Det hänger på hur ljuset faller

[Sam]

Jag känner mig så jävla trött på det här. Tankarna och ångesten som väller upp inom mig när jag får syn på något i mitt ansikte som inte är normalt. Jag behöver inte se snygg ut, men jag vill inte se sliten ut så som jag gör i vissa ljus. Jag kan inte förstå att jag kan se så ful ut när ljuset kommer snett uppifrån från höger eller direkt från höger när jag rentav är riktigt nöjd med mitt utseende i vissa ljus. Tex. när ljuset inte faller direkt på mitt ansikte - typ bakifrån. Fast det säger sig självt i mitt fall. Det är huden som är mitt BDD-område och jag vet att vissa saker inte syns i vissa ljus. Och det är också det som är problemet. Jag vet inte hur många gånger jag vandrat runt med en spegel framför mig för att se hur jag ser ut i vissa ljus. Det har för det mesta varit förödande, ibland har det dock hjälpt - men bara för en kort stund.
Det jag är besatt över just nu (har haft BDD-tankar om det mesta i mitt ansikte, snedhet, konstig näsa osv) och som jag varit besatt över sen jag upptäckte det är att i vissa ljus så ser jag rynkor i början av varje ögonbryn. Alltså högst upp på näsryggen. Och jag vet som inte hur jag ska hantera det. Å ena sidan är rynkor något naturligt och de linjer jag har i pannan bryr jag mig inte om. De är ju normala, har sett på andra i min ålder att de också har såna. (Jag är snart 22 år.) Det är just de där som sitter vid ögonbrynen som jag inte kan hantera. De syns så djävulskt mycket i vissa ljus att jag inte bara kan tro det. De är så fula och förstör allt.
Jag kanske skulle kunna acceptera dem om det var så att det bara var dem som jag hade komplex över. Nu är det inte så. Jag har problemhy - akne. När jag var sexton hade jag så många och så djupa finnar att jag fick äta Roaccutan. Sedan dess har jag inte haft lika mycket problem, men jag har fortfarande akne som blossar upp då och då och bara det är en källa till oro och ångest. Det värsta är att jag har fått en massa ärr och förstörda porer pga aknen. Främst på kinderna, men också just mellan ögonbrynen. Allt det där ser så hemskt ut när ljuset kommer från sidan.
Jag vet att om jag bara speglar mig i "säker" belysning så klarar jag mig undan ångesten. Det går bra ett tag, men det kommer alltid en period då jag börjar vandra runt med spegeln. Min högsta önskan är att se likadan ut i alla ljus, men det kommer aldrig att bli verklighet. Jag brukar släcka lampan i badrummet när jag speglar mig, enda ljuskällan är då svagt ljus från vänster, för då slipper jag se dom där fördjupningarna i min hud. Då brukar jag tänka: Om jag bara skulle se ut så där på riktigt (alltså se ut så i alla ljus) - då skulle jag vara nöjd.
Jag har BDD-tankar om andra saker också – men de kommer i skymundan just nu. Däremot kretsar alla kring ansiktet. Pallar t.ex inte att se mig själv på webcam för mitt ansikte ser så snett ut och asymmetriskt ut. Min högra sida liksom hänger, speciellt kinden och det äcklar mig. Vänstra sidan är ”fin” – den duger.
Jag tycker inte heller om att göra mig så fin som möjligt för det fula går i mitt fall inte att sminka över. Använder dock foundation för det har jag lyckats vänja mig vid och det är inte för att bli fin utan bara för att dölja det som faktiskt går att dölja, typ röda märken och sånt – inte ärren/ögonbrynsrynkorna. När det gäller min kropp så är jag nöjd med den, men jag pallar inte att klä mig fint för jag tycker inte att mitt ansikte lever upp till kroppen. Inga snygga kläder i världen kan göra mitt ansikte – min hy slät – och då är det ingen idé att klä upp sig.
 
Är det någon som känner igen sig i det här med olika ljus? Jag tänker på det ständigt och sätter mig t ex aldrig på en plats där ljuset kommer från höger. Om det ändå inte går att undvika försöker jag vinkla huvudet så att ljuset inte faller på det sättet.

Fan, egentligen tycker jag inte ens att jag har BDD för jag vet att det som är fult hos mig finns på riktigt och det kommer inte att försvinna.

[Arkna]

Jeg känner med igjen i det du beskriver. Har noen av de samme problemområden som du. Speciellt i mellan ögonbryn. Har skinpicket så mye där så jeg har fått store porer og arr. Ser helt for jävligt ut! Klarer ikke slutte skinpicke så det går samme vägen med kinder og haken. Også hater jeg min store potetnäse!

