Spegelbilden

[Marty]

Problemet när man speglar sig hela tiden är att man ser så olika ut i olika speglar. Vilken spegel ska man då kunna lita på? I vissa speglar ser man ju ännu värre ut än i andra. När man går hemifrån har man ju i alla fall lyckats inta rätt pose för att klara av att gå hemifrån... Sedan när man går förbi nästa spegel så känner man inte alls igen sig från den spegelbilden man hade när man lämnade hemmet. För att inte tala om, om det blåser ute.

[SpegelSpegel]

Ja, det där känns ju igen...jag har en spegel hemma som jag i alla fall tror är väldigt ärlig, och jag är helt beroende av den för att orka leva. I den ser man ganska tydligt alla skavanker man har, och kan göra sitt bästa för att rätta till dem. Tyvärr kan jag aldrig resa bort eller sova över någonstans, för jag får panik om jag inte får se mig i den spegeln det första jag gör på morgonen. Annars tycker jag det är obehagligt att man ser så olika ut i rumsbelysning och solljus...brukar ta med mig en liten spegel utomhus och sminka mig där, och sedan gå in och kolla i alla speglar jag har och med olika belysning. Har märkt att det finns grader i helvetet, men hur ska man kunna veta hur illa det är? Skulle aldrig våga be någon att säga ärligt, och för det mesta säger de endå bara saker som " Nejdå, du är så fin så" utan att ens kolla. Skulle vilja att det fanns en universalspegel som var liksom alla speglars urmoder och visade den absoluta sanningen och inget annat än sanningen.

[Vyssan]

Haha, mitt första skratt idag, tack spegelspegel!
Jag menar din kommentar om en universalspegel!
Visst önskar jag att det fanns en sådan.
Mår piss när man måste åka bort och vakna tillsammans med andra. (Reser en del i mitt jobb) ibland har jag stannat hemma för det blir för jobbigt. Precis som du säger; Nejdå, du är så fin så! Utan att kolla!!!
Fast tur är väl det....

Ska till Köpenhamn nästa vecka och jag bävar....dela rum med en annan människa som inte alls förstår att jag behöver vara ensam med min spegelbild gärna 2 timmar innan vi skall gå.
Det värsta jag vet är när jag börjar svettas, i ögonbrynen, i händerna, får myror i hela kroppen och pulsen skenar. Måste titta mig i alla vinklar och så fort jag byter rum eller går ut måste jag ta fram min fickspegel för att kolla. I bland får jag kommentarer om att jag är fåfäng...hur ql känns det? De har ingen aning...

[SpegelSpegel]

Åhh jag vet!!! Skulle aldrig kunna ha ett sådant jobb som du har, du är en kämpe! Själv vågar jag inte ens söka jobb pga detta...och ändå var det först igår jag insåg att det kanske inte är helt friskt(efter den där artikeln som jag tror blev en AHA-upplevelse för en hel del människor)
Det är så fruktansvärt när man svettas, man får ju panik över sminket...och jag blir sådär pinsamt högröd i ansiktet också, när jag måste prata inför folk. Och då stirrar dom ju ännu mer och tror att man håller på att få en hjärtattack eller så
Hoppade av mina högskolestudier för att jag inte klarade att bli tittad på. Och så missuppfattar dom en alltid, tror att man är dryg och sur för att man drar sig undan, att man går och speglar sig hela tiden för att man är kokett och fjollig och kär i sin egen spegelbild. Det är min stora skräck, att folk tror att jag speglar mig och fixar med mitt utseende för att jag tycker jag är snygg och tror att jag är något...

[Malin]

Hej alla!

Vad gäller speglar är jag en sån som mestadels undviker att titta förutom när jag sminkar mig. Om jag inte har intentionen eller möjligheten att ändra på det jag ser känns det som att det är lika bra att låta bli. Jag undviker också speciellt att titta om jag vet att belysningen är "ondskefull" Jag tror att mitt beteende är ett försök till att vara lyckligt ovetande om eländet, men det finns ju ändå alltid där ändå, jag vet ju att jag ser bedrövlig ut.

Att resa är väldigt svårt för mig också eftersom jag har svårt att sminka mig på andra ställen än vid mitt sminkbord. Men det var värre förr när jag kände att jag var tvungen att dölja hur länge jag sminkade mig och att jag inte kunde öppna dörren till badrummet under tiden. Det är riktigt klurigt att dölja en sån grej när man bor hos någon annan allstå. Jag brukade lösa det genom att gå upp väldigt tidigt för att göra mig iordning och hoppas på att ingen annan vaknade och upptäckte vad jag höll på med. Men numera vet släkten och eventuella kompisar man åker och hälsar på om mina problem så jag slipper dölja det iaf.

