vita blanka lysrör på toaletten är ja livrädd för, kan till och med i vissa fall gå med släckt ljus.
Ljus underifrån e jobbiga och blir kontrasten för hög när bara en lampa finns från sidan och skuggar upp alla skavanker blir man lite lätt rädd...
Ljus underifrån är ju inte så vanligt förekommande tack & lov, men det är klart det värsta.
Idag hade jag tid hos min "kontaktperson" på psykiatrin. Återigen (2:a ggn) visade hon in mig i ett litet sterilt rum med skarpt stickande, vita, blanka lysrör. 1:a ggn vi satt där lyckades jag tämja mina känslor av kraftigt obehag och panik ganska ok, men idag var jag helt absorberad av spegelbilden hemma som även fick mig att komma 20 min försent. Stress och skam i nån sorts vanmäktig blandning. Men jag har inte fått ur mig till vare sig henne eller ansluten läkare att jag ev lider av bdd. Det är bara till psykoterapeuten (på ett annat ställe) som jag (skamfylld) nämnt det emellanåt.
Hennes val av rum berodde på pågående utredning gällande en ev adhd som jag på eget bevåg/misstanke fått igång. Tidigare ansåg hon mig vara f ö r deprimerad och la utredningen på is. Jag har velat återuppta detta och nu är vi alltså i det skedet.
Men det här är inte hållbart. Och jag borde ha sagt nåt. (Arg att jag inte hade mina glasögon på - vilka fungerar mkt som ett känslomässigt skydd mot yttervärlden). Nu kunde jag inte frigöra mig från paniken av att ngn tittade på mig. Det blir ju hur galet som helst när jag egentligen är i rummet av en helt annan orsak, nämligen att koncentrera mig på testerna och tänka ut lösningar på problem (utredas). Varje ggn jag fått en uppgift slutar hon titta i sina papper, tar tid med klockan och studerar mig (och mina processfärdigheter) med grundlig blick. I en sådan situation kan jag inte sitta på nålar med blossande panik bakom huden för att jag blir sedd i ett horribelt ljus

. Ja, det behöver väl inte sägas att jag var väldigt blockerad.
Undrar vad hon skulle säga om jag ber om byte av rum till nästa gång (då har vi ett två-timmars_pass av utredning)? Hennes eget kontor har softare belysning och känns inte lika avslöjande som ´det här´ skräckljuset. (Jag får iaf inte glömma glasögonen). Känns svårt att be om det eftersom jag inte pratat om bdd med henne (skammen igen - och rädslan för att inte bli tagen på allvar). Tycker det står tillräckligt i mina sjukdomsjournaler som det gör redan

! Hm..?