"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Kardborre,

Det jag "reagerar" mest på i ditt inägg är att du faktiskt tog dig utomhus -det är ju fantastiskt! Trots din extremt djupa depression också, det kräver mycket styrka. Bra gjort. <3

[kardborre]

Kardborre,

Det jag "reagerar" mest på i ditt inägg är att du faktiskt tog dig utomhus -det är ju fantastiskt! Trots din extremt djupa depression också, det kräver mycket styrka. Bra gjort. <3

Ok . Mjo, sedan terapin började efter sommaruppehållet har jag tagit mig iväg vid varje tillfälle, dvs en ggn i veckan. Det är en mkt räddande rutin! Jag tror jag har varit ordentligt undernärd i väldigt många månader av den enkla anledningen att jag inte tagit mig till affären för att handla, och samtidigt RYST inför åsynen av köket; all disk, otillgängliga ytor (att jobba på), överbelamrad spis etc. Jag kunde vakna av att jag intensivt drömde om ngt så enkelt som potatismos med ketchup, för att jag -egentligen- var så hungrig.
Nyligen fick jag besök av min mor (hon stod ut med röran i tre dagar) som lagade mat för dagen och hjälpte mig med en tvätt. Kroppen reagerade som om 'svälten' var slut, jag blev plötsligen hungrig hela tiden och orkade hålla ögonen öppna lite mer än fyra timmar per dygn. Insåg återigen vikten av näring... Men nu är jag påväg in i samma dåliga mönster igen, jag sover och sover (inget nytt), äcklas fobiskt av odiskade (vissa mögliga) kastruller etc. Något ätbart får jag i mig enbart om jag har något i frysen att tina, som jag äter kallt (på plasttallrikar jag sedan lägger i återvinningen, för att undvika mer disk). Idag har jag t ex inte fått i mig ngn mat alls.

[CyanideCupcake]

Ang. maten...du kan inte försöka få i dig sånt som inte kräver nån tilalgning? Fil, yoghurt...såna saker? Träffade en sköterska på psyk (som också var näringsfysiolog tror jag) när jag var gravt deprimerad och varken åt eller drack som bönföll mig om att jag skulel försöka få i mig lite sånt. Det är i alla fall bätte än ingenting...återiugen, om jag bodde närmare stockholm skulle jag hjälpa dig att städa upp i lägenheten... 

[kardborre]

Ang. maten...du kan inte försöka få i dig sånt som inte kräver nån tilalgning? Fil, yoghurt...såna saker? Träffade en sköterska på psyk (som också var näringsfysiolog tror jag) när jag var gravt deprimerad och varken åt eller drack som bönföll mig om att jag skulel försöka få i mig lite sånt. Det är i alla fall bätte än ingenting...återiugen, om jag bodde närmare stockholm skulle jag hjälpa dig att städa upp i lägenheten... 

Tack för de orden...

Jag har faktiskt köpt a-fil de ggr jag tagit mig till affären, det är som balsam för magen...

Nu har jag beställt legalt amfetamin (accepterat av staten) från ett företag på nätet. Jag är i desperat behov av energi för att få något gjort. Har  s t o r a  förväntningar !!! Kan jag, som andra nätanvändare beskriver, uppnå en ökad energinivå ska jag lägga allt fokus på lägenheten (/städning) !!! Det är min grund, mitt absolut primära behov! Tabletterna ligger och väntar på mig i ett paket en liten bit bort (i en kiosk), och trots min nyfikenhet/förhoppning har jag varit för  ut t r ö t t a d  för att orka ta mig dit. Förhoppningsvis kommer jag iväg senare idag - om jag bara förmår göra mig lite i ordning... (kan inte visa mig så här; nyvaken, likblek och 'elak'..). Det vore ett mirakel om jag/systemet helt plötsligt  V A K N A D E  !!! ...

