"Skriva av sig"-tråd

[kardborre]

Kan du inte försöka tänka att ni är i samma sits..? Har liknande erfarenheter och så... (bdd)? /Kram

[CyanideCupcake]

Försöker tänka så men det går inte. Det känns som att folk förväntar sig att man ska se ut på ett visst sätt om man har bdd; att eftersom ens fulhet bara finns i huvudet ska man inte ha några utmärkande drag som är annorlunda, ingen dålig hy...och på grund av dr phil, oprah och diverse dokumentärer tro att man till och med ska vara stereotypt attraktiv. Det gör mig livrädd. Min hy är ett faktiskt problem och inte i mitt huvud, och om folk till och med kan tro att jag blivit misshandlad så ÄR det ju precis så illa som jag tror. Bdd definieras av en 'inbillad defekt, om en verklig defekt är närvarande är den knäppt märkbar'. Att någon tror att jag blivit misshandlad kan knappast göra att min hy räknas som något knäppt märkbart. Fan.

[Lilla_fågel]

Jag har inte läst tråden. Vill bara skriva av mig min ågren inför midsommar. Efter alla år i isolering ska jag på fest. Om jag inte ballar ur i sista minuten. Alla kommer sitta där och vara smala och vackra i sina jävla klänningar och så jag då i stora bylsiga svarta kläder och huvan uppdragen för att synas så lite som möjligt. Så värdelöst!

[emmabnm]

nästan varje dag hela förra veckan har jag varit hemma i mina mjukisbyxor och stora luvtröja. gud, det kändes så bra att bara sitta in och glo på tv och inte göra nånting. slippa gå ut, slippa spendera timmar i garderoben, slippa sminka sig, slippa fixa håret. det var så skönt. jag vet inte vad jag gör när jag börjar i skolan igen. hur ska jag orka med det? varje dag måste jag gå igenom garderoben och stirra mig i spegeln. jag måste skaffa mig några stora tröjor och koftor som jag kan gömma mig i hela hösten och vintern. det är lättare att klä sig om jag har något stort som döljer min överkropp. jag får panik redan nu när jag tänker på det. jag vill inte vara såhär, jag vill se lika dan ut varje dag. jag vill inte vara fet och fel ena dagen och normal nästa. jag vill inte ha massa problem med att klä mig. varför kan jag inte bara slänga på mig nånting?? jag orkar inte tänka på det hela tiden och vara som besatt. jag är så trött på det..

[Nokia]

Jag vill bara försvinna från den här jävla världen, vafan är det är för liv egentligen? Varför ska jag plågas så länge, när jag lika gärna kan ta slut på det redan nu.
Jag vill bara se normal ut, acceptabel, men helst av alls vill jag vara vacker.
Har redan beställt tid nu för att sätta in tandställning, visst det kommer bli ett helvete dom kommande 2 åren då jag inte kommer kunna le, men efter det så blir det bra och då kan jag passa på att bleka dom också. Ska klippa och fägra håret snart, så det kanske kanske passar mitt anskte bättre, sen ska jag fixa mina ärr på kinderna så jag slipper ha så mycket smink, sen ska jag operera in kindimplantat och fixa läpparna så dom blir fylligare, sen ska jag sola och använda brun utan sol så jag inte behöver bara så blek, sen ska jag gör manikyr/pedikyr regelbundet så jag vågar fixa mina händer/fötter osv osv.. jag kan hålla på hur länge som helst, jag hatar nästana allt på mig själv, både på utsidan och insidan.
Vet inte hur jag ska klara av den här natten.

[CyanideCupcake]

Aj då. hur mår du idag?

Frågade personen härifrån som är från samma stad hur jag säg ut när de såg mig och ville ha ett ärligt svar. Min rosacea syntes när man stod ungefär en meter ifrån mig. Stod de så nära?? Jag får panik. Och uppenbarligen syns det. Ingen, ingen, INGEN kan säga till mig att jag inbillar mig. Ingen. Blev förvånad över att hon kände igen mig med tanke på att jag anser att bilderna jag la ut här i princip inte föreställer mig. Jag har alltid trott att de var bra men nu börjar jag undra om de kanske inte är så bra som jag har gått runt och trott. Fan, jag hatas det här. Är inte i ordninggjord så mycket som jag skulle vilja...tänk om hon ser mig idag? Jag vet ju inte vem det är. Jag hatar min hy. Hatar den. Den blev bättre men mer än så verkar det inte bli. Den kommer aldrig att bli bra.

