"Skriva av sig"-tråd

[smalajag]

vad bra att det är bättre
jo kanske bidrog det till att trigga igång det...och det jag läste nu gjorde mig väldigt ledsen. däRemot när jag själv skriver om min skolgång osv, iallfall nu när det inte är under stark ångest, så känns det snarare skönt. jag får lite mer ordning i skallen och ser mig själv bättre, förstår varför jag är som jag är idag.
jag vet inte detta med kuratorn...hon sa att hon inte kunde hjälpa mig, men hon kanske mer tänkte på att ge mig en diagnos? jag vet inte. de hon sa var att vi kunde fortsätta träffas och lägga upp ett matschema om jag ville. men där i slutet så skämdes jag så mkt för den jag är när hon verkade sådär sträng och pratade om att det inte var svårt att gå upp i vikt, det var bara att ta tag i. och jag grät och ville spy för att jag var så misslyckad men hon fortsatte. vilket fick mig att känna som jag gjort många ggr när folk har talat om för mig hur jag misslyckats med saker.

men tiden gick ut och hon var tvungen att börja nästa samtalstid så det sista blev just detta med att hon tyckte det var konstigt at jag inte tog tag i att gå upp ordentligt. men det sista hon sa var ta hand om dig. jag skämdes när jag gick därifrån och jag mådde så dåligt och hatade mig själv. jag VET ju att jag måste ta tag i saker, jag vet inte bara hur. och jag vet inte hur jag ska orka... om jag kommer dit ngn mer gång så kommer det första hon frågar om vara hur veckan varit och sedan hur det gått med maten. kanske borde jag byta, kanske inte...

[CyanideCupcake]

Jag är absolut inte utbildad på nåt sätt men det känns som att hon borde försöka jobba med att få dig att sluta fokusera på din vikt, inte att ge dig råd för hur du ska gå upp. Det är ju fokuseringen på din vikt som är problemet och inte vikten i sig.

[smalajag]

ja kanske...jag vet inte. jag har väl inte klargjort vad jag vill få ut av att prata med henne. vad jag har för mål. jag  har ingen aning om vad jag har för mål! att fatta lite mer hur jag känner kanske. jag skrev ju i mailet jag skickade för att boka tid om att jag kasnke hade bdd. att jag tyckte jag var väldigt ful och hade dålig självkänsla. hmmm...nu när jag läste vad jag skrivit i det mailet så lät det rätt mkt som att jag var ute efter en diagnos...
ja jag vet inte...det känns som att kuratorn tyckte att jag var allmänt konstig och inte gick att förstå sig på...som att hon blev irriterad på att  jag är så dum. jag kunde ju inte ens svara på hennes frågor, tex hur många % sanning det var att jag var ful...
(haha ibland tänker jag att mitt problem, det som har gjort att jag mått så dåligt genom mitt liv beror på ngn slags bristande intelligens. att jag är för dum för att förstå saker helt enkelt.)

[CyanideCupcake]

Fast det behöver väl inte vara din uppgift att sätta ett mål? När jag kom till min kurator var jag grått deprimerad med panikångest men vi pratade aldrig om vad jag ville uppnå. Det viktiga var att jag fick prata av mig. Självklart var ju meningen att jag skulle bli frisk, men...Hon hade ju säkerligen tillvägagångssätt och strategier i sitt huvud men den höll hon ju för sig själv. Fast alla jobbar ju olika...min kurator passade mig som hand i handske men kanske inte alls hade varit rätt för dig. Det är ju olika. Så länge du trivs.

[CyanideCupcake]

Har suttit och jämfört mig själv med dita i evigheter nu...skulle verkligen göra allt för att se ut så. Såg en bild på henne osminkad (den enda som finns tror jag) men försökte att inte studera den för mycket. På ett sätt kan man ju tycka att jag skulle må bättre av att se att även hon ser annorlunda ut när hon sminkar sig, men jag vill inte att den bilden av total perfektion som jag har av henne ska bli förstörd. För jag kan inte släppa tanken på att perfektion existerar, då skulle allt jag vill vara bli till luft och allt jag gör för att se bättre ut vara meningslöst. För om inte för hon är perfekt som jag har trott...så är ingen det. Och då ställs allt upp och ner.

[CyanideCupcake]

Jag är en hemsk människa. Utifrån och in. Jag har försökt trösta mig med att även om jag är ful så är jag i alla fall okej inuti. Men det är jag inte. Jag är värdelös.

[smalajag]

varför tänker du så?

[CyanideCupcake]

Jag sårar folk.

[smalajag]

vem har du sårat då?
är det gamla minnen eller är det ngt som hänt nu ikväll?

[CyanideCupcake]

Jag sårade folk här och jag har sårat min pojkvän. Oavsiktligt, men det spelar ingen roll. Jag är elak, jag vet det nu.

[smalajag]

nej vännen du är inte elak. menar du det där dr phil inlägget...?
om du hade varit elak så hade du inte brytt dej ifall du hade sårat någon. och du hade gjort det med avsikt för att såra folk. och det gjorde du ju inte. ibland kan man göra misstag. inte misstag kanske men det kan ske missförstånd osv. men det innebär inte att du är elak.

[CyanideCupcake]

Jo. Jag har inget här att göra om jag ska säga så, det sas ju rätt ut. Det känns som att alla här tror att jag är en vidrig, elak och grym människa bara på grund av det. Min fulhet sprider sig inåt nu.

[smalajag]

nej det är ingen här som tror det.
känner du fortfarande så efter att ha läst de senaste inläggen i den tråden?
det var ju för att insatiable blev så upprörd som hon skrev så. hon menar det inte riktat till dej som person utan till det du skrev.
och det är ingen som känner sig arg eller sådår över det mot dej nu. alla har ju förstått att du inte menade ngt illa. och vi vill ju ha dej här. (du får ursäkta att det jag skriver inte hjälper dej sp mkt men jag är väldigt trött och ska till skolan imorgon...men du ska veta att jag vill att allt ska bli bra med dej. för du ska inte behöva känna såhär.)

[CyanideCupcake]

Tack...men det känns ändå som att fulhetet börjar tära på insidan också nu och inte bara på ansiktet. Vill inte att det ska bli en ny diskussion pga nåt jag säger så jag slutar nu. Ska också försöka sova...

[smalajag]

jag känner igen den där känslan så väl. (fats ofta fokuserar jag mer på att jag har gjort FEL. att jag har betett mig så misslyckat och värdelös:fel. för vem skulle såras av mej? jag som är så misslyckad...ingen kan väl ta åt sig av det jag säger, ngn som jag...?däremot kan folk känna förakt och irritation mot min preson när jag gör ngt mindre bra...)
det hände fö några månader sen och jag mådde dåligt i flera dagar och blev helt konstig i huvudet och villle ta livet av mej.
hoppas dte känns bättre imorgon iallafall...misstag kan repareras vet du. och missförstånd kan lösas. det är inget som komm tära på din insida. snarare är detväl så att genom den incidenten så har du visat mer av dina känslor, vilken känslig perosn du är och att du bryr dej om hur vi nadra här känner. för om du inte hade haft den empatin så hade du ju kanppast mått så dåligt nu.