"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Åh nej, vad tråkigt! jag beklagar. Panikångest ja, detta fullständigt underbara tillstånd...vet inte hur mycket du känner till om det (du kanske har upplevt det själv?) men har du frågor eller nåt svarar jag gärna. angående sergej så skulle det i så fall innebära att jag får ta ledigt två dagar för att åka dit, skulle i så fall vara i stockholm vid femtiden (om jag inte åker kl sex på morgonen iofs) eftersom jag måste ta buss, har inte råd med flyg. Sen är det ju så att varken mina föräldrar eller vänner vet vad bdd är eller att jag eventuellt har det. (som sagt, det går upp och ner med insikten). Mina bröder och deras partners vet, och försökte ta upp det med min pojkvän men det gick inte så jävla bra...alls. Tror mest han blev trött och orolig och tror att det är min hypokondri som kommer tillbaka så han visste nog inte hur han skulle reagera. Vi har inte pratat om det mer men han märker ju att jag fastnar vid spegeln, inte gillar dagsljus, ser mig som ett monster och alltid bär solglasögon, men han tror nog bara att det beror på osäkerhet och dåligt självförtroende. Vet inte vad jag ska göra.

[kardborre]

Ja, här orkar man inget... Förväntar mig förbättring i takt med att ljuset visar sig, men det blir tvärtom ! Hittar inga kläder som passar mig längre, jo ett par (tidigare galet stora) arbetsbyxor som jag spontant övertog av en manlig kollega då jag tyckte alla "kvinnliga" arbetsbyxor skar in i midjan på ett obehagligt vis. Tar mig inte ner i tvättstugan, orkar inte få undan disken, stökar ner alltmer... Smuttar på rödvin och tror att det ska ge mig den energi som saknas mig så att jag åtminstone kan få undan det "värsta" i lägenheten, men icke, ingen energi uppnås :..(
"Sunkighet", ja, det är ett bra ord som flera av er på den här sajten använder... Sådan är ofta min känsla när jag isolerat mig i flera dagar och inte orkat ta mig in i duschen.
Jag tror inte att jag kommer att överleva det här året (2008), om inte ngn extremt stor förändring sker. Ibland är jag hoppfull men oftast inte. Jag kämpar och kämpar, det är allt... Meningslöst.

[CyanideCupcake]

Nästan bara jag som skrivit härinne det senaste...hoppas inte att det irriterar någon. Vet bara inte vart annars jag ska kunna ventilera. En kompis kommer hit om....sex minuter och jag har panik. Har slut på foundation, hyn är röd och svullen och hade tänkt att hålla mig inomhus ensam hela dagen. Hon ringde och ville komma förbi och jag tänkte "okej, det går väl bra" men det var innan jag hade fotat. Gjorde det precis och jag håller på att börja grina. Hon vet inte om att jag mår såhär heller så jag kan inte avboka. Såg Evan Rachel Wood i Mansons video till  "Heartshaped Glasses (When The Heart Guides The Hand)" inatt och den triggade mig som fan; hon har så feminina, näpna drag. Såg precis mina egna och de är äckliga. Äckliga. Har dragit ner persiennerna och stängt så många dörrar jag kan men det hjälper inte. Min kompis ringer på dörren när som helst nu och jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste ju släppa in henne. Panik.

[Nokia]

Ungefär samma var på väg att hända mig idag, men skillanden var att kompisen inte skulle komma hem till mig utan vi skulle ses ute, mitt på ljusa dagen. Men jag avbokade, jag klarade inte av det... Känner mig så misslyckad nu, jag VILL ju, men jag klarar det inte.

Önskar att jag fick ta någon form av ångestdämpande när sånt här händer... Men jag får inte eftersom jag med största sannolikhet skulle missbruka dom med tanke på hur jag mår.

Orkar bara inte göra folk besvikna mer..




Fan, det här kanske inte hjälpte dig så mycket

[Arktis]

Jag har ställt mig dessa frågor hela dagen:

Vad gör killar med ett liv just idag? Skall dem ut och festa ikväll? Umgås med kompisarna? Strula och ragga upp tjejer och ha kul och kanske få sex, närhet och allt vad det innebär?

Jag ställer en annan fråga till mig själv:

Varför kan inte jag göra sånt?

