Skinpicking, uppbackning.

[Malins mamma]

Tack själv staregazeboy, och välkommen hit till forumet! 

I alla fall så har jag börjat föra protokoll över varje dag, men även över varje finne.(jag har ritat upp en karta över ansiktet o märkt ut dem) Jag vill se hur lång tid det tar för ett sår att gå från skorpa till fin, ärrlös hy. Men detta kanske också kan ha en negativ effekt, att jag tänker på det för mycket, jag vet inte.

Det är bra att du börjat föra protokoll (sidan 8 i den här tråden) och visst kan du kolla upp, en gång, hur länge det tar för en finne att försvinna. (Då får du ju bevisat att de faktiskt försvinner av sig själva fast du inte gör nåt). Men det är ingen bra ide med kartan och att hålla reda på varje finne, som du skriver så kan det ha en negativ effekt iom att du då kanske börjar tänka för mycket på finnarna, och det är ju inte dom som är problemet utan tvångshandlingarna och skinpickingen.

Lycka till nu och tänk på det här med att inte vara närmare spegeln än en armbågslängd. 

/Malins mamma 

[stargazeboy]

Jag tycker det fungerar rätt bra att undvika speglar. Det svåra är att hålla händerna i styr, särskilt när jag är trött.
Det är som att mina händer ständigt letar efter något att riva eller känna på, är det inte i ansiktet så är det på ryggen eller armarna. Speglar kan man täcka över, men jag skulle tycka det vore hemskt opraktiskt o varmt att ha handskar på sig jämt...eller är det någon som har testat vita tunna bomullshandskar, jag är beredd att ge dem ett försök, även om man måste ta av sig dem när man ska tvätta händerna förstås...
Det känns i alla fall som ett stöd att veta att det finns andra med samma problem, även om det är trist.
Jag har bara läst om skinpicking på internet, men aldrig sett det uppmärksammas på TV eller i annan media, har ni det?
Har fått för mig att det är mer välkänt i USA än i Sverige...

[Aurora]

När jag står där lutad en halv cm från spegeln och ryggen värker och jag egentligen bara vill sova så låter jag tankarna fara runt och bearbeta alla möjliga problem eller vad man ska kalla det, och klämmandet och rivandet blir som symboler för verkliga problem som man "löser" genom att "ta bort" dem.

Stargazeboy, dessa ord uttrycker det som händer, även för mig, vid spegeln så skrämmande träffsäkert..
Snacka om att man sysslar med något annat än det som man egentligen skulle behöva tänka på och bearbeta.. Som att skinpickingen blir en flykt undan det tunga ansvaret som väntar där ute, utanför badrummets väggar.

Jag har också bara hittat info om detta på nätet, inte sett något program om det eller så..

Det låter härligt att du har ett mål gällande 50 tvångsfria dagar. Du kan väl berätta hur det går? Och så får du gärna skriva ner tips om du kommer på fler..

Jag har provat att ha tunna bommulshandskar och det fungerar någorlunda om de stannar kvar på händerna.. men någon gång har jag tagit av mig dem och gått in i badrummet ändå.. Tänkt att jag ska bara "titta".. Jag måste bli bättre på att stå emot tvångsimpulserna.

Lycka till Stargazeboy, håller tummarna! 

[stargazeboy]

