"Skriva av sig"-tråd

[Antipod]

Jag ska börja röra på mig. Jag måste börja röra på mig om inte min kropp totalt ska förfalla - både kraftmässigt och gällande utseendet. Jag är trött och har ständigt huvudvärk, förmodligen en naturlig följd av att jag inte får mycket till friskt syre. Isoleringen har dessutom fått mig att gå upp otroligt mycket i vikt, något som bara får mig att må ännu sämre över min kropp och som i sin tur gör mig ÄNNU MER isolerad. Så... Nu är det dags att ta tag i det här, bli lite sund, få lite luft och kanske lyckas bli av med åtminstone några av de 8(!!!) överflödskilon jag lagt på mig. Åtminstone kanske jag kan vänja mig vid att vara i rörelse, för rörelser är något jag undvikit till varje pris den senaste tiden då jag hatar hur min kropp känns när jag förflyttar den.

Tidigare idag var jag ute och promenerade i en timme, och strax ska jag bege mig ut igen. Jag ska bara samla mig inför att klä på mig... Ugh. Jag avskyr att ställa mig framför den där förbannade spegeln. Hoppas att jag kommer iväg, och att jag klarar av att fortsätta gå ut åtminstone varannan dag.

Wish me luck.

[Tangled]

Önskar dig lycka till Yvette!
Jag själv är i samma sits. Har blivit plufsigare efter allt stillasittande. Och jag har ofta migrän, vilket antagligen beror på för mycket sittande vid skärmar och för lite frisk luft.

Mitt problem är bara att det är så fruktansvärt tråkigt att röra på sig själv. Musik hjälper inget vidare. Och sen är det ju svårt att gå ut och visa sig själv överhuvudtaget, med tanke på ens Bdd.

Men man får kämpa på!

[nikey]

lycka till yvette =)

jag gjorde ett försök vid 17.30 att bege mej ut på en lång frisk promenad. påklädd me skorna stod jag framför spegeln och försökte hitta någonting positivt med hur jag såg ut för att få en sista pusch att ta mej utanför dörren. gick inte. fixade till lite här och där och gick fram och tillbaka mot spegeln.. gav upp efter 1 timme. suck, ingen bra dag. jag kanske går ut senare ikväll, de brukar jag fixa när det e mörkt. men det är ljus jag behöver.

hoppas de går lättare för dej =)

[Tangled]

Du låter precis som mig, nikey. Fast det är väl väldigt vanligt bland bdd'are antar jag. Men jag brukar också vara fullt påklädd, redo för att gå ut. Och sedan börjar jag fixa små saker här och där, hitta fler och fler fel och gå fram och tillbaka mellan speglar. Och tillslut blir jag bara ledsen och ger upp. Brukar bege mig ut i mörkret också. Men dagsljus är ju det man behöver!

[Vinge]

Usch vad hemska dagar jag haft nu....har inte stört mig så mycket på mitt ansikte som nu på lång tid...Klarar verkligen inte att gå ut, vill bara sova hela dagarna. Känns jävligt ensamt nu.

[CyanideCupcake]

Dödsångest...

[CyanideCupcake]

HELVETE!! Jag har tappat bort min foundation och ska vara på släktkalas om en timme! Jag kan fan inte gå ut såhärt, vad i helvete ska jag göra??!!!!!!!!!! Det kommer vara fiolk där som jag inte känner vanligtvis utan bara träffar just på kalas och har jag väl visat mig osminkad för nån en gång vill jag aldrig träffa dem igen även om jag är sminkad för då har de redan sett hur jag ser ut utan och då vet de, och då är allt förstört. Jag kan fan inte andas. HELVETES JÄVLA FAN OCKSÅ!!!!!!!!!

[disaa]

Usch, fan vad jobbigt det låter! Hur har det gått nu, hittade du din foundation?

ont; Åh, idag började jag gråta pga mitt utseende när jag var med två kompisar. Sjukt pinsamt. Jag sa att det var mina ögon som rann och att jag har känsliga ögon och så (vilket viserliggen stämmer) men så var inte fallet i just den situationen. Kände mig så sjukt jävla äcklig.

Och dessutom, jag har inga linser i ögonen nu och kommer inte få tillbaka mina förrän om två veckor ungefär, vilket betyder att allt ser bättre ut (jag ser inte färger lika bra, inte konturer osv), så när jag sminkar mig måste jag vara jättenära spegeln för att se och dessutom kan jag inte spegla mig lika lätt längre om jag går förbi affärer osv, eftersom jag inte ser konturerna av mitt ansikte (näsa, mun, ögon) på långt håll. Detta är ju ett jobbigt problem, eftersom jag då självklart ser bättre ut på långt håll, men även på nära håll eftersom hyn ser bättre ut. Det är så jävla förrvirrande och blir som en illusion typ, jag vill ha tillbaka mina linser och se bra istället, och se det som är äkta istället.

