Hej Sofie!
Jag får be om ursäkt för att jag inte är så snabb på att svara. Det har varit så mycket annat nu under jul och nyår som jag har varit tvungen att lägga min energi på. Jag har gått och blivit sjuk också så jag har mest legat i sängen och ojat mig sen i söndags. Men nu har jag orkat förflytta mig till datorn och tänkte skriva lite
Frågan om hur man kan klara av ett förhållande trots att man har bdd brukar dyka upp ganska ofta på Bddcentrals forum, så det verkar vara många som undrar över det. För en del verkar tanken på ett förhållande otänkbar medan andra kan tro att det trots allt är genomförbart, vi har alla olika bakgrunder och olika sätt att hantera våra bdd-beteenden.
För mig har det alltid handlat om att dölja mitt riktiga utseende med smink för pojkvänner, och försöka komma undan med att se normal, eller i allra bästa fall fin ut. Fram tills för ca ett och ett halvt år sen hade jag inte låtit någon pojkvän se mig utan smink någonsin. Detta var givetvis väldigt krångligt, speciellt när man blev lite äldre och började sova över hos varandra (jag sov alltid med smink). De (stackarna
) har fått stått ut med saker som oftast inte förekommer i normala förhållanden, tex att inte få titta på mig i dagsljus, att titta åt något annat håll eller blunda närhelst jag hade för mycket ångest över mitt utseende, att inte se mig naken, att vänta i ett annat rum i ett par timmar så länge jag gjorde min smink-ritual, att behöva säga till några timmar i förväg om de ville hitta på något eller att inte kunna hitta på något alls.
Jag tror att min teknik att maskera mig med smink har gett mig tillräckligt mycket (fejkat) självförtroende för att ha förhållanden, men osäkerheten och den ständiga rädslan för att bli "avslöjad" har alltid funnits där. Jag har tidigare bara varit i längre förhållanden och när de efter något år har börjat visa mindre intresse för mig har jag trott att det berott på att de, trots alla mina knep för att dölja det, har börjat inse hur jag ser ut egentligen.
En faktor som jag tror har gjort det lättare för mig att ingå i förhållanden är den "dejting-miljö" som rådde bland mina kompisar i grundskolan. Man gick på discon, dansade tryckare, frågade chans osv. (även jag som var lite mer blyg och tillbakadragen). Det var så man gjorde helt enkelt. Även om det inte var några "riktiga" förhållanden på den tiden så kan man säga att jag var inne i dejtingsvängen, och det avstannade inte när jag började utveckla bdd. Jag hade pojkvän under tiden jag utvecklade bdd och även efter, "för det var så man gjorde". Jag kan tänka mig att det måste kännas mycket svårare att börja dejta någon när det har funnits ett större "glapp" på den fronten.
En annan faktor som jag tror spelar en ganska stor roll när det gäller bddare och förhållanden är hur pass mycket drag av social fobi man har i samband med sin bdd. Jag har inte så stora problem med social interaktion, och mycket av obehaget jag hade försvann när jag började sminka mig.
Min nuvarande sambo har jag varit tillsammans med i.. *räknar* sex år nu tror jag. Vi träffades under en period då jag var relativt socialt aktiv och de värsta perioderna av isolering har inträffat efter att jag träffade honom. Vi bodde tillsammans i ca fyra år innan han fick se mig utan smink. Jag trodde verkligen inte att jag någonsin skulle kunna klara att visa mig osminkad för honom innan, men jag gjorde det och känner mig väldigt nöjd över min prestation. När man gjort något man trodde var omöjligt verkar de andra omöjliga sakerna inte riktigt lika oåtkomliga längre
Jag lyssnade förresten på mp3orna på din hemsida nyss och måste säga att du har en alldeles otroligt vacker röst!
Att jobba som artist och samtidigt ha bdd är inte en omöjlighet, se bara på Shirley Manson (sångerskan i Garbage). Sen har vi ju Michael Jackson också, fast han har inte själv gått ut med att han lider av bdd så det är inte bekräftat. Skådespelerskan Uma Thurman har även hon berättat att hon lider av bdd, men personligen är jag lite osäker på den diagnosen, jag tycker att det i hennes fall låter som något som lutar lite mer åt ätstörningshållet istället.
Vänliga hälsningar
Malin Sundqvist (som just nu ser oerhört sofistikerad ut med papperstussar i näsan
)
