Gå ner i vikt linjen här!! Skriva av sig om hur svårt det är

[Trött]

Jag ber om ursäkt, jag mår inte så värst bra.


Förlåt för vad jag skrev, inte meningen att kränka dig Living_in_the_past.


Ibland går ilskan innom mig ut över fel saker.

[CyanideCupcake]

Trött: att uppmuntra andra till viktnedgång och få det att låta som något positivt är inte så ovanligt vad jag har förstått. Lite pro ana över det. Nu är du det här ingen sådan sida, men ändå. Angående att hon får dig att känna dig 'fetare och äckligare' så är det självklart jättetråkigt...men jag tror att det finns många saker på den här sidan som kan verka triggande för andra och det är omöjligt att undvika det eftersom alla är så olika och det som triggar en kanske går obemärkt förbi en annan. Jag vet inte, bara en tanke...vet inte mycket om ätstörningar men att ta lätt på sin viktnedgång och känna sig hög av den är rätt vanligt i början vad jag förstår. Det var i alla fall så min kompis funkade när hon precis börjat. Tycker bara du var onödigt hård, att kalla någon för en 'omogen snorvalp' känns inte speciellt respektfullt det heller. Men det är ju inte jag som är moderator...ville bara säga vad jag tycker. Sorry om det gjorde saker värre, kram

[CyanideCupcake]

Åh, såg inte att du bett om ursäkt. Glöm det jag skrev också.

[Living_in_the_past]

Okej får jag väll ta å svara på det. Omogen kanske jag är inom detta området. Men ärligt talat så är jag jävligt mogen om man jämför med många i min närhet som är äldre och jämnåriga. Kollar du aldrig på Tv? Där är ju alla smala och jätte snygga. Här ser du ju inte ens mig. Hur vet du att jag inte ljuger tex? Jag kanske sitter här och väger 80kg och mår jätte dåligt. Jag mår jätte jätte jävla dåligt varje dag. Tror du jag är stolt över att spy varje gång jag ätit lr? Jag gör det av rädsla för att gå upp allt jag gått ner. Jag vill sluta men jag kan inte äta som en normal person. Jag äter för mycket och för ofta och av allt som finns. Jag VET att jag behöver hjälp. Men vem fan ska hjälpa mig. JAg har ingen att gå till. JAg har aldrig kunnat öppna mig för nån. Här är ända platsen där jag kan skriva ner mina tankar för stunden. Jag förstår inte att folk kan känna sig misslyckade av att läsa det jag skriver? Värkar mitt liv lyckat lr? Jag är kassast och fulast i världen. Men jag försöker. Än så länge har jag inte tagit livet av mig, men hela förra året ville jag göra det varje dag. Nu är jag iallfall lite lyckligare eftersom jag inte får finnar på samma sätt längre och att jag gått ner allt jag gick upp under roaccutanen!! Förlåt förlåt men du behöver inte läsa det jag skriver. Hade jag varit snygg så hade jag gärna haft en blogg och suttit och där varit en bimbo. Men detta är fan allt jag har. Jag är inte pro ana!! Jag tycker inte alls det är snyggt med beniga kroppar. Jag tycker det är fint med former jag vet exakt hur jag vill ha det. Jag är musklig men jag är inte alls benig. Jag skulle mer än gärna sluta spy om jag bara kunde äta som en frisk person men det går inte. För jag vill inget hellre än att sluta nu för jag är nöjd med min vikt. Jag vill börja träna och äta rätt. Men jag kan inte. Jag gör så gott jag kan. JAg är väll inget annat än en människa. Jag förstår inte alls hur du eller nån annan ser på det jag skriver. Jag tar nog väldigt lätt på saker. Alla människor är så olika. Och jag kanske skriver lite för lättsamt om allt här, men det är för att jag känner mig som en anonym person, jag känner mig inte rädd för att nån ska se det som vet vem jag är. Jag vet inte vad jag ska göra.  Jag ser att du bett om ursäkt i ett inlägg senare, det behöver du värkligen inte göra. Jag vet inte varför jag svara såhär mkt jag vill bara att du ska veta att bara för att jag går ner i vikt genom att kräkas upp det jag äter, så är inte mitt liv nån dans på rosor för det. Jag tar inte alls illa upp jag bara gillar att skriva så här mkt. Har inte så mkt annat att göra, eftrsom jag varken går i skola eller jobbar. Är 19år  bara så du vet. Jätte lyckat är mitt liv. tacktack för mig

