"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Jag vill inte se ut såhär längre. Jag kan inte det, det är inte hållbart längre. Jag kan bara drömma om hur fantastiskt underbart det måste vara att få höra folk man inte känner säga att man är det vackraste de har sett. Jag har aldrig, kommer aldrig, få höra det. Nånsin. Jag KLARAR INTE att se ut såhär längre. Jag vill inte.

[CyanideCupcake]

Jag måste sluta jämföra mig med andra bdd:are. Måste. Får sluta se dokumentärer, sluta se på foton. Jag blir så hjärtslitande triggad och det gör så obeskrivligt ont. Kan inte de stora programmen ha med folk som INTE är vackra i sina bdd-program, bara nån enda gång? Så att jag känner att jag kan relatera i alla fall en aning. Folk tror pga det att bdd är när man inte inser sin egen skönhet. Och i så fall är jag inte sjuk för jag ÄR inte vacker. Jag har aldrig fått höra det av en främling och det är ett rent faktum. Det går inte att debattera, så ÄR det ju. Jag har inte bdd, jag är bara ful. Jag vet att det anses vara så en bdd:are tänker men jag ÄR ju inte vacker. De facto. Det finns stereotypt attraktiva människor och så finns det folk som inte är det. Jag är inte det, jag har inte de typiska dragen eller attributen. Det behöver jag ju inte vara sjuk för att inse. Hade det varit jag i outsiders hade folk förstått mer och inte sett fixeringen vid utseendet som så ologiskt i och med att jag ju faktiskt inte tillhör det vackra, undersköna folket. Och då hade min ångest tett sig fullt förståelig för dem och sjukdomen inte så komplex. Jag känner bara...jag vet inte. Jag vill också vara vacker.  Så jävla desperat så att det river i min själ. Jag håller på att falla sönder, jag vittrar bort bit för bit för var sekund som går. Jag är så jävla trasig.

[kardborre]

Hur fixar ni att klippa er/gå till frisörsalong? Jag tycker det rent ut sagt är fördjävligt jobbigt. Att kombinera småprat och "socialt acceptabelt beteende" framför en gigantisk spegel och otäckt starkt ljus (som ger mig skyhög ångest och skamkänslor (för att jag inte kan skyla mitt utseende)) är skitsvårt. Att rent konkret tvingas titta på mig själv hela tiden jämsides med vetskapen att så här går jag omkring och ser ut, så här ser alla dessa människor mig just nu, och samtidigt verka "normal". Fattar inte att det ska påverka mig så mkt att se mig i spegeln! Fan, fan, fan, jag har en dålig "bdd-dag".

[Nokia]

Jag ska precis åka och klippa mig, och kan ju säga att jag inte mår speciellt bra för tillfället. Men det måste göras....
Skräcken är att få vatten i ansiktet så att sminker blir förstört samtidigt som det är fullt av folk och lampor som framhäver allt.

Därför klipper jag mig numera på små salonger som inte har så många kunder.


Men det har blivit bättre, i julas var det första gången på ett år jag klippte mig, och sen dess ha jag klippt mig 2 gånger, så jag gör framsteg ändå.

[ESM]

Fy, jag fick vatten i ena ögat en gång när jag skulle klippa mig. Tjejen som tvättade mitt hår var ganska ny och var inte så uppmärksam på vad hon gjorde antar jag. INTE kul kan jag säga  Och vattnet rann inte bara förbi lite grann utan rakt in i ögat så att sminket började rinna. Usch vad jag ville därifrån just då...

Får hoppas att det går bättre för dig, det brukar ju inte vara så vanligt att sådant händer.

Lycka till! 

[Nokia]

Jag vet inte vad jag ska tycka om dagens klippning

Frisörskan som klippte mig var fruktansvärt hårdhänt och slet och hade sig, och när hon kammade så rev hon med kammen mot huden... Syntes iof ingenting efteråt, men det skapade massor av ångest.
Som "tur" så är mitt hår så trassligt så hon inte ville blöta det i risk att det skulle bli värre. Så då slapp jag ju hela den där vattengrejen..

