Mattias och Marty!

[pelle]

Var håller ni hus? Jag vill  att ni börjar skriva här igen! Saknar er två här på forumet. God Jul! Hoppas ni mår bra!

/ Hls Pelle

[psycho-doll]

Hej Pelle (och Marty)!

Kul att du gjorde en efterlysning Tycker om dina inlägg också . Har inte skrivit på ett tag, men ska försöka bli lite flitigare igen. Vet att mkt av det jag skriver bara är rent nonsens och säkerligen inte till nån nytta. Överlåter det psykologiska snacket till mer begåvade skribenter (läs: Malin, malins mamma m.fl.).

Har dock inte varit helt frånkopplad från sidan, utan varit inne och läst lite då och då (man är ju lite internet-junkie) Är dock inte helt uppdaterad än..bl.a har jag inte helt läst klart tråden om plastikoperationer (har lite delvis undvikt den tråden, lite av rädsla kanske..).

Förresten..hur gick det hos kirurgen?

/Hälsningar Mattias

[pelle]

Kul att du är tillbaka Mattias. Varför var du borta så länge? Blev ju tvungen att efterlysa Undrar vad Marty håller hus och hur det går för honom. Det lät ju inget vidare sist när han var inne och skrev. Han skulle ju börja träna och så. Hoppas han också återkommer! Han verkade vara väldigt trevlig och bra på alla sätt. Ser ju ytterst normal ut, så man blir ju förvånad när man läser hans inlägg och olika händelser han varit med om.
Ser fram emot dina knivskarpa inlägg Mattias.


  Pelle

[Malins mamma]

Mattias, du är ju vår medicinske kommentator här. Du verkar ha så mycket kunskap och erfarenheter av olika mediciner, deras effekter och biverkningar. En annan sak som är intressant är att du fick bdd när du redan hade varit vuxen flera år.
Det jag undrar över är om du har haft nån nytta av att minnas hur det var att inte vara så upptagen av utseendet. Skriv och berätta om hur du har det. Det som ni bdd-drabbade skriver är till stor nytta för mej så jag får mera kunskap om hur det är att ha bdd.

Sen undrar jag också hur det är med Marty ....?

Malins mamma

[Marty]

Nämen ser man på. En efterlysning av mig. Det har aldrig hänt förrut.

Hur står det till med er alla?

Ja träna var det ja. Det måste jag börja med igen. Det dumma är bara att där jag tränade tidigare så var det knappt något folk och det var rätt litet, vilket jag tyckte var rätt skönt. Sedan jag flyttat in till Göteborg är det svårare att hitta ett sådant gym. Det är där skon klämmer.

[psycho-doll]

Pelle: Det finns stunder då jag tvivlar på att jag ens har bdd och är helt fokuserad på att det är ett hudproblem jag har. Känner i sådana stunder att jag inte hör hemma här. Har inte lyckats sammanfoga mina tankar på att man faktiskt kan ha ett hudproblem och bdd samtidigt, känns som två skilda saker. Faktum är att jag inte ens kan hantera tanken på att jag faktiskt har ett hudproblem, känns skönt att sväva in i bdd-världen. känns lite som en befrielse. men samtidigt vet jag att jag lidigt mkt av allt som hänt mig och faktiskt nu är värd en paus i livet, då jag bara kan ta det lugnt och läka mig själv (är på väg att få en tre-årig sjukskrivning). ja JAG är faktiskt värd det! satt och tänkte på det häromdagen och kom fram till att det är rätt att värdera sig själv högt, utan att man är egoistisk och självisk. jag är van att får jag en sådan ' självisk' tanke, så måste jag neutralisera den med en mottanke. dvs att jag inte är värd det, utan är en usel och eländig person, som tänker sådana tankar och absolut inte är värd nåt bra.