Det har verkligen gått upp och ner med de 50 dagarna, det bästa jag klarat hittills är 5 dagar i rad. Som sagt, det svåraste för mig just nu är när jag drabbas av nervös skinpickingångest när jag ligger i sängen. Ofta har jag gått och känt på ansiktet hela dagen, men det har hållit sig på acceptabel nivå i och med att jag gjort saker. Väl liggandes still i sängen kan jag inte slappna av utan känner frenetiskt med handen över all ojämnheter, och då hjälper det inte att motstå badrummet. Egentligen borde jag väl gå ut och jogga eller ta en promenad för att bli av med rastlösheten som jag tror delvis skapar det. Igår var jag bakis och visste att huden skulle vara fet. Smörjde in mig med peelingkräm, men det hjälpte inte, jag blev bara mer och mer övertrött och nervös och handen fick svårare och svårare att hålla sig borta från ansiktet.
Jag är arbetslös och har knappt råd att träffa kompisar, så fort jag åker bort och gör saker och fyller dagarna med aktiviteter går det mycket bättre.  Ensam hela dan i en lägenhet full av speglar - it's a war, man!
Tänk om man hade kunnat åka på ett enmånadsläger med andra skinpickare, typ till en ö där det inte fanns några speglar och med något slags schema där man fick vänja sig mer och mer vid speglar och när man reste därifrån skulle man vara frisk och ha fin hy... Men jag misstänker att sådana fantasier hör ihop med idén om att jag ska vara ensam först och "fixa allt" och sen träffa människor.
För när jag känner mig riktigt finnig vill jag inte träffa nån.
Men någon slags hjälp vore inte helt fel.
Nu har jag i alla fall köpt bomullshandskar, tror att de framförallt kommer vara till nytta på natten.
Tyvärr har jag inte längre internet hemma, utan får gå till biblioteket.
Det hjälper verkligen att få uttrycka sig här och läsa andras berättelser om sina problem.
Jag återkommer med utvärdering av bomullshandskarna(hoppas de inte är för varma, vill ju inte få svamp!!).

[stargazeboy]

Ok, jag har klarat mig i två och en halv dag nu. Bomullsvantarna tycker jag funkar bra när jag sitter vid TV:n och datorn för de hindrar mig från tanklöst rivande i ansiktet. Jag har också som regel att ta på mig dom när jag går och lägger mig, men sen måste jag alltid ta av dom innan jag ska sova för det blir för varmt, eftersom jag måste ha händerna under täcket för annars fryser jag om armarna. Men då vet jag att risken är relativt liten.
Det störiga är att jag vet att även om det gått bra de senaste dagarna så har det kanske mest berott på att jag varit lugn inombords. Om nåt jobbigt händer och jag blir nervös, så vet jag inte om handskarna kommer hjälpa mig att stå emot.
Hur många gånger har jag inte suttit vid datorn och jobbat, blivit frustrerad över att det inte gått bra, gått upp för att ta en paus och genast känt behovet av att gå till spegeln och undersöka ansiktet, samtidigt som jag tänkt "det är ju det här jag INTE ska göra". Då har jag verkligen velat glömma mitt arbete. Att fly in i spegeln har känts som terapi. Att ta en promenad, köpa godis etc istället har känts för jobbigt. Att glo lite på TV kan vara en ersättning ibland. Men jag önskar att jag kunde skaffa mig något annat mer angenämt sätt för min eskapistiska terapi...

[Aurora]

Stargazeboy: Fem helt pickingfria dagar tycker jag att låter himla bra! Du måste jobbat hårt för att motstå. Jag har just nu en vecka som delmål, men jag vet att det blir svårt! Fast jag måste bevisa för mig själv att jag klarar det!

Du skriver: "Hur många gånger har jag inte suttit vid datorn och jobbat, blivit frustrerad över att det inte gått bra, gått upp för att ta en paus och genast känt behovet av att gå till spegeln och undersöka ansiktet, samtidigt som jag tänkt "det är ju det här jag INTE ska göra". Då har jag verkligen velat glömma mitt arbete. Att fly in i spegeln har känts som terapi."
Eskapistisk terapi, som du beskriver skinpickingen som, måste ju kunna ta sig ett något mindre destruktivt uttryck.. Varför är det just denna form av ångesthantering som vi utvecklat tror du? Inte alkohol som självmedicinering, eller nåt annat när ångesten/rastlösheten/frustrationen kommer smygande? 

Hur går det för dig nu?

Kram, Aurora

[stargazeboy]

