"Skriva av sig"-tråd

[vinterglas]

När huden var så normal som den i princip kan bli så gör jag vad jag alltid gör; skinpcikar.

Så nu är jag sådär värdelöst ful och framför allt äcklig att jag typ förtjänar att isoleras för alltid. shit vad livet kan gå från bra till sämst på några få minuter.

[vinterglas]

Hittade rätt bra länk om skinpicking förresten;

http://www.ocdaction.org.uk/ocdaction/index.asp?id =214

Inge speciell eller så, men förklarar bra vad det är etc. + att det hänger ihop mycket med BDD och OCD

[Anonym]

jag river ofta i min hårbotten och precis intill hårfästet. Detta gör jag när jag känner av nervositet och stress...
jag tenderar även att riva på finnar som fått en hård torr yta och jag kan tycka att det känns skönt när en skorpa eller toppen av en finne trillar av. klassificeras detta beteende som skinpicking?

[Sad Angel]

Jag är så jävla ful! Inget är rätt på mig! Näsan är för bred och stor, min hy är finnig, blek och ful, jag har stort och brett ansikte, fula ögonbryn... allt med mig är fult.
Jag är så trött på mig själv. Är så trött att tvinga se min gräsliga nuna i spegeln varje dag.

[vinterglas]

Anonym
 Ingen aning.

Sad Angel
 Allt du säger låter precis så som jag skulle beskrivit mig själv precis jsut nu. Och jag är jävligt trött på det jag också

[Synthesized]

Jag har de senaste veckorna skinpickat mer sällan än vanligt. Jag har lyckats låta bli lite mer än jag brukar osv. Flera gånger har jag brutit det så fort det blivit bättre, så fort huden varit på gång att läka har jag förstört det; men inte varje gång. De gånger det har hänt under dessa veckor har det känts som ett nedslag, men jag har haft motivationen att fortsätta kämpa och inte låta det felsteget avgöra något. Men den här gången orkar jag inte ens försöka tänka positivt. Ytterligare en gång förstör jag min hy när jag för ovanlighetens skull åter lyckats låta bli att totalförstöra huden.
Jag förstår inte varför jag gör såhär mot mig själv. Jag står inte ut. Jag ser ut som fan och jag vet att morgondagen kommer bli ett helvete. Jag kommer inte kunna gå till skolan vet jag redan, därför vore det bara onödigt lidande att ens försöka göra mig i ordning och misslyckas. Om jag låter bli kommer dock min mamma att tro att jag bara vill skolka. Å andra sidan kommer hon tycka att jag är dum som stannar hemma även om jag gör mig i ordning. Det kommer förmodligen bli tjafs och bråk, massa ångest, massa fulhet - och jag klarar inte att lämna hemmet. Hej avgruden, nu möts vi igen.

[twinkle]

Om jag kunde finna en liten gnutta ork skulle jag svara på era inlägg som jag så väl känner igen mig i, men orken har för länge sedan passerat ut ur min kropp och det känns som att den inte kommer att återvända. Som om orken helt plötsligt förvandlades till en monsterlik varelse i svart skepnad som flög ifrån mig, och den enda som finns kvar där nu är denna varelses skugga. Det känns som att den förgiftar hela min kropp med sin svarthet och den andas ut giftig luft i mina lungor. Så känns det.

Jag har bara ett enda hopp.
Jag vet att det inte är friskt men ändå kan jag inte stå emot de skrikviskande Dysmorfofobirösterna i mitt huvud som säger att jag måste göra dessa laserbehandlingar för att ta bort defekterna på min hud. Min psykolog säger att det kan vara direkt förödande för mig att gå till en sådan klinik för att de ska granska hur allvarligt mina hudproblem är, eftersom att inte långt ifrån alla kliniker är seriösa och ärliga. Men detta är mitt enda hopp, för jag står inte ut att befinna mig under min hud längre. Det känns som att jag är fånge i min egen kropp och den enda nyckeln till min fängelsecell är dessa behandlingar för flera tusen kronor. Men jag är livrädd för att få min hud granskad, bara tanken på det får mina hjärtslag att dubblas gånger tusen.

Jag drömmer så märkliga och skrämmande drömmar. För några nätter sedan drömde jag att jag fick en bebis, som jag använde hudvårdsprodukter på, för att bebisen skulle behålla sin perfekta hy. Förstår ni? En bebis! Jag var livrädd för att den kanske skulle ha ärft min hud och den ondskan önskar jag inte någon.

Jag håller på att gå sönder i miljontals bitar och de bitarna är för små för att jag ska kunna pussla ihop mig själv igen. Mitt liv är ett timglas där sanden bara rinner utan att hejdas och varje litet sandkorn är en dag. De rinner och försvinner för att aldrig återvända.

Jag är dödsrädd för att leva och jag är livrädd för att dö.

[Anonym]

jag kan inte sluta tänka på mina rynkiga händer.

