Det hänger på hur ljuset faller

[kardborre]

Jag är ständigt medveten om vilket ljus jag blir sedd i. Trodde tidigare att jag var ensam om dessa tankar...

[s1EssEt]

Oja! Det gäller inomhus precis som utomhus, gul matt lampa e det som ja måste kunna visa mig i, vita blanka lysrör på toaletten är ja livrädd för, kan till och med i vissa fall gå med släckt ljus.
Ljus underifrån e jobbiga och blir kontrasten för hög när bara en lampa finns från sidan och skuggar upp alla skavanker blir man lite lätt rädd... finns bara ett fåtal toaletter ja kan se mig i spegeln på, det e rätt jobbigt!

[kardborre]

På t-banan ser man ständigt och jämt sin spegelbild i fönstret, eftersom man oftast reser under jord. Spegelbilden är h e m s k enligt ljuset (eller så är ljuset h e m s k t enligt spegelbilden?). Det gör mig iaf extra sensibel inför de blickar jag får. Brukar fixera mig vid några få personer som det av en eller annan anledning känns extra jobbigt att bli sedd av (ngt i blicken??).

Samtidigt brukar jag försöka tänka; "Titta nu ordentligt på de som kliver på" (kommer emot mig). Jag reflekterar över hur de ser ut. Kanske ser jag att många har markerade ringar under ögonen precis som jag. Ingen värdering, bara ett konstaterande. Jag ställer mig vid sidan av mig själv och skiftar fokus så att säga. Det funkar mellan varven... (Känslan kan bli; "Jag duger som jag är". Och med viss ilska; "Klart jag gör det!" (Blir arg på mig själv och min rädsla/starka obehag för ljus)).

[CyanideCupcake]

Ljus underifrån e jobbiga och blir kontrasten för hög när bara en lampa finns från sidan och skuggar upp alla skavanker blir man lite lätt rädd

Det där har jag också problem med. Jag klarar vanlig rumsbelysning inomhus om det är mörkt ute, och tända ljus. Dagsljus är dock fruktansvärt.

[monstro]

jag hatar dagsljus när det är lite sol, det är i så fall bättre med jättemycket sol eftersom jag och alla andra har solglasögon och då är mitt ansikte inte lika skrämmande. det bästa ljuset är det som är inne i mitt rum, jag har täckt för mitt fönster med en filt och har en ganska svag lampa i taket. usch vissa toaletter är fruktansvärda. på espresso house i min stad vägrar jag titta mig i spegeln, jag ser ut som jag vet inte vad.

skulle jag se mig själv i spegeln utomhus skulle jag dö av förskräckelse, det är så pinsamt när man är på stan och det hänger nån jävla spegeln nånstans och man får syn på hur man verkligen ser ut.

[kardborre]

vita blanka lysrör på toaletten är ja livrädd för, kan till och med i vissa fall gå med släckt ljus.
Ljus underifrån e jobbiga och blir kontrasten för hög när bara en lampa finns från sidan och skuggar upp alla skavanker blir man lite lätt rädd...

Ljus underifrån är ju inte så vanligt förekommande tack & lov, men det är klart det värsta.

Idag hade jag tid hos min "kontaktperson" på psykiatrin. Återigen (2:a ggn) visade hon in mig i ett litet sterilt rum med skarpt stickande, vita, blanka lysrör. 1:a ggn vi satt där lyckades jag tämja mina känslor av kraftigt obehag och panik ganska ok, men idag var jag helt absorberad av spegelbilden hemma som även fick mig att komma 20 min försent. Stress och skam i nån sorts vanmäktig blandning. Men jag har inte fått ur mig till vare sig henne eller ansluten läkare att jag ev lider av bdd. Det är bara till psykoterapeuten (på ett annat ställe) som jag (skamfylld) nämnt det emellanåt.

Hennes val av rum berodde på pågående utredning gällande en ev adhd som jag på eget bevåg/misstanke fått igång. Tidigare ansåg hon mig vara f ö r deprimerad och la utredningen på is. Jag har velat återuppta detta och nu är vi alltså i det skedet.

Men det här är inte hållbart. Och jag borde ha sagt nåt. (Arg att jag inte hade mina glasögon på - vilka fungerar mkt som ett känslomässigt skydd mot yttervärlden). Nu kunde jag inte frigöra mig från paniken av att ngn tittade på mig. Det blir ju hur galet som helst när jag egentligen är i rummet av en helt annan orsak, nämligen att koncentrera mig på testerna och tänka ut lösningar på problem (utredas). Varje ggn jag fått en uppgift slutar hon titta i sina papper, tar tid med klockan och studerar mig (och mina processfärdigheter) med grundlig blick. I en sådan situation kan jag inte sitta på nålar med blossande panik bakom huden för att jag blir sedd i ett horribelt ljus . Ja, det behöver väl inte sägas att jag var väldigt blockerad.

Undrar vad hon skulle säga om jag ber om byte av rum till nästa gång (då har vi ett två-timmars_pass av utredning)? Hennes eget kontor har softare belysning och känns inte lika avslöjande som ´det här´ skräckljuset. (Jag får iaf inte glömma glasögonen). Känns svårt att be om det eftersom jag inte pratat om bdd med henne (skammen igen - och rädslan för att inte bli tagen på allvar). Tycker det står tillräckligt i mina sjukdomsjournaler som det gör redan ! Hm..?

[Confundus]

jag har insett att jag memorerar var ljuset är bra och dåligt. vet exakt vilka toaletter i stan på vilka ställen som är bra och vilka som är dåliga. så om jag ska dit det är bra vet jag att det kommer att gå okej just där, tex en resturang, eftersom jag när jag kollar mig på toan innan vi äter kommer se okej ut eftersom ljuset är bra där. så jävla sjuk i huvudet man är.

[.]

Funderar varför man ser så himla ful ut på bild? (Där spelar ljusstyrkan också in). Kollar man själv i spegeln så ser man inte lika ful ut...
Det är som en helt annan person på bilden, fy fan. Skulle hugga av min högra arm, bara man skulle se normal ut.

Stark halogenbelysning och liknande skall man undvika så gott det går. Svag, gulaktig belysning är däremot det bästa.

[CyanideCupcake]

Funderar varför man ser så himla ful ut på bild? (Där spelar ljusstyrkan också in). Kollar man själv i spegeln så ser man inte lika ful ut...
Det är som en helt annan person på bilden

Sådär funkar jag också. Jag har oftast inga problem med speglar eftersom jag inte anser att jag ser mig själv "objektivt" då; det blir ju en plattare bild och man läser liksom inte av den på samma sätt. Ett kort, däremot, känns mer "utifrån" och det är där jag upplever mig själv som grotesk/ful/missbildad/etc. Det har ofta hänt att jag tittat i spegeln och tänkt att "det ser väl okej ut" men när jag tar ett kort är det ett helt annat ansikte och inte alls bra längre.