Jag kommer ihåg en gång när jag var arton år, min klass på individuella programmet skulle göra en resa till Polen och jag ville så gärna följa med, men det kändes som ett omöjligt projekt pga sminkandet och så. Till slut tog jag dock mod till mig och berättade för kompisen som jag tänkte dela hotellrum med att jag behövde tre timmar för att sminka mig och att han inte fick titta på mig under den tiden. Han sa att det inte var några problem och vi åkte. Tyvärr hade han inte riktigt förstått allvaret i vad jag sagt för när jag höll på och sminkade mig på vårt hotellrum hoppade han fram med ett "Tittuuut!!!". Och jag blev förstås helt förstörd över att han hade sett mig knappt halvsminkad. Heh.. lite lustigt när jag tänker på det nu i efterhand, han måste trott att jag var helknäpp

Jag är också rädd att framstå som fåfäng om någon ser att jag håller på och fixar med sminket. När jag var på Arvikafestivalen för några år sen fick jag en kommentar som jag fortfarande inte kan låta bli att tänka på ibland. Det var en tjej som bodde i tältet brevid som sa "Du sminkar ju dig heela tiden!", jag svarade med ett nedstämt och skamset "Joh.. jag vet. Jag önskar verkligen att jag inte behövde göra det". I hennes ögon framstod jag som en fåfäng typ som inte kunde få nog av att titta på sig själv när jag i själva verket kämpade med att kontrollera min ångest

Mvh
Malin

[Vyssan]

Ååå, känner så igen mig i det ni skriver Spegelspegel och Malin.
Tack för välkomstinlägget! Förstår att ni har mkt att göra.

Tack Spegel för du säger att jag är en kämpe! Det är ingen annan som sagt förut, det värmde!
Iof är det inte många som vet om mitt problem, men får oxå kommentarer om "måste du jämt titta dig i spegeln", "har du MED dig sminkväskan till jobbet"? du SER bra ut!!! Jag vill bara vomera då!!

När jag mår som sämst, mår ganska pissigt nu. 3:e dgn jag är hemma från jobbet. Ont i halsen och feber säger jag...., då vill jag bara ligga under täcket och grina. Är så trött på att grina. Är inte ni det?

Vill inte tycka synd om mig själv, vill ju tycka OM mig själv!
Förbannar alla speglar, dömande ögon, utseendefixeringen, den jävla sommaren som stundar med värmen, utefik, avklädda kroppar och alla som är så GLADA för att solen skiner!!!
Tacka vet jag hösten/vintern när man kurar hemma, inne och mörkret som faller tungt. Då känner jag mig trygg.
Iaf lite...

[Marty]

Vyssan, håller med dig i det det du säger om sommaren. Sommaren är visserligen fin och vacker i sig, men den för med sig att man inte kan ha så mycket kläder på sig. Vilket inte är lika roligt. Jag klarar i och för sig av värme väldigt bra och svettas inte så mycket, men 6 tröjor och 3 långkalsonger kan bli varmt även för mig, när det är 25 grader ute.
Och sedan vill man ju inte se helt blek ut när det är sommar. Det är i och för sig tur att det finns solarium. Det bästa är när det är lagom varmt/kallt ute. Det vill säga under våren och hösten.

[Vyssan]

Ja, solar galen i solarium. Tur att de finns. Mår även bättre utomlands, där vet ingen vem jag är. Även om de GLOR!!
Läste Malins artikel i Expressen, visste inte!
Hon är ju fin!! Vet inte hur jag skall säga det, hon kanske missförstår.

Modigt att berätta om det, det hjälper säkert många andra!

[Anonym]

ohh..känns så underbart..när man plötsligt känner igen sig..
spegel spegel på vägen där..säg mej vem som vackrast i landet är..
*djupt andetag*

