Varför tycker inte folk om fula människor?

[danne]

Varför tycker inte folk om fula människor? (för dom fula blir lättare mobbade osv)
Det verkar ju som som om andra tror att det är ens eget fel att man ser ut som man gör.
Och det det där snacket om att alla är lika värda stämmer ju inte riktigt. För dom snyggare blir bättre behandlade osv.
Det är väl inbyggt i människan och det kan väl inte göras nåt åt.

[Nokia]

Jadu, jag går i samma tankegångar.

Men i vilket fall så är det en idiotisk instinkt.. Vilken jävla funktion var det tänkt att den skulle fylla? Man kan ju tänka sig att det har att göra med att vi är flockdjur osv..

Men det mest logiska vore ju om vi istället "mobbade" ut folk som såg ut att vara farliga för oss, som en överlevnadsinstinkt.

[Gogol]

kanske är det så att det är svageten folk mobbar.
Känner man sig ful blir man svag.
Det finn många snyggingar som blivit mobbade också.
Ochvarför mobbas de svaga?
ett svar är att det är lättare för arga mobbare att mobba svaga (annars riskerar de ju att åka på stryk, om de ska mobba gn som är stark)
Svaghet gör också andra svaga, men på ytan tuffa, människor osäkra, och det kan de inte antera - då skapas ilska hos dem - och den tar de ut på de svaga.
Detta är en teori, so jag gillar.

[Nokia]

Jo fast varför måste man känna sig svag pga ett mindre attraktivt yttre? Det är just det frågan handlade om från början..

[CyanideCupcake]

Det finn många snyggingar som blivit mobbade också.

Knappast. Jag kan inte minnas en enda tjej i skolan -oavsett hur unga/små vi varit- som varit populär och samtidigt mindre attraktiv. Det har alltid rört sig om tjejer med ett fördelaktigt yttre, INGA söta/snygga tjejer i min årskull har varit mobbade. Över huvud taget. Är man söt blir man automatiskt populär, så har det alltid varit. Jag antar att det är en inbyggd biologisk funktion; att vi omedvetet ska välja en partner att skaffa vår avkomma med och särför vill ha starka "bra" gener och därmed (även det omedvetet) ser skönhet som något bättre, på samma sätt som det finns en omedveten "mall" för vilken typ av ansikte de flesta människor finner attraktivt. Läste för ett par år sen att man gjort en studie i sexbrott och barns beteende; den visade att det inte går att varna barn för "fula gubbar" då de tolkar det bokstavligt och endast håller sig undan män som de anser vara fysiskt oattraktiva. Då man får utgå från att barn inte tänker i skönhetstermer lika tydligt som en vuxen, kan jag bara dra slutsatsen att det även där är en omedveten, inbyggd reaktion som avgör. Så BULLSHIT att utseendet inte spelar roll/gör att folk behandlas annorlunda. Jag förstår inte att folk kan vara så politiskt korrekta och naiva att de hävdar något annat. (Har för övrigt aldrig hört en människa som inte är attraktiv alternativt i alla fall average uttrycka sig så. De vet inte avd de talar om, helt enkelt.)

[ESM]

Jag känner många personer som har blivit mobbade under sin barndom... och samtidigt är riktigt snygga. De flesta såg helt normala/söta ut i den yngre åldern också, så teorin om att fysiskt (enligt mallen) vackra människor inte blir mobbade köper jag inte. Jag skulle hellre vilja påstå att det i många fall beror på andra orsaker som kan uppfattas i det yttre, så som kläder, frisyr, glasögon, tandställning o.s.v... barn kan hitta det minsta lilla att hacka på.

Sedan kan det antagligen vara ovanliga intressen också, gärna "nördiga" sådana eller inåtvändhet... ja, att personen på något sätt är "annorlunda" helt enkelt, som triggar igång "mobbarna".