[Living_in_the_past]

Det har varit så somrigt ute i flera dagar nu !!! Det gör mig så glad. Solar varje dag. Men får ingen vidare färg haha. Blir mäst röd. Jag har inte så mkt att skriva idag. Har inte vägt mig. Och jag mår inte dåligt på nått vis. Är lite nervös över att jag kanske inte får jobbet som jag siktat in mig på om 2-3 veckor. Skulle bli väldigt skönt med lite miljöbyta. Håller värkligen tummarna.
Jag tycker jag ser okej ut på både kort och i spegel just nu. Det kan försvinna. Men jag vill ha kvar det som det är nu. Jag undrar vad andra tycker om mitt utseende. Jag vill ha bekräftelsen men vet inte hur jag ska få den. Om jag inte skrivit min största hemlighet här hade jag nog lagt ut kort för å se vad folk tycker. Det är ju lite tråkigt. Jag vågar inte fråga folk hur dom tycker jag ser ut. Det hade nog varit bra. Men ofta får jag faktist komplimanger av dom som träffat mig. Men jag har så svårt att ta till mig det. Jag svarar alltid nÄHÄ. Men egentligen är jag nöjd med det jag har. Det finns saker som vissa områden på min hud, där jag har bristningar som jag är lite osäker på om det är acceptabelt, men av vad jag hör så har många det, bara det att man kanske inte sett det. JAg har ialfal på brösten och mellan låren. men där kollar folk inte så nära. JAg vet inte vad mitt problem med mitt utseende egentligen är. Så länga jag håller vikten nu, och min hud håller sig i shack, då kommer jag bara bli lyckligare å lyckligare. OJOJOJ vad jag har yrsel nu känns det som. HAr menstruation just nu trots att kroppen tar upp lite näring. Eller gör den inte det? Imorn ska jag försöka känna efter om jag klarar leva utan att kräkas. Det kan bli svårt. Men jag ska känna efter imorn. Fan jag domnar bort i ansiktet och det känns som när man är jätte trött och hungrig, men jag känner ingen hunger i magen. Jag vet inte. Det känns lite som en annan gång när jag skrev här och jag fick ett konstigt anfall. Men jag mår tusen gånger bättre i tankarna. Nu känns det bara i kroppen. NÄ nu får jag sluta skriva. Det går intte

[Living_in_the_past]

Har inte vägt mig på ett tag nu. Jag nöjer mig med att känna hur stora alla mina kläder har blivit.
Åå vad jag blev sugen på mcdonalds käk. Det var reklam på trean om det nyss. Sitter här och kollar på sex&thecity. Att dom får visa mat så på tv alltså. Jag bli ju jätte sugen på att äta. Å nu såg jag malteasers oxå. Fy det är så trist att jag inte kan köra bil då hade jag genast åkt till mcdonalds. Då hade jag köpt pommes och en stor hamburgare. Sen en stor cocacola. Och glass och paj hade varit gott oxå. Fyy vad jag vill ha massa massa å äta nuu. Jag får la gå å äta nått från köket här hemma istället. Klockan är ju inte så mycket.

[Living_in_the_past]

Jag önskar att jag var bra på någonting. Jag känner mig som en så oviktig del i denna värld.
Imorn ska jag sminka mig. För jag ska in till stan. MKt mysigt. Jag gillar att sminka mig det är kul, och jag gillar resultatet. MEn jag hatar när jag har sminket på för länge. För hälst av allt vill jag bara hem och tvätta bort det omedelbart. Jag känner mig smutsig i ansiktet. Men det ger mig ändå lite extra självförtroende. Ska träna snart och sen duscha. Sen sova för jag ska upp klockan 8 imorgon. Då ska jag duscha håret, för annars lägger det sig förjävligtfult nu under natten som jag sover. Sen ska jag även tvätta ansiktet och sminka mig då. Och välja kläder. Sen bär det in till staden. Hoppas inte det blir fint väder för jag hinner endå inte sola.