ja hatar osså speglar..det finns verkligen ingenting värre än att få se sig själv i speglen varje dag..enda gången jag tittar mej själv i speglen..är på morgonen när jag är påväg till skolan..och när jag duschar..jag har en spegel mittemot och då är det bara jag själv som kan se alla mina skavanker..
för då är det bara en själv som ser ens fulhet..ingen annan..och då mår man bättre..
för när man e ute på stan, skolan, vart som helst..så undvikar man ofta ögonkontakt..för man tror att människor som kollar på en, att man e ful o vidrig.
men jag vet..man ser olika ut från spegel till spegel..
jag har en fråga som ja önskade ni kunde svara på..någon iallaflal..
var ser man mest lik sig själv? i speglen, på foto eller när man blir filmad?
jag hatar verkligen o bli filmad o fotade...för man ser ente ut som den människan man alltid brukar se i speglen innan man ska till skolan..ser ut som om man är en annan människa..
råka förstöra min julafton..vi var hos några släktingar..och de började filma..ja fick en fruktansvärd ångest..o när de kom till mitt håll o bad mej kolla in i kameran..tog ja bort kameran..höll för mitt huvud..o bad honom sticka därifrån..men han fortsatte..tillsut blev ja förbannad o så ledsen att ja förstörde den kvällen..pappa undrade vad det var för fel på mej..ja sa bara..att ja ente tycker om att bli filmad..
 
jag är ente fåfäng..men..ja e bland de värsta människorna som finns..ja är oerhört känslig för mitt hår..rör någon mitt hår..blir jag rosenrasande...
det är precis som ni tjejer ..ni som sminkar er flera timmar framför speglen =///
om någon rör mitt hår..måste jag fixa om det på nytt..med massa mousse o gele...
överallt..tar jag med detta..på fester..när jag är hos kompisar..
kalla mej knäpp..
men ja kan ente hjälpa det...


/ amir..

[Marty]

Vyssan, du säger ju å andra sidan att folk säger att du ser bra ut.. och du missförstår ju? Antar att det är samma för Malin, tyvärr.

/Martin

[Vyssan]

Ja, du har nog rätt.
Man vill ruska om dem och säga du ÄR fin och sedan kommer allt bli bra igen. Vilket skämt va?
Försöka hjälpa andra innan man själv vet vad man håller på med!

Är jag helt borta?

[Marty]

Hej Amir,

Man är väll mest lik sig när man ser sig på film antar jag. I spegeln ser du där spegelvänt och i ett statiskt ljus. På foto kan man se ut hur som helst beroende på vilken pose etc man råkar vara i när fotot tas.

Jag känner igen det där med håret också, och att ingen kan röra det. Det är ju så när man har kort hår och stajlar det. Och framförallt när man är så petig som jag är.

/Martin

[Marty]

Vyssan, Självklart är du inte helt borta. MEN du ser ju Malin på ett annat sätt än hon ser sig själv. Du ser att hon är fin. Vilket hon inte kan se själv och därför hjälper det inte att folk säger det. På samma sätt hjälper det inte att folk säger att DU är fin. Du ser ju själv att det inte stämmer.

Jag skulle aldrig kunna övertala någon som har en röd boll att den är röd om personen i fråga ser den som grå. Det skulle inte spela någon roll hur länge jag försökte övertyga den människan att den hade fel. Så länge hon inte visste med sig att hon var färgblind.

Om man inte kan lita på det man själv ser. Vem ska man då kunna lita på?

[Vyssan]

Håller med dig! Det är så perplext.

Vill gå ut i solen och bara vara. Istället sitter jag här och möglar...
Ångest för att jag inte sköter mitt arbete, jag är en dålig människa.
Tack detta forum, kaffe & cigaretter!

[Anonym]

Hej!
Är en 23 årig tjej som har suttit och läst många av inläggen på detta forum och känner mig så förtvivlad över er alla, och över mig själv som lider av samma (BDD) problem som er därute. Det är så fruktansvärt sorgligt att vi tillåter oss själva att trasas samman inuti på detta sätt.

Jag vet att jag måste göra något åt detta innan det helt förstör mig själv och alla i min närmsta omgivning. Frågan jag har nu efter att ha läst så många ledsamma inlägg är:

VAD GÖR MAN ÅT DETTA? Finns det hjälp att få?

Jag är tacksam för att jag har fått ett namn på mitt problem, visste inte förut att det existerade en hel flock folk som känner precis som jag! Och det känns bra att få prata av sig, men jag undrar också om det någonsin kommer att leda till någon förbättring eller om man liksom bara sitter och "ältar" problemet!? Jag tror att vi behöver försöka bygga upp varandra mer, istället för att bara hålla med om hur jävligt allt är...!?(även om det ibland kan kännas tröstande att veta att man inte är ensam...)

Vi har nu kunnat konstatera att vi mår piss. Ok!
Är det nu någon som har POSITIVA erfarenheter av hur ni kommit att må bättre? Är det någon som kan ge tips eller råd om vart/hur  vi går härifrån. Hur tar man sig ur denna onda cirkel?
Snälla skriv, ni som har tagit er ur detta helvete och försök hjälpa oss andra som  är kvar!!!

Tack för mig!
/L