"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Jag har upptäckt att min underläpp ser konstig ut, speciellt vid mungiporna, och det har jag aldrig sett förut. Jag blir så trött...det är alltid något nytt, jag upptäcker nya saker hela tiden. Bilder jag tar nu visar för det mesta ett helt annat ansikte än äldre bilder gör och det är så förvirrande. Hur ser jag egentligen ut? Inte nog med att det känns som två totalt olika ansikten när jag är sminkad/osminkad, det skiljer sig från bild till bild också. För det mesta är det fotona som är värre och inte speglarna, men ibland kan även de visa min fulhet. Fotona känns dock mer 'objektiva' på nåt sätt. Det är förvirrande.  Såg ytterligare en bdd:are på kort igår och det önskar jag att jag hade sluppit. Det kanske är därför jag känner att jag är på väg att få ångest? Jag har haft en jättebra dag men ändå...jag har ångest. Gråten i halsen. Känner just nu att jag inte vill visa mig för nån imorgon, har den där känslan av att folk som ser mig kommer bli chockade alternativt tycka synd om mig. Eller storstirra. Att de skulle gå förbi som ingenting är liksom inte ett sannolikt alternativ, alls. Det känns verkligen helt otänkbart att de inte åtminstone skulle lägga märke till det faktum att jag är fruktansvärt oattraktiv. Jag blir så trött...jag har haft en jättefin dag och verkligen blivit påmind om vad som är viktigt i livet, att aldrig ta saker för givet. Ändå kan jag inte komma undan ångesten. Den sitter i halsen och vill inte komma ut. Jag mår illa.

[nikey]

hoppas du kommer iväg imorgon Nokia. jag vet hur jäkla jobbigt de e att ens ta sej utanför dörren så jag förstå att de kommer bli en stor utmaning för dej. men som godeseline sa, de e bra exposure therapy. å de e vel just de vi behöver träna på

berätta gärna hur de gick...

[Nokia]

godessceline, bra ide att ta hem kompisar faktiskt, har inte riktigt vågat, men det kan ju vara en bra början.

Känner igen mig så väl i det du skriver, känns också som mitt ansikte muterar hela tiden. Jag tar massor av bilder på mig själv som jag sen jämför i minsta lilla detalj för att säkerställa att jag har samma ansikte. 
Det värsta jag vet är när folk säger "gud vad du har ändrats", då betyder det alltså att andra också kan se hur mitt ansikte förändras? Eller vad menar dom med ändras? Jag blir så förvirrad.. Dom kanske menar kläder, frisyr osv för där vet jag att jag har ändrats, men vem har inte det genom åren?


Tack nikey, ja det är ju så, för att komma ur det här måste jag våga utmana det värsta jag vet, jag har bestämt mig för att göra det imorgon hur förjävligt det än kommer att vara.
Lovar att rapportera hur det gick sen.

[CyanideCupcake]

När de säger att du ändrats kanske de menar personlighetsmässigt? Att må såhär tenderar ju att påverka ens person mer än en aning. De behöver kanske inte mena fysiskt? Och även om de gör det, så är det ju faktiskt precis som du säger, att alla andras under åren. Förstår att du blir förvirrad dock, tror vi bdd:are tenderar att övertolka och analysera sönder det folk säger,

ja, att fika hemma tycker jag fortfarande låter bra...då kan du ju som sagt fixa ljuset och kanske dra ner persiennerna och så (fast ha dem gärna uppe om du vågar, det är ju en bra övning det också). Eftersom du skriver att du backat ur så många gånger innan och inte vill göra din kompis besviken men ändå inte klarar av att gå ut kan det här kanske bli att mötas halvvägs, på nåt sätt, men jag förstår verkligen din ångest. Sen undrar jag såklart om han vet om hur du känner?

[CyanideCupcake]

Min hy verkar redan bättre efter bara några dagar, men kanske är det bara önsketänkande? Jag kan ju inte lita på mina ögon, de ser ju alltid allt i mitt ansikte på så många olika sätt.

[Nokia]

Vill inte berätta för mycket om dagen ifall någon jag känner skulle läsa, men att gå ut med min killkompis idag blev inställt, istället gick jag ut igår med en annan person.


Hade så extremt mycket ångest när jag var ute, det slutade med att jag började riva mig själv för att döva det hela för några sekunder. Kunde inte bete mig normalt, var stel och inte speciellt social.
Jag var så äcklad av mig själv, jag ville bara försvinna. Tyckte mest synd om mitt sällskap som var tvungen att stå ut med mig.

[CyanideCupcake]

Det är skymning och jag är på väg till en kompis. Vi skulle setts under dan men jag ville inte visa mig så vi kom överens om att jag skulle komma när det blivit mörkt. Har halsduk och solglasögon på mig och det underlättar, stänger tvd världen på nåt sätt. För det är en helt annan värld i mitt huvud, och Ångesten är kung. Jag har haft en okej dag men nu kommer det. Alltid, alltid så fort det börjar bli kväll och jag förstår det inte. Sommarkvällar borde vara det underbaraste som finns men de ger mig panik så det kryper under huden. Allt är så lugnt och det klarar jag inte för det är inte lugnt inuti. Inuti är det kaos och det blir så mycket tydligare om det är lugnt runtomkring. Jag klarar inte en natt till, vill inte känna såhär. Hypokondri blandat med dödsångest blandat med bdd blandat med...allt annat. Kaos.