[Malins mamma]

Och uppenbarligen syns det. Ingen, ingen, INGEN kan säga till mig att jag inbillar mig. Ingen.

Om du har rosacea så har du det, det behöver inte vara inbillat. Men det som (enligt min uppfattning) är inbillning är hur BDDare upplever att någon liten detalj (som tex rosacea, finnar, ärr, smink, frisyr, hudfärg,  osv.) påverkar deras utseende. Ni tycker er se olika ut på olika foton, i olika speglar, i olika vinklar och ljus, och ni tycker er se olika ut beroende på hur håret ligger, om ni har finnar eller inte, om sminkningen blivit "bra" eller "dålig", osv osv. För er är det detaljerna som styr hur ni ser er själva medans det för icke-BDDare är helheten man ser.   

Blev förvånad över att hon kände igen mig med tanke på att jag anser att bilderna jag la ut här i princip inte föreställer mig.

Jag förstår inte hur jag kan ha så många olika utseenden...Tittar på bilder jag tagit med mobilen de senaste veckorna och jag FÖRSTÅR verkligen inte. På vissa ser jag normal ut förutom näsan som sitter som en stor klump mitt i ansiktet, på andra är precis allt defekt: ansiktsformen, området runt munnen, de skarpa linjerna på var sida om näsan (som bara blir djupare och djupare)...jag förstår inte.

Egentligen så har du bara ett utseende, det som alla andra ser hela tiden. Men eftersom du tittar/fokuserar på hur de olika detaljerna ser ut och hur mycket de syns på olika foton så tycks ditt utseende vara så olika på olika foton/spegeln.
Försök se HELHETEN, inte detaljerna.

Mvh Malins mamma

[CyanideCupcake]

Om du har rosacea så har du det, det behöver inte vara inbillat. Men det som (enligt min uppfattning) är inbillning är hur BDDare upplever att någon liten detalj (som tex rosacea, finnar, ärr, smink, frisyr, hudfärg,  osv.) påverkar deras utseende. Ni tycker er se olika ut på olika foton, i olika speglar, i olika vinklar och ljus, och ni tycker er se olika ut beroende på hur håret ligger, om ni har finnar eller inte, om sminkningen blivit "bra" eller "dålig", osv osv. För er är det detaljerna som styr hur ni ser er själva medans det för icke-BDDare är helheten man ser.   

Jag kan hålla med om sista delen. men att folk reagerar på min rosacea som är it redje stdiet och VÄLDIGT utmärkande...vet jag ju. Folk stirrar, både barn och vuxna frågar. Det syns ju, och det är klart att de tycker att det ser hemskt ut. (eftersom nån trodde att jag blivit misshandlad är dte ju chockerande för folk...det krvs mer än en liten blemma för att någon ska säga så, det är ju något enormt som krävs för att den liknelsen ska vara logisk att använda.) Jag BLIR behandlad annorlunda i och med folks stirrande.

[memento]

jag är rätt deprimerad, och det känns som att jag inte kan uttrycka det någon annanstans än här. det är verkligt jobbigt, mest för att jag måste hålla humöret åtminstone över den nivå som det egentligen vill vara på, inför andra. jag har lärt av mitt misstag, jag bör verkligen inte vara i ett förhållande med någon. eller umgås med människor alls. det finns tillfällen då jag känner att ingenting spelar någon roll, allt kan hända och jag bryr mig inte ett piss. vilket är en fördel för att stå ut - just nu bara står jag inte ut med mig själv.

jag skulle vilja att folk i min närhet sa rätt ut att de skyr mig och hellre skulle se sina liv utan mig inberäknad i det på något vis alls, så att jag kunde försvinna utan betänkligheter.

jag vill förstås ha dem vid min sida, men det är ju mer smärtsamt än det är något annat.. och för deras del har de det knappast bättre med mig än utan. det är inte möjligt att uppskatta mig.

