Det här är en intressant tråd därför att den till största delen, förutom ESM:s inlägg, beskriver grunden till sjukdomen BDD.
Som jag har förstått det, är BDD att ha uppfattningen att utseendet spelar en stor roll, att det finns ett samband mellan hur man ser ut och hur man blir bemött.
En
följd av den uppfattningen är att man ser sig själv som "ful".
Den upplevda "fulheten" försvinner när man inte längre har uppfattningen att ett bra utseende är avgörande för hur man kan leva sitt liv.
Signaturen "Usch" skrev för ett tag sen (i Skriva av sig-tråden) ett inlägg som på några rader beskrev hela sjukdomen. Jag citerar:
fyfan... jag orkar inte mer.. jag mår bäst när jag slipper se mig själv o sen så fort jag ser ett kort eller liknande så ser jag hur jävla grotesk jag ser ut! Vill bara ha bort allt men det värsta är att det som jag ser är fel är benstrukturen o det känns helt hopplöst att veta att det inte går att göra något åt. Mina föräldrar orkar inte mer och tycker jag e sjuk i huvudet som mår så dåligt. Dom fattar inte hur mycket ens utseende spelar roll och säger att jag borde fokusera på något annat och att jag är söt. Men jag vet att jag inte är det.. ser ut som en jävla jag vet inte vad...
Jag tycker det är synd att ni håller så hårt fast vid de uppfattningar som orsakar sjukdomen eftersom det hindrar er från att bli fria från BDD:n. Tänk på att ni pga BDD:n automatiskt och kanske omedvetet söker bekräftelse/letar efter bevis på att utseendet spelar en stor roll, och även att ni förmodligen inte räknar med eller ens uppmärksammar när motsatsen bevisas.
Några kommentarer:
Men vad jag funderar på är: om de här söta och utåt sett självsäkra tjejerna som jobbar och pluggar och tar för sig av livet och har förhållanden med killar blev så jäkla knäckta av att ngn omogen fjortiskille skrek att de var fula för att vara taskig,
De här tjejerna blev naturligtvis ledsna och kränkta av att bli kallade fula
just då, det skulle vem som helst bli. Men de blev tydligen inte speciellt knäckta eftersom de idag är självsäkra tjejer som tar för sig av livet, jobbar/pluggar och har förhållanden.
är det verkligen psykiskt sjukt av mig att ha noll självförtroende med killar, känna obehag bland människor över lag, alltid utgå ifrån att folk tycker att jag ser motbjudande ut mm?
Det som gör att det blir ett problem för dig är att du än idag ser kommentarerna som ett självklart konstaterande av fakta som gäller för all framtid istället för att inse att det var ren och skär mobbning och att det även i ditt fall var omogna fjortiskillar som stod för bedrifterna.
Varför blir människor så ledsna av att bli kallade fula om det nu är så att utseendet inte spelar roll?
När folk anmärker på något som man utan egen förskyllan har fötts med eller fötts in i är det ett angrepp på ens grund-identitet, vilket kan vara väldigt sårande, speciellt om det är en bekräftelse på ens egen uppfattning. Däremot är det inget som säger att man MÅSTE ta åt sig, tro på det som sägs eller bli deprimerad pga att det finns vissa personer (oftast yngre personer) i vissa situationer (tex skoltiden) som har hävt ur sig vad som helst.
Vad är sensmoralen? Jo, att fula människor blir sämre behandlade i vardagslivet, vilket är precis det jag alltid hävdat men då blivit tagen för BDD-sjuk. I rest my case.
Jo, det är ju den uppfattningen som är grunden för BDD. Och man hittar de bevis man letar efter. Om man börjar uppmärksamma bevis på att "snygga" människor blir sämre behandlade i vardagslivet så kommer man att hitta det också.
(På samma sätt kan man hitta bevis för att ras, sexuell läggning, ålder, kön, inkomst, språk, vikt, politisk eller religiös åsikt, fysiskt handikapp, social status, yrke, kändisfaktor mm, att det spelar roll för hur man blir bemött av andra.)
//Malins mamma
