"Skriva av sig"-tråd

[Nokia]

Godessceline, den här mannens drag har absolut INGET gemensamt med dina drag. Det är ofattbart att BDDn så totalt kan förvränga det du ser.  

Precis vad jag tänkte skriva!

[Vinge]

Den där mannen har också likadana drag som jag, inte undra på att jag är ensam?

[CyanideCupcake]

Godessceline, den här mannens drag har absolut INGET gemensamt med dina drag. Det är ofattbart att BDDn så totalt kan förvränga det du ser.  

Jag förstår att det kan vara väldigt svårt att gå emot ett tvång MEN det är inte helt omöjligt. För varje gång du får impulsen att titta på Dita-bilderna så tänk på att du faktiskt HAR ett val. Du kan själv VÄLJA om du ska titta eller låta bli. Ville bara påminna dig om det.

Jag vet att bilden på honom är tagen lite underifrån vilket är ofördelaktigt för nästan vem som helst (utom, suck, Dita), men likheten är...skrämmande. Har aldrig sett någon med drag så lika mina förut (och tro mig, jag letar....jämt) så att se det känns på ett sätt bra för att jag har en referens, men ändå fruktansvärt jobbigt eftersom jag ju verkligen inte vill se ut såhär.  Vet inte vad jag ska ta mig till. Åt helvete med Twitter också, känner mig som en bitter och patetisk människa när jag följer hennes så tvångsmässigt. Jag vet att hon har jobbat fruktansvärt hårt  för att komma dit hon är, men ändå...där ser man vilket liv skönhet kan ge.

[någon]

jag är såååååå trött på att folk gör narr av mig. nu i helgen var det någon, en främling, som sa att jag ser ut att vara modell (HAHA, jättekul, verkligen ) och jag vet att han sa så för han tyckte jag var fruktansvärt ful, för folk gillar att driva med mig. för några veckor sedan sa en annan samma sak. (och kom nu inte och säg att de tyckte det, för de KAN INTE ha tyckt det)
samma helg nu så hånglade jag med två killar som båda är jättesöta (såna snygga personer man inte ens vågar prata med i nyktert tillstånd) och jag har en sjuhelvetes jädrans ångest nu efteråt. gud, vad de måste ångra sig idag. hångla med äckliga mig!? den ena mötte jag igår och han flinade och hälsade, jag ville bara dö.
jag orkar inte leva med mig själv och mitt utseende.  o r k a r  i n t e .

[CyanideCupcake]

Ja, de gick skert och spydde när ni hånglat färdigt. 



Allvarligt.

[disaa]

Jag ska börja med ABC-dieten igen. Det känns bra att jag ju vet att det är en diet som verkligen funkar. Nu ska jag bli av med 7-8 kg!

[Phobic]

Nu ska jag bli av med 7-8 kg!

Har förstått att du är väldigt viktfixerad och jag vet vilket helvete det innebär. Livet är dock så mycket mer än siffrorna på vågen. Och behöver du verkligen gå ner i vikt? Min gissning är att så inte är fallet.

Att sluta bry sig så mycket om vikten är lättare sagt än gjort, jag vet, men jag kan bara säga att jag nu tycker att den tid jag spenderade på att banta var (nästan) helt bortkastad tid. Nästan skriver jag för att jag lärde mig en hel del om mig själv under den perioden, men det hade kanske egentligen inte behövt involvera maten. Risken med att banta är att bantningen kan gå alldeles för långt. När man bantar får hjärnan mindre energi och det kan göra att man blir mer tvångsmässig och inte kan se sin kroppsstorlek realistiskt (har man dessutom BDD så kan det bli ännu svårare). Det kan leda en in i ett väldigt destruktivt förhållande till mat där man till slut får utkämpa ett krig mot både sig själv och människorna runt omkring en (som vill att man ska äta och må bra).

Jag vill inte låta hård eller något, men jag skriver det här för att om det är något jag ångrar så är det att jag började banta när jag var 14. Hjärnspökena från den tiden ekar fortfarande i huvudet fastän jag nu är vuxen och jag är evinnerligt trött på dem, även om jag inte viker mig för de destruktiva mattankarna längre. Jag har även fysiska (om än lindriga) men kvar från anorexia-tiden. Så det är inte värt det.     

