontrollera det. Om jag inte gör det svämmar fulheten över helt.

7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv.
Ja, jag blev mobbad för mitt utseende, utstött, och osäkra idioter till killar pga mitt utseende (som inte vågade sig på snygga tjejer) och jag tackade ja till relation för jag behövde bekräftelsen. Alla vänner jag förlorat är pga av mitt utseende - > eller mer hur jag betett mig eftersom jag kännt mig skitful.

8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt.
Ja. Så är det Minsta chans jag har så åker täckstiftet fram, eller pappret som ska ta bort svetten från ansiktet.

9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende.
Ja, jag är ju precis raka motsatsen till idealet. Mår jättedåligt av att gå förbi tidningshyllan i affärer, retar mig nåt så förbannat på alla dessa perfekta ansikten, och drömmer mig samtidigt in i hur det är att leva ett liv med ett "sött" ansikte.

10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det.
Ja, jag har inga större problem med halsen och neråt, det är okej. Men ansiktet och håret. Jag vill helst byta ut allt, men det går ju inte. Bara det att jag är så övertygad om att precis allt är så fel med mitt ansikte, och att alla tänker det när de ser mig. Det finns ingen fulare människa.
 

[CyanideCupcake]

Alla vänner jag förlorat är pga av mitt utseende - > eller mer hur jag betett mig eftersom jag kännt mig skitful.

Inser du skillnaden mellan de där två?

[Norpan]

1. Vackra människor har allt.
Nej det vet jag att de inte har, men de har kanske inte lika mycket oro och ångest. Jag brukar tänka på att de har det så lätt i livet, men jag vet nog innerst inne att det inte är så enkelt.
2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende.
Ja, men det är en tydlig defekt. Inte som vissas som kanske är inbillade, det hade varit bättre om det vore en sådan, men det är det tyvärr inte.
3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne.
Nej det tror jag inte. Själen är något helt annat!
4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.
Lycklig tror jag kanske inte att jag hade varit men en stor börda skulle lyftas från mig.
5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig.
Om de verkligen stirrade på defekten så skulle de kanske tycka att den var ful, men jag tror faktiskt att de tycker om mig för den jag är. Sen finns det kanske sådana ytliga personer som bara bryr sig om det yttre, men de som är ens riktiga vänner gör inte det.
6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv.
Svar nej.
7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv.
Ja, ångesten för det har gjort att jag i perioder mått mycket dåligt. Men jag vet att det egentligen inte var felet från början. Efter operationerna så har jag dock mått piss för då vet jag att det var mitt eget fel att det blev dåligt.
8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt.
Jag vet faktiskt inte, det var operationerna som gjorde att ångesten ökade till orkanstyrka från att mest varit hårdare vindar.
9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende.
Det tror jag däremot. man blir matade med det nästan varje dag alla dagar om året. Jag blev besatt av det "perfekta"
10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det.
Jag trodde det, nu vet jag inte om det är möjligt att få bort defekten längre utan att sabba det ännu mer.

Om jag hade kunnat göra plastikoperationerna ogjorda så hade jag det utan minsta tvekan!!!!

[Tanja]

Vad bra att det finns en sån här sida där man får prata om sånt här utan att folk blir irriterade på en!
Jag försöker alltid prata så lite som möjligt om hur illa jag tycker om mitt utseende för att "vanliga människor" inte verkar vilja höra om det,de verkar mest tycka att man är tjatig och irriterande och ytlig när man råkar ta upp det och då känner man sig precis sådan och tycker ännu mindre om sig själv för att man är så utseendefixerad...De verkar inte ta en på allvar och tror inte att man verkligen kan tycka så illa om sig själv på riktigt...Det känns så jobbigt att aldrig få prata om det man hela tiden tänker på,det tär på en,äter upp en inifrån...
Jag grät när jag hittade den här sidan och läste...Det är så skönt att veta att jag inte är ensam,att det finns fler som känner som jag...fast samtidigt hemskt för jag vill ju inte att någon ska behöva må såhär dåligt...
Jag hatar den här sjukdommem (vet inte ens om jag har bdd men jag tror det nu efter att ha läst)...
Jag hoppas verkligen att alla här inne blir fria någon dag och får må bra och LEVA!