[CyanideCupcake]

Nej, åkte utan och höll på att bryta ihop. Började gråta i bilen på väg dit med mamma och pappa, känns ju normalt. Som tur var var inte andra sidan släkten (alltså min halvsysters mans släkt) där så det var bara jag, mina föräldrar, min bror och mina halvsyskon och deras barn, så väldigt intimt. Thank God, även om det var fruktansvärt i alla fall. Nu har jag dragit ner persiennerna och orkar inte trffa en enda människa mer idag, är helt slut. 

[disaa]

jag skulle ha träffat en idag, men jag kunde inte. och jag borde gå och handla men jag kan inte.
åh, jag orkar inte med att mitt utseende styr över mig så mycket.

och jag är så kär. så sjukt kär. när jag vaknade upp hos honom på morronen hade jag riktig ångest, för så som jag såg ut alltså.. det var hemskt att han fick se det. mitt smink var helt utkletat - det var t.o.m värre än när jag är osminkad. tur att jag alltid har med mig smink och hårgrejer i väskan, annars hade jag fått riktig panik. jag kände mig så sjukt äcklig. och jag förstår inte hur han kunde välja mig, hur han kan vilja vara med mig, han är riktigt snygg och underbar, helt perfekt, och mitt utseende är långt ifrån normalt. jag förstår inte.

[Nokia]

godessceline, vad starkt gjort av dig!   

[CyanideCupcake]

^Tack...det var fruktansvärt, vet inte hur jag gjorde det...nu vet mina föräldrar i alla fall om hur dåligt jag mår över hyn, även om de inte vet att jag har problem med resten av ansiktet också. Det kändes skönt när jag väl gjort det, även om jag var helt slut efteråt. 

[kardborre]

Stark ångest! Aldrig medicin mot det hemma, om inte brorsan försett mig med nåra, dvs. Så varför har jag inga egna? Har fått nej ett par ggr då min läkare, av princip, inte gillar lugnande. Skammen (över att ibland behöva) tar över. Motståndet att återigen be om ett recept (typ fråga om lov ), som kanske ändå mynnar ut i ett "nej", blir för stort tillsammans med min tfnfobi. Som om jag inte ha rätt till ett-djävla-skit (inför mig själv) - att finnas - höras - synas - ta plats (ha krav) - bli sedd ??

Har i alla fall äntligen fått en tid för bedömning på ett nytt ställe (spec mott för medicinresistent depr), om ca en månad. Fått vänta oacceptabelt länge, nästan hela året, utan stöd (=ingen kontakt) från nuvarande mottagning. Är lättad över att slippa personerna där/deras påtagliga oengagemang. Men ett bedömningssamtal innebär inte att jag får byta ställe, är jag inte "tillräckligt dålig" sänds remissen tillbaka till nuvarande mottagning.

Jag är iaf förvånad över att jag stått ut med mig själv (mitt tillstånd) så här länge. Borde ha varit död vid det här laget.

[CyanideCupcake]

Ful och så trött....så trött.

[kardborre]

Tog med mig en massa mössor in i provrummet häromdan. Fixar inte att prova de i den 'allmänna spegeln' i butiken, som många andra gör. Men jag har då aldrig passat i mössa... Det fula ansiktet blir markant tydligt när håret trycks mot huvudet... ansiktsformen och de extrema ringarna under ögonen gör att jag ser än mer otrevlig/elak ut. Är väldigt frusen av mig men minns inte när jag senast bar en mössa??, trots att det skulle göra mkt för värmen på vintrarna... Blir bara (mer) deprimerad; skyggar nästan tillbaka när jag ser mig själv i vissa speglar!!

Jag har också stora problem med provrum om det finns ett mellanrum eller en glipa ut som andra skulle kunna se mig genom när jag provar kläder. Kan inte släppa stressen över att kanske råka bli sedd! Det är så integrerat i mig (sedan många år) att jag håller koll och 'skyler' mig (har olika skyddsstrategier) ifall någon kan tänkas se mig. Det är så smärtsamt!

Det jag skrivit är kanske inte så handikappande i jämförelse men när man ser det i ett större perspektiv - partner, familj, sommar (sol/bad), läkarundersökning, idrott/träning, resa bort, kläder, massage osv - är det otroligt smärtsamt (speciellt om jag måste utsätta mig för risken -att bli sedd-). Mina kroppskomplex är väldigt djupt rotade.