Hej, Sofie heter jag!

[Anonym]

[Borttaget på begäran]

[16-åringens mamma]

Tack Sofie för att du kan vara så positiv. Tror att såna här inlägg
(plus många andra på den här sidan) är bra terapi för min dotter och andra med bdd.

[pelle]

Det är ju jättebra skrivet, verkligen,men man matas ju varje dag av många motsatser. Var man än vänder sig, så är det utseendet som är det väsentliga. Det som premieras överlag! Killar snackar om vilka snygga/söta tjejer dom träffat och det är väl precis samma sak med tjejer. Den allra första frågan när någon träffat kille/tjej är ju nästan jamt; var hon/han snygg då? Hur såg hon/han ut? Efter det kommer kanske frågorna som berör personligheten(det som borde vara det mest väsentliga). Jag avskyr när jag hör fraser som typ "ohh, hon/han var så j...snygg/söt asså." Jag är så fruktansvärt förbannad och less på all utseendefixering och ytlighet i sammhället och att man inte står pall för den. Kolla bara vilka skitprogramm som har dykt upp i reklamkanalerna på senare år, det är så man vill kräkas. Personligen söker jag bekräftelse hela tiden genom att försöka tyda blickar. Och det slutar alltid med att man är ganska säker på att man inte är attraktiv nog och att folk flinar åt en. Och jag har inte ens någon tjej, så jag har inte NÅN. Däremot tycker jag dom flesta som skriver här inne i.a.f har någon och det är ju självklart ett bra stöd när man känner som man gör. Jag bara undrar hur ni kunde skaffa era partners med svår BDD? Men jag är väl antagligen extra störd och ful, men ändå? Angående vackra handlingar, förmåga att prata och röra sig, så går ju det hand i hand med fixeringen vid utseendet. Känner man sig ful(det gör man ju nästan jämt) känns det väldigt svårt att ta tag i sin egen personlighet. Man blir tråkig, skygg och orkeslös; alltså extra ointressant för folk i allmänhet och man får ännu svårare skaffa nån partner. Jag har nästan givit upp det. Nu gäller det ju inte bara partners utan vilket urbota innehållslöst och trist liv man lever. Det känns ofta helt hopplöst! Osså kommer julen där man ska sitta och låtsas att man mår jättebra. Jag har lust att ställa mig upp vid julbordet och säga att jag mår skit och få ur mig alltihop.

Tack för ditt kloka inlägg och ursäkta mitt negativa svar, men det är precis som jag känner det. Upprikigt och ärligt i.a.f. Alltid nåt.

/  Hls Pelle

[Malin]

Tack Sofie för ditt fina inlägg Det känns upplyftande att läsa om din positiva dag och jag hoppas det blir många fler såna, både för dig och för oss andra. Att kunna slappna av och bara vara sig själv, att bara _vara_ och koncentrera sig på sina egna intryck av omvärlden istället för att bli blockerad av oron över vad andra tycker - det är precis så livet borde vara

Min tillvaro fungerade så en gång i tiden, när jag var yngre, och det är det jag försöker hitta tillbaka till. Ett av mina favoritminnen som jag brukar tänka mig tillbaka till är från somrarna när jag var liten. Man vaknade och såg att solen sken ute, man kunde gå ut ur huset utan någon större förberedelse. Man kunde äta kalaspuffar i solen eller sitta på den varma asfalten och studera myror på garageuppfarten, utan att ens ägna en tanke åt vad grannarna tyckte och tänkte om det. Man gjorde det man kände för, utan krångel. Ville man träffa en kompis dröjde det inte timmar, dagar eller veckor innan man kunde ordna det. Från den första tanken till att man stod och knackade på kompisens dörr tog det ett par minuter. Idén om att personen som öppnade dörren skulle granska och döma ens utseende fanns inte ens till.

Jag menar givetvis inte att jag strävar att leva exakt så här, man har ju mer ansvar och uppgifter som vuxen. Men den här fantastiska känslan av frihet, att kunna göra vad man känner för och vara hur man vill, utan ångest och oro, det vill jag ha igen

Kram
/Malin

[pelle]

Tiden som liten var ju underbar. Jag brukar också drömma tillbaka till den tiden. Ända problemen var vilka pingisrack man skulle välja eller försöka komma på vilken tid mamma sa att man skulle äta, och det sprack ju nästan jämt Kul att du skriver igen Malin! Du skriver lika bra som morsan din

/ Pelle

[Anonym]

[Borttaget på begäran]

[pelle]

Om du menar NÅN och räknar med alla nära familjemedlemmar, så har man ju det. Dom bryr sig om en oavsett vad som händer och hur man ser ut, men den känslan har väl dom flesta vad gäller familjen.
Därför kan man ju koppla bort utseendet när man är med dom och det är väldigt skönt. Då kan man vara som man egentligen är och vill vara. Jag tog för givet att du menade en partner. Det är en tjej jag längtar efter och som jag skulle behöva. Beträffande din kompis, så stämmer det ju bra att man inte är blyg när man känner att man behärskar området. Då känner man sig självsäker och lite allan. När din kompis recenserade skivomslaget kanske han sa så bara för att ge dig en komplimang och göra dig glad, även om det blev en jämförelse, och när du frågade om han skulle tycka om dig om du inte var lika söt längre, så blir ju svaret nästan givet. Vem skulle säga nej om någon frågar en sån sak? Nu menar han det säkert, men svaret blir ju så självfallet. Nästan ingen vettig vän skulle såra den andra genom att svara nej på den frågan. När du skriver att du hade ett "söthets alibi" till din musik, vad menar du då? Jag tror jag fattar, men kan du förklara lite närmare, så vore det bra? Den branschen du tänker dig en framtid i är ju snuskigt utseendefixerad, och med hård och brutal konkurrens dessutom. Där kan jag verkligen sätta mig in i ditt dilemma. Läste en artikel om den där norska Kurre i Idol, som vann de norska uttagningen. Samtidigt som det var kul att han vann på sin charm, personlighet och sin fantastiska röst, så häpnade man ju över vad en del jurymedlemmar hade sagt rakt ut om hans utseende. Tycker dom där programmen är bisarra med sitt upplägg. När man läste det förstod man hur illa det är. Du behöver inte svara, men jag är lite nyfiken på vad det är i ditt utseende som har blivit försämrat på bara ett halvår? Lycka till med spelningen och alla jobbiga förberedelser!

