Gå ner i vikt linjen här!! Skriva av sig om hur svårt det är

[Living_in_the_past]

Jag har faktist börjat närma mig 60 nu,  igår på  morgonen väde jag 60.3 Då blev jag as glad. Men jag ser endå jätte tjock ut. På mig kommer det nog inte synas förän jag är nere på 55-58 kanske. Jag undrar när jag kan vara nere på det. Kan jag gå ner 5kilo på en månad?  Jag vill så gärna ha storlek 36 på byxor i sommar, men jag har 38 nu. Och tröjor har jag medium på, men det är jag nöjd med, för small är nog omöjligt för mig att komma i.
Jag får panik så fort jag inte orkar träna, och jag får panik när jag inte orkar kräkas, men jag tvingar mig till det. För annars går jag inte ner nått känns det som. Det är himlans otur att det kommit så mycket snö, för jag tycker inte om att gå ut å gå i det. Ska gå snart i mörkret tror jag. Eller så tränar jag lite inne istäället. Men idag har jag inte ätit något heller, men det får jag oxå panik för, för då sätts ämnesomsättningen ner, och det är ju inte bra, fast jag har redan tränat lite och det håller ju igång hoppas jag. För jag blir så besviken imorn om jag inte gått ner i vikt. För jag måste värkligen. Det är min ända utväg. Ingen kommer gilla mig annars, för jag gillar ju inte mig själv som jag är, så hur skulle nån annan kunna göra det? Fy vad jobbigt det är, kan man inte bara äta hur mkt som hälst men ändå vara smal!!!  JAg ska gå ner till 58 denna månaden !! det är jag helt säker på att jag klarar. JAg ska skriva här varje dag om hur mycket jag gått ner och så.

[Living_in_the_past]

I morses när jag vägde mig, vägde jag 59.7 då blev jag glad. Det var efter att jag vart ute och gått nästan 10000steg och bara  ätit 2morötter. Jag har inte ätit än. Jag har kommit på att man går ner ändå utan att fylla upp magsäcken och sen tömma den.. Men om jag blir sugen på att hetsäta lite, så är det bara att spy sen. Men jag äter hellre inget. För det är så jävla obehagligt. Hoppas jag väger mindre imorn bye

[smalajag]

det gör ont i mig att läsa vad du skriver. det känns inte som att något jag skriver skulle kunna hjälpa dig. men det verkar som att du inser själv att du behöver hjälp. du skrev i en tidigare tråd att du inte kunde söka hjälp, att du behövde hjälp med att söka hjälp. varför kan du inte söka hjälp? vad är det för hjälp du känner att du behöver för att kunna söka? 

[Malin]

Jag är tyvärr inte så insatt i ätstörningar som jag skulle önska, så jag får be om ursäkt om jag råkar säga något klantigt nu. Det känns inte som att den här tråden är en bra ide, och det känns framförallt inte som en bra ide att du försöker gå ner i vikt genom att svälta dig och kräkas. Om något låter det som ett effektivt sätt att förstöra din ämnesomsättning, din kropp och ditt psyke

Känns det här som en bra ide för dig och vad är det som gör att du inte försöker gå ner i vikt på ett sunt sätt?

Det finns säkert medlemmar här som lider av både bdd och ätstörningar som kan ge dig bättre råd om det här. Och det kanske skulle vara bra att vända sig till ett forum för ätstörningar för stöd (då menar jag absolut inte pro-ana siter där man hjälper varandra att upprätthålla/förvärra sina ätstörningar).

Mvh
Malin Sundqvist

[CyanideCupcake]

Jag har inte heller någon större erfarenhet av ätstörningar (mer än att jag hetsäter ibland, men har aldrig spytt eller så) men jag håller lite med Mailin...prata gärna om hur jobbigt allt känns och så, men just den här tråden kanske inte är så bra. Det är lite som att jag som BDD:are skulle starta en tråd om hur jag vill att andra ska kommemntera mitt utseende och säga om jag är så ful som jag själv tror. Inte riktigt samma sak men jag evt inte riktigt hur jag ska uttrycka mig. Får du nån hjälp med detta? Kran

[Living_in_the_past]

