Hud BDD

[Anonym]

Hej alla!
Har lidit av bdd i ca 16 år och det mesta fokuset har jag lagt vid min hy i ansiktet och min konstiga ansiktsform. Jag skulle så gärna vilja veta vad alla ni andra hud-bddare fokuserar på...
Själv är jag besatt av min känsliga, rodnande, grovporiga och ojämna hy i ansiktet. Känner ofta en brännande, äcklig länsla i huden, speciellt i sociala sammanhang. Spacklar mig dagligen, men tycker inte att det hjälper...måste kontrollera mitt utseende flera gånger per dag, vilket inte alltid är så lyckat på jobbet. Mitt humör beror uteslutande på min hudstatus...får jag syn på det äckliga, rodnande ansiktet i någon spegel är det kört! Kan inte tänka på något annat...vill bara dö. Är det mest onormala, äckliga som finns. VILL inte behöva dölja allt hela tiden...
Ändrar utseende hela tiden...ser olika ut från minut till minut...åtminstone upplever jag det så...får ofta panik i affärer om jag ser mig själv i en spegel. Provrum är tabu sedan länge.
Någon mer som känner som jag??? Känner mig granskad, ful och värdelös...
Kramar, karin

[Flickan]

hej
Det är nästan lite skrämmande att läsa när andra skrivit ner ens egna tankar! Jag har ännu inte fått diagnosen bdd eftersom jag nyligen fått reda på att sjukdomen finns. men efter att lästa mkt om den och känt att i stort sett allt stämmer in på mig så ska jag börja hos en psykolog.
Men precis som du skriver så styrs mitt humör totalt av hur min hy ser ut. Vilket har gjort att jag nästan alltid är en plåga för människor i min närhet för jag äcklas alltid av min hy och därmed är jag alltid arg och på dåligt humör. När jag går in i ett badrum med för starkt lyse duckar jag alltid under speglen så att jag inte ska få syn på mig själv och då må dåligt. Jag tycker också att provrum är rktigt jobbiga, försöker då alltid att fokusera på kläderna och kollar mig aldrig i ansiktet. jag tänker på min hy flera gånger i minuten och kämpar ständigt med att inte bryta ihop på grund av det. kram / flickan.

[Anonym]

Hej flickan...tack för ditt svar. Skönt att veta att det finns fler som jag, även om jag egenligen inte önskar någon annan detta helvete. Försöker trösta mig med att det är en sjukdom, men ser ju samtidigt defekterna mycket tydligt...svårt..
Kram, Karin

[dessanm]

Jag vill ha en fin hy

[Anonym]

Hejsan
Jag e en liten tös som känner igen mig mer än du någonsin kan ana. Speglar är hemska men jag måste ändå titta i dom *sucka* Och ser hyn äcklig ut så känner jag mig äcklig. Har svårt att umgås med folk dom dagarna då det är värst. Blir riktigt irriterad och drar mig bara undan. När jag gick på gymnasiet (några år sedan) kunde jag strunta i att gå till skolan vissa dagar. Att umgås bland folk kan kännas som rena tortyren.
Jag har dock börjat gå hos en psykolog pga mina tvångstankar. Jag hade ingen aning om att min "utseendefixering" kunde ha någonting med tvång att göra, men så är det. Jag tror absolut att man kan få hjälp. Men man måste våga tala om det, hur jobbigt det än känns. Våga ta tag i det!! Du är verkligen inte ensam!
kram!

[Anonym]

Hej!

Jag känner precis som du. I flera år vågade jag inte titta mig i spegeln och vägrade vara med på kort. Jag la på foundation utan spegel och för att sätta på mascara använde jag en pytteliten tandläkarspegel så att jag bara skulle se ögat.
Det värsta med bdd är att man blir så fruktansvärt osocial. Jag som tidigare var jätteglad och hade massor av vänner tycker nu att det är jobbigt att umgås med folk. Om det ringer på dörren när jag inte väntar besök öppnar jag aldrig...hur onormalt är inte det! Och när folk ger mig komplimanger så blir jag inte glad utan tror att de ljuger eller så tänker jag att de inte sett mig på tillräckligt nära håll eller att de inte sett mig utan smink, men om de visste vad jag vet så skulle de aldrig säga så. Senast förra veckan var det en kille som sa till mig att jag hade så perfekt hy och istället för att bli glad började jag nästan gråta eftersom jag trodde att han var elak och ironisk.

Jag försöker att börja förstå att problemet faktiskt ligger i huvudet och inte i hyn, näsan eller mitt osymmetriska ansikte. Men det kommer att ta jättelång tid innan jag kan acceptera det...om någonsin. Men vetskapen om att det finns andra som har exakt samma problem är på nått sett väldigt skönt...även om det såklart är jättetråkigt att vi är så många, särskilt tjejer, som mår så dåligt.
Massor av kramar från Sofia

[Ellen]

Hej!
Jag insåg att jag faller in under sjukdomen BDD när jag läste om det i Cosmo i julas.. Visste inte att det var en sjukdom?? Och nu hittade jag detta forum.
 