[disaa]

Jävla skitliv. Fyfan vad värdelös jag är.

[disaa]

Fyfan alltså. Nu känns det verkligen som om mitt liv inte är värt att leva, alls. Jag har inte varit såhär deppig på evigheter. Jag har verkligen lust att begå självmord nu, jag har inte riktigt haft dessa självmordstankar på länge, iallafall inte då jag planerat hur det ska gå till. Nu känns det bara som det enda rätta. Jag är inte tillräckligt stark för att orka leva såhär längre, det har bara blivit för mycket.

[disaa]

Jag börjar kl 9 imorron. En halvtimmas tid till skolan, så halv nio måste jag vara färdig.
Mitt alarm står på 03:00. Jag har de senaste dagarna gått upp 04 men insett att jag behöver mycket mer tid än så. Jag hinner ju inte. Jag har börjat stressa så pass mycket på senaste tiden att jag inte ens haft min mens på två månader (och innan hade jag regelbunden) samt att min mage verkligen svullnat upp. Jag hinner inte ens när jag har 4½ timma på mig, och DÅ t.o.m STRESSAR jag. Jag hinner inte bli klar med sminket, håret osv. Men att ens gå upp klockan 3 är ingen garanti på att jag kommer iväg, och även de dagar då jag gått upp 4 har jag kommit försent, jag kommer 1-2 timmar försent ungefär tre dagar i veckan. För att jag ändå inte ens sett "ok" ut. Ok för att visa mig för andra.

Jag har inte förrän nu riktigt insett hur knäppt detta egentligen är, och det hela har ju blivit så mycket värre på senaste tiden, och ni vet psykologen jag pratade om? Jag gick inte, för jag vågade helt enkelt inte ta tunnelbanan dit och sedan gå på stan och leta efter stället och sedan skämmas och säkert inte ens våga prata om det hela och visa mitt fula utseende så kvinnan förstår varför jag tycker som jag gör. Samtidigt ångrar jag mig för att jag inte gick, det hade nog, iallafall, varit rätt bra för mig.

Jag VILL ha hjälp men varje gång jag får chansen att få det så tar jag aldrig den chansen! Varför?

[CyanideCupcake]

Jag har inte förrän nu riktigt insett hur knäppt detta egentligen är, och det hela har ju blivit så mycket värre på senaste tiden, och ni vet psykologen jag pratade om? Jag gick inte, för jag vågade helt enkelt inte ta tunnelbanan dit och sedan gå på stan och leta efter stället och sedan skämmas och säkert inte ens våga prata om det hela och visa mitt fula utseende så kvinnan förstår varför jag tycker som jag gör. Samtidigt ångrar jag mig för att jag inte gick, det hade nog, iallafall, varit rätt bra för mig.

Jag antar att hon ringde upp dig när du inte kom? Är hon någorlunda seriös och införstådd emd hur BDD funkar förstår hon att det låg något bakom att du inte kom. Jag är likadan; unviker så många sociala situationer, till och med de enklaste...det blåste yckt idag så jag tog tillfället i akt att fälla upp kragen på kappan så mycket det gick, tillsammans med solglasögonen dolde det det emsta och det såg ändå inte kompeltt galet ut eftersom jag lika gärna kunde försökt skyla mig från blåsten -i alla fall intalar jag mig att folk gick på det. Ville åka till affären efter jobbet men klarade inte av det, och det handlade om bokstavligt talat trettio sekunder; direkt in, ta vad jag ska ha (EN ENDA jävla skitgrej), betala och gå ut. Inte ens det klarade jag. Man känner sig så jävla stolt över hur mycket man åstadkommer varje dag...eller inte. Vill inte visa mig för cheferna i morgon, inte för främlingar på gatan...inte ens för folk jag känner. Varenda gång jag går förbi någon när jag är ute spänner jag mig och vänder boprt huvudet eller vänder mig om efteråt för att se om de vänt sig om och stirrat. Jag hatar övergångsställen då känslan av att se hur bilarna saktar in och får möjlighet att verkligen studera mig när jag korsar gatan ger mig panik. Fan.

[kardborre]

Jag börjar kl 9 imorron. En halvtimmas tid till skolan, så halv nio måste jag vara färdig.
Mitt alarm står på 03:00. Jag har de senaste dagarna gått upp 04 men insett att jag behöver mycket mer tid än så. Jag hinner ju inte.