For meg är dagslys og spotlight lys det värste. Har gjort pannelugg nu for å dölje det värste.
Har tre forskjellige spegelplasser med forskjellig lys i min leilighet. Speciellt i det ene speglet kommer lyset sånn at det framhever mine porer og arr ytterligerer.

Jeg bruker å ta bilder og filme meg selv. På bilder ser jeg som regel ikke bra ut og min näse blir kjempestor. På noen videoer ser jeg ikke så ful ut, men i stärkt lys og närfilming ser jeg hemsk ut igjen.

Jeg är så trött på å holde på med det här. Hva är mitt sanne spegelbilde? For meg är det där jeg ser mest grym ut.

Har tyvärr ingen tröstende ord å komme med i dag. Bare at du ikke är alene om sånne tanker.

At du tänker at du kanske ikke har BDD for at det du ser värkligen är fult, tenker jeg også. Men jeg tror det är sånn sykdommen BDD forteller oss for at vi skal tro på det fule vi ser.

Kram

[SpegelSpegel]

Känner igen mig väldigt mkt i det ni skriver. Har också problem med förstorade porer och ärr som är som kratrar och jack i ansiktet, särskilt kinderna. Syns väldigt tydligt när ljuset faller från sidan. Ser också extremt röd och äcklig ut i vissa ljus. Plus att jag ser EXTREMT annorlunda ut i olika speglar, känns som att ansiktdragen kan se totalt olika ut beroende på var jag speglar mig.

Förr brukade jag planera mitt liv utifrån olika ljus och speglar, jag brukade sminka mig utomhus för att jag verkligen skulle kunna se hur det såg ut, undvek att sitta på ljusa platser, hade en fickspegel med mig jämt så jag kunde se hur jag såg ut i olika rum och i soljus och skugga. Sen hade jag en spegel i mina föräldrars hus som jag betraktade som väldigt tydlig och en "sanningsspegel". Jag kunde inte klara mig utan den. Jag kunde inte sova ngn annan stans eftersom jag hade ett tvång att titta i den det första jag gjorde varje morgon. Annars kunde jag inte kontrollera mitt utseende och kände att hela mitt liv rasade ihop.

Jag har fortfarande en hang up på den spegeln, men jag har mer och mer gett upp tanken på att min fulhet går att kontrollera. Jag accepterar helt enkelt att den värsta spegelbilden i det mest osmickrande ljuset är den sannaste. Jag har hittat en hemskt osmickrande spegel på skolan där jag går och jag låter den definiera hur jag ser på mitt utseende. Oftast ser jag grotesk ut men den är som ett test: om jag ser åtminstone mänsklig ut i den måste jag se acceptabel ut i andra ljus.

[Niklas]

Låter som du pratar om mig. Känner igen mig exakt. Jag vågar inte ens gå ut när det är ljust för jag hatar min hud. Har social fobi. Varje gång någon tittar på mig tänker jag att dem tittar på mitt fula ansikte. Detta har bara förekommit nu i tonåren och hoppas det går över med åldern. Innan det var huden så var det att jag var rädd för smuts och annat. Så det har med åldern att göra. Jag går och oroar mig exakt hela tiden att ja ska få nya finnar. Varje gång det dyker upp, mår jag dåligt hela dagen. På morgonen när ja tittar i spegeln och jag ser något jag är onöjd med i ansiktet, så har det förstört hela min dag, då går jag och lägger mig och sover hela dagen. Ska snart få utskrivet med förhoppningar att det kan bita lite på mina problem.

[vinterglas]

Jag försöker att alltid sminka mig i dagsljus, typ en spegel vid fönstret, eftersom jag antar att det är ungefär så man ser ut som basis och jag vill veta min egen grund. Jag ogillar ljus i stora affärer som kommer från taket, tex stora lysrör. Jag gör mig bäst när ljuset kommer framifrån...

Jag föredrar helt enkelt dagsljus - kansek underligt. Men jag tycker alla andra ljus förvränger... dock så föredrar jag sol framför gråmul, då jag tycker jag ser mupp ut i det ljuset... så icke levande, och man ser allt tydligt.

[lilleplutt]

Jag går bara ut när det är mörkt. Och om jag går ut när det är ljust får jag panikattacker. Jag hatar dagsljus. Eller egentligen älskar jag det, men jag kan inte vara i det. Jag tittar ut från fönstret och önskade att jag kunde gå ut.. Vinterhalvåret är bäst på den punkten, sommaren blir svår, kan bara vara ute några få timmar om jag har tur och om mina planer lyckas timea in det så det inte verkar för konstigt.