[Malins mamma]

Godessceline,

eftersom nån trodde att jag blivit misshandlad är dte ju chockerande för folk...det krvs mer än en liten blemma för att någon ska säga så, det är ju något enormt som krävs för att den liknelsen ska vara logisk att använda

Av alla personer du träffat så är det en (1) person som undrade om du blivit misshandlad. Det betyder INTE att alla andra också undrar det. Det var tydligen ett tag sen det hände också och du skrev att din hy var bättre nu om än inte helt bra.  
Det som en person sa vid ett tillfälle betyder alltså inte att det gäller för alla människor för all framtid.
Jag tror också att "chockerande" är ett onödigt starkt ord för att nån undrar vad som har hänt. Att folk tittar och frågar betyder inte att de nedvärderar dig, det är bara ett normalt bevis på omtanke, intresse eller bara nyfikenhet.
Men egentligen spelar det ingen roll hur man ser ut, det är uppfattningen om utseendets betydelse som gör att man som BDDare mår så dåligt över sitt utseende:

utan över att folk är så snabba att döma andra efter hur de ser ut. Över att mitt liv inte skulle sett ut såhär om jag varit attraktiv.

men eftersom ett attraktivt yttre skulle gjort mig populär och mer omtyckt skulle det gett mig självkänsla och det i sin tur skulle göra mig starkare att klara av saker. Jag förstår inte hur någon kan säga att det inte stämmer,

Jo, jag vet att du är övertygad om att det jag citerat här stämmer, annars skulle du inte lida av BDD. Men det gäller att ta reda på om det faktiskt är sant att det är så. Några frågor att fundera över:
 
Är folk faktiskt snabba att döma andra efter utseendet? I vilka situationer gäller det? Finns det några tillfällen i livet när man INTE blir bedömd efter utseendet? Kan ett dåligt/otrevligt bemötande bero på något annat än utseendet? Kan ett otrevligt bemötande tom bero på något som inte alls har med dig att göra?
Blir "vackra" personer bättre bemötta än "mindre vackra"? Tex de allra festa BDD-drabbade som jag har sett har, enligt mitt tycke, varit "vackra", ändå berättar de om hur olyckliga det är och hur illa de har blivit behandlade och bemötta av andra. Hur kan det komma sig om ett vackert utseende garanterar att man blir bra bemött, blir omtyckt och populär?

Mvh Malins mamma

[Lilla_fågel]

Hur hanterar man de här människorna som alltid glider omkring och känner sig skitsnygga men som skyltar med falsk blygsamhet då? Det syns att de har lagt ned tid på smink, kläder och hår, men de mumlar nåt om "äsch, den här gamla trasan.." osv. Jag menar att jag ser på de här människorna att de är stolta och själva tycker de är snygga. Sånt syns. Jag skulle vilja trycka upp i ansiktet på dem hur det är att verkligen lida av sitt utseende.

[Beskyddaren]

Jag orkar inte mer nu. Mitt hjärta slår så fort hela tiden, känns som att jag vill kräkas. Ångest, hjälplöshet. Har bestämt att nu jävlar ska jag sluta skinpicka. Inget pilla, inget klämma. Även om det nu går så kommer det jävla äckliga finnar ändå. På ställen jag inte rört. Och de kväver mig. Sakta men säkert. Fast i ett ekorrhjul. Ser ingen lösning. har lagt ut enorma summor på alla sorters krämer man kan komma på. Har använt skinoren skitlänge, det hjälper ju inte. Dalacin kan jag inte använda mer pga risk för resistensutveckling. Tetracyklin vill jag inte äta mitt i sommarn för jag vill kunna vara i solen. Förresten kan jag absolut inte svälja så stora tabletter. Ska jag be en läkare skriva ut Ery-Max istället så att jag kan vara i solen och på kuppen få ett par oförstående ögon på mig som inte tycker att "de där små prickarna är så farliga". Funderar på att pröva P-piller Diane mot acne, men är då rädd för att antingen gå upp i vikt eller få blodpropp (har anlag för det). Dessutom tar det ju typ ett halvår innan de skulle ha någon effekt och ett halvår till i det här skicket...då väljer jag hellre att bara somna in. Gå och göra "clear light" behandling? Då får jag hålla mig hemma i fyra veckor för att gå på behandlingssessionerna. Inget åka till landet eller koppla av. Om det nu skulle ha effekt så måste man ju stå ut med att det blir försämrat en period. Den perioden skulle då förmodligen bli mitt under helgen då jag ska ner till Göteborg och se Bruce springsteen. Hur jag än vänder och vrider på alla tänkbara hjälpinsatser så finner jag ingen för mig. Bara eventuella långsiktiga, men jag orkar inte med en sommar till i ångest och i ensamhet.


