"Skriva av sig"-tråd

[disaa]

Jag har märkt att det verkligen bara blir värre av att faktiskt ha mer tid att fixa till mig. När jag måååste stressa blir det ju att jag inte har tid att stanna framför spegeln, men om jag t.ex börjar senare en dag och har mer tid på mig så kommer jag verkligen inte iväg. Då fastnar jag ju bara framför spegeln. Bäst är ju helt klart att inte ha så mycket tillgång till spegel.

[Malins mamma]

disaa,

Jättebra att du har kommit till den insikten, att ju mer tid du lägger på ditt utseende desto värre blir det. För det är just så det funkar med BDDn. Detsamma gäller även för den ansträngning och de pengar du lägger på att se "bättre ut". Om du tänker efter så har du många gånger skrivit att du köpt sminkprodukter, kläder och skor, färgade linser, gått till frissan och klippt dig, färgat håret och gjort hårförlängningar mm mm, du har svält dig och du "jobbar" en massa timmar för att se "bra ut". (Du har alltså hela tiden gjort det som sjukdomen BDD "vill" att du ska göra.) Ändå har ingenting blivit bättre, mer än bara tillfälligt nångång, eller hur?

Det sägs att om man har gjort en sak en massa gånger och fått samma resultat varenda gång så kan man inte förvänta sig att resultatet plötsligt ska bli annorlunda. Det smartaste är alltså att göra något ANNORLUNDA om man vill ha ett annat resultat. Som tex att lägga MINDRE tid, energi och pengar på sitt utseende. Pröva och se om det funkar.

[nikey]

Nej jag vet faktiskt inte om jag hade pallat dela lägenhet med någon just nu. Att behöva visa sig hela tiden för någon liksom. Jag står i en ungdomskö och väbtar på att alternativså förhoppningsvis dyker det upp något av intresse snart. Det är bara så jobbigt att jämt ha dåligt samvete, att se föräldrarna glo på en med oroliga blickar och suckar och fan...jag vill bara vara ifred och sköta mig själv. Bor du i stockholm?

jag förstår, jag hade inte heller fixat att bo med någon. skulle inte kunna slappna av oavsett vem jag har som room-mate.
okej ungdomskö..hoppas det dyker upp något.
nope, bor inte i sthlm.

[CyanideCupcake]

Ser på "Plastikkirurgerna" på TV4 och vafan är det för fel på den där mamman som är där med sin son?? HON ska väl om något vara stolt över sin son som han är? "Han kommer förstå sen", vad fan är det för jävla skitsnack?? What the fuck.

[CyanideCupcake]

Ord kan inte beskriva hur desperat gärna jag vill operera mig...visste att jag skulle må såhär av att se programmet (brukar försöka avstå eftersom suget efter operation blir så starkt) men kan inte låta bli. Känne rmig fångad och desperat, vet inte vad jag ska göra...det är fruktansvärt att veta att lösningen på hur jag ser ut finns därute men att jag inte kan använda mig av den.

[g78]

Jag trodde att lösningen fanns där ute för mig, tyvärr så gör den inte det  Det finns ingen symmetri alls i mitt ansikte. Det fick jag påpekat av kirurgen.
Blir så ledsen av att se sådana program.
Jag är glad att jag inte förstorade brösten, var helt besatt av att göra en bröstförstoring för några år sedan. mådde fruktansvärt dåligt! Nu har jag lärt mig att leva med dem. Visst, jag önskar att dem vore större men jag vill heller inte ha främmande föremål i min kropp som kanske går sönder.
Vad gäller mitt ansikte så kommer jag aldrig att acceptera det.

[g78]

Stackars lilla killen då! Förstår inte hur man kan låta operera ett litet barn pga en sådan sak! Var hemskt att se!

[CyanideCupcake]

Stackars lilla killen då! Förstår inte hur man kan låta operera ett litet barn pga en sådan sak! Var hemskt att se!

Jag är kluven...hade han velat operera dem om han inte blivit retad för dem, nej, antagligen inte. Men mamman verkade vettig så jag utgår ifrån att samtal med lärare och föräldrar och allt sånt redan gjorts till leda, och då är väl det här sista utvägen...det är ett rätt vanligt ingrepp. Jag tror han kommer må bra och vara sitt vanliga (mysiga, underbara! ) glada jag när det är över, han hade nog bara ont och var lite rädd. Angående ungar som mobbar vill jag bara slita huvudet av dem allihop. Ungjävlar.

[g78]

Jag är kluven...hade han velat operera dem om han inte blivit retad för dem, nej, antagligen inte. Men mamman verkade vettig så jag utgår ifrån att samtal med lärare och föräldrar och allt sånt redan gjorts till leda, och då är väl det här sista utvägen...jJag tror han kommer må bra och vara sitt vanliga (mysiga, underbara! ) glada jag när det är över, han hade nog bara ont och var lite rädd. Angående ungar som mobbas vill jag bara slita huvudet av dem allihop. Ungjävlar.