Vilken skillnad på liv (vi har)... Jag sover ca 20 timmar per dygn men är vanvettigt utmattad de timmar jag försöker hålla mig borta från sängen.

Jag har börjat stressa så pass mycket på senaste tiden att jag inte ens haft min mens på två månader (och innan hade jag regelbunden) samt att min mage verkligen svullnat upp.

Att din mens försvunnit kan även ha med dina matvanor att göra! (En mage som svullnar är INTE tjock!!! Den är bara i obalans - ett väldigt vanligt problem - kan vara mjölk, gluten, lök/kål/äpplen eller något annat din kropp är känslig emot. Har en liknande problemmage själv, och trodde i din ålder att jag var 'smal med tjock mage'. Men det är en fullständigt felvriden tanke eftersom svullnad är något helt annat, som t ex aldrig kan bantas bort!) Köp probiotika-tabletter i någon form på hälsokosten och se om inte det kan hjälpa lite (jag får kolikliknande smärtor av viss mat, men en överkänslig kropp/mage kan vara även reagera subtilt/utan smärta)...

Jag VILL ha hjälp men varje gång jag får chansen att få det så tar jag aldrig den chansen! Varför?

Ta kontakt med psykiatrin(/BUP?) där du bor så kan du säkert få börja i samtal på mottagningen. Kostar 70 kr/ggn upp till högkostnadskort, därefter gratis. Men du måste vara tydlig med vilka problem du har när/om du ringer de...

[grodan]

Jag skrev tidigare att jag tycker att du ska ta kontakt med karolinska ångestenheten...sök på google efter nr..de är specialister på bdd och vad jag förstår har de botat många så att de hara blivit helt friska.

[disaa]

Phobic: Egentligen så skulle jag nog säga att träna är det som skulle vara bäst för mig, jag är väldigt otränad och jag vet ju att man mår fysiskt (och psykiskt) bättre om man tränar istället för bantar men tyvärr har jag ingen lust att vara på gym eller börja på någon form av träning. Simning hade varit kul men jag kan verkligen inte visa min kropp i bikini för andra, tyvärr.

Jag förstår absolut hur du menar och det är inte roligt när vikten är det enda man tänker på men jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag trivs ju inte med min kropp som den är.

godessceline: Ja, hon ringde mig ett flertal gånger men jag svarade inte för att jag tyckte att det var så pinsamt. Jag sms:ade bara att jag inte kunde/vågar komma. Åh, jag vet precis hur det är! Just nu känner jag press eftersom jag verkligen skulle behöva sticka till bibblan och skriva ut två vääldigt viktiga papper, bara det, helt enkelt, men jag klarar inte av det! Och jag tycker också att det är väldigt obehagligt vid övergångsställen, eller det är ju obehagligt öht att gå ute bland bilarna eftersom att det känns som att dom stirrar på en genom rutan ur alla möjliga vinklar.

kardborre: Oj! Varför sover du så mycket då? Jag vet ju att jag är lite överkänslig mot laktos men jag tycker inte att det hjälper även om jag undviker laktos. Det enda som funkat är helt enkelt att inte äta på några dagar. Jag har iaf räknat ut nu att om jag inte äter på tre dagar så får jag min normala mage tillbaka, men det är ju så jobbigt utan mat samtidigt. Vad är det för sorts tabletter, och funkade de för dig?
Jag vill ta kontakt med BUP men samtidigt har jag dåliga erfarenheter från de. Jag har träffat kanske 5 psykologer därifrån men har aldrig riktigt känt som att de egentligen bryr sig, mer bara som om de inombords skrattar åt en och tänker bara på pengarna de kommer tjäna.

mumumu: Var det åt mig du menade? Kan man gå gratis där under 18?

OnT; idag var jag inte i skolan som vanligt. Sa att jag försov mig vilket inte var sanningen men det gick helt enkelt inte. Nu har jag rejäl ångest..

[g78]

Okej.. hur länge åt du p-piller? Jag åt bara p-piller i ett halvår, tror du det kunde påverka även fast det var så kort tid?

Ja, det tror jag. Jag åt dem inte länge, bara ett par månader.