Styrkekramar till er alla

/Tanja

[Phobic]

Sådana här är mina uppfattningar:

1. "Vackra människor har allt." Nej, så behöver det absolut inte vara. En person som är vacker kan självklart ha massor av brister. Men - de är just vackra, något som jag inte är, och därför avundas jag vackra människor otroligt mycket. Jag kan värdesätta olika förmågor jag har och tycka att jag är bra på vissa saker, till exempel är jag nöjd med mina studieresultat, men mitt utseende avskyr jag. Eftersom jag själv är så fixerad vitt mitt utseende så kan jag ofta höja skönhet som egenskap till skyarna. När jag pratar kan det nog låta som om jag tycker att vackra människor har allt, för jag önskar ju så förbannat mycket att jag skulle se bättre ut. Men rent rationellt sett så inser jag att påståendet att vackra människor nödvändigtvis "har allt" är fel. 
 
2. "Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende." Ja! Eftersom jag är så defekt, eller åtminstone upplever mig vara det, så tror jag starkt att det är så.

3. "Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne." Nej nej nej. Däremot är ju utseendet det första intrycket när man möter en ny människa och många har väl en del stereotypa uppfattningar om hur exempelvis en person med emo-stil beter sig. Men när man lär känna en människa så visar sig ofta fördomarna man har vara osanna. Det jag är rädd för är är att folk när de ser mig skall bli så förskräckta över hur jag ser ut att de helt enkelt inte vill ha kontakt med mig.
 
4. "Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare." Ja! Då hade jag inte behövt stå i timmar och sminka mig men framförallt hade jag inte behövt oroa mig hela tiden över vad andra tänker om mitt yttre.

5. "Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig." Nej, människor som jag redan känner tycker om mig för andra egenskaper än mitt utseende. Deras uppfattning skulle inte ändras. Däremot kanske en person som jag bara räffat en gång (sminkad) skulle ändra sin uppfattning om mig drastiskt om denne såg mig osminkad nästa gång, och nte vilja ha kontakt med mig längre.

6. "Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv." Ja, att gå ut sminkad ger mig lite självsäkerhet även om BDD-tankarna finns där hela tiden. Att gå ut osminkad är en omöjlighet.

7. "Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv." Ja. Till exempel har jag blivit retad för mitt utseende i grundskolan och det är en av orsakerna till att jag utvecklat BDD. Men det är nog snarare så att mitt utseende är orsaken till att mycket inte har hänt i mitt liv - mitt yttre har gjort att jag gått miste om mycket som jag velat göra för att jag inte vågat. Mitt sociala liv har varit begränsat så länge jag kan minnas eftersom jag isolerat mig en hel del pga hur jag ser ut.
 
8. "Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt." Ja. Detta gäller mig, men inte andra. Jag är väldigt fixerad vitt mitt utseende eftersom jag tycker det är så groteskt. Jag behöver lägga ner mycket tid på sminkning för att se ok ut, men alla andra, som ser bättre ut än mig, har inte alls samma behov av det. De ser ju redan helt ok, eller bra, ut.

9. "Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende." Nej, jag jämför mig inte så mycket med retuscherade bilder på personer som fått professionella sminkningar och har fått kläderna valda av modespecialister. Mitt mål är inte att se ut som dem. Jag jämför mig med människor jag ser på stan mer och vill se normal ut, som de gör. Medias budskap om att man skall göra allt för att se bra ut tar jag heller inte till mig av mycket. Jag håller inte med om det budskapet, jag tycker inte utseendet inte är så himla viktigt. Det är inte veckotidningarna som säger till mig att jag måste se bra ut - det är jag som säger till mig att jag måste försöka se normal ut innan jag visar mig bland folk.

10. "Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det." Jo, så känns det, men jag har såpass mycket BDD-insikt att jag inte skulle besöka en plastikkirurg. Jag hade kanske inte blivit nöjd med resultatet och då hade BDDn blivit ännu värre, och om jag hade blivit nöjd så hade min fixering vid kroppsdelen jag opererat förmodligen bytts ut mot en fixering vid någon annan kroppsdel. Det jag kan tänka mig att göra däremot är att fortsätta testa olika acnemedel för att se om något fungerar för mig. Men det hade en icke-BDDare med all säkerhet också kunnat göra.

[CyanideCupcake]

Tänkte det kanske kunde vara bra att ta om det här testet nu när jag för tillfället är inne i en period med sjukdomsinsikt...kan ju vara bra att kunna jämföra när man faller tillbaka, om inte annat.


