Avundsjuk på snygga, smala tjejer?!

[jagT]

Alla borde vi stänga av den förbannade tv'n och slänga alla tidnigar med förbannade falska bilder i! Sluta se filmer från hollywood! VÄGRA ATT BLI mer HJÄRNTVÄTTADE!
BOJKOTTA ALLT SOM FÖDER LIVSLÅNGA SJUKDOMMAR SOM INGEN TAR ANSVAR FÖR!

GÖR UPPROR!
GÖR FÖRÄNDRING!

[Jimmys mamma]

Jag menar att anledningen till att jag inte åt var av ekonomiska och omogna anledningar. Jag la mina pengar på skivor, festa och annat istället för mat. Jag flyttade hemifrån, till en annan stad, när jag slutade nian, trodde jag var vuxen nog att ta hand om mig själv, men icke. Fick pengar till mat av mina föräldrar, la dem på annat, och på så sätt blev min mage van vid att inte äta. Det var aldrig någon sjukdom med i bilden, jag åt en skvätt ibland, kunde "hushålla" på maten väldigt länge.

[Millan]

Alla

Wow, jag var rädd att vara ensam om alla dessa tankar, vågar ju inte prata med någon i min närhet om detta... Troligen för att jag inte vill bli stämplad som idiot i mina vänners/familjs ögon, det räcker att jag själv tycker det.
När jag ser snygga tjejer blir jag inspirerad att göra mer för att gå ner i vikt, få snygg kropp. VILL KLARGÖRA, jag vill INTE se ut som en anorektiker ( ofint ) men jag vill ha kontrollen och på så sätt styra mitt matintag. Det gör jag nu, går ner några hekto för varje dag, äter nästan inget, dricker vatten och tränar försiktigt. Det ger mig en kick när jag känner hungern slita i mig. Jag mår skiiit när jag ätit, mina kräkreflexer har kommit tillbaka. Lidit av ätstörningar sen länge, men för varje gång de tankarna kommit tillbaka har jag stoppat det i tid.. men denna gången vill jag inte det.

Min kille är handbollstränare för tjejer ( juniorer & damer ). Följde med honom igår på en av deras matcher men var tvungen att lämna hallen bara minuter efter att tjejerna kommit för peptalk och uppvärmning, MÅDDE PISSDÅLIGT!!! Jag hade tvingat i mig en hamburgare för min kille var hungrig ( FÅR INTE VISA ATT JAG INTE ÄTER ) och när jag såg dessa tjejer komma in i hallen så ville jag bara spy, jag mådde sååå illa. Såg deras vältränade kroppar, fräscha ansikten och glada uppsyn... PISS OCH FYYY! Jag sa till min kille att jag fick huvudvärk och behövde frisk luft. Kände mig som Jimmys mamma säger.. En elefant, jag passade inte in helt enkelt, inte värdig. Är 100% säker på att tjejerna tycker jag borde vara mycket finare för att passa in, -Hur kan hon med att se ut så, fy fan!

När jag kommer på folk med att titta på mig så är jag säker på vad de tänker, -Hon borde vara på gym istället för här, går jag in i en affär är jag säker på att folk kollar vad jag har i min kundvagn...känner mig så självupptagen när jag skriver detta men det är så här jag uppfattar det.

Någon mer som har det som mig?

[Jimmys mamma]

Millan, Millan, Millan...
Det du gör mot din kropp är farligt, du måste få hjälp. Det kan snabbt gå utför när man börjar straffa sin egen kropp så där. Jag förstår hur du känner och det är bra när du kan stoppa tankarna i tid, du måste fortsätta att stoppa dom. Varför vill du inte ge din kropp näring? Vill du som en blomma utan vatten, vissna och dö?
Det finns många som kan hjälpa dig, dina anhöriga behöver inget veta. Du får inte ta hungern som en kick, du får inte svälta dig.
Önskar att jag kunde hjälpa dig.

[Millan]

Jimmys mamma

Hejsan och tack för dina välmenande "brev".. Jag vet innerst inne att du har rätt, jag har ju faktiskt levt med mina tankar i många år men denna gången finns ingen annan utväg än att göra som jag gör.
Jag måste fixa till mig, duga.
Är just inne i en spiral på G ner och jag gillar det, kicken är skön, du vet säkert vad jag menar.
Åt en banan till frukost ( ledig från jobbe idag ) så jag kan äta mindre, ingen som ser. Det som skrämde mig lite var att jag ville spy och illamåendet fick mig nästan att gå på toa och köra fingrarna i halsen.. MEN, jag lyckades hålla den nere, vet att jag behöver lite i mig.
Ser inte fram emot helgen då killen och barnen är hemma från jobb & skolan, måste äta då..HELVETE!

Nej, jag vill inte vissna och dö, men jag vill heller inte se ut som jag gör... och just nu väger det mer än att äta rätt.
Du hjälper mig Jimmys mamma, alla här på denna sidan gör det, på olika sätt... Skönt med likasinnade, annars hade jag trott jag vart helt ensam.
Kram och ha en skön helg *ler*

[Malins mamma]

Millan, jag håller med Jimmys mamma, verkligen! Låt inte de sjuka tankarna bestämma över dig. Din kille sa ju att du var 100% perfekt för honom, varför ska du då ändra på nåt? Du duger och är bra precis som du är!!

Jag blir avundsjuk på anorektiker, avundas deras kontroll över matintaget, vill oxå vara så stark.

Jag skulle nog inte kalla det för en styrka att ge efter för sjukdomen. Att vara stark är att stå emot den.

---------

Jag vet inte hur mycket kunskap du har om BDD men en vanlig felaktig uppfattning BDD-drabbade har är att man tror sig veta vad andra tänker.