[vinterglas]

twinkle

Ja, orken är sedan länge utgången ur mig med.

Bebisdrömmen verkar jobbig. Likaså hudgranskning, men jag skulle nog ha resonerat att fine, inga problem om det leder till att min hy blir bättre. Så brukar jag göra, ibland kan jag koppla bort jobbiga saker ifall jag vet att det kan bli bra av det.

[tangerine]

Jag fyller 18 år om mindre än en månad. Det suger för jag kan inte tjäna några pengar. Hur gör ni? Hur klarar ni av ert liv efter 18 fan? Jag känner mig så otroligt onödig.

[Malins mamma]

Jag vet att det inte är friskt men ändå kan jag inte stå emot de skrikviskande Dysmorfofobirösterna i mitt huvud som säger att jag måste göra dessa laserbehandlingar för att ta bort defekterna på min hud.

Twinkle, du är ju så väl medveten om att det är BDD:n som vill att du ska göra detta.
Tänk efter, vad brukar resultatet bli om man gör som BDD:n vill? Beror BDD-drabbades lidande på att man har gått emot BDD:n (inte brytt sig så mycket om hur man ser ut) eller på att man har gjort som den vill (försökt få ett bättre utseende)?
Som vi ser här på sidan så är det de som allra mest försöker få ett bättre utseende (i många fall bättre hy) som mår allra sämst.

Finns det då någon som har mått bättre och blivit nöjd med livet sen när de har vidtagit åtgärder för att "förbättra" sitt utseende?
Jo, det finns det hur många som helst. Man har i alla fall mått bättre några minuter eller timmar OM resultatet har blivit lyckat. Men sen då?? Sen är man ännu mer förtvivlad därför att det inte hjälpte (man har inte blivit fri från BDD:n) fast man har satsat så mycket pengar.

Det känns som att jag är fånge i min egen kropp och den enda nyckeln till min fängelsecell är dessa behandlingar för flera tusen kronor.

Jag kan förstå att det känns så, men känslor är inget faktum. De representerar ingen sanning. BDD:n vill få dig att tro att allt blir bra om du får ett bättre utseende men det fungerar precis tvärtemot.

 Genom att intellektuellt vara medveten om hur BDD:n fungerar så kan du "lura" den. Gå inte på lögnen att du är ful och att det är extremt viktigt hur du ser ut. Fortsätt att, i samråd med din psykolog testa de uppfattningar och tankar BDD:n har gett dig. Förr eller senare, tror jag, kommer du att upptäcka verkligheten. Att det inte alls är som du (och andra BDD-drabbade) trodde.

Mvh Malins mamma

[vinterglas]

Jag har inga hjärnspöken. Jag är ful på riktigt. Jag är äcklig på riktigt. Det är mina enda problem.

Jag borde aldrig mer, någonsin, få gå ut, röra en människa, prata med någon.

Ser man så äcklig ut som jag så förtjänar man inte att leva, man förtjänar bara att bli hatad och nedsparkad och spottad på. Men jag är nog till och med för vidrig för att sättas i bur på Zoo.

[Anonym]

twinkle

Känner så väl igen mej i det du skriver...

Har gråtit hela morgonen, är förkyld och det förvärrar mina hudprolem,känns som om jag ska explodera inombords, det här är bara för mycket, orkar inte! Min hud kommer aldrig aldrig att bli bra igen... trodde att den hade blivit mer stabil men nu har jag haft utslag i konstant två veckor, värre än någonsin... till råga på allt så måste jag till stan för att köpa julklappar... jag vet att jag kommer att vara självmordsbenägen när jag kommer hem.

gör inte såhär dföda mej ist'ället för in i helvete!!!! jag ORKAR INTE MER!

[anna23]

Tuffa två veckor..
Börjar bli mitt gamla jag igen,känner hur jag isolerar mig mer.
Vill inte gå ut,inte ens till affären som ligger 1min härifrån.
Fattar inte hur folk kan springa runt glada,handla julklappar med ett smile
Är inte ens glad(det lilla glada jag brukar vara).
Min kille fattar noll,han e så dum o falsk.
Det är inget fel på dig bla bla..
Nehee han säger aldrig nåt fint om mitt utseende el ens tar på mig så OBV är jag ful,tycker han med men är för snäll för att säga det.
Hatar mig själv och mitt utseende,ett stort huvud med en för stor kropp.
Två små fula ögon o en äcklig mun med gula tänder.
Vill bara grina men när jag väl börjar så kan jag inte sluta.
Funderar på att sluta äta men vet sen att det blir kaos när jag väl börjar äta igen
Suck vill bara supa mig full o däcka,sova 4ver....

[Anonym]

Hatar mig själv och mitt utseende,ett stort huvud med en för stor kropp.
Två små fula ögon o en äcklig mun med gula tänder.
Vill bara grina men när jag väl börjar så kan jag inte sluta.

samma här. På kort ser mitt huvud och kropp jättestora och onormala mot andra.