Malins mamma: blev glad av det du skrev: " Mattias, du är ju vår medicinske kommentator här. Du verkar ha så mycket kunskap och erfarenheter av olika mediciner, deras effekter och biverkningar". tack!! du undrar vidare om jag haft någon nytta av att minnas hur det var att inte vara så upptagen av utseendet..
en av dom sista gångerna jag kommer ihåg att jag såg mitt utseende på ett normalt sett, var år 2000 när jag stod och sminkade mig inför halloween jag vet det låter bisarrt, men det är sant! jag stod och lade på underlagskräm, blod, puder och sådana saker. nu behöver jag inte det längre, det kommer naturligt men iaf jag tror jag stod framför spegeln 1-2 timmar den kvällen och ' förstörde' mitt utseende, men jag gillade ändå mig själv. NU gillar jag inte mig själv längre.
det var så skönt att inte vara upptagen av sitt utseende och t.o.m. kunna 'sminka ner sig' och ändå gilla sitt utseende och sig själv. jag tänkte inte så mkt på mitt utseende utan var nöjd med hur jag såg ut..duschade håret på morgonen..lade gelé och sedan var jag klar. (15 minuter max). nu står jag där och kollar, ser det bra ut? ja, kanske ser det trots allt bra ut (går ut)..efter en stund - såg det verkligen bra ut? (måste gå in och kolla igen). så var det aldrig innan! jag längtar tillbaka till hur det var då. då jag var säker på mig själv och det jag såg. nu finns osäkerheten där jämt. jag kan inte lita på det jag ser. förut såg jag alltid samma ut, men nu tycker jag mitt utseende ändras från gång till gång
men gillar det du skrev om att det man ser i spegeln, är en stillbild - så är det nog. det gäller att se helheten - den rörliga bilden (den som andra antagligen ser). och den som JAG också såg innan jag fick bdd. nu ser jag en inzoomad stillbild

/en vilsen stillbild

[Malins mamma]

Mattias, bra att du skrev att du är värd en paus. Det är du verkligen! (Hoppas du kan använda den pausen till att försöka bli fri från BDDn).
Det är inte fel att uppskatta sig själv. Jag tror det är ett vanligt fenomen hos BDDare att om man tänker nåt bra om sig själv så måste man tänka nånting negativt också.
Det kunde ju vara en bra övning att låta de positiva tankarna stanna kvar UTAN att "neutralisera" dom.

Tack för berättelsen om halloweensminkningen!  
Synd bara att du inte kan komma tillbaka till det tankesättet du hade innan BDDn, att utseendet inte hade så stor betydelse.
Jag tänkte att det kanske skulle vara lättare om man kommer ihåg hur man tänkte och gjorde utan BDD, men det är det visst inte. Det bevisar bara hur otroligt stark BDDn är.  

Ang. att du förut tyckte att du såg likadan ut men att nu förändras utseendet från gång till gång; Är det helt omöjligt att inse att ditt utseende är likadant nu också och att det inte kan förändras så mycket som du tycker att det gör?
Är det helt omöjligt att bara strunta i vad du ser när du ser den "dåliga" bilden? (Jag skulle ju önska att det var så enkelt men det är det nog inte.....?)

/ Malins mamma

[pelle]

Marty: Verkligen kul att du är tillbaka och berättar hur det är. Varken du eller Mattias skrev ju på ett tag. Då börjar man ju automatsikt fundera över anledningarna till det. Angående träningen så kan du väl köra lite lätt hemma tills du hittar nåt ställe som passar. Är ju alltid bra att hålla igång, även i lite mindre utsträckning. Har du upplevt en förbättring eller försämring i ditt tankesätt gentemot dig själv och din omgivning på senare tid?


Mattias: Äter du fortfarande en massa mediciner eller har du kanske förhoppningvis trappat ner på det? Ibland kan det låta som du tar det som godis. Är du inte rädd för eventuella biverkningar m.m och känns det inte lite som en konstgjord andning att äta dessa piller?
Alla dessa piller skrämmer i.a.f mig. Försöker du minska intaget successivt? En annan sak som jag kanske frågat dig förut; hur ser du på plastikoperationer och har du funderat att åtgärda nåt? Jag själv blev nöjd i början efter jag gjorde mitt ingrepp, men nu är jag missnöjd igen vill korrigera. Har du kvar samma psykolg eller har du bytt? Det blev många frågor och jag har säkert tagit upp detta med dig förut, men jag behöver bli uppdaterad... Angående din hy, så tycker jag den verkade vara perfekt. Både på tv och i tidningen. Eller var det massa smink över? Jag såg inte den minsta flammighet, finnighet, orenhet eller vad du vill.