Detsamma kan sägas om motsatsen.
På exempelvis fester har jag träffat flera personer som jag själv inte upplevde som typiskt attraktiva, men som ändå var väldigt omtyckta och populära bland många (ofta också mer sociala är "snyggingarna" i rummet, det är värt att tänka på!)
 
Så nej, jag tror absolut inte att skönhet alltid innebär acceptans i samhället... och särskilt inte i den yngre åldern (då de flesta också blir mobbade).

[SpegelSpegel]

godessceline

Håller verkligen med dig i det mesta du skrev. Är så otroligt trött på hyckleriet, faktum är att det känns som att just hyckleriet kring utseendets betydelse har begränsat mitt liv nästan lika mkt som mitt utseende och samhällets utseendefixering.

Hade jag fått svart på vitt EXAKT(eller åtminstone på ett ungefär) vilka begränsningar jag har hade livet varit lättare, tror jag. Nu blir jag tvungen att gissa ungefär vad jag kan förvänta mig, t ex i förhållanden eller i socialt umgänge. Vilket leder till att jag antingen underskattar vad jag rimligen kan förvänta mig(alltså att jag t ex tror att alla människor ska tycka illa om mig och att jag aldrig kommer att  kunna få en partner, vilket är destruktiva och troligen felaktiga uppfattningar) ELLER att jag överskattar(alltså att jag tror att jag och mina känslor och tankar kommer att mötas med samma respekt som andras, att jag inte hela tiden måste underhålla andra och vara clown p g a att jag har ett utseende som lämpar sig mer för det och gör det svårt för människor att se mig  som en hel person värd att tas på allvar, att jag tror att jag i ett förhållande kan förvänta mig uppskattning, åtrå, trohet och kärleksfullhet, vilket människor med normalt utseende nästan alltid tar för givet.)

Det är lite lustigt, för jag träffade några gamla tjejkompisar från min högstadieklass igår. Vår klass på högstadiet var en djungel  där pikar och sexuella trakasserier var vardag. Men jag hade faktiskt ingen aning om att i princip alla de tjejerna hade blivit så traumatiserade av det som hände under den tiden. Flera pratade om att de blev socialt hämmade, fick dåligt självförtroende, kände obehag bland folk och började utgå ifrån att folk skulle tycka illa om dem mm. En del av dem nämnde t ex det här att killarna vi gick med kunde skrika "faan vad ful du är", "vad fult du går",och liknande till dem i korriderna och hur enormt kränkande det kändes och hur det påverkat deras självförtroende. Jag blev så förvirrad, för jag uppfattade nog aldrig att det var riktigt så illa, själv hade jag varit tjock sen lågstadiet och var liksom van vid att folk hela tiden sa till mig att jag var ett äckligt fetto o s v, så jag tänkte väl att det var så det var, jag såg varje dag som ett krig som skulle utkämpas och kände mig egentligen aldrig kränkt eller illa behandlad. Mådde dåligt gjorde jag, men jag ansåg alltid att mitt mående var orsakat av min vikt snarare än hur andra "fick" mig att känna.

Men vad jag funderar på är: om de här söta och utåt sett självsäkra tjejerna som jobbar och pluggar och tar för sig av livet och har förhållanden med killar blev så jäkla knäckta av att ngn omogen fjortiskille skrek att de var fula för att vara taskig, är det verkligen psykiskt sjukt av mig att ha noll självförtoende med killar, känna obehag bland människor över lag, alltid utgå ifrån att folk tycker att jag ser motbjudande ut mm?