Idag när jag vägde mig efter att jag vart ute och gått vägde jag 58.7. Men idag kunde jag bara inte låta bli att hets äta. Och nu när jag spydde så känndes det inte som att jag fick upp allt. Då fick jag ångest. Jag gick och vägde mig och jag hade gått upp till 59.3. Det är inte så jätte farligt. Bara jag går ut och går imorn, så är jag snart nere på 58talet igen. Och kanske spyr jag lite tidigare än jag gjorde idag, så att allt finns kvar i magsäcken. Jag försökte värkligen men det kom inget mer, jag hade ätit massa pasta, och det kom nästan inte upp nån pasta alls. Men med tanke på att jag gick ut å gick och stryketräna så är det inte så farligt som sagt. Jag var bara tvungen att hetsäta idag, för det känndes inte som att jag orkade gå. Hoppas det ger mig mer kraft imorn att jag har lite mat i systemet. Jag bara längtar tills jag känns sådär hungrig igen. Det känns så skönt när man ska sova, men det är lite svårt att somna, men det är skönt. Jag måste  bli smal, som jag var innan jag åt roaccutanen, och detta är enda settet för mig, jag gillar när det går snabbt, jag har försökt mängder med gånger att banta på ett normalt sätt, men det funkar inte, för det tar för lång tid och jag har bråttom. Jag förstår om folk avskyr det jag skriver, men jag måste göra det här, jag måste se hur jag går ner i vikt annars känns det omöjligt. Snälla låt mig skriva om detta här. Den dagen jag nått 58 eller t.o.m 55 då är jag nöjd. Jag klarar inte av att väga över 60 igen iallfall. Att skriva här en gång om dagen håller mig sysselsatt oxå. Jag lovar att detta kommer sluta bra för mig.

[CyanideCupcake]

Att skriva här ändrar ingenting. Jag vet att du inte inser det här men du behöver hjälp. Jag vet att du tror och känner att du har kontroll, men...det har du inte. Jag vet att det är skitläskigt att låta bli att göra vad det nu är som får en att känna att man har kontroll men ibland måste man. Har du ingen du kan prata med om det här? Skolsyster, mamma eller pappa, en kompis...?

[Living_in_the_past]

Idag när jag vägde mig vägde jag 58.6. Så det var ingen fara som jag trodde. Idag ska jag nog oxå äta, för vi har nämligen så mycke gott hemma. Jag har inte börjat äta ännu. Men jag ska göra det väldigt snart tror jag. Det går faktist fortare än jag trodde, men snart kommer det nog komma till en gräns där jag inte orkar mer. För jag sa ju för bara några dar sen att jag skulle gå ner till 58 denna månaden, och här sitter jag bara några få dar senare och väger ja nästan 58. Men det är nog mycket vätska som gått ur kroppen. Men jag både styrketränar och powerwalkar. Så det kan ju inte bara vara vätska.

Nej det finns ingen som jag kan öppna mig för påriktigt. Och jag har hoppat av skolan för jätte längesen nu, så jag tror inte jag kan gå till skolsystern, inte för att jag hade gjort det om jag gått i skolan. Jag vet att det kommer årdna sig för mig, det är bara en tidsfråga. Så alla här kan bara vara lugna, låt mig bara skriva.

[Malins mamma]

Living_in_the_past, jag hoppas du kunde inse att det du gör inte är friskt. Att gå ner från 60 till 58 kg är iofs inte sjukt men sättet du gör det på och hur du tänker om det är sjukt.

Är du inte rädd att bli fast i ätstörningarna? Vet du vad anorexi/bulimi är och vad det innebär? Enligt min (visserligen oproffessionella) uppfattning så är du egentligen redan fast iom att du tänker på det sätt du gör, att det här är din enda utväg att bli gillad av andra (), att du längtar efter att bli hungrig för att det känns så skönt () och du måste se hur du går ner i vikt för annars känns det omöjligt.  

Att hetsäta, kräkas upp maten, svälta sig och är vara besatt av att träna är en allvarlig sjukdom, inte en bantningsmetod.
Hoppas du söker hjälp innan det går för långt.

Mvh Malins mamma

[CyanideCupcake]

Du skriver att det kommer 'ordna sig för dig' och då undrar jag vad det innebär? Jag får nämligen en känsla av att vi inte tolkar de orden på samma sätt. Jag tror att du tror att det ordnar sig för dig när du är så smal som du till bli, medans jag anser att det har ordnat sig för dig när du inte behöver spendera hela din vakna tid med att fokusera på vikt och att spy. Det känns som att du inte tar till dig av något vi säger men jag hoppas verkligen att du hittar nån professionell att prata med om hur du mår. Hur gammal är du förresten?

[Living_in_the_past]

Idag vägde jag 58.3. Jag har inte ätit än bara ett päron innan jag gick ut och gick. Men det står en pizza å väntar på mig och den kommer jag äta självklart. Undra om jag kommer under 58 till på måndag? och undra om jag kommer hålla mig kvar där här framåt på, jag kommer ju fortsätta powerwalka och träna, men jag kommer sluta spy då, men jag kanske spyr om jag värkligen äter nått helt onödigt. Att det ska vara så mycket att tänka på. SKulle vilja fettsuga min rumpa och mina armar och göra bröst och rump lyft. Då skulle jag vara nöjd. Men jag nöjer mig med att se smal ut med kläderna på.
Jag är 18 år. Fyller 19 nu iår. Jag känner mig mycket lyckligare nu än jag gjort på väldigt länge. Men det gör ont och är rätt jobbigt att pressa kroppen såhär. Men jag orkar inte bry mig. Hoppas jag väger 58 imorn.