 

[vinterglas]

Jag föredrar sommarljus framför vinterljus...

sen så går jag helst ut när det är mörkt såklart.

[Patricia]

Mina tankar om mitt "hemska" utseende, hur ful jag är i vissa ljus, vad jag sminkar över etc. verkar personer i min omgivning inte alls tänka på. Är det så att alla människor EGENTLIGEN har fula ljus, vinklar, små skavanker som en annan ALDRIG tänker på? Och inte dom heller för den delen, om dom inte har liknande fucking problem som jag... En tanke jag hade bara... tänk om det inte är utseendet det är fel på, utan mer ens tankar om det...
Kanske skulle man kunna "leta fel" på vem fasen som helst? Sen har jag förstått att man ser tokigt, eller iallafall överdrivet tokigt. Hur är det egentligen med det där?

[laktoos]

Patricia: Du är inne på helt rätt spår! Hos en människa med BDD är det inte utseendet utan tankarna det är fel på. Jag kan inte nog påpeka hur viktigt det är att komma ihåg.

Alla människor har "skavanker" som syns när man väljer att se på sin hy i starkt ljus och bara letar efter finnar, rodnader och andra "skavanker". Lider man inte av BDD tar tankarna på hyn väldigt liten plats, de existerar knappt. Man vet automatiskt om att hyn inte säger något om en själv som människa och person.

Att nån gång i framtiden kunna tänka så som jag beskriver låter kanske som en omöjlighet när man är fast mitt i BDD:n. Alla tankar kretsar kring hyn eller vilket problemområde(n) det nu handlar om i en aldrig avstannande cirkel och gör livet outhärdligt att leva.

Jag har lyckats bryta den cirkeln och hoppas många, helst alla, andra med BDD lyckas med det samma. BDD går att sig ur med hjälp av KBT-terapi och antidepressiv medicin.

[Malins mamma]

Patricia, jag instämmer fullständigt i det Jonniecb skriver. Och om du visste hur rätt du har i dina funderingar!! Det är precis så det är. Läs och tänk igenom både ditt och jonnies inlägg noga så kommer du en bra bit på väg till att förstå hur det hänger ihop.

Mvh Malins mamma   

[Lina]

Varför tycker man att andra ser så otroligt bra ut jämt i alla vinklar?

[Malins mamma]

Lina, enligt vad jag har läst i undersökningar så har BDD-drabbade en "tvåvägs" förvrängning. Man ser inte bara sig själv som "fulare än man är" utan man ser också andra som "finare än de är".
 
Att jag skriver inom citationstecken beror på att hur man ser ut är inget faktum. Det går inte att säga att någon ÄR ful eller fin, eftersom det alltid är en fråga om tycke och smak hos den som tittar, alltså en åsikt.
I undersökningen jämförde man vad BDD-drabbade tyckte om vissa personers utseende med vad icke-BDD:are tyckte. Resultatet blev att BDD:are bedömde andras utseende som mycket "finare" än vad icke-BDD:are gjorde.

Mvh Malins mamma 

[Pinglan]

Jag är också precis likadan. Att sitta i solen eller i ett starkt dagsljus är som en mardröm.
Jag skulle aldrig få för mig att gå in på ett café eller liknande där man ser hur ljuset överröser fejan..

Å det är precis som du säger, gå inte dit där för där är ljuset starkare, nej stanna två meter bakom osv...

Jag går helst ut på kvällen när det är mörkt.
Måste jag ut i dagsljus, går jag med överdrivet mycket smink, en halsduk uppdragen över näsan, toppen nu när det är kallt för då ser det ju inte konstigt ut heller. För alla har ju typ halsduk!

Om jag är bjuden på någon fest eller så till ett ställe jag aldrig varit på tvekar jag alltid, Många gånger går jag inte ens dit ifall jag inte vet hur ljuset är där!

[ensam76]

Mitt liv försvinner    Undviker så mycket, går miste om så mycket

[Jimmys mamma]

Ni undviker situationer där ni tycker ni ser fula ut, det är det som är felet. Ni ska stå emot dessa tankar och känslor. Kallas för exponering, och det är det KBT-terapi handlar om. Strunta i era tankar en stund, koncentrera er på annat. Det är superjobbigt till en början, men ju oftare man utsätter sig för situationerna desto mer minskar de. Tro inte på era känslor, lita inte på era tankar. Lycka till!