[Synthesized]

Kardborre, förlåt om jag krossar dina förhoppningar nu men det är en jävligt dålig idé att börja med centralstimulerande droger för att "börja orka". Har man näringsbrist (räcker om man bara ätit dåligt samma dag så det blir nog betydligt värre om man har det sen lång tid tillbaka) får man med största sannolikhet de grövsta bieffekterna, både psykiska och fysiska. Delvis under själva ruset, och sedan avtändningen, och kroppen (framförallt hjärtat) kan ta ordentligt med stryk om man inte ens har tillräckligt med näring och energi. Är man dessutom deprimerad lär avtändningen bli ännu mer helvetisk, och den är knappast särskilt trevlig även för en person med "stabilt psyke". Sedan ska vi väl inte ens tala om beroenderisken, det finns inte mycket som är så beroendeframkallande som amfetamin och då särskilt om man är deprimerad + inte orkar göra nånting. Nu kanske du redan vet allt detta, ber om ursäkt ifall det verkar som att jag kommer och försöker "läxa upp", men jag tycker det är viktigt att tänka över detta.. Jag har verkligen svårt att se något positivt i idéen.

[CyanideCupcake]

Såg precis att TV4+ har premiär för ett plastikkirurgiprogram på tisdag...gissa vem som kommer sitta som klistrad. *suckar*

[Iz.B]

Jag är i en sämre period just nu, varje höst samma sak. Jag skinpickar i ansiktet så mycket att jag blir helt svullen, rödfläckig och en stor del av huden flagnar bort, speciellt på näsan. Jag känner mig deprimerad, hooplös och totalt värdelös. Allt jag kan tänka på är hur ful, dum och värdelös jag är? Liksom, det är nästan så jag inte förstår varför mamma inte byter bort mig mot fem kameler eller nåt, för bidrar gör jag ju inte, överhuvudtaget. Jag blir bara så trött på livet, bara helt utmattad på att leva. Jag får panik av att se mig i spegeln, grinar innan jag går ut för kläderna sitter dåligt, folk kommer tycka att jag är dum i huvudet på grund av mina kläder, folk kommer tycka att jag ser ut som ett monster. och tro inte någonsin att jag skulle kunna säga vad jag tycker inför en levande människa? a big NO NO! Knappt så att jag öppnar munnen om det inte är någon jag känner riktigt väl. Liksom, varför utsätta sig för att människor ska tänka att man är så jävla dum i huvudet och totalt dumförklara sig? då kan man ju lika gärna vara tyst!
Sen att jag är så jävla ful just nu, tur att jag kan minska mitt matintag iallafall så jag kan förlora några kilo. Målet ligger på mellan 45/50, just nu ligger jag på 53. Så snart så är jag där. Det känns ju iallafall bra, första gången någonsin jag lyckats åstadkomma någonting överhuvudtaget. Tummen upp!
Men alla andra saker är ju enorma problem, jag är alldeles för muskulös, så nu tränar jag inte längre, jag äter lite och promenerar, annars bygger jag för mycket muskler, och tro mig, för mycket är det redan! Är det inte skitfult med muskliga tjejer? det är bland det fulaste jag vet, jag måste sitta och speciella sätt så att dom syns så lite som möjligt, musklerna gör också att mina lår ser tjocka ut. hatar mina muskler, jag har funderat lite på om man kan förminska muskler på något vis, men jag tror inte det. Sen att min näsa kan helt plötsligt få ett alldeles eget utbrott och svälla upp enormt och bli helt röd, om jag bara klämmer lite på den är ju ganska irriterande, eftersom jag klämmer på den varje dag. Vareviga dag. Plus alla finnar jag har överallt, och mina gula tänder.. ja, dessa är ju bara praktexempel, det finns ju så mycket mer som bara är förskräckligt fult på mig. 
Jag har ingen större lust att göra någonting nu. Folk vill ju ändå inte ha mig i deras närhet, vilket man märker tydligt och klart på tillochmed min allra närmsta vänner. Inte ens dom vill ha något med mig att göra. Inte så  konstigt ioförsig, knappt så att jag vill ha mig i min närhet, dock är ju det ett lite svårare problem att lösa....

[CyanideCupcake]

Kardborre, jag kan inte annat än att hålla med Synthesized. Nu vet inte jag mycket om droger etc. vilket hon verkar göra, men att det är en dålig idé är liksom tydligt ändå...speciellt om din kropp är åde undernärd och så trött, herregud tänk på hjärtat... Jag förstår att du är desperat efter energi men inte droger, snälla...speciellt inget ihopkok från nätet, det kan vara vad som helst.