[CyanideCupcake]

Tråkigt att du 'inte orkar bry dig'. Men jag hoppas det löser sig för dig i alla fall.

[Living_in_the_past]

Nyss när jag vägde mig vägde jag 57.8 och jag har inte ens vart ute å gått. Men jag ska göra det snart tänkte jag Men först ska jag dricka lite vatten och äta nån frukt. Det känns inte som att jag blir smal. Jag känner mig lika tjock som innan. Det är ju lite synd. Men glad blir jag när jag ser dessa låga siffror som jag inte sett på en evighet, känns det som nu. Jag kanske kommer gå ner till 55 tom. Det trodde jag aldrig skulle gå. Men min metod är bättre än någonsin. Jag har blivit bättre på att kontrollera, och även dölja det för min familj. Men dom har allt börjat tjata om att jag börjar bli för smal, vilket jag inte kan förstå, vill dom att jag ska vara tjock och olycklig istället? Dom har iallafall  börjat köpa jävligt massa godis och glass å grejjer för dom vet att jag inte kan låta bli att äta, men jag har ju mitt hemliga vapen. Snart kanske dom börjar ana det så jag får vara försiktig. Nu ska jag dricka sen ut å gå.

[CyanideCupcake]

Mods..?   

[Insatiable]

Jag tycker inte heller att den här tråden känns som någon bra idé, jag är ledsen men... nej. Jag har själv ätstörningar, så det är inte det att jag inte förstår dina tankar. Jag förstår dem ganska väl. Men jag tror inte att du personligen får ut så mycket av en pro ana-liknande tråd på ett BDD-forum, och sådana trådar brukar hur som helst inte uppskattas av vare sig mods eller vanliga medlemmar på diverse forum som inte är sammankopplade med ätstörningar eller pro ana-rörelser. Det finns andra sätt att skriva om sina ätstörningar på, & vill man ändå skriva om dem på det här sättet tycker jag att nåt av de mängder pro ana-forum/pro mia-forum som finns är ett bättre alternativ. Ingen får missförstå mig nu, för jag uppmuntrar inte till den typen av forum, MEN: jag tror att du kommer att möta mycket mer förståelse där. [Fast som sagt rekommenderar jag inte dessa forum, de flesta av dem är riktigt sjuka- inte bara för att personerna lider av ätstörningar, utan för att de uppmuntrar andra att göra vansinniga saker.]

Jag berättar gärna för dig om vilka mysiga, trevliga små sidoeffekter kräkningar har för kroppen! Och visste du att man kan dö av bulimi? Vet du hur dina tänder kommer att se ut om ett halvår? Om ett år? Vet du hur mycket stryk dina tarmar kommer att ta? Har du kräkts blod någon gång? Spräckt blodkärl i eller under ögonen? Svimmat i duschen när du stått över avloppet & kräkts upp middagen? Fått spya genom näsan? Börjat blöda från näsan? Räknat dina hjärtslag om nätterna & trott att du kommer att dö, men samtidigt tänkt att det är lika bra att försvinna? Kanske har du inte varit med om nåt av detta än, men jag lovar dig att det förr eller senare sker. Det känns inte som om någonting jag skriver kommer att "fastna" på dig, men jag vill bara att du skall veta att du är inne på en farlig bana som är oerhört svår att bryta. Jag hoppas att du en dag får hjälp mot dina ätstörningar eller ditt störda ätande.

Jag vill tillägga att det givetvis känns bra i början. Det är som med droger, man har smekmånad. Så lycklig har man aldrig varit för man tappar ju fortfarande i vikt och man lyckas med sina uppsatta mål. Men målet kommer hela tiden att bli en lägre vikt, som man slutligen inte kan nå för att man kommer till en punkt där man går i cirklar. Ju mer man strävar efter att gå ner, desto värre blir allt. Man står och stampar på samma ställe och det kan tyckas som det värsta: "fan, jag går inte ner mer!" Men det som är det värsta är inte att man inte längre tappar i vikt. Det är allt man utsätter sin kropp för när man försöker nå dit. För ju svårare det blir, desto mer drastiska metoder tar man till.

Jag vill gärna fråga dig: definierar du dig som ätstörd?

Malins mamma: Hon har förmodligen redan drabbats av ätstörningar, men kanske är i ett tidigt stadium av dem. I vilket fall som helst tror jag inte att hon har någon rädsla för att bli fast i dem, hon kanske inte ens ser sig som ätstörd, typ: "ätstörda är sådana som har barnstorlekar på kläderna & jag kan ändå sluta när jag vill". Det brukar vara så. =(