Ja, jag önskar jag kunde säga att de fem dagarna ökat till 7 eller 10, men om man läser min skinpickingdagbok står det snarare: 16:e okt, DAG 1, 17:e okt DAG 1 etc... deprimerande.   Jag tror att jag skulle kunna ta mig ur det om jag fick ett jobb och pengar. Att sitta hemma en hel dag i en lägenhet full av speglar är FÖR svårt för en skinpickare i avvänjningsfas. Handskarna hjälper lite, de dagar då jag drabbas av nervositeten. Andra dagar känner jag inte nåt behov av att riva men då är det istället speglarna som lockar - det är som två olika sorters tvång, fast som ger samma resultat.
Jag vet varför jag började. Min morsa hade påpekat att jag hade en poransamling men att jag inte skulle klämma. Jag kunde inte låta bli och blev helt fascinerad av att man kunde få ut saker ur huden. På den tiden hade jag fin hy, och jag såg inte de röda fläckarna som ett varningstecken. Jag tyckte det var kul helt enkelt och fick för vana att klämma ut nåt varje gång jag gick på dass.  När jag har hållit på ett tag så kan jag ibland känna att jag är "färdig" och det ger en känsla av tillfredsställelse som jag tror liknar den som narkomaner får när de tar sin sil eller wotever. Men oftast blir jag aldrig färdig utan får bara ful hy och ångest som resultat. Jag läste nånstans att Skinpicking blivit mer analyserat i USA, att bl.a O J Simpsons fru skulle haft det problemet. Man har där kommit fram till att en våldsam hemmiljö kan orsaka skinpicking. När jag började hade jag problem med min bror hemma. Jag kände mig terroriserad av honom och kunde ofta inte ens få vara ifred på mitt rum. Jag flydde till toan för att få vara ensam och när jag lutade mig fram över spegeln så glömde jag bort tid och rum samtidigt som jag bearbetade problemen och min hy. 
Tyvärr hjälper inte alltid insikt till att ändra sitt beteende. Det ska visst finnas onlinebehandlingar mot skinpicking - någon som provat någon sån?

[Aurora]

Stargazeboy:
Det är nästan kusligt hur mycket jag känner igen mig i det som du skriver varje gång.
För mig blir det DAG 1 varje dag med, som att jag bara för att jag börjar om har en större chans att klara det.. Så svårt..

Jag har också ett jättestarkt minne av att min mamma i början av min pubertet vid ett tillfälle påpekade att jag hade en första "finne" på en i övrigt helt slät hy. På samma sätt som dig blev jag efter hand fixerad vid vad som hände när man pillade..

Jag har prövat den onlinebehandling som jag tror du menar: www.stoppicking.com
Tyvärr har den inte funkat för mig hittills, men jag kanske inte har satsat tillräckligt hårt, så jag ska försöka mer.. Kanske fungerar den för dig.. 

Kram, Aurora

[bella]

Hej, det här är mitt första inlägg!

Jag har aldrig vetat att det har funnits ett namn på vad det är jag håller på med, har tänkt att alla klämmer ibland och att jag bara är lite extrem. Skulle säga att jag är ett typfall av en person med BDD, är manisk när det kommer till min hy, har gått hos hudterapeuter, hudläkare you name it. Har testat allt ifrån Aberela till Roaccutan och det har alltid hjälpt, men på något sätt har jag aldrig blivit lugn av det. Man anpassar sig liksom bara efter den nya normalen, och om jag hade så lite som en pormask under tiden på Roaccutan kunde det resultera i världens skin picking-fest. Det hör ju till saken att huden är jättetunn när man håller på med Roaccutan också, så min hy var helt söndrig i minst en vecka efteråt.

Jag har alltid sökt bekräftelse för mitt utseende, har alltid fått höra att jag är "så vacker" och perfekt. Men jag kan aldrig se mig själv som vacker om jag inte har just perfekt hy. Nu den senaste tiden har jag varit på min hy konstant och förstört. Varje gång jag har rivit upp saker som inte finns har jag lovat mig själv att det är sista gången, förhoppningsvis var sista gången imorse, troligtvis inte. Jag vill ha hjälp, skin picking förstör mitt liv! Det är en så enkel sak att sluta med, men jag kan bara inte.

Samtidigt som jag vill bli frisk är jag livrädd för att släppa kontrollen. Vad skulle hända om jag slutade med mediciner, hur skulle min hy se ut då? Det sjuka är, om blev jag fri från skin picking skulle den ju garanterat bli bättre, så jag om det är min hys status jag är orolig för borde det vara lätt att släppa kontrollen. Nu funderar jag istället på att ta Roaccutan en gång till, fast det är en djävulsmedicin. Jag tappade håret samtidigt som jag fick ökad kroppsbehåring, var jättetorr och fick mycket känsligare hy med ytliga kärl, något som fortfarande hänger kvar.

Jag vill bara sluta med jag kan inte. Vad har hjälpt er andra? Tror ni att man kan bli helt botad, gå från noll till hundra och sedan vara helt fungerande igen?   