[kardborre]

Jag är i en sämre period just nu, varje höst samma sak. Jag skinpickar i ansiktet så mycket att jag blir helt svullen, rödfläckig och en stor del av huden flagnar bort, speciellt på näsan. Jag känner mig deprimerad, hooplös och totalt värdelös. Allt jag kan tänka på är hur ful, dum och värdelös jag är? Liksom, det är nästan så jag inte förstår varför mamma inte byter bort mig mot fem kameler eller nåt, för bidrar gör jag ju inte, överhuvudtaget. Jag blir bara så trött på livet, bara helt utmattad på att leva. Jag får panik av att se mig i spegeln, grinar innan jag går ut för kläderna sitter dåligt, folk kommer tycka att jag är dum i huvudet på grund av mina kläder, folk kommer tycka att jag ser ut som ett monster. och tro inte någonsin att jag skulle kunna säga vad jag tycker inför en levande människa? a big NO NO! Knappt så att jag öppnar munnen om det inte är någon jag känner riktigt väl. Liksom, varför utsätta sig för att människor ska tänka att man är så jävla dum i huvudet och totalt dumförklara sig? då kan man ju lika gärna vara tyst!
Sen att jag är så jävla ful just nu, tur att jag kan minska mitt matintag iallafall så jag kan förlora några kilo. Målet ligger på mellan 45/50, just nu ligger jag på 53. Så snart så är jag där. Det känns ju iallafall bra, första gången någonsin jag lyckats åstadkomma någonting överhuvudtaget. Tummen upp!
Men alla andra saker är ju enorma problem, jag är alldeles för muskulös, så nu tränar jag inte längre, jag äter lite och promenerar, annars bygger jag för mycket muskler, och tro mig, för mycket är det redan! Är det inte skitfult med muskliga tjejer? det är bland det fulaste jag vet, jag måste sitta och speciella sätt så att dom syns så lite som möjligt, musklerna gör också att mina lår ser tjocka ut. hatar mina muskler, jag har funderat lite på om man kan förminska muskler på något vis, men jag tror inte det. Sen att min näsa kan helt plötsligt få ett alldeles eget utbrott och svälla upp enormt och bli helt röd, om jag bara klämmer lite på den är ju ganska irriterande, eftersom jag klämmer på den varje dag. Vareviga dag. Plus alla finnar jag har överallt, och mina gula tänder.. ja, dessa är ju bara praktexempel, det finns ju så mycket mer som bara är förskräckligt fult på mig. 
Jag har ingen större lust att göra någonting nu. Folk vill ju ändå inte ha mig i deras närhet, vilket man märker tydligt och klart på tillochmed min allra närmsta vänner. Inte ens dom vill ha något med mig att göra. Inte så  konstigt ioförsig, knappt så att jag vill ha mig i min närhet, dock är ju det ett lite svårare problem att lösa....

Att vara 'musklig' is hard work... Är du en idrottstjej? Vem säger att muskler på tjejer inte är snyggt? Jag kan lova att det finns väldigt många som vill byta muskler med dig... Inklusive mig själv! Glöm inte att muskler väger! Inget fel i det...

Varför tror du att folk tycker du är dum i huvudet pga dina kläder? Och vem/vilka dumförklarar dig om du uttrycker något verbalt? Menar du att din röst inte är värd att höras? Vad får dig att tro det? Försök tänka bortom 'din känsla', rent logiskt; finns det verkligen människor som har rätten att prata/höras medan andra inte har det (i detta fall du)?

Har du någon samtalskontakt? Och har du i så fall kunnat berätta hur du mår/känner?

[kardborre]

Kardborre, förlåt om jag krossar dina förhoppningar nu men det är en jävligt dålig idé att börja med centralstimulerande droger för att "börja orka". Har man näringsbrist (räcker om man bara ätit dåligt samma dag så det blir nog betydligt värre om man har det sen lång tid tillbaka) får man med största sannolikhet de grövsta bieffekterna, både psykiska och fysiska. Delvis under själva ruset, och sedan avtändningen, och kroppen (framförallt hjärtat) kan ta ordentligt med stryk om man inte ens har tillräckligt med näring och energi. Är man dessutom deprimerad lär avtändningen bli ännu mer helvetisk, och den är knappast särskilt trevlig även för en person med "stabilt psyke". Sedan ska vi väl inte ens tala om beroenderisken, det finns inte mycket som är så beroendeframkallande som amfetamin och då särskilt om man är deprimerad + inte orkar göra nånting. Nu kanske du redan vet allt detta, ber om ursäkt ifall det verkar som att jag kommer och försöker "läxa upp", men jag tycker det är viktigt att tänka över detta.. Jag har verkligen svårt att se något positivt i idéen.