För de här tjejerna vet liksom sitt värde. De visste mkt väl om att det inte var sant att de var fula. De hade pojkvänner, fick komplimanger, killarna tafsade på dem och stötte på dem, och jag antar att det var just därför de kände sig så kränkta av att bli kallade fula, det var ju inte sant utan ngt killarna sa för att knäcka dem.
Jag blev i princip dagligen under hela grundskolan kallad fet och ful, men det var ju liksom mer ett konstaterande än något som kom ur elakhet. Där emot gjorde det mig väldigt illa att människor kände sig tvungna att berätta för mig att ingen skulle vilja ta i mig med tång, att en kille som hade velat vara med mig skulle behöva vara sjuk i huvudet mm. Jag minns speciellt en episod när en kille höll upp en uppslagen läkarbok ca 2 cm från mitt ansikte och sa "titta riktigt noga nu, för det här är din enda chans att få se en naken kille". Flera av de tjejerna jag träffade igår skrattade, även om de också sa åt killen i fråga att han var taskig.

Alltså, vad jag menar är: om en söt person blir så allvarligt påverkad av att få höra att hon är ful, trots att det finns massor av bevis för motsatsen, är det så himla konstigt om en person som ofta får höra att hon är ful, och inte ens från människor i affekt som försöker göra henne illa utan som självklara konstateranden och saker som sägs bakom ryggen på henne, att hon blir socialt hämmad och nedstämd?

Varför blir människor så ledsna av att bli kallade fula om det nu är så att utseendet inte spelar roll?

Förlåt om jag bara svamlar och allt det här är off topic, är så trött och deppig idag.

[Nokia]

Varför blir människor så ledsna av att bli kallade fula om det nu är så att utseendet inte spelar roll?

Precis det jag också vill veta..

[CyanideCupcake]

godessceline

Håller För de här tjejerna vet liksom sitt värde. De visste mkt väl om att det inte var sant att de var fula. De hade pojkvänner, fick komplimanger, killarna tafsade på dem och stötte på dem, och jag antar att det var just därför de kände sig så kränkta av att bli kallade fula, det var ju inte sant utan ngt killarna sa för att knäcka dem.

Jag blev i princip dagligen under hela grundskolan kallad fet och ful, men det var ju liksom mer ett konstaterande än något som kom ur elakhet.

Alltså, vad jag menar är: om en söt person blir så allvarligt påverkad av att få höra att hon är ful, trots att det finns massor av bevis för motsatsen, är det så himla konstigt om en person som ofta får höra att hon är ful, och inte ens från människor i affekt som försöker göra henne illa utan som självklara konstateranden och saker som sägs bakom ryggen på henne, blir socialt hämmad och nedstämd?

Varför blir människor så ledsna av att bli kallade fula om det nu är så att utseendet inte spelar roll?

Precis!!!!!! Herregud vad det klickade i mig när du sa sådär, jag känner exakt, exakt likadant emn har bara inte kunnat sätta ord på det innan. Tror det är så jag menade den gången jag trampade i klaveret genom att kalla människor som klagade över att de var fula trots att de jobbade som modeller/fick komplimanger/blev raggade på för människor med lyxproblem. Det var exakt det du skrev ovan jag kände just då, det är bara det att du uttryckte dig lite smidigare. Kom att tänka på dr. Phil idag, han gjorde ett avsnitt om utseendets betydelse en gång. Hans (med stereotypa, objektiva mått mätt) "attraktiva" son fick för en dag ta på sig en fuldräkt och bli sminkad på ett sätt som gjorde honom överviktig och "ful" (vilket gjordes genom att ändra näsans form, lägga till påsar under ögonen etc. Men BRA, då vet vi alltså att det finns vissa drag som anses oattraktiva och att det är så de ser ut...) och ställde sig sedan i ett köpcentrum och frösökte be folk om en vägbeskrivning. Folk gick förbi, tittade inte ens på honom, gick till och med undan. Efter nån timme fick han (psykiskt trött av att bli ignorerad och såååå chockad) komma ur sin maskering och göra om samma experiment som sitt vanliga, attraktiva jag. Och skåda; folk stannade mer än gärna och gav honom den vägbeskrivning han var ute efter, han fick till och med ett leende här och där. Vad är sensmoralen? Jo, att fula människor blir sämre behandlade i vardagslivet, vilket är precis det jag alltid hävdat men då blivit tagen för BDD-sjuk. I rest my case.