[Living_in_the_past]

Jag har inte vägt mig ännu. Men idag kanske jag göra det när jag vaknar sen. Jag undrar vad jag kan väga. Om jag bara gått ut å gått mer så hade jag nog gått ner hur mkt som hälst. Men jag orkar inte. Ska snart gå å borst tänderna och sen tvätta ansiktet. Men det tar emot lite att gå bara dom stegen. Men jag ska. Det har jag som främsta prioritering att tvätta ansiktet morgon och kväll. Det är det som håller min hud i sådan här bra form. Plus att jag aldrig rör den. Och om jag nu skulle råka röra den så river och klämmer jag ju iallafall inte. Ska försöka att gå ut å gå imorn. Är liksom sugen på det på nått sätt. INte för att gå ner mer i vikt. Jag har bara lust att få lite frisk luft. Måste bara få med mig nån. Det är det som hindrar mig från att gå för jag vill värkligen inte gå ut ensam. Nä nu är jag gör trött dags att göra mig klar för sängs.

[AAnna]

Det här är något jag ALDRIG har berättat om för någon o jag är jätterädd att nån ska förstå vem jag är, men det jag läst här om dig gör mig verkligen förtvivlad. Du verkar inte alls förstå vad du gör mot dig själv. Jag har rätt kasst självförtroende och i typ nian började jag tycka att allt skulle bli bättre om jag blev smalare. Under ettan på gymnasiet gick jag ner ca 10 kg, vilket för mig innebar att gå ner från ett BMI på ca 19,5 till ett BMI på ca 15,9. (om det är nån som inte har koll på BMI värden, räknas ett bli under 18 som underviktig) Under sommaren efter ettan var mamma med mig och köpte kläder en gång. Det var då hon fick upp ögonen för hur smal jag fakiskt var. Sedan följde en period som var rätt jobbig när min familj - liksom din verkar det- höll koll på vad jag åt. Detta trots att jag förnekade- och fortfarande gör om någon frågar - att jag medvetet gick ner i vikt. Jag upplevde bara deras ansträngningar som elakherer, och om vi skulle äta efterrätt tyckte jag att dom bara ville vara elaka mot mig och proppa i mig fett och socker. Men egentligen hade självklart den där efterrätten inget med mig presonligen att göra - hela familjen åt ju.

Nu, ca fyra år senare har jag gått upp de kilon jag gick ner. Jag vet att jag har en normal vikt, och mina vänner säger att jag är smal som jag är nu med. Det tycker dock inte jag och jag känner fortfarande att jag skulle vilja bli smalare igen. Jag vet inte om det här är något som jag någonsin kommer ifrån helt, men som det är nu kan man ju leva med det. All min tid går inte längre åt till att planera hur jag ska undika att äta så mycket. Vad jag vill säga är bara att man måste vända i tid. Hade inte min mamma sagt till "på skarpen" den sommaren vet jag inte hur det skulle slutat. Ju längre du håller på, ju svårare blir det att ta sig ur det. Men du måste bestämma dig för att du vill för att du ska ha en chans. Du lever bara en gång- slösa inte bort ditt liv på att känna dig ful/tjock/smutsig och ha ångest! Gör något du tycker om och kan känna dig sunt stolt över!

(Det blev långt det här, och jag vet inte om det egentlingen kan hjälpa nån, med det är väl i alla fall vad jag hoppas...)

[ESM]

AAnna:
Tack för ditt inlägg!

Jag har själv problem med ätstörningar och jag vill bara säga att jag tog åt mig väldigt mycket av det du skrev... på ett positivt sätt. Jag hoppas att jag också ska hitta styrkan inom mig själv att lyckas stå emot. Att ta del av dina tankar hjälpte mig på vägen 

Kram

[kardborre]

Men det här är ju forumet för oss som slösar bort livet på att känna oss fula/tjocka/smutsiga och har ångest... *s

[AAnna]

Kardborre, varför inte se det här forumet som ett ställe att hitta styrkan att ta sig ur det, i stället för att bara tycka synd om sig själv. I slutänden mår man nog mycket bättre av det!