...och jag tvingas blicka mot svaret varje dag...

Är det så ett offer talar?

[CyanideCupcake]

Fan, det här kanske inte hjälpte dig så mycket

Det behöver det inte göra heller. Du får ju skriva av dig om du vill och måste inte nödvändigtvis skriva nånting produktivt som hjälper mig bara för att jag råkat skriva innan och du kan relatera. Och det faktum att du känner igen dig hjälpte faktiskt lite bara det.

Strula och ragga upp tjejer och ha kul och kanske få sex, närhet och allt vad det innebär?

Nu beror det väl på, men ofta kanske man inte får så mycket närhet av nån man raggar upp på krogen. Fysiskt ja, men knappast emotionellt. Fast jag kanske inte borde yttra mig, har aldrig haft ett one night-stand så jag vet inte hur sånt där funkar. Kan dock mycket väl relatera till vad du menar...jag har alltid "blivit över" på krogen när mina tjejkompisar fått uppmärksamhet och på nåt sätt blir ju det faktum att det motsatta (eller samma, om man så vill) stöter på en en slags bekräftelse på att man är attraktiv. Att då vara den enda som inte får det gör ont. För jävla ont, så dte blir inte värt att ens gå ut och visa sig för folk. I alla fall känner jag så; jag stänger hellre in mig än att bli satt i en situation där jag kan bli stirrad på eller "över" för att jag är fulare än mina kompisar.

[Arktis]

Nu beror det väl på, men ofta kanske man inte får så mycket närhet av nån man raggar upp på krogen. Fysiskt ja, men knappast emotionellt. Fast jag kanske inte borde yttra mig, har aldrig haft ett one night-stand så jag vet inte hur sånt där funkar. Kan dock mycket väl relatera till vad du menar...jag har alltid "blivit över" på krogen när mina tjejkompisar fått uppmärksamhet och på nåt sätt blir ju det faktum att det motsatta (eller samma, om man så vill) stöter på en en slags bekräftelse på att man är attraktiv. Att då vara den enda som inte får det gör ont. För jävla ont, så dte blir inte värt att ens gå ut och visa sig för folk. I alla fall känner jag så; jag stänger hellre in mig än att bli satt i en situation där jag kan bli stirrad på eller "över" för att jag är fulare än mina kompisar.

Men att få vara nära någon och känna sig attraktiv måste vara en fin känsla, det är i alla fall vad jag har hört under åren.

Under alla år har jag fått lyssna på mina kompisar när de glatt berättat om sina senaste dejter, flirts och sexerfarenheter. Är rätt underligt egentligen att ingen av dem frågat sig varför inte jag talar om sådant? Visste de kanske inte att jag inte fick uppleva det? Brydde de sig inte?

Kanske var jag en egoist som hade svårt att glädja mig för deras skull just i denna sak...men det var svårt att lyssna på sådant jag själv trodde jag aldrig skulle få uppleva. De tyckte bara jag verkade avundsjuk på
deras flyt, något som de sa med ett hånleende och enorm självgodhet.

Inte undra på att jag lämnade dem...

Skulle jag haft en vän som verkade nere och deppig samt aldrig talade om tjejer/killar och aldrig verkade få till det med någon skulle jag blivit skitledsen och göra allt för att hjälpa.

Men jag får väl, som de säger, skylla mig själv att jag sitter här ensam. För egentligen, varför skulle de bry sig när livet leker för dem?

[kardborre]

Jag kan inte relatera till "one-night-stands" då det inte är det minsta intressant för mig. Vad är det för "närhet" att hoppa i säng med en helt okänd person? Personligen fungerar jag inte alls på det sättet och alkohol, som för många får de "på humör" för sex, påverkar mig helt annorlunda; oftast blir jag bara trött (ibland mer danssugen).
Det har hänt två ggr att jag hamnat i säng med en egentligen okänd person (och det enbart pga grupptryck!!!) men då pratade jag mig igenom det hela... *haha* Gjorde allt för att få honom, och henne, att tänka på sina respektive partners istället... Ge de dåligt samvete så att lusten "gnistan" han/hon kände skulle försvinna..! Nej, för egen del är det bara en och samma -den jag har kär- som gäller när det kommer till närhet och sex. Det innebär samtidigt att jag under långa perioder är helt alena... Kanske inte så konstigt med tanke på att jag periodvis är fullständigt asexuell! Det finns inget behov efter "någon" (dvs vem som helst)!!! Japp, så är det.