[nikey]

nokia- trist att du fick ställa in träffen me killkompisen . men starkt av dej ändå att du tvinga dej iväg dagen innan trotts kraftig ångest. okej, träffen blev ingen höjdare direkt så den vill du nog bara glömma.
tycker de e så himla tungt när man kommer hem å mår sämre varje gång man vågat sej ut å gjort nån form av exponering..de borde vara tvärtom! man borde lixom känna sej nöjd att man lyckades på ett sätt, men så känns de ju knappast! suck, jag antar att de kommer kännas såhär tills vi blir mer vana attt hamna i såna situationer..?

[CyanideCupcake]

Jag är så jävla ful och äcklig, jag förstår att han valde bort mig. Jag är inte söt som hon. Förstår inte hur han nånsin kunnat vara attraherad av mig.  Han HAR fått mig att känna mig vacker, men det är jag ju inte. Har spenderat två timmar med att raka, plocka, smörja in, peta, fota...men det hjälper inte. Jag är så ful, så fruktansvärt ful. Jag vill inte se ut såhär längre, inte en sekund till.

[Nokia]

godessceline, det kanske är lite för privat men vem är det som har valt bort dig?
Jag går i ungefär samma tankegångar just nu om en speciell person.



Tack nikey, nu så här i efterhand när jag har smält det lite så känns det aningen bättre. Men fortfarande så känns det som jag gjorde bort mig, och jag tyckte synd om mitt sällskap som var tvungen att vara med mig. Personen i fråga vet ingenting om mina problem så till råga på allt var jag tvungen att spela att jag mådde så bra som jag bara kunde.


Better luck next time kanske, för i helgen så är det dags igen... Har lovat att följa med ut, och jag börjar redan känna ångesten komma krypande. Jag vet verkligen inte hur jag ska klara det för då kommer det vara fullt av människor, och värst av allt - dagsljus.

Om några veckor har jag läkartid, så då ska jag diskutera om jag kan få någon form av ångestdämpande.

[CyanideCupcake]

Vill inte gå in på det för mycket i detalj eftersom det är så privat. Allt är ju subjektivt men det är så det känns, som att jag blev bortvald för något bättre. Även om det inte var meningen att jag skulle känna så, så blev det så i alla fall. Jag förstår inte hur jag annars skulle ha känt. Jag saknade något, och det fanns ett bättre alternativ som...hade detta något? Jag vet inte. Jag borde släppa det, MÅSTE släppa det. Men jag tänker för mycket.

[CyanideCupcake]

Kom precis hem från vårruset, kan inte fatta att jag faktiskt gick. Min hy är på väg att bli så mycket bättre och har sett det okej ansiktet det senaste så det bidrog mycket. Känslan av att min hy är på väg att bli bättre -kanske t.o.m helt bra- och att jag i och med det är ett steg närmare att se ut som jag vill gör mig överlycklig, nästan hög. Och jag KAN inte låta bli att undra hur jag i så fall skulle känna om jag fick åtgärda allt annat också...

Jag är så jäkla stolt över att jag gick, kan inte fatta det. Tidningen tycker ju alltid sånt här är kul så jag upptäckte en enorm stativkamera bakom mig. Dök snabbt in i publikhavet och dolde ansiktet med ena handen. Publikens kameror var också skitjobbiga -har ju verkigen ingen som helst kontroll över bilderna om jag kommer med på dem- och det var varmt och sminket klibbade...men jag gjorde det.

[ESM]

MODIGT! Underbart Godessceline!
Riktigt starkt jobbat 

Jag blir alltid motiverad när jag hör andras kämpande. Och det känns extra positivt vid ett "lyckat" försök också.
Tack!

[CyanideCupcake]

Åh, tack så mycket! Känner mig skitstolt verkligen, kan inte fatta att jag gjorde det, med mycket mindre ångest än jag trodde dessutom. Det är sjukt vad upp och ner det går...hoppas den här okej perioden och det här okej ansiktet håller i sig ett tag till...det är en skön och välkommen andningspaus.

[kardborre]

Härligt att du känner dig mer tillfreds med ditt utseende!

Jag har inte heller perfekt hy, men det är inte det som påverkar mig mest... Antar att det skulle bli f ö r m k t om jag även blev känslomässigt involverad i min hy?

Tänker också tillbaka på tidigare förhållanden som du och det är m e r än smärtsamt! Jag hade allt det jag söker hos ngn annan, men blev av med det lika fort som det dök upp!!! Jag är sårad, trasig och besviken men kan samtidigt inte tro att jag någonsin skulle kunna behålla en kärlek som den jag hade, alternativt att den var falsk; jag invaggades i tron att jag var speciell !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!