ESM, tack för det du skrev! Stort lycka till!

[Living_in_the_past]

AAnna jag känner igen mig i det du skriver. Men jag har aldrig haft minde BMI än 19.5. Just nu ligger mitt BMI på 20. Jag väger alltså 55kg. Och ja som du säger är det jätte svårt att ta sig ur det och stoppa upp viktnedgången. Mina tankar kring vikt och mat kommer aldrig bli "normala" Jag kan endast försöka att börja äta nyttigt och träna och så. För så fort ja äter onyttigt så måste jag spy upp det. Jag erkänner ju att jag vet att det är sjukt. Men jag är sjuk. Förut var jag sjuk och lessen, nu är jag iallfall sjuk och lite gladare. Jag har svårt att se att jag är smal när jag kollar i spegeln. Det är bara ibland som  jag ser det. Det är  jätte konstigt. Min familj har börjat tjata väldigt mycket det sista nu, att jag börjat bli för smal. Och det kan jag inte förstå, för för smal är jag då inte. Nä jag kommer fortsätta på mitt sätt tills jag inte klarar längre. Jag har hållt på så länge nu att om jag bara slutar upp så skulle all denna sträva jag lagt ner varit helt förgäves.
Visst är det härligt ute i värmen. Jag är så glad åt detta väder som vindarna givit oss dessa senaste dar.

[AAnna]

Ja nu börjar våren komma på allvar!
Jag hoppas att du inte bara tycker jag är dum o tjatig, jag ska snart inte skriva mer här, jag är ju trots allt ingen "BDD person". Men jag har varit i en situation som jag tror liknar din, och vet hur mycket bättre man mår om man lyckas ta sig ur den, även om det är svårt! Livet erbjuder så mycket mer än att ha ångest över hur man ska undvika att äta. Men det är ju ditt liv, och du som bestämmer hur du vill göra.

Det är jättebra att du vet att det du gör inte är bra. Det är ju första steget! Ifall du väljer att försöka vända situationen, får du själv avgöra om och vilken hjälp av andra människor du vill ha, kan lilla jag göra nåt gör jag gärna det. Jag kanske går in här nån gång ibland o se hur det går för dig. Jag tror egentlingen inte du behöver hitta nån ny energi, utan vända energin du nu använder till att hitta sätt att gå ner i vikt till att istället försöka komma till ro med den du är och att du duger som du är! Du kommer ju trots allt vara samma persom oavsett hur mycket du väger.

Till sist, om du har orkat läsa ända hit, jag menar inte alls att du behöver gå upp igen om du inte vill, än så länge har du ju en sund vikt, även om sättet du har gått ner på inte är så sunt. Men om man bara fortsätter att gå ner och gå ner, hamnar man ju faktiskt tillslut i en situation där man måste välja mellan att försöka bli frisk eller döden. Och har man kommit så långt, måste det ju vara ännu mycket svårare att ta sig tillbaka!

Ja det blev visst långt igen, men du ska ni väl slippa mina inlägg på ett tag!

[Living_in_the_past]

