Hur vet man att man har BDD?

[Anonym]

Hej!
Detta kanske är en omöjlig fråga att svara på men jag undrar hur man vet att man har BDD?

Jag har sett intervjuer på TV och läst artiklar om folk som har BDD och kan känna igen mig till en viss del.

Jag har sedan jag var ca 12 år lagt mycket energi på mitt utseende. Det jag har koncentrerat mig mest på är min hy som kan vara ganska dålig ibland. Jag har testat hur många behandlingar som helst men ingen utav dem har gett något varaktigt resultat. Vid vissa tillfällen när jag har gått tillhudläkare har jag känt att de inte tar mig på allvar. Många gånger har jag blivit både arg och frustrerad över att jag inte fått någon medicin efter besöket.

Jag är nu 24 år och har äntligen fått något som har hjälpt bättre än något annat. Jag har börjat äta Diane. Tyvärr så har det inte hjälpt helt och hållet men det är bättre än vad det har varit på länge. Jag har döljt min hy med smink ända sen jag gick i 8:an. Ibland kanse det har förvärrat min hy men jag har verkligen inte kunnat gå ut genom dörren utan att sminka mig.
Så är det fortfarande. Jag kan inte gå ut utanför porten utan att behöva sminka mig på ett eller annat sätt.

Ibland kan jag koncentrera mig på annat såsom mina ögon. Jag lägger gärna kajal runt dem på ett naturligt sätt så att det ska se ut som om jag har stora ögon. Ibland koncentrerar jag mig på min näsa som i profil är något av det jag hatar mest på min kropp.
Detta kanske låter jättejobbigt men det finns stunder då jag är väldigt nöjd med mig själv också. Jag kan känna att jag är jättesnygg när jag väl sminkar mig och ska iväg någonstans men oron finns ändå där någonstans när man väl vågat lämna hemmet.

Jag sitter väldigt ogärna i starkt ljus, jag undviker att sova över hos kompisar osv.
Jag har en pojkvän sedan någera år tillbaka som tycker om mig för den jag är. Inför honom vågar jag vara den jag egentligen är men allra helst vill jag vara fin för honom också.

Det här är något jag tänekr på flera gånger om dagen. Och det har jag gjort i över 10 år. Det har blivit en slags vana och en ond cirkel som inte vill försvinna.
Jag drömmer ofta om att vara någon annan... någon med perfekt hy, liten näsa och stora ögon... Såna man varje dag ser på TV och internet.

Är det BDD jag har eller har jag bara påverkats för mycket utav media?

[dessanm]

Anonym
Hej anonym!

Det låter faktiskt som att du har BDD. Jag känner igen mig jätte mycket i det du skriver.
Det där med att du har lagt ner så mycket energi på att försöka få en perfect hy är ett stort tecken på att du har BDD. "Normala" människor bryr sig inte i den mängden som vi med BDD gör. Jag tror att alla som har BDD upplever ångest vid tanken på att visa sig för någon när man t.ex är osminkad. Så om du ofta upplever ångest så är det också ett stort tecken på att du har BDD.
Jag tycker att du ska gå till vuxenpsyk mottagningen och be att få prata med någon. Tala om att du misstänker att du har BDD.
De borde kunna göra något. Om du har BDD så är det KBT behandling som du behöver. Tydligen så finns inte den behandlingen överallt i Sverige har jag för mig. Men bor du i Stockholm så finns det. Där bor jag

Jag har föresten också ätit diane och ett annat mycket bättre läkemedel mot "acne". Det fungerade jätte bra på mig, men jag visste att jag valde fel väg. Det är ju bäst att försöka bli av med sjukdomen som startar all granskning av dig själv, än att låta sjukdomen vinna.

Jag har slutat med mina läkemedel nu, just för att jag vill jobba bort sjukdomen när det är som värst. Det var nog bara några veckor sen jag slutade med pillerna, så hyn har inte börjat "jävlas" för fullt än. Men snart blir det nog ett helvete.