/ Hls Pelle

[psycho-doll]

Malins mamma: jag är nog lite bättre på att inte stanna kvar vid spegeln så länge som förut, men mina tankar om mitt utseende finns kvar. kan numera tvinga mig att hitta på något annat, men kan inte låta bli att kolla :sad:. tycker att mitt utseende är förstört, bortom allt hopp. kan ju se det när jag speglar mig och även i tanken, vilket leder till att jag speglar mig om och om igen. kanske i hopp om att det inte ska vara så illa - men det är det nästan alltid :sad:. men ibland kan det faktiskt se rätt ok ut, blir då glad, men måste sedan kolla igen. så är det. så som svar på din fråga - kan inte strunta i vad jag ser, men möjligtvis hantera det lite bättre. vill inte bara dö när jag ser mitt utseende.

Pelle: japp pillertrillaren här :tongue:
får inte så jättebra effekt på mina mediciner (som den jag vill ha). men får sådan jäkla tomhetskänsla utan, och kan inte sova bra. har redan tomhetskänsla med medicin. men har provat att sluta ett antal ggr. två ggr behövde jag verkligen medicin - och det var en gång efter ett självmordsförsök och en gång när jag var manisk. men nu vet jag inte riktigt. visst är det lite som konstgjord andning, men konstgjord andning kan ibland vara nödvändig.
är väl egentligen inte så rädd för att-stoppa-i-mig-piller-grejen. inte så rädd för vad dom gör i min kropp. men visst har jag känt av biverkningar. som t.ex viktuppgång. har väl trots det snarare ökat intaget, än minskat det ( i desperationssyfte). plastikoperationer? jo, om jag bara kunde få koll på min akne och eksem - som förstör min hud så..
sedan skulle jag kunna tänka mig göra en hudplastikkorrigering - med laser, där man går på djupet och bränner bort skadad hud och sedan nybildas det kollagen. så javisst! men suck, så länge jag har dom här hudproblemen är det ingen mening, för resultatet från laseringreppet skulle bara förstöras av ny akne och eksem. och lika länge har jag bdd :sad:.
har ingen psykolog alls för tillfället, väntar på remiss till kbt-psykolog här i göteborg.
ang min hy, så har du inte sett den på nära håll eller på en dålig dag..men jag vet, den såg inte så dålig ut i medierna. inför fotningen i tidningen hade jag inget smink - däremot i tv hade jag det. lite underlagskräm och puder. men gillar egentligen inte att lägga saker på min hud. typ krämer och sådant. dom döljer bara problemen. och problemet finns ju kvar under. men förstår dom som använder hudprodukter - dom kan säkert hjälpa många till ett bättre liv. själv provar jag tablettvägen, iaf ett tag till.
hoppas du fick svar på alla dina frågor nu

/hälsningar pillertrillaren

[pelle]

Tomhetskänsla! Hur känns sånt? Har aldrig haft den känslan själv. Går den att beskriva? Jag visste faktiskt inte att du försökt begå självmord. Låter så hemskt kusligt!! Vad berodde självmordsförsöket på? Vilken tur att det misslyckades, för då hade vi gått miste om en så snäll och omtänksam person som du Mattias! Hoppas du står ut med mina frågor också

Hoppas du mår himla bra!

