Avundsjuk på snygga, smala tjejer?!

[Millan]

Har en fråga!

Är det fler med mig som kan titta på tv-serier, filmer och bilder i tidningar på tjejer bara för att de ser bra ut?
Jag blir avundsjuk på anorektiker, avundas deras kontroll över matintaget, vill oxå vara så stark.

[Millan]

Vill vara snygg, perfekt, sexig....
Jag älskar musikvideos där tjejerna är rätt sminkade och ljussättningen är perfekt. Vill se ut som dem i verkligheten.. Ja ja, jag vet, en fantasi som kanske är ouppnålig, men jag ska allt försöka.

[Millan]

Läser mina egna inlägg och är nu skitledsen... Vilken värdelös idiot jag är...

[Jimmys mamma]

Blir också avundsjuk, men jag tänker inte ens försöka gå ner så mycket i vikt. Var alldeles för smal förut, hade då väldiga komplex för att mitt huvud och mina knän var så enormt stora, och för att inte snacka om mina händer och fötter, men tacka fan för det när man var 174 cm hög och vägde mellan 48 och 52 kg. Var efter barnens födslar också underviktig, såg inte klok ut. Jag vet att jag inte passar i att vara så smal, vill inte se ut som ett rynkigt spöke. Nu till det konstiga, jag vill ändå gå ner i vikt, men vem har påstått att jag är riktig i huvudet? Kommer inte att gå ner ett gram, då det bästa jag vet är att äta pizza och sitta still, gärna sova. Och så tror jag inte att jag kommer att känna mig smal bara för att jag går ner i vikt. Ha det så bra, och ta hand om dig.

[Anonym]

Anorexi är en sjukdom och handlar om mer än att bara se smal ut. Att vara sjukligt smal är inget att sträva efter.

[Jimmys mamma]

Jag vill bara tillägga att jag hade inte anorexia, jag åt bara väldigt lite, ibland inte alls. Jag kunde inte äta mer än vad jag gjorde, så en ätstörning var det men inte anorexia, men det hade ju kunnat utvecklats till det. Jag strävar inte efter att vara smal, jo ibland, tror att allt skulle bli bättre då, men jag vet att det är en myt.
Och du Millan, du är ingen värdelös idiot, inte en chans.

[Kara]

Jag blir avundsjuk på anorektiker, avundas deras kontroll över matintaget, vill oxå vara så stark.

Så känner jag också. Det är inte så att jag vill ha anorexia, men jag vill ha kontroll över mig själv och min kropp. Just nu har jag ingen kontroll över mina känslor vilket går ut över min kropp. Jag tröstäter ofta, speciellt godis eller andra saker med mycket socker i. Om jag inte äter godis på några dagar kan jag känna att jag varit duktig, men om jag inte går ner i vikt känner jag mig misslyckad och börjar äta igen.

[Jimmys mamma]

Jag blir inte bara avundsjuk på de som är smala, jag kan bli avundsjuk på vad som hellst, för när jag börjar jämföra så blir alla andra så vackra, vad dom än har. Kan ta ett exempel, jag ser en tjej som har snygg frisyr, då blir min frisyr att kännas helfel, fast jag alldeles innan varit nöjd med den. Kommer det en smal tjej så vips så känner jag mig som en elefant. Jag har vänner som är överviktiga, med en utstrålning som inte är av denna värld, då känner jag mig som en grå trist  subba, vill då vara som dom. Så håller jag på hela tiden för mig själv, men jag säger aldrig till någon hur jag känner, jag känner mig så barnslig. Jag utsätter mig endast för filmer med vackra skådespelare i när jag vill plåga mig själv och om jag behöver gråta en skvätt. Skulle aldrig se en sådan film när jag mår som bäst då de lätt kan utlösa en attack, men när jag mår si så där då går det bra. Jag vill egentligen inte se ut som någon annan, jag vill acceptera mig själv och mitt alldeles egna utseende. Göra det bästa av situationen.

[Kara]

när jag börjar jämföra så blir alla andra så vackra, vad dom än har

jag ser en tjej som har snygg frisyr, då blir min frisyr att kännas helfel, fast jag alldeles innan varit nöjd med den. Kommer det en smal tjej så vips så känner jag mig som en elefant. Jag har vänner som är överviktiga, med en utstrålning som inte är av denna värld, då känner jag mig som en grå trist subba, vill då vara som dom.