Det har ju stått mycket i tidningen, om tjejer som har dött p.g.a att de har ätit diane. Tänk på det!

Du får gärna maila mig om du har några frågor eller bara känner för att prata med någon som förstår hur du känner.

Jag hoppas att jag har varit till hjälp

[annapanna]

Hej igen!
Det är jag som är "anonym". Har mailat till dig. Tack för att du svarade så fort!

/ annapanna

[dessanm]

Hej annapanna

Jag har inte fått något mail av dig... Det kanske bara är försenat, eller så var det något som gick fel. Jag hoppas att det kommer fram

Kram på dig

[addpersonality]

dessanm:

har liksom du insett att det bästa är att sluta med diane just därför att konfronteras med bdd:n när hyn är som värst. annars, när hyn är ok, är livet lättare och jag har trott att jag blivit av med bdd:n. men så snart acnen kommer tillbaka isolerar jag mig igen och inser att inget har förändrats.

nu är det veckor sen jag slutade med diane och efter vad jag har läst blir man oftast jättedålig i hyn när man slutar. suck...

har även slutat sminka hyn vilket naturligtvis får den att se ännu gräsligare ut men jag måste vänja både mig själv och andra vid mitt "riktiga" ansikte. jag har bara tagit små steg än så länge men det går i alla fall framåt. nu klarar jag att gå in på den lilla konsumbutiken utan smink och utan att få panikångest! låter obegripligt för vissa men det är en jättegrej för mig. jag har så länge varit summan av mina brister. om min hud är ful så är jag ful, om min hud är äcklig så är jag äcklig... önskar verkligen att jag kunde vara snällare mot mig själv och kunna se helheten. hur kan jag se på mig själv med så kritisk blick när jag snarare förskönar dem omkring mig?

[annapanna]

Hej dessanm

Skrev ett mail till dig men det verkar vara fel på mail så det kom nog inte fram...

Skrev miljoner frågor men kommer inte på alla så här på rak arm men jag gör ett försök!

Hur gammal är du? hur länge har du haft bdd? När fick du hjälp?
Jag bor också i Stockholm så jag har ju nära till pskyavdelningarna,  men jag tycker det låter jobbigt att behöva gå till vuxenpsyk. Kan man inte ta sig igenom det här stegvis själv?
Om man nu skulle behöva KBT-behandling hur mycket kostar inte det då?

Vart går gränsen mellan att vara mån om sin hy och att ha bdd?
Om man nu har problem med hyn... varför inte äta Diane så att man får en chans att bli av med problemen?

Nu kanske jag låter jättekritisk men det är jag inte... jag bara undrar om jag är sjuk eller inte. Om jag nu ska gå till en psykolog så kommer bara det vara tufft för mig. Jag hatar sjukhus och blir alltid jättenervös när jag väl måste dit. Jag kanske är rädd för verkligheten men om jag nu har bdd så är väl inte det  så konstigt...

Hur känns det att ha slutat med Diane och behöva ta itu med problemen?

Kram på dig

[dessanm]

Hej annapanna!

Jag är 18 år nu, och allt startade när jag var ca 13 år gammal. Jag vågade inte gå till skolan, och om mina föräldrar körde dit mig ändå så gick jag bara till närmaste toaletten och låste in mig.
Under den här tiden som jag har haft BDD så har jag gått hos B.U.P och pratat med en såkallad "psykolog", men hon kunde ingenting om mitt problem. Jag visste heller inte att jag hade just BDD förens jag såg Malin på tv. Där pratade hon om BDD, och jag kände igen mig totalt.
Nu när jag har börjat gå till vuxenpsyk så kan jag få riktig KBT behandling. Innan har det inte funnits någon möjlighet att få hjälp.