Jag har under alla dessa år trott att jag varit ensam! Det känns skönt att höra att jag inte är det...Fast som ni också nämner ovan, så är jag självklart inte glad att någon annan har dessa problem och mår så dåligt som man gör av det...

Mitt problem är helt fokuserat på min hy och det styr mitt liv, vissa dagar är det bättre och mitt självförtroende är som det är menat att vara, men mest går jag omkring och våndas över att finnas till. Vill inte synas. Mina vänner blir färre och mina drömmar lidande. Livet är inte som jag vill att det ska vara, dagarna blir en enda stor tanke på hur min hy ser ut, om mina utslag syns eller inte, i vilka vinklar och i villka ljus jag befinner mig i, hur många timmar det gått sedan jag sminkade mig...Och fan vad jag önskar att sminket kunde sitta lääänge! Det är så jobbigt att behöva sminka sig på nytt hela tiden, att alltid bära med sig täckning var man går...
Tittar mig i spegeln och förvinner som bort i en annan värld.. Kan titta på klockan och märka att det visst gått två timmar sedan jag gick in i badrummet och vad har jag gjort? Sminkat mig, tvättat bort det igen, sminkat och tvättat bort det igen, pillat och sen fått ångest och bara skrubbat bort allt med handuken!
Det värsta med detta är ångesten och självkritiken.. "Det är mitt fel att jag mår dåligt. "Mitt eget fel detta, att jag pillar och håller på, jag får skylla mig själv, sluta..."! Man anklagar sig själv för de problem man har, iallafall är det så för mig... Och så förstör jag ännu mer, jag straffar mig själv och så går det runt igen!  

Det är en hemsk sjukdom men jag är trots allt optimistisk och vet att det kommer gå över! Väldigt snart! Det måste det göra! Detta är inte ett liv! Vi har ju bara ett liv såvitt vi vet och jag vill inte ha det såhär jämt, när jag blir gammal! Att inte kunna gå ut i ett underbart sommar regn och titta upp mot himlen och bara låta regnet rinna över ansiktet...! Att aldrig mer kunna bada? Nej det är inget liv! Jag vill bada!

Det var väldigt skönt att skriva om detta... Kan inte förstå att jag kunna hållit det hemligt såhär länge! Det är inte så farligt som man kan tro ibland!

Fan, tänker inte gå in i badrummet och spegeln mer idag, om jag måste använda toan så får det blir med lampan släckt! Det måste tas till drastiska lösningar på ett så invant beteende som detta är! Jag är ju vacker! Och normal!!! Hoppas ni alla som är här vet om det också! Vi klarar detta! Hej hej!

[Malins mamma]

Hej Ellen!
Det var bra att du ville berätta hur du har det.
Du ska inte anklaga dig själv för att du mår dåligt. Det är INTE ditt fel att du har känt ett tvång att pilla med huden, så straffa inte dig själv för det. Det är BDDns fel, det är den du ska kämpa emot.

Att ändra på de invanda beteendena är ett bra sätt att börja bekämpa BDDn.

Välkommen till forumet, hoppas du kan ha nytta av att läsa vad de andra har skrivit här!  

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Hej Ellen och ni andra hud-BDDare! Det ÄR verkligen skönt att veta att man inte är ensam. Detta helvete av olika ljus, vinklar, täckcrémer, finnar, porer, rodnader, spackel osv osv...vill precis som du Ellen kunna strunta i hur huden ser ut, önskar att jag kunde låta den vara som den är, kanske tom acceptera defekterna. Kanske kommer den dagen någongång, kanske inte. Mår för tillfället aningen bättre då jag precis varit i Spanien och fått lite jämnare ansiktsfärg...tänk att så lite kan betyda så mycket...
Att täcka över speglar och ha lampan släckt i badrummet fungerar annars bra för mig...så fort vi kommer till ett nytt ställe där vi exempelvis ska sova över hänger min sambo en handduk över alla speglar ...han gör det med en gång, innan jag hinner se mig i spegeln. Hemma har vi inga speglar förutom den i badrummet och där har vi ett väldigt soft gult ljus. Lysrör med blått ljus är totalförbjudet. Detta fungerar mycket bra...
På jobbet är det svårare att undvika speglar...jobbar som sjuksköterska och förutom att vi har speglar i alla patientrum är ljuset blått och hemskt. Men jag kan hantera det relativt bra...oftast...ibland kraschar det...
Hoppas att ni andra också lyckas klura ut små knep för att klara vardagen...att undvika speglar är ett gott råd i alla fall...plocka bort dem om ni inte kan låta bli att stirra i dem hela tiden...det är jätteskönt...
Kramar, karin

[Anonym]

Hej

Oj,oj...Jag har nyss hittat hit och blir stum av förvåning över att det finns fler som känner som jag kring sin hud...känner igen mig i allt ni har skrivit!! Jag som har gått o trott att jag varit helt ensam om det här problemet!Trots eländet är det trösterikt att veta att man inte är ensam om att ha det så här..
Kram till er alla!