Men mitt hår är faktiskt inte SÅ trassligt, andra frisöter brukar blöta det så...

Jag börjar tvivla om hon hade någon utbildning faktiskt, hon var väldigt osäker och klippte inte alls som vanliga frisörer gör..

Men antar att det är den smällen man får ta om man väljer att gå till den typen av salonger som jag går till nu..

Resultatet blev ändå bra, det var huvudsaken.

[CyanideCupcake]

Starkt av dig att gå! själv var jag på poker hos min bror ikväll, elva pers totalt...blev en ångestattack av det hela till slut såklart. men jag gjorde det, och det känns bra. Jag har haft världens huvudvärk i typ åtta timmar och känner mig allmänt skitskum...hypokondrikern i mig får panik. Det är nog blandat med ångest från tidigare idag, det har sprungit folk fram och tillbaka på hotellet konstant och jag höll på att börja gråta av ångest när vi skulle knacka på ett av rummen där gästen i fråga var kvar. Höll tillbaka det så ångesten släpptes inte fram på hela dagen och har fortfarande inte brutit ut i form av en gråtattack med hyperventilering som den brukar...kanske är det därför jag har sån huvudvärk och är så ruggig och konstig, även om det inte brukar yttra sig så. Mår jag såhär imorgon bör jag sjukskriva mig imorgon men det är rätt mycket att göra och jag har inte råd med en sjukdag. Vi får se. Nu ska jag ta en alvedon och försöka sova.

[Misslyckad_]

Jag måste sluta jämföra mig med andra bdd:are. Måste. Får sluta läsa inlägg om hur andra kan ha jobb, gå ut varje dag, har familj som stöttar och kompisar som vill träffas. Jag är totalt misslyckad och oälskvärd 

[Nokia]

Det samma godessceline det var jättejobbigt, men du klarade det.
Jag skulle nog också tro att ångesten, stress och allt vad det kan innebära, gav dig hvudvärk mm, även om du kanske inte hyperventilerade, så kanske du ändå andades ganska ytligt och gick runt och spände dig mycket?

[CyanideCupcake]

Tack nokia. ja, det var nog sannolikt ångesten som ville  ut, mår mycket bättre idag. Pratade med min systerdotter igårkväll (hon såg väl på mig att jag inte mådde så bra) och förklarade läget. Sa som det var, rätt ut. Vi var i badrummet och ljuset var hemskt vilket inte gjorde ångesten mindre direkt, men det är skönt att ytterligare en människa vet. Gör saker enklare när jag beter mig 'konstigt'. Så nu vet mina bröder och deras partners, min systerdotter och min arbetskamrat (som också är syster till min ena brors fru). Vill så gärna berätta för mina föräldrar också men jag vet verkligen inte hur jag ska börja. Vill inte att de ska må dåligt för min skull. de vet ju att jag mår dåligt pga min hy, men inte hur illa det är eller att jag ser mig själv som grotesk. Nån som har föräldrar som vet som har nåt tips?

[CyanideCupcake]

Just det ja, och så har jag pratat med min pojkvän också, även om han har lite svårare att acceptera läget och mer tror att jag 'bara' är lite självmedveten och att det är min hypokondri som gör att jag läst om bdd och tror att jag har det. Men han vet att jag fastnar vid spegeln och ser mig själv som grotesk emellanåt...så det är skönt i alla fall att han har en aning om hur jag tänker.

[Admit]

Jävla skit.
Råkade se mig i spegeln på ett uteställe under en kaosfylla och höll på att kräkas av hur jag såg ut.
Kom ut till mina kompisar o sa att de iaf hade kunnat säga åt mig att jag såg förjävlig ut. "Du är jättesöt". Mhm.
Och min nya pojkvän som precis fått reda på allt & hur jag mår och så satt alldeles för långt bort från mig hela kvällen. Han kommer nog lämna mig. Hur fan ska han kunna älska nån som inte älskar sig själv?
Jag ska sluta engagera mig i relationer.