[CyanideCupcake]

Nej, one night stands känns inte som min grej heller. Men passar det någon annan som person på more power to them. Inte för fulla, odrägliga killar stöter på mig längre...de fåtal killar som någonsin gjort det (och de kan räknas på en hand) HAR varit dretfulla men stött på antingen alla mina kompisar eller halva klubben innan de kommer till mig. Men som sagt, till och med då har de gångerna bara varit ett fåtal. Ingen ens pratar med mig, för det mesta. Gillar ändå inte klubblivet men de få gånger jag varit ute får jag ångest över att tänka på. Hur kunde jag? Uppklädd och allt...det gör det hela ännu pinsammare. Angående alkohol så har jag varit full  typ fem gånger i hela mitt liv...har aldrig gillat känslan och nu i efterhand har jag förstått att jag har disassocierat (visste inte att det fanns nåt som hette så innan) så det är ju inte så konstigt. Sen tycker jag om att vara klar i huvudet och ha kontroll.

[kardborre]

När jag ville att min (f.d.) kille skulle skriva ner vad han tyckte om min kropp, skrev han att jag var smal och hade stora, fylliga bröst. Det har jag inte! Men jag använder, sedan flera år tillbaka, "vaderade" BH:ar eftersom det ger mig en behaglig känsla av att vara "mer kvinnlig". Det förvånade mig att han inte hade märkt att mina bröst är små när jag ligger i sängen utan BH ! Det gjorde mig också besviken eftersom jag verkligen lyckats med att grundlura honom !! Mitt ex sa att han hade svårt att inte titta ner i min urringning när jag bar kläder som framhävde mina bröst, men det han då såg var den vaderade versionen ! Jag var älskad för den jag "uppgav mig för att vara" (sminkad etc) men inte för mitt sanna jag (som jag undvek att visa). Det gör mig regält arg å ena sidan och nöjd å andra (eftersom jag lyckades lura honom, genom att dölja mitt egentliga utseende).

[CyanideCupcake]

Nu vet ju inte jag hur ni har haft det och hur du har känt inför att visa dig och så, men jag har svårt att tro att du skulle kunnat lura inom i naket tillstånd. Han kanske bara tyckte så, helt enkelt.

[kardborre]

Jo, men jag lyckades verkligen lura honom! Han påstod att han inte var "bröstfixerad" men att han blivit det sedan han träffat mig (utifrån det jag skrev innan). Jag tror att han helt enkelt inte kände efter ordentligt när vi låg omslingrade tillsammans, och att han bildade sin uppfattning på hur jag såg ut dagtid !!! Jag är helt övertygad om det!

[kardborre]

På vilket sätt visade det sig att du (godessceline) disassocierade i samband med alkohol..?

[CyanideCupcake]

Jag kände av det bara. Trodde att det var så det skulle kännas att vara full och eftersom jag inte varit det så många gånger och känt likadant på alla så trodde jag att det var så det skulle kännas. När jag blev gravt deprimerad 2003 blev det långvarigt och det kunde hålla i sig i flera veckor åt gången och det var då jag insåg att det inte hade nåt att göra med alkoholen. Det kändes som att min kropp och själ var skilda åt, som att jag "satt inne i" min kropp och tittade ut, på nåt sätt. Svårt att förklara.

[CyanideCupcake]

Jag kan inte andas. Jag måste operera mig, jag måste det. Jag klarar inte av att se ut såhär längre. Jag har så fruktansvärt orena drag och linjerna vid näsan gör att huden hänger. Kan man omforma benstruktur? Det känns som att jag skulle behöva göra om allt från grunden. Jag vill inte gå ut imorgon, jag vill stanna inne och inte prata med någon. Bara vara ensam så ingen kan se mig. Har alltid älskat djur för att de struntar i hur någon ser ut, men nu börjar jag undra...kan de känna av fulhet? Jag vet logiskt sett att det låter helt stört, men...tänk om de kan. Hela jag är ju ful, mina porer andas fulhet när jag mår såhär. Den genomsyrar hela min fysiska existens. Mitt ansikte är fult, mina drag är orena och jag känner mig värdelös.