Är 100% säker på att tjejerna tycker jag borde vara mycket finare för att passa in, -Hur kan hon med att se ut så, fy fan!

När jag kommer på folk med att titta på mig så är jag säker på vad de tänker, -Hon borde vara på gym istället för här,

går jag in i en affär är jag säker på att folk kollar vad jag har i min kundvagn...

Hur kan du veta att de tänker just det? Hur kan du veta att någon tänker nåt om dig överhuvudtaget?
Om du tänker efter så är det här dina egna tankar, inte andras. Därför att man kan inte veta vad andra tänker.

---------------------
jag kan bli avundsjuk på vad som hellst, för när jag börjar jämföra så blir alla andra så vackra, vad dom än har.

I undersökningar har det visat sig att BDD-drabbade bedömer andras utseende som "vackrare" än vad icke-BDDare gör.

jagT, du har många bra åsikter!  

Mvh Malins mamma

[Kara]

När jag kommer på folk med att titta på mig så är jag säker på vad de tänker, -Hon borde vara på gym istället för här, går jag in i en affär är jag säker på att folk kollar vad jag har i min kundvagn

Jag känner precis så. Jag hatar att gå ut och äta också för det känns som att alla kollar på vad jag äter och tänker att "hur kan hon som är så tjock äta det där". Men jag vet också att jag tänkte lika när jag var smal, så tankarna försvinner ju inte bara för att man går ner i vikt.

[Millan]

Malins mamma

Nej, nej, nej... Det är inte så att jag är säker på att det är vad tjejerna tänker etc... Det är mina tankar som speglas.
Jag har ingen aning om vad andra tänker, hade jag den gåvan så hade jag varit en miljonär nu....
Har man en dålig hårdag tror man att alla tycker man ser ut som ett fågelbo i huvudet. Ser jag hur deformerad jag är i ansiktet så givetvis måste alla andra göra det..eller?

[Millan]

Kara
Så sant, så sant... Att äta middag ute är fruktansvärt.. Jag skäms om jag går in på tex en pizzeria eller liknande. Skulle vi gå ut och äta en middag på kvällen jag och min kille mår jag också dåligt..
-Hon borde inte äta efter 18.00

[Kara]

Millan

McDonalds är min mardröm. Hatar när man är med kompisar och dom vill äta där, man vill ju inte erkänna hur man känner så man följer med. Hatar när det känns som att alla andra som är där är jättesmala och tittar på mig som att jag väger 200 kg..

[Jimmys mamma]

Hej å hå igen!
Kolla in vilka som äter på Mc Donalds eller andra ställen, ni har en sak gemensamt allihopa vare sig ni är överviktiga, underviktiga normala eller inte, och det är att ni är hungriga, och är man hungrig så är man, that´s it. Lider man av sin övervikt så kan det vara påfrestande att sitta på ett sådant ställe, jag vet, men tror inte man skulle känna sig mer hemma i en salladsbar heller, och föresten så sitter du väl inte på Mc Donalds jämt.
Jag mår själv dåligt emellanåt för att jag äter fel, men det är jag själv då som talar om att jag inte borde, och det brukar jag oftast strunta i, äter ändå, skulle jag däremot säga till mig själv att låta bli att gå ut  för du ser inte klok ut, så skulle jag säkerligen stanna hemma, knepigt va? Förresten, får man dåligt samvete för att man äter mat så brukar man oftast äta mer än man borde, det gör iallafall jag. Men jag brukar faktiskt också känna som ni.

[Kara]

tror inte man skulle känna sig mer hemma i en salladsbar heller

Nej, det har du iofs rätt i. Jag tycker inte om att äta alls när någon ser mig, vill helst vara helt själv när jag äter nåt, men McDonalds är ändå det som känns allra värst för mig.

[Jimmys mamma]

Jag åt inte ute bland andra när jag var i tonåren, hade fått för mig att jag såg glupsk ut när jag åt, och så trodde jag att jag skulle typ spilla på mig eller så. Idag kan jag äta ute, men jag vill sitta efter väggen och inte mot någon annan som jag inte känner. Det är lika när man blir bjuden på mat, så tycker jag det är jobbigt, varför vet jag inte, men hittar nästan alltid på en ursäkt för att slippa.

[Kara]

Jimmys mamma

För mig är det tvärt om, jag hade inte alls lika stora problem med att äta bland andra människor när jag var tonåring, troligtvis för att jag var smal då. Jag tyckte själv att jag var tjock då och att jag åt alldeles för onyttig mat, men jag klarade i alla fall av att gå och äta pizza med mina kompisar utan att få ångest av det. Jag började gå upp mycket i vikt när jag tog studenten år 2000 och sen dess har mina problem med mat bara blivit värre. Jag lovar mig själv hela tiden att jag ska börja träna och äta nyttigare, men det är inte så lätt när man känner sig för tjock och ful för att gå utanför dörren.

[Jimmys mamma]

Jag var smal då i tonåren, men inte nu, och nu går det som sagt bättre att äta ute än då, men inte riktigt bra. Jag umgås med några som är kraftigt överviktiga, jag avundas dem för de kan sitta och äta och riktigt njuta, varör kan inte jag??? Jag vill inte heller gå ut och träna, hur skulle det se ut? Ändå finns det kraftigare än jag som kan. Vad är det som bromsar mig? Jag äter iallafall sämre mat när jag mår dåligt än annars, och jag glömmer ibland bort att äta när jag mår bra, för då har jag fullt upp med att leva och njuta, känner då ingen hunger. Jag är lite knäpp det vet jag, men det kan jag stå ut med.