Jag tycker verkligen att du ska gå till vuxenpsyk och prata med någon. Eftersom du inte är säker på om du har BDD eller inte så kan förhoppningsvis dom tala om det för dig. Det går inte att ta sig ur BDD själv. Man måste ha riktig hjälp. Det är många som inte har tillgång till hjälp där dom bor, och har därför lidigt av BDD i flera flera år. Kan du få hjälp så ska du ta chansen. BDD är jätte jobbigt att leva med... Det är ett helvete rent ut sagt. Risken är att du blir värre om du inte söker hjälp nu.
Nu har jag inte riktigt kommit igång med min behandling än, men hittils har jag fått betala 70 kr per möte (första mötet kostade 140).
Men det finns ju "högkostnadskort" man kan andvända, så kan man få tillbaka en del av pengarna man har betalat, om man sparar alla kvitton.

Gränsen mellan att vara mån om sin hy och att ha BDD är rätt lätt att tyda.
Här är några punkter som tyder på att du kan ha BDD:

*Du tycker att du är ful och äklig och det spelar ingen roll att någon säger att du ser bra ut... du tror inte på det. Du är ÖVERTYGAD om att du verkligen ÄR ful och äklig.

*Du spenderar timmar framför spegeln för att dölja dina "fel".

*Du vågar inte visa dig för allmänheten, och mår jätte jätte dåligt om du väl skulle gå ut.

Det finns fler punkter man skulle kunna ta upp men dessa räcker för att veta om du har BDD. Om dina svar har varit "JA" på dessa punkter så har du BDD.

Om man nu har problem med hyn... varför inte äta Diane så att man får en chans att bli av med problemen?
Svar: Det är inte din hy som är problemet. Problemet sitter i huvudet. En "normal" människa bryr sig inte lika mycket. En "normal" människa accepterar sitt utseende även fast de kanske inte är nöjda. De kan leva ett normalt liv.

Det känns jätte jobbigt att ha slutat med diane, men jag är ännu mer ledsen för att jag har slutat med det andra läkemedlet. Jag kände att det var just DET som fungerade bäst. Men jag är villig att må dåligt nu, istället för i resten av mitt liv...

Hör av dig igen!
Kram på dig!

[dessanm]

Hej addpersonality!

Jag tycker att det är jätte bra att du har kunnat ta några steg framåt. Att sluta sminka hyn är STORT. Jag har slutat sminka allt FÖRUTOM hyn. Det tyckte jag var stort, men det är ju hyn jag "nojjar" mig över så egentligen är det nog inte ett så stort steg jag tog.
Får du KBT behandling nu?
Maila gärna!

Kram på dig!

[Anonym]

Hej!

Jag är inte ung längre (33), men undrar om jag haft en släng av bdd i hela mitt liv. Som barn och tonåring, från mellanstadiet och fram till ca 20, var det som värst. Jag tyckte att jag var så ful att jag inte kunde gå till skolan t.ex, och i stället stängde jag in mig på mitt rum i veckor och det blev ett himla liv. Jag hade dock korta "glimtar" när jag tyckte jag såg OK eller t.o.m. bra ut. Ofta var spegeln (för att inte tala om fotografier...) en stor skräck: hur skulle jag "se ut" den här gången? Ful eller OK? Jag speglade mig i timtal, mätte proportioner, ansiktsdrag etc. med linjaler och jämförde med bilder på andra, fick tag i en gammal hemsk bok om "det ideala utseendet", usch det var inte riktigt klokt ...

Som tonåring drabbades jag också av ätstörningar och pendlade i vikt, vägde allt från 47-64 kilo (170 lång), svalt och frossade om vartannat. Suck.