[Malins mamma]

Det här är en intressant tråd därför att den till största delen, förutom ESM:s inlägg, beskriver grunden till sjukdomen BDD.

Som jag har förstått det, är BDD att ha uppfattningen att utseendet spelar en stor roll, att det finns ett samband mellan hur man ser ut och hur man blir bemött.

En följd av den uppfattningen är att man ser sig själv som "ful".

Den upplevda "fulheten" försvinner när man inte längre har uppfattningen att ett bra utseende är avgörande för hur man kan leva sitt liv.

Signaturen "Usch" skrev för ett tag sen (i Skriva av sig-tråden) ett inlägg som på några rader beskrev hela sjukdomen. Jag citerar:

fyfan... jag orkar inte mer.. jag mår bäst när jag slipper se mig själv o sen så fort jag ser ett kort eller liknande så ser jag hur jävla grotesk jag ser ut! Vill bara ha bort allt men det värsta är att det som jag ser är fel är benstrukturen o det känns helt hopplöst att veta att det inte går att göra något åt. Mina föräldrar orkar inte mer och tycker jag e sjuk i huvudet som mår så dåligt. Dom fattar inte hur mycket ens utseende spelar roll och säger att jag borde fokusera på något annat och att jag är söt. Men jag vet att jag inte är det.. ser ut som en jävla jag vet inte vad...

Jag tycker det är synd att ni håller så hårt fast vid de uppfattningar som orsakar sjukdomen eftersom det hindrar er från att bli fria från BDD:n. Tänk på att ni pga BDD:n automatiskt och kanske omedvetet söker bekräftelse/letar efter bevis på att utseendet spelar en stor roll, och även att ni förmodligen inte räknar med eller ens uppmärksammar när motsatsen bevisas.

Några kommentarer:

Men vad jag funderar på är: om de här söta och utåt sett självsäkra tjejerna som jobbar och pluggar och tar för sig av livet och har förhållanden med killar blev så jäkla knäckta av att ngn omogen fjortiskille skrek att de var fula för att vara taskig,

De här tjejerna blev naturligtvis ledsna och kränkta av att bli kallade fula just då, det skulle vem som helst bli. Men de blev tydligen inte speciellt knäckta eftersom de idag är självsäkra tjejer som tar för sig av livet, jobbar/pluggar och har förhållanden.

är det verkligen psykiskt sjukt av mig att ha noll självförtroende med killar, känna obehag bland människor över lag, alltid utgå ifrån att folk tycker att jag ser motbjudande ut mm?

Det som gör att det blir ett problem för dig är att du än idag ser kommentarerna som ett självklart konstaterande av fakta som gäller för all framtid istället för att inse att det var ren och skär mobbning och att det även i ditt fall var omogna fjortiskillar som stod för bedrifterna.   

Varför blir människor så ledsna av att bli kallade fula om det nu är så att utseendet inte spelar roll?

När folk anmärker på något som man utan egen förskyllan har fötts med eller fötts in i är det ett angrepp på ens grund-identitet, vilket kan vara väldigt sårande, speciellt om det är en bekräftelse på ens egen uppfattning. Däremot är det inget som säger att man MÅSTE ta åt sig, tro på det som sägs eller bli deprimerad pga att det finns vissa personer (oftast yngre personer) i vissa situationer (tex skoltiden) som har hävt ur sig vad som helst.

Vad är sensmoralen? Jo, att fula människor blir sämre behandlade i vardagslivet, vilket är precis det jag alltid hävdat men då blivit tagen för BDD-sjuk. I rest my case.