Ja han var säkert orolig och rädd inför operationen (såg inte allt). Stackaren.
Hade inte mobbare funnits så hade jag säkerligen varit en annan person idag. Det är för jävligt hur ungar håller på.

[CyanideCupcake]

Ja han var säkert orolig och rädd inför operationen (såg inte allt). Stackaren.
Hade inte mobbare funnits så hade jag säkerligen varit en annan person idag.

Jag också...

[Antipod]

Vad var det för operation det rörde sig om, egentligen?

Förresten, Godessceline... är det samma mamma du först ifrågasätter ("vafan är det för fel på den där mamman som är där med sin son??") och sedan säger verkade vettig? Jag är bara nyfiken =P

[CyanideCupcake]

Yvette: nej nej nej, det var två helt olika personer. Den lille killen (nio år) skulle operera sina öron för att de var stora i förhållande till huvudet och han blivit retad för dem. Hans mamma verkade väldigt go och vettig så det kändes helt okej, även om jag självklart tycker att dte är jättetragiskt att nån som är så liten ska vara medveten om ens en endaste sak i sitt utseende. Han var världens finaste lille kille!

Den andre killen, vars mamma jag vill ruska om, avr sjutton år (tror jag att det var?) och av persiskt ursprung. Hans mamma hade haft en typisk "persisk" näsa och opererat den för många år sen och tyckte nu även att hennes son (och i framtiden även hennes andra abrn, däribland en dotter som i nuläget är nio år) skulle göra detsamma. Killen själv sa att han ville, men han sa också att han "ser upp till sin mamma väldigt mycket" och om han var nöjd efteråt, så var hon i det närmaste extatisk. Det enda hon kunde prata om var hur fint det blev och hur viktigt det var att se bra ut samt att "det blir dyrt för mig att betala näsoperationer för alla mina barn men det blev så bra så det är det värt, det är viktigt att se bra ut". Kirurgen frågade killen i fråga under konsultationen om det var HAN som ville, men då satt ju mamman precis bredvid, så vad skulle han säga?? Hade man tagit honom åt sidan hade det säkerligen låtit lite annorlunda, han ville ju inte göra sin mamma besviken. Det kanske bara var jag, men jag fick känslan av att även om han avr nöjd efter operationen, så hade han från början inte haft nåt komplex om inte mamman varit så ihärdig i sitt prat om att det var mycket finare med en rak näsa. Det förvånade mig att kirurgen inte insåg detta, Akademikliniken som ska vara så seriös och allt. Får mig att tveka inför att operera mig där...

[Antipod]

Godessceline,
okej, då förstår jag ^^,

Det är klart att man inte ska pränta in i sina barn att utseendet är viktigast här i livet, och jag tycker absolut att mamman till den persiska killen gjorde fel. Han borde själv få avgöra vad han tycker om sin näsa. Det bästa vore ändå om folk slutade tycka så jävla mycket över huvud taget (haha, det känns alltid lika tragikomiskt när jag uttrycker sådana åsikter)

[CyanideCupcake]

Var hos min systerdotter på poker förut, gjorde i ordning mig ordentligt innan och det gick bra till en början; kom på mig själv med att tänka hur skönt det var att vara runt lite folk för en gångs skull (bara några stycken och som man känner väl). Det vill säga, tills min systerdotter tyckte jag skulle prova Mary Kay's foundation. Den ser helt fantastiskt naturlig ut på henne och jag har hört att deras produkter ska vara bra, så in i badrummet och tvätta bort den foundation jag hade på mig för att prova hennes. Jag är skeptisk till alla foundations då de ändå alltid lägger sig i bucklorna på min hy, men ändå kan inte en liten låga hopp låta bli att tändas i mig när någon nämner en ny sort eller ett nytt märke -kanske blir det här den som faktiskt lyckas täcka allt? Trots det vet jag innerst inne att det inte funkar så eftersom ingen foundation kan täcka saker som står ut så mycket från huden. I vilket fall som helst så applicerade jag hennes, och det var inte ett skit skillnad utan såg ut precis som det brukar. Höll fan på att börja gråta. Det kändes så fruktansvärt förödmjukande att stå där med en foundation som inte hjälpte -inget hjälper nånsin, ever- och jag skyndade mig snabbt som ögat att applicera om min egen men det var för sent, jag hade redan börjat fokusera på hyn och sen hade jag hjärtklappning och ytlig andning hela kvällen för att jag hatade min hy så mycket och bara tänkte på ljuset i rummet. Jag kan inte sluta tänka på hur mycket jag tycker att mitt ansikte har förfallit och åldrats på bara några enstaka år: Huden är svullen, röd och hängig, jag har påsar under ögonen, tänderna är gulare, håret är slitet...jag är så jävla ful. Klockan är kvart i två och jag kan inte sova; Metallicas "Unforgiven II snurrar och snurrar på repeat efter repeat och jag vill bara skrika. Helvete.

[disaa]

Ingen skola idag heller..