Är så rädd så rädd så rädd för att få ärr när jag inte kan sluta pilla. Jag kan ju inte göra någon laserslipning senare. Jag som har så tunn skör hy. Vit med ytliga kärl ( som jag också måste dras med till i höst när solen försvunnit innan jag kan åtgärda).
JÄVLA JÄVLA JÄVLA HUD.

[Malins mamma]

Hej Lilla fågel!

Det du ser när du tittar på dessa "skitsnygga" människor är bara deras yttre fasad. Det är deras iordninggjorda och tillrättalagda jag och säger ingenting om hur de mår eller hur de har det.

Jag har varit med om det här så många gånger under mitt liv; man ser andra människor som verkar ha helt perfekta liv, de ser bra ut, har en trevlig partner, de är perfekta föräldrar, man får intrycket att de har det gott ställt och är hur lyckliga som helst. Sen, när/om man lär känna dom så kommer det fram de mest oväntade saker, folks liv är inte alls som den yttre fasaden visar. Att ha ett "bra utseende" innebär inte automatiskt att man skulle vara speciellt lycklig, tänk bara på alla "snygga" kändisar med sina skilsmässor, bråk, missbruk osv.
Att lära känna folk är ett bra sätt att se förbi deras ev "snygga utseende", det kan också vara bra att vara medveten om att icke-BDDare inte lägger lika stor vikt vid utseendets betydelse som BDDare gör.

Jag skulle vilja trycka upp i ansiktet på dem hur det är att verkligen lida av sitt utseende.

Jag förstår dig på sätt och vis, BDD är en hemsk sjukdom men å andra sidan så kan man ju undra om de "skitsnygga" faktiskt blir uppskattade och beundrade för sitt utseende. Jag tycker att många verkar ha väldigt svårt för att ens gilla "snygga" personer. Det är lite paradoxalt att man som BDDare önskar sig ett bra utseende fast man själv inte är speciellt förtjust i dem som man tycker är "snygga".

Mvh Malins mamma


  

[kardborre]

Har bestämt att nu jävlar ska jag sluta skinpicka. Inget pilla, inget klämma. Även om det nu går så kommer det jävla äckliga finnar ändå. På ställen jag inte rört. Och de kväver mig. Sakta men säkert. Fast i ett ekorrhjul. Ser ingen lösning. har lagt ut enorma summor på alla sorters krämer man kan komma på. Har använt skinoren skitlänge, det hjälper ju inte. Dalacin kan jag inte använda mer pga risk för resistensutveckling. Tetracyklin vill jag inte äta mitt i sommarn för jag vill kunna vara i solen. Förresten kan jag absolut inte svälja så stora tabletter. Ska jag be en läkare skriva ut Ery-Max istället så att jag kan vara i solen och på kuppen få ett par oförstående ögon på mig som inte tycker att "de där små prickarna är så farliga".

Försök ha lite tålamod... En irriterad hud behöver t i d på sig att återställas. Kan kännas tråkigt förstås men så är det. Tänk t.ex på hur naturen fungerar, det går inte att sätta ett frö och förvänta sig en färdig grönsak på några dygn... Den behöver lite vatten emellanåt men den behöver även tid för att växa sig starkare och hålla sig frisk. Försök låt din hy vara, se till att den andas frisk luft och fyll på D-vitaminförrådet med hjälp av solen. Det finns ingen genväg till läkning... /Kram

[Beskyddaren]

kardborre. Tack för dina ord. Känns så sjukt jävla hopplöst bara. Orkar inte vänta och om det bara kommer nytt och nytt så är det ju inget att "vänta ut". Måste ha något som hjälper omgående! Jag kan ju knappt gå ut i solen eller så. har varit "inlåst" i en månad nu och inte varit påklädd en enda dag. Går runt i morgonrocken de timmar jag är vaken.

Usch vad man känner sig som en hemsk människa som grottar ner sig så totalt pga av "några prickar" i ansiktet när folk dör i naturkatastrofer och förlorar hela familjer. Blä. Men jag eller någon annan här blir ju tyvärr inte gladare av att tänka i sådana perspektiv. Självklart känner man sig lycklig lottad på så vis och man sörjer ju för människor med sådant öde. Men detta är också lidande. STORT lidande. Som att vara inkräktad av onda parasiter som vägrar låta dina tankar få semester.