[psycho-doll]

Tack Pelle!! Hoppas du mår himla bra också

Tomhet
Föreställ dig att du vandrar runt i ett köpcenter utan pengar. där finns en massa affärer. mellan affärerna och dig finns en transparant vägg - du kan se igenom den, men inte komma förbi den. det enda du vill är att få bli delaktig i gemenskapen därinnanför. men det går inte. du känner en känsla av tomhet och meningslöshet sprida sig inom dig, som en kallbrand, och vad du än tänker på så fortsätter den att spridas. det hjälper inte vad du gör, vad du tänker, vad du vill..du kan inte bli fri! fri från känslan. du söker desperat..famlar..famlar efter en känsla av samhörighet..en egen identitet..vem är jag? vad vill jag? vad är jag bra på? du söker..du letar..du kollar i skyltfönster..letar efter ett hål i den transparanta väggen. men hittar inget. känslan av övergivenhet är total! inte ens om du hittade ett hål i väggen och kunde köpa materiella prylar, så skulle du bli lycklig, för det är inte det du är ute efter egentligen. den transparanta väggen är bara genomskinlig från ditt håll - dom på andra sidan kan inte se dig!
du vill vara någon - DU VILL BLI SEDD!
du vill existera, men existera är så jobbigt!
du känner dig som en icke-existens..
vilken är DIN transparanta vägg?

/Mattias

[psycho-doll]

forts

självmordsförsöket berodde antagligen på en serie omständigheter, där mina tankar om eksemdrabbat/förstört utseende var en (stor) del, men inte hela orsaken. då visste jag fortfarande inte att det fanns en diagnos, som hette bdd. det var en komplex bild med mkt ångest och depression pga misslyckande på jobbet, hudproblem, skulder, avhoppad utbildning.
misslyckanden med studier/jobb/relationer till andra människor går som en röd tråd genom mitt liv. sedan blev jag väldigt stressad 2000/2001 och droppen blev antagligen det eksem jag fick i ansiktet, som antagligen träffade en känslig del av min personlighet (läst i Psykiatri, av Jan-Otto Ottoson). fast det konstiga är att jag eg borde fått bdd mkt tidigare i mitt liv då , när jag hade akne i tonåren och även tandställning under flera år. konstigt minst sagt!

[Malins mamma]

Mattias, jag säger som Pelle, tur att ditt självmordförsök misslyckades.

Ang. att du inte fick BDD i tonåren.

Du vet nog dethär men som du skrev tidigare så tvivlar du ibland på att du har BDD och fokuserar på att det är hudproblem du har så jag tänkte bara påminna dej om att:
 
Man kan ha hudproblem och alla andra möjliga defekter och även tandställning utan att ha BDD. Då stör (och förstör) det inte ens liv i nån större omfattning och då lider man inte alls så mycket som när man har BDD. Man lever sitt liv ändå och lägger inte nån större vikt vid sitt utseende.

Alltså, om du lider av ditt hudproblem så mycket som du gör då är det BDD.
Förresten, du hade väl köpt Dr Claiborns Workbook. Har du läst den än eller gjort några övningar?

Hälsn. Malins mamma

[pelle]

Jag måste säga att din beskrivning av tomhet var väldigt bra. Bra skrivet! Jag har nog lite av samma känsla som dig faktiskt. Det där med prylar gör inte mig lyckligare. Inte ett endaste dugg. Det enda som är skönt med pengar är en viss känsla av frihet, att kunna göra det som man vill, statusprylar och glassa på olika sätt är inte alls min stil. Jag vill börja kunna leva ett själsligt rikare liv, som så många andra här inne. Att våga göra saker. Om det kan bedömas vara min transparanta vägg, så är det nog just det, ATT VÅGA!
Såg programmet om Micke Ljungberg, brottaren som tog livet av sig, och måste säga att jag kände igen mig i mycket av hans tankar. Där fanns också en stor tomhet efter det att hans karriär var slut. Han var en otrolig känslig person som tog väldigt illa vid sig av negativ kritik. Han var lite av en enstöring som funderade mycket. Just hur han tänkte, stämmer väldigt mycket in på hur jag tänker, men i mitt fall är det ju mest utseendet det handlar om.
Vad ville du bli och vad vill du göra nu framöver. Jag själv ville allra helst bli brandman, men ärligt talat tror jag inte att jag klarat den mentala biten, så det var nog lika bra att det gick åt skogen.

/Hls Pelle

[pelle]

F.ö vill jag tipsa dig och andra killar om en bra kosmetisk sida för män. lash.se heter den. Så var det sagt.

/ Pelle