Helt ok! Förstår reaktioner som dessa...
Har fortfarande inte hämtat ut mitt paket. Tanken på att (framför allt en av) männen i butiken tittar på mig när jag visar upp min avi (eller vad det heter) samt legitimation är nog för att jag drar ut på det i dagar... "Är det här verkligen du" när legitimationen visas räcker (nejhej, jag lever inte upp till fotot idag heller..). Men det är ju helt idiotiskt! Varför bryr jag mig om vad han tänker??
När jag skriver ner sådant som blockerar mig blir jag närmast arg (på mig själv). Det är totalt irrelevant vad denna person eventuellt tänker när han ser på mig! Fattar inte var mina tankar (om min fulhet) kommer ifrån??
De senaste tiden har flera personer ifrågasatt mitt leg då de uppmärksammar att det gick ut för 3,5 år sedan (apoteket främst). Jag måste verkligen få ändan ur vagnen och skaffa ett nytt!
Vad beträffar mitt amfetaminköp så är jag väl medveten om det du skriver Synthesized. Jag ser dock inget alternativ (har inget praktiskt stöd t ex)! Om jag ev får dessa negativa upplevelser som du beskriver så får jag ta det (vet isf varför jag känner som jag gör). Det är också farligt att ligga apatisk dag som natt då bl a musklerna förtvinar väldigt fort. (Jag orkar t ex knappt gå ner för mina två trappor när jag ska ta mig ut).
Det är möjligt att jag har en bakomliggande (odiagnostiserad) ADHD och jag kommer isf att reagera annorlunda på denna (...som jag kallar den) medicin! Istället för ett 'narkotiskt rus' (med upp- och nergångar) kommer jag isf att uppleva normal energi samt fokus på det jag företar mig (utan att somna), samt förmår avsluta projekt som i dagsläget inte ens påbörjas (pga utmattning/opåverkbar motivations-störning)...
Reagerar man inte på antidepressiv medicin (vilket jag inte gör) kan en orsak vara just ADHD; hjärnan fungerar lite annorlunda vad beträffar vissa essentiella områden.

[disaa]

Måste bara säga att jag tycker att muskler på tjejer är ursnyggt. Hade jag kunnat gymma hade jag verkligen gjort det, för jag vill ha en något muskulös kropp, känner mig så svag och äcklig.

[grodan]

Min pappa skriker på mig att han är trött på att se mig "dega omkring hemma" och att han tycker mina "problem" är patetiska och nu får det vara nog!  Jag vet inte riktigt om jag orkar mer, idag har jag en intensiv dödsönskan. Varför sk aman fortsätta existera om man bara tillför alla runt omkring en lidande.  Vad är det för vits med att fortsätta existera i en massor av år till om man alltid ska känna på det här sättet. Idag är en riktigt dålig dag.

[nikey]

jobbigt de där :/, jag hade också problem när jag bodde hemma. jag flyttade hemifrån så fort chansen dök upp. du sökte någon att dela lägenhet med har jag för mig, va någon intresserad?

[CyanideCupcake]

Kardborre: mitt leg har också gått ut, det gick ut i januari i år. Får spela lika förvånad varje gång nån påpekar att det inte gäller längre...

[grodan]

jobbigt de där :/, jag hade också problem när jag bodde hemma. jag flyttade hemifrån så fort chansen dök upp. du sökte någon att dela lägenhet med har jag för mig, va någon intresserad?

Nej jag vet faktiskt inte om jag hade pallat dela lägenhet med någon just nu. Att behöva visa sig hela tiden för någon liksom. Jag står i en ungdomskö och väbtar på att alternativså förhoppningsvis dyker det upp något av intresse snart. Det är bara så jobbigt att jämt ha dåligt samvete, att se föräldrarna glo på en med oroliga blickar och suckar och fan...jag vill bara vara ifred och sköta mig själv. Bor du i stockholm?