[CyanideCupcake]

Jag har alltid sökt bekräftelse för mitt utseende, har alltid fått höra att jag är "så vacker" och perfekt.

Den som ändå fått höra det. Jag har alltid fått höra att jag är ful istället, så det känns som att "nej, jag har nog INTE BDD. Jag är ful på riktigt." Men vad vet jag.

[Aurora]

Bella: Det låter som att det är BDD/skinpicking som du lider av. Önskar att jag kunde säga vad som hjälpt och att man kan bli helt bra, men jag har själv inte funnit det svaret ännu.

Godessceline: På det som du har skrivit innan låter det som att du har BDD och jag har svårt att tro att du är ful. Du låter som en fin person.

Men fy vad detta är svårt.. Återfall efter återfall.. Och samtidigt vet jag att det BARA ÄR JAG SOM KAN FÖRÄNDRA MITT BETEENDE! Vilket gör mig så ledsen, arg, frustrerad och besviken på mig själv..
Hoppas att vi hittar en bra väg mot att leva ett liv fria från skinpickingen..

[CyanideCupcake]

Tack aurora....men mitt ansikte och min personlighet är två helt olika saker.

[stargazeboy]

Det enda jag vet hjälper för MIG är i alla fall att vara utomhus. Jag pillar inte på  mitt ansikte när jag går på gatan eller på stan i affärer. Det är ju naturligtvis ingen lösning, man måste ju vara inne ibland o det är när jag är trött o ska slappna av det är som värst. Har funderat på om det skulle underlätta om jag tex började simma eller  göra något för att åtminstone minska rastlösheten... Tyvärr är det ofta när jag kommer hem, nöjd efter att ha varit ute o gjort en massa o inte tänkt på skinpicking som jag bara ska på dass o vips så har jag slappnat av o istället för att slappna på ett bra sätt framför TV:n förstör jag det lugnet jag väl uppnått med en ångestseans framför spegeln. Så många fallgropar.

Allvarligt talat så önskar jag det fanns rehab för folk med tvångshandlingar. Jag skulle behöva vistas i en spegelfri miljö (kanske en ö i skärgården) i två, tre veckor med personer runt omkring som hindrade mig från att riva.
Men samhället har väl inte råd att satsa pengar på sånt här...

[Malins mamma]

Bella, du är också välkommen hit! 

Du undrade om man kan bli helt botad från skinpicking. Enligt Dr Claiborn så kan man det. Förutom The BDD Workbook så har han skrivit en annan bok om hur man slutar skinpicka tillsammans med Cherry Pedrick som heter The Habit Change Workbook. (Båda böckerna är alltså självhjälpsböcker).
Cherry Pedrick var skinpickare själv och vad jag har förstått så blev hon botad med hjälp av den tekniken som beskrivs i boken.
Böckerna finns att beställa på www.amazon.com

Godessceline:

Den som ändå fått höra det.  Jag har alltid fått höra att jag är ful istället,

Jag förstår att det är så du ser det men ... det är nog inte riktigt sant det du skrev. Jag vet flera på BDDcentral som tyckte du var snygg och enligt vad du skrivit så tycker din pojkvän det också.
 
Men som jag skrivit förut så funkar BDDn så att man kommer ihåg varje kommentar eller min som kan tyda på att man är "ful" men de positiva kommentarerna räknar man inte med. Man tänker ut olika orsaker till att de inte gills (de sa så för att vara snälla, för att de inte ville såra mig, för att de är min familj, för att de inte sett mig i den vinkeln/ljuset osv).
Därför förstår jag dig när du skriver att du aldrig fått höra att du är vacker fast sanningen är att du fått höra det men att du aldrig har tagit det till dig.
 
 

[CyanideCupcake]

Jag vet flera på BDDcentral som tyckte du var snygg och enligt vad du skrivit så tycker din pojkvän det också.

De sa att de tyckte bilden var fin, det är inte samma sak. Derssutom var det ju lite av en uppmuntringstråd, det är ju uppenbart att alla som postar sina bilder där är rädda och oroliga och då försöker man ju lugna dem genom att vara trevlig. Och min pojkvän älskar mig men i mina ögon är han "van" vid mitt ansikte.