Känner igen mig alltför väl. I jämförelse med andra är man helt misslyckad, man har ingenting som kan mäta sig med dom. Jag hittar alltid det bästa hos den andra personen att jämföra. Om någon till exempel är tjockare än mig men har snyggare frisyr så tänker jag inte "jag är smalare än henne" utan jag tänker bara "jag har så fult hår! Hon är så mycket sötare än mig. Jag är ful, ful, ful..."

[nicole]

Under 2 månader har jag varit jätteledsen och deprimerad och gått ner nästan 9kg och har slutat äta. Jag vet inte varför jag tyckte bara jag vägde lite för mycket då 59 nu 50 är väll runt 179cm .Jag har alltid varit smal, men nu reagerar nästan alla mina vänner min bror, killarna i klassen. Till och med min lärare (manlig också ) tog ett snack med mig om jag verkligen mådde bra (Det var mycket svårt att se att han kände så mycket empati för mig) . Men värst är att vännerna i skolan börjar fatta att jag inte mår bra. Men jag tror inte man kan hålla något sådant som bdd hemligt för alltid och jag tror nästan det är därför jag slutat äta det är mycket enklare att tala om att man mår sjukt dåligt genom att visa det på utsidan istället för att säga det rakt ut. Vet inte om jag håller på att få anorexia också, orkar inte hantera ännu en psykisk sjukdom. Men orkar absolut inte söka hjälp av någon förutom detta forum.

[Anonym]

Personligen så tycker jag att hollywood idealen suger. Plast och superstylat attraherar mej inte det minsta! Alla ser mer eller mindre likadana ut, att var sk perfekt är bara ointressant.

Så tröttsamt med alla dessa tjejer som kråmar sig framför kameran med död blick... pinsamt.

[Anonym]

Tycker också att allt som är perfekt är ointressant.

[Synthesized]

jag kan bli avundsjuk på vad som hellst, för när jag börjar jämföra så blir alla andra så vackra, vad dom än har.

Samma här...

[jagT]

Personligen så tycker jag att hollywood idealen suger. Plast och superstylat attraherar mej inte det minsta! Alla ser mer eller mindre likadana ut, att var sk perfekt är bara ointressant.

Så tröttsamt med alla dessa tjejer som kråmar sig framför kameran med död blick... pinsamt.

Tycker också att allt som är perfekt är ointressant.


Jag instämmet helt med det! Jag attraheras aldrig av människor som ser ut så.
Ändå klarar jag inte längre att se filmer, tv, reklamer, tidningar osv. med dessa "kvinnor" det utlöser bara panik och ångest och attacker och totalt självhat och äckel. ...För att jag vill se ut så. Jag menar; VAD FAN DÅ FÖR?! Vill jag se plastig och overklig ut?! Vill jag se ut som något jag själv inte finner det minsta personligt och attraktivt?!
svar; Egentligen inte.
Men jag är som er, perfekt jävla hjärntvättad! OCH JAG HATAR DET!

[jagT]

jimmys mamma, vad innebär egentligen anorexi? Jag menar att äta väldigt lite, ibland inte alls, att  väga ca. 50 och vara 174lång!
Det låter ju livsfarligt! Och, i mina öron, som anorexi.
 
Själv har jag alltid räknats som smal av alla "runt omkring", har inte haft komlex över min vikt förän de senare ca7 åren då jag fått bdd, men jag vet någonstans att mina viktkompex är obefogade och sjuka och jag har lyckats hålla mig från ätstörningsbanan, även om jag varit faligt nära och lite över gränsen många gånger.
 
Jag väger runt 50 men är bara 160lång, Jag är väl ett fetto i era ögon, men jag får fortfarande höra att jag är smal, och jag vet innerst inne att jag är det, trots ångest och komplex.
Ofta tänker jag ju också att jag skulle vilja vara smalare, som vi ständigt blir matade med att tänka, "hur vi ska se ut", men ändå vill jag ju inte det. Jag vet att de inte är mina tankar egentligen! För jag tycker ju inte ens att det är attraktivt på andra att se sjukligt smal ut, så, som sagt, varför har jag de kraven på mig själv?!

Och nicole, du var ju vansinnigt smal redan från början, nu väger du 50 och är 179! herregud! snälla berätta för någon/ några, eller be dem läsa articklar om bdd och säg att det är så du känner,  så slipper du berätta hela grejen.