1. Vackra människor har allt. Nej. De får fördelar eller chanser andra inte får, men kan fortfarande drabbas av dödsfall, sjukdom, eller tragedi.
2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende. Här måste jag fortfarande svara ja...tyvärr. Folk värderar andras ansikten konstant, det är bara så det är. Dock handlar det för mig just nu bara om komplex, inte defekter. Stor skillnad.
3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne. Nej, men det kan reflektera en del av ens attityd då vackra människor oftast blivit bättre behandlade i livet.
4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare. Inte MYCKET lyckligare, men till viss del. Det vore skönt att inte känna att man vill ändra på nåt. Dock känner jag inte längre att jag MÅSTE ändra på mig.
5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig. Jag har inte morphat på ungefär ett halvår och kunnat visat mig osminkad på jobbet en hel del, även om det alltid gör mig illa till mods. Det finns just nu inget "egentligen" i hur jag ser ut; bara "jag" med alternativt utan smink.
6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv. När det var som jobbigast var det så, ja. Eller vafan, who am I kidding...jag hade ingen kontroll över huvud taget.
7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv. Till viss del, eftersom mycket av det jag mobbats så hårt för hade att göra med mitt utseende.
8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt. Nej, det tycker jag väl inte. Normal hygien och grooming räcker; även om jag självklart har dagar då jag gör allt som tänkas kan utseendemässigt men ändå inte blir nöjd.
9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende. Njaej. Det gör det svårare och väldigt jobbigt, men...inte omöjligt. Det kommer bara ta lite tid.
10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det. Nej.

[Wolfie]

Hej! Är en 29 årig kille och känner att det är dags att ta i tu med mitt problem då jag har fått barn och vill inte att hon ser mig bete mig som jag gör.
Kanon forum många som har samma problem som jag ser jag:)
Måste ju betyda att det inte finns något problem då eller hur?

1. Vackra människor har allt.
Någon som uppfattas som vacker av en människa kan få fördelar men termen vacker är rätt bred tex snubbe a kan tycka julia roberts ser kanonsnygg ut medans person b tycker hon ser ut som en brödrost.
 
2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende.
Japp är första tanken man vet att det inte är så men kan inte intala sig att man har fel.

3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne.
Samma där första negativa tanke säger ja men man inser ju att så är det ju inte men hjärnan fattar inte.

4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.
Hade man haft ett mer alldagligt utseende så hade man troligtvis kunnat segla lättare genom skolan8det roliga är jag kanske har ett alldagligt utseende men fattar det inte pga av bdd vem vet) men lyckligare na det tror jag inte(Motgångar föder lycka)

5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig.
Ja svårt att komma ifrån men upplever att desto gladare jag är för stunden desto mer skiter jag i det.

6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv.
Ja känns tryggare att kolla 10 gånger i spegeln innan man lämnar hemmet man får kolla tills allt ser bra ut så att säga.

7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv.
Ja i och med det faktum att jag blivit mobbad i skolan och fått sämre självförtroende för det.

8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt.
En röst säger fuck no men så står man där ändå som en idiot.

9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende.
Ja för min syn på vackert har ju ändrats i och med att jag är uppväxt med detta så blir ju *Vacker retucherat* vackert för mig undermedvetet och svårt att få bort.

10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det.
Nä det är att ändra min psykiska uppfattning av det men det är jävligt jävligt jävligt svårt.

Läste i stort sett hela tråden och håller med om det med kameran man tar kort för att se om nåt har förändrats det roliga är att är jag glad så har jag inga problem med det men är jag nere så ser jag ut som frankenstein.
Vad är lösningen knapra lyckopiller för det vill jag inte.
En sak som jag gör ofta är att kolla i spegeln när jag kör bil så jävla korkat men man kan ju inte plocka bort backspegeln heller så vad gör man.
Man har bearbetat den här skiten i så många år att man vet att allas syn på sig själva här är fel.
Att man har snedvriden syn....men varför fortsätter man när man VET att den är snedvriden?
Behövde skriva av mig lite tack för ett kanon forum!
 

[Wolfie]

Har beställt bdd workbook, har kollat efter den i svensk översättning, men verkar inte finnas.
Den har alltså funnits ute sen 2002 utan att vara översatt och är ett viktigt verktyg mot bdd.
Någon annan bok som jag har missat som finns på svenska?
Har inga problem med engelska men tänkte eftersom ingen har tagit sig tid att översätta den kanske det finns någon bättre självhjälpsbok för bdd där ute?
 

[Malins mamma]

För flera år sen, tror det var nångång 2005 så ringde jag till ett bokförlag, (jag kommer inte ihåg vilket men de hade gett ut böcker om andra psykiska sjukdomar) och frågade om de kunde översätta The BDD Workbook och ge ut den. De sa att de inte kunde göra det för att marknaden var alldeles för liten, det skulle bli för dyrt. De kände förstås inte till BDD men jag försökte förklara för dem och jag talade om att det finns antagligen minst 100 000 personer i Sverige som lider av BDD, men det hjälpte inte. 

Vad jag vet så finns det ingen bok på svenska än om BDD.