Som vuxen har jag sedan länge inte dessa komplex, men jag är fortfarande lite mer fixerad vid mitt utseende än jag vill erkänna. Det yttrar sig inte som att jag sminkar mig mycket eller liknande, utan det är mer en fixering vid speglar och vid en idiotisk fråga om hur jag "ser ut egentligen". Går ofta i affärer och provar kläder jag inte är intresserad av, dels för att beskåda mig själv ur alla vinklar (som man kan i provrum), dels för att kontrollera att jag fortfarande kan ha samma storlek (34). Någon som känner igen sig?

Ska tillägga att jag har en mamma som är besatt av det visuellt estetiska. Allt ska vara "vackert", från inredning till kläder.

Vore tacksam för lite allmän respons, i synnerhet om det finns någon annan som är lika gammal som jag och fortfarande besväras av "sviter".

/Anna Q

[Anonym]

jag tror jag hör hemma här..
jag har mina perioder då jag antingen står framför spegeln väldigt mycket eller inte alls. har alltid mörkt i rummet och står ofta och pillar och inspekterar mig själv, oftast framför spegeln. ibland stänger jag in mig själv och reagerar inte när min pojkvän försöker få bort mig från spegeln eller liknande.
jag började gå ner i vikt och gick ner ca 13kg. nu känner jag mig bara slapp och äcklig. min mage blir oftast utsatt och har sår överallt. magen är det alltid fel på och jag har min hand på den jämt. har alltid hatat mitt utséende och gråtit på kvällar osv. nu för ungefär ett halvår sedan började jag göra illa mig själv, men inte genom rakblad etc. jag river mig själv och gör nypmärken..
jag stannar gärna hemma från skolan och vill helst inte ut med kompisar. vet inte, men en fas är det inte..

[tullrds]

...jag vet att folk kan tänka att det bara är en fas iom att jag inte är så gammal men det har ändå pågått ett tag och jag vill ju kunna utesluta bdd om så inte är fallet..

[annapanna]

dessanm:

Hur har det gått med din behandling? Har det blivit bättre? Använder du inte Diane någonting nu? Vilket var det andra läkemedlet som hade fungerat bättre? Roacutan kanske?

Själv så har jag inte kommit så långt som att gå till någon psykmottagning... vet fortfarande inte om jag vågar. Däremot så ska jag snart sluta med Diane och prova något som inte har så många biverkningar. Har varje dag tänkt att jag inte ska tänka på mitt utseende så mycket, men det är svårt. Undra om man kan leva med bdd livet ut... orkar man det?

Kram Anna

[mattias77]

Hej!

Om det är några här som undrar om de har bdd så finns det ett enkelt frågeformulär på den här sidan som har lagts upp av Arie Winograd som höll i förläsningen på KS.

http://www.accuratereflections.com/BDDquestionaire.html

hälsningar/Mattias

[annapanna]

Enligt frågeformuläret har jag bdd... men säkrast är väl om man kollar hos en psykolog...

Mattias, hur har du hanterat din bdd? Har du fått proffesionell hjälp eller klarar du dig på egen hand?

MVH

Anna

[dessanm]

Hej annapanna

Jag har inte kommit igång med själva behandlingen än, men jag har varit på 3 möten och pratat med en psykolog. Men nu ska jag vänta på att en kallelse ska komma i brevlådan så jag får komma på mitt första "behandlings möte".

Jag använder inte diane alls längre. Jag slutade med alla piller. Jag har nu fått antideppresiva piller som heter Zoloft.
De andra läkemedlet som jag använde skulle jag ju helst inte vilja tala om vad det var, eftersom dom på sätt och vis förstör. Man drar liksom bara ut på det. Man mår bra under tiden man tar de pillerna, men man måste så småningom sluta med dom. Då kanske man står där...gift med 3 barn och blir helt isolerad igen. Jag tycker verkligen att man konsentrera sig på att bli av med själva sjukdomen istället. Men jag vet ju hur dåligt du mår... Dom heter "Tetralysal". På mig fungerade dom jätte jätte bra.

Maila gärna om du vill fråga något mer eller bara vill ha någon att prata med.

Mvh
Desire