/Hls Pelle

[Anonym]

[Borttaget på begäran]

[pelle]

Tycker det är jättrebra att du skriver mycket, då får man ju ur sig det man vill ha sagt ordentligt. Hellre för mycket än för lite. Skriv så mycket du bara orkar. Det är bra med mycket inlägg, så att det blir lite diskussioner och trafik här på forumet. Sömnen är ju hur viktig som helst, speciellt när man har bbd, så det problemet bör du nog prioritera att komma till rätta med. Att vara hysterisk över detaljer och sträva efter perfektionism verkar vara standard för nästan alla med bdd. Jag har ju nyligen plastikopererat mig för att få bort en ful defekt, men nu har jag börjat koncentrerat mig på en annan sak i ansiktet och letar information vad man kan göra. Och antagligen kommer jag göra det också, alltså plastikoperera igen.
Det var precis det Malin sa innan, att det är jättevanligt att problemen bara flyter runt och byter plats. Jag tänkte starta en ny tråd om plastikoperationer nu på en gång. Och det där med tjejer för min del. Skulle jag gå ut på krogen skulle jag aldrig våga stöta på någon av rädsla att bli nobbad. Jag fixar det bara inte! Då skulle jag grubbla över ett nej hur länge som helst och bli knäckt. Därför avstår jag. Ful och feg på samma gång, och utan personlighet. Vem vill ha en sån?!

/ Pelle

[Anonym]

pelle, jag måste bara säga att jag håller med dig. jag skulle heller aldrig våga ta kontakt med nån! ett nej skulle jag ALDRIG i hela världen klara! inte en chans. det är bättre att leva i ovisshet än att få ett nej rakt i ansiktet. och alla som säger att det inte är utsidan som räknas, utan insidan.. men jag har inte ens nån insida och ingen personlighet. en riktig 10-poängare! eller kanske inte.

/ j

[pelle]

Jo, det skulle vara oerhört svårt att glömma. Det skulle ju vara ett bevis på att man verkligen har rätt, att man helt enkelt inte räcker till. Man är inte tillräckligt attraktiv. Det behöver ju inte vara så, men jag skulle tolka det så. Jag tänker mig in i en situation där jag tagit mig i kragen och samlat mod för att gå ut på krogen. Bara det i sig är en stor och jobbig utmaning. Där finns mycket jag fruktar.
Om jag då, mot alla odds, skulle våga mig fram till en tjej för att dra till med nån fåning lära-känna-fras, och hon skulle visa ointresse på nåt sätt. En sån grej skulle knäcka mig väldigt länge. Därför håller jag också med om att det känns bättre att leva i ovisshet, även om det innebär total ensamhet och isolering. det är hemskt egentligen! För jag skulle så gärna vilja träffa en tjej nu!!

/ Pelle

[Anonym]

jag också, fast kille då. det känns som om det skulle vara lösningen på alla problem. om jag bara hade nån som tyckte om mig allra mest. gud vad bra allt skulle vara! eller kanske inte. men det känns så.. och det är sååååå himla patetiskt. jag önskar att jag vore stark och kunde skita i att jag är ful, och inte söka bekräftelse genom andra.

/ j

[Malins mamma]

Sofie, visst orkar vi läsa vad du skriver. Du verkar ha haft ett lite komplicerat liv men ändå har du gått långt inom musiken. Det skulle vara intressant att få höra hur det gick på spelningen den 29:de. Berätta gärna om du vill.
 
Du skriver att du har fått bdd OCH en förändring i utseendet. Är det inte troligt att förändringen beror på bddn? Att den är mycket liten och knappt synbar för andra?
I övrigt så har du massor med kloka och bra EGNA tankar som du kan bekämpa bddn med.

Hälsn. / Malins mamma

[Anonym]

[Borttaget på begäran]

[pelle]

Hej Sofie!

Trist att spelningen inte blev så lyckad som du hade önskat. Jag reagerade lite över det där med presentationen som du menade inte var så smart. Men säger inte alla konferencierer nåt liknande, något lagom positivt om artisten innan den ska uppträda? Jag hade delat din uppfattning om han hade varit onödigt övergenerös med superlativ, men det han sa tycker jag lät bra.
Nu vet jag inte hur pass bra och duktig du är. Tillhör du en av de som är på gång och som är lovande, så är ju presentationen ganska logisk och riktig. Motsatsen hade ju varit värre. typ; " vi har ikväll glädjen att presentera lite bottenskrap för er, och här kommer först ut Sofie"...., det hade ju varit taskigt och dumt. Lite överdrivet, men ändå. Tror inte han gjorde den presentationen för att han var ledsen och att han ville förstöra för dig. Vad tycker du han borde ha sagt? Tycker du däremot har helt rätt i dina råd till mig och ano. Jag lovar att jag vill och försöker!

Önskar dig all lycka!

/ M.v.h  Pelle