Lena

[psycho-doll]

Hej Lena och välkommen till våran växande medlemsskara här på forumet

trist att du också känner såhär, men kul att du hittat hit iaf. hur hittade du hit förresten? var det genom någon av artiklarna i Damernas värld eller Veckorevyn?

Nej, du är inte ensam om att känna såhär! Trodde det själv i början också, men så såg jag ett meddelande på netdoktor.se för ca 2 årsedan, som handlade om bdd (skrivet av Malin här på sidan). på den vägen hittade jag till slut hit.

man kan verkligen känna sig som den mest ensammaste och konstigaste i världen innan man får reda på att andra har det såhär också. och man kan fortsätta känna sig annorlunda även efteråt, men man är inte längre ensam. Vi finns här för varandra och stöttar och peppar varandra så gott vi kan. totalt har våra medlemmar skrivit 400 ämnen och 2464 meddelanden, varav flera handlar om hudbdd. och det finns flera artiklar/intervjuer på länksidan.

välkommen återigen och hoppas du kommer att trivas här /mattias

[Anonym]

Hej Mattias och tack för ditt välkomnande!
Jag fick tips om den här sidan av en slump av en person inom
psykvården..glad för det, de brukar ju inte direkt kunna tipsa om något annat än nyare mediciner... Jag är iallafall glad att jag hittat hit, eller hittat HEM eftersom jag har aldrig till 100 % känt att det bara var social fobi jag led av.

Kram, L

[Anonym]

Hej alla.  Vad trevligt att jag hittade in på det här forumet! Känns skönt att lätta hjärtat.
Jag är en kille på 25 år som har lidit av BDD i ungefär fem år nu, men har bara känt till sjukdomen i kanske ett år. Jag tycker mig vara en trevlig och social människa, men sjukdomen har gjort mig introvert och tungsint. Jag har isolerat mig långa perioder och bara sett livet passera revy. Förlorat vänner och flickvänner och livslust.
Jag har sökt hjälp men har blivit frustrerad av att inte få hjälp. De psykologer och terapeuter jag har pratat med har saknat kunskap och inte alls känts rätt för mig. Har även ätit antidepressiva tabletter vilka inte hade nämnvärd effekt.
Det är verkligen skrämmande att ens utseende kan påverka en så här mycket. Jag känner igen mig i det ni alla skriver. Det här med att undvika speglar och dämpa belysning och spackla och dölja. Det tar så mycket av ens tid och energi. Men det spelar liksom ingen roll hur medveten jag är om problemet, hur korkat jag inser att det är, när eksemen blossar upp i ansiktet vill jag bara sjunka igenom jorden.
Jag har haft väldigt svårt att berätta för folk om mitt problem. Jag har skämts och vill liksom inte uppmärksamma det mer än nödvändigt.
Har inte gått i samtal på ett tag nu. Mitt liv har fungerat bra de senaste månaderna. Samtidigt vet jag hur skört det är. Jag kan ramla ned i det där hålet igen. Någon som har förslag på hjälp?
Hej igen och kram till er alla.

[Anonym]

Jag heter Jonas, förresten.
kram

[psycho-doll]

hej Jonas, välkommen hit

hur fick du höra talas om den här sidan? (kan vara intressant eftersom vi har en liten pågående diskussion här på sidan om fördelningen killar /tjejer).

iaf kul att du hittat oss! vi är 215 medlemmar nu, varav flera är killar, så känn dig som hemma..även om vi är i cyberrymden. vi lyssnar mer än gärna på din livshistoria och du får gärna skriva i 'var bor alla-tråden'..om du vill. kul att veta vart folk bor. och så kan bddare stämma träff med likasinnade..om någon vågar men som sagt, både det och medlemsskap är frivilligt.

din historia känns lite som min. själv har jag haft bdd i fyra år nu, varav jag känt till den i ca två år. har heller inte fått ngn effekt av medicin och känt mig missförstådd av ett flertal vårdpersonal. livrädd för att mitt eksem ska komma tillbaka och har problem med speglar. är just nyinflyttad och har bara en liten spegel i badrummet, men inte ovanför handfatet, utan på ett skåp på väggen bakom. funderar på att fortsätta ha det så (så lite speglar som möjligt).

det där med skörhet känner jag igen, mitt liv pendlar upp och ner. du frågar om förslag på hjälp: vet faktiskt inte riktigt, min läkare sade till mig att jag måste lära mig att hantera mina problem (klara mig själv var väl innebörden). acceptera min sjukdom o.s.v. har du fått ngn remiss till kognitiv beteende terapi (en speciell psykologisk terapiform)? det är den slags terapi som rekommenderas vid bdd. dock finns den inte på alla håll i landet. att läsa andras inlägg här på sidan kan hjälpa också, så vet du att du iaf inte är själv om att må såhär. vi finns här för varandra och stöttar och peppar så gott vi kan, men vi är snarast ett komplement och ingen ersätttning för professionell behandling. har du ngn läkare du går hos? har du en diagnos? annars är väl det första steget (att få en diagnos). sedan har du ngt att jobba utefter.

kram/mattias