Jo, det är ju den uppfattningen som är grunden för BDD. Och man hittar de bevis man letar efter. Om man börjar uppmärksamma bevis på att "snygga" människor blir sämre behandlade i vardagslivet så kommer man att hitta det också.
(På samma sätt kan man hitta bevis för att ras, sexuell läggning, ålder, kön, inkomst, språk, vikt, politisk eller religiös åsikt, fysiskt handikapp, social status, yrke, kändisfaktor mm, att det spelar roll för hur man blir bemött av andra.)

//Malins mamma

[Jaa]

Jag är helt säker på att snygga människor blir bättre behandlade i olika sociala situationer!! alla som säger motsatsen försöker bara säga "det rätta" men vet själva innerstinne att det är en lögn! Alla människor dras till symmetri, och tittar lite extra när ett sött ansikte/snygg kropp går förbi och kanske tillochmed drar till med ett leende! blir nästan arg när jag hör folk som försöker debattera om motsatsen!

[CyanideCupcake]

Jag är helt säker på att snygga människor blir bättre behandlade i olika sociala situationer!! alla som säger motsatsen försöker bara säga "det rätta" men vet själva innerstinne att det är en lögn! Alla människor dras till symmetri, och tittar lite extra när ett sött ansikte/snygg kropp går förbi och kanske tillochmed drar till med ett leende! blir nästan arg när jag hör folk som försöker debattera om motsatsen!

Jga håller med, det gör mig asförbannad att folk ska vara så politiskt korrekta hela tiden. För mig är det en självklarhet att vackra människor får bättre respons i vardagslivet och livet i allmänhet och det var helt uppenbart för mig innan jag blev BDD-sjuk också.

Vad är sensmoralen? Jo, att fula människor blir sämre behandlade i vardagslivet, vilket är precis det jag alltid hävdat men då blivit tagen för BDD-sjuk. I rest my case.

Jo, det är ju den uppfattningen som är grunden för BDD. Och man hittar de bevis man letar efter.

men programmet HANDLADE ju om det. Det sa de själva, det är inget jag har hittat på eller gjort "min" tolkning av. Det var, helt öppet och tydligt, det som var ämnet, samt då i slutändan att folk måste sluta döma. Så ta den diskussionen med Dr. Phil istället.

[Malins mamma]

men programmet HANDLADE ju om det. Det sa de själva, det är inget jag har hittat på eller gjort "min" tolkning av. Det var, helt öppet och tydligt, det som var ämnet, samt då i slutändan att folk måste sluta döma. Så ta den diskussionen med Dr. Phil istället.

Jo jag såg också det programmet och det är mycket möjligt att de sa att de gjorde om Dr Phils son från "snygg" till "ful". Men faktum är att de inte bara ändrade hans utseende utan även hans "stil". Den "snygga" var hel och ren med fina kläder, den "fula" var ovårdad med säckiga kläder, han såg ut som att han inte varken duschat eller klippt/kammat sig på länge.
Att han blev olika bemött tvivlar jag inte på, om man försöker få folks uppmärksamhet när man ser ut som en hemlös ovårdad slusk drar sig folk undan. Tankar som: "Ska han tigga pengar, är det en ficktjuv, han försöker säkert lura av mig nåt, är det en knarkare osv", är säkert vanligare när man ser en sån person än om det är en fräsch och ordentligt klädd person som försöker ta kontakt.

Jag skulle gärna ta den här diskussionen med Dr Phil. Jag gillar hans program jättemycket men just det här programmet blev fel därför att de pratade om "snygg" och "ful" men testet de gjorde handlade om vårdad och ovårdad. Jag vet att de även ändrade saker i killens utseende men eftersom de ändrade stilen också så vet man inte om förändringarna i själva utseendet hade nån betydelse alls.

//Malins mamma
 

[Confundus]

var kan jag se den episoden av dr phil?

[CyanideCupcake]

var kan jag se den episoden av dr phil?

den finns (uppdelat i fyra delar) på youtube men verkar vara krånglig att hitta...jag ska ha länkat i nån tidigare tråd, har jag för mig.