Nej du är absolut inte dum och tjatig vart får du det ifrån?  Jag vet faktist inte heller om jag har bdd.  Jag tolkar bdd som att man tror att utseendet bär skulden till att man inte varit populär och blyg. Det är iallfall min bdd. Jag har kännt mig för ful för att våga visa min personlighet. Och därigenom haft svårt att skaffa vänner. Jag har även haft problem med finnar från 7an till för ett år sen nu ungefär efter att ätit roaccutan som ja värkligen gjorde min hud normal. Jag vaknar inte varje dag längre och har massa nya finnar. Och jag tänkre inte varje kväll innan jag ska lägga mig, snälla gode gud låt mig slippa vakna med finnar imorn. Så många gånger grät jag mig till söms för det. Sen sommaren innan jag skulle börja gymnasiet började jag få problem med vikten. Innan har jag alltid varit normal viktig. Men sen där efter nian började jag få nya matvanor och jag åt oregelbundet det kan ha förstört min ämnesomsättning eller nått brukar jag tänka. Så jag gick upp mkt i vikt i ett halvår ungefär, fick lite bristningar på bröst och lår som jag ogillade starkt. Sen började jag banta där under vintern genom att ja främst spy upp varje gång jag åt onyttigt, och jag tränade väldigt mkt. Sen till sommarn var jag någorlunda smal, men under sommarn gick jag upp iallfall 5 kilo. Sen började jag 2an och efter ett halvår där började jag lägga på mig igen. Och min hud blev jättejätte jobbig. Så jag började isolera mig. Men fick väldigt snabbt en tid hos min barnmorska eller vad det heter, och jag grät framför henne. Så hon skickade en akut remiss till hud på sjukhuset. Så jag fick komma dit fort och fick roaccutan utskriver, sen fick jag gå å ta blodprov sen var det bara att börja med roaccutanen. Den första månaden trodde jag inte på medicinen, jag struntade i att tvätta ansiktet och jag smörjde mig inte, så jag flagnade som fan. Och jag hade ju fått ledigt från skolan till en början. Och jag tänkte börjat igen jag böjade försöka gå ner i vikt. MEN sen vet jag inte var det var, men det kan nog varit medicinen som började ändra på mig, jag blev helt borta, jag låg till sängs i 3/4 av varje dag. Jag gick upp på natten och åt hur mkt som hälst när min familj sov. Och så fortsatte det. Inte förän efter två månader tvätta ansiktet och smörja varje dag med propyless, det var då jag började se att min hud blev fin. MEN jag hade gått upp mkt mkt i vikt och roaccutanen gjorde mig demprimerad och min hela livssituation gjorde inte saken värre, hoppat av skolan, levde helt isolerad. KÄnnde mig så misslyckad och efter. Så jag fortsatte gå upp i vikt dom tre första månaderna på förra året. Det var i slutet av mars som jag började banta på rätt sätt. JAg hade nog börjat spy upp maten för längesen om jag inte ätit roaccutanen för den vill jag ju inte skulle komma upp. Så jag spydde ingenting under hela medicinens  gång. Jag gick ner men inte tillräckligt snabbt, men jag försökte värkligen, det var i slutet av juni som jag började ge upp igen. JAg hade slutat med roaccutanen och min hud var normal som jag alltid velat. Men jag var fortfarande tjock. Och jag hade fått väldiga bristningar på höfterna och på låren och på brösten. Tom på vaderna hade jag börat få bristningar. I slutet av Juli började jag spy upp igen. Och det kan ha hållit på i två veckor nånting. För det funkade inte just då kännde jag. Men sen när skolan började i slutet av augusti och jag kännde att jag inte skulle möta så många ute så började jag gå ut å gå. Och snart började jag spy upp igen. Det gjorde jag enda fram till slutet av oktober. Det hände en grej då och jag började må väldigt dåligt klippte av håret och ja isolerade mig hela november, och december. Men inte hela december jag började gå ut å gå igen i slutet av december. En gång. Sen började jag intensivt i början av Januari. Jag började gå å gå å gå, och jag åt normalt antar jag att man kan kalla det. Men sen i slutet av januari eller i början av februari nån gång började jag spy igen. Jag började göra det mer nogrannt och intensivare än någonsin. Och jag har hållt på sen dess. Ibörjan gick jag ut och gick väldigt mkt, men det har avtatt mer och mer. Nu den sista månaden har jag mäst styrketränat och spytt flera gånger om dagen. Jag har gått ner från 60kg till 54.5 på denna månaden bara. Månaden innan gick jag ner från 65-60 och månaden innan det gick jag från 68-65. Och innan det gick jag upp från 64-68. Och innan det från 68-64. och innan det från 70-68. och innan det från 72-70. och innan det från 74.8-72. Fan jag har gått ner 20kilo på ett år. Det är höga siffror. Det låter nästan ofattbart.  74.8-54.5. NU har jag skrivit min histora helt plötsligt. Men denna linjen är min dagbok ser jag det som så jag kan ju skriva vad som hälst egentligen. NU ska jag sova har ju suttit här i över en timme nu eller nått haha