[kardborre]

Det jag såg i spegeln hos frisören, först under köväntan (en stor spegel som visade mig och mitt utseende från "vänt-soffan" där jag satt) var horribelt! Min ångest ökade med 170% direkt jag satte mig och jag försökte vända mig så mkt jag kunde åt sidan så att påsarna under ögonen (som var extremt markanta i det ljuset!!!) inte skulle synas lika mkt. Men det var ju bara löjligt... det var ju bara de som stod bakom kassan, rakt framför mig, som kanske såg ngt annat än det jag såg i spegeln (men då slapp jag iaf se mig själv). Övriga som rörde sig i salongen, sedan jag satt mig på ett "konstigt sätt" åt sidan i soffan såg mig ju framifrån och i det ljus som jag ville skyla mig ifrån. De tio minutrarna av väntan var olidligt långa... Hela tiden blickade jag ut mot torget, då åtminstone solljuset -på en skuggad plats- kan få mig att känna att min fulhet inte syns så tydligt som i det starka, otäcka salongsljuset. Men så blev det min tur att klippas... Jag började förstås med att be om ursäkt för hur jag såg ut. Påstod att jag varit på fest hela natten och att det var orsaken till "det slitna, obehagliga ansiktet" samtidigt som jag förklarade att jag har pollenallergi vilket får mina ögon/området runt omkring ögonen att svullna.
Hon fick förstås klippa så mkt hon ville av håret då jag så sällan lyckas övervinna ångesten att ta mig till frisören, vilket innebär att det hinner bli väldigt slitet. Skönt att ha det gjort, samtidigt som jag verkligen blir medveten om hur mkt mitt utseende påverkar mig (negativt) när jag utsätter mig för det.
Det är mkt möjligt att jag har bdd (med mera), men jag är helt och hållet övertygad om att de problem jag har med mitt eget utseende -kropp såsom ansikte- är något som kan ses av alla (alltså inget inbillat), däremot är det möjligt att jag förstorar känslorna kring dessa "fel". Men inbillningssjuk, det är jag absolut inte!!

[CyanideCupcake]

Kan förstå det där med att vilja ursäkta sitt utseende. Om det inte innebar att folk skulle titta extra mycket på mig skulle jag trycka upp en t-shirt där det står 'jag vet'. Jag vet hur jag ser ut och vill inte att folk ska tro att jag går runt och inte gör det, det skulle göra skammen dubbel på nåt sätt.

Jag har ångest igen. Den kryper under huden och vill inte bryta ut, jag hatar när det blir så. Får hellre en ordentlig attack och så är det färdigt sen. Jag börjar för första gången känna ordentligt att jag behöver hjälp. Jag kan inte leva såhär, jag har inget liv. Jag orkar inte leva med en skugga av ångest i mig som hotar att bryta sig ur mitt bröst likt en alien precis hela tiden. Jag orkar inte. Ska försöka hitta en ledig dag i sommarschemat och i alla fall försöka ta mig upp till stockholm och dr. Andréewitch på Ångestinstitutet. Kan ju inte få behandling där eftersom det är så långt bort, men kanske kan han prata med psykvården i min hemkommun. Jag orkar verkligen inte mer. Min kamp har börjat, this is it. Vändpunkten har kommit och mina demoner SKA dö. En gång för alla. Jag har kämpat mot dem hela mitt liv, de har gestaltat sig olika, men de har alltid funnits där. Men jag har vunnit en gång förut, och jag ska göra det igen. Det måste jag.

[laktoos]

Fy fan vad jag hatar mitt utseende just nu.

Ibland får jag som små knäppar i huvudet då jag för korta stunder glömmer bort mardrömmen som är mitt liv med BDD. Dom håller aldrig i sig tillräckligt länge.

Jag hatar min äckliga hy. Den är helt förstörd.

Jag har inte BDD, jag är bara äcklig.