"Skriva av sig"-tråd

[Vinge]

Jag begav mig till stranden idag.   Tänkte stanna hemma först men bestämde mig att gå ner dit, som tur var fanns där mest barnfamiljer och några ensamvargar. När jag såg stranden kände jag hjärtat börja bulta och jag ville verkligen hem igen. Ville ha något slags stöd. Men jag bestämde mig att jag skulle klara av detta och gick dit.  Jag var så  stolt över mig själv att jag inte ens märkte att jag klädde av mig (hade bikinin under givetvis) och helt plötsligt låg jag där på filten med mp3lurarna i öronen. Tänker gå dit imorgon med, dock kommer jag vara panikslagen i början men vilket framsteg!  Dock är jag rätt less på mitt utseende nu ikväll men jag ska försöka tänka positivt. Även fast jag vet att jag fortfarande är ruskigt ful.

[Antipod]

Det där har jag också undrat över många gånger...har ju som bekant rosacea (tack vara antibiotika är den MYCKET bättre redan vilket är underbart) och har fått det kommenterat så många gånger att jag tappat räkningen av både barn och vuxna i alla åldrar. Det kan knappast heller räknas som en "minimal" defekt....vill dock minnas att någon frågade Sergej Andréewitch i en chatt för nåt år sedan om sin fru; som nyligen fått rosacea och nu hade fastnat framför spegeln och inte vilel gå ut. Han ville veta om det kan räknas som BDD ändå (just för att han, precis som de flestra, hört att BDD är en inbillningssjukdom eller, som vi redan nämnt, överdriven fokus på en "knappt synlig" defekt.) Sergej svarade då att ja, det var möjligt, och inte alls ovanligt att det börjar så. Så det här är enligt mig ett ypperligt exempel på varför termen "inbillningssjukdom" är så gravt missvisande och borde avskaffas.

Ja, jag tycker också att det känns mycket missvisande. Grundproblematiken i BDD har nog väldigt lite att göra med inbillning, jag upplever att det är själva tolkningen och uppfattningen av "defekterna" som ställer till det, och i sin tur sedan leder till just en slags "inbillad (och överdriven) fulhet".

[Antipod]

Jag var så  stolt över mig själv att jag inte ens märkte att jag klädde av mig (hade bikinin under givetvis) och helt plötsligt låg jag där på filten med mp3lurarna i öronen.

Åh, vad underbart! Du har all rätt att känna dig stolt och nöjd.

[Vinge]

Tack, känns mycket bra!
Hoppas att få höra någon glad nyhet från någon annan här snart

[Denfulaankungen]

Jag är ny här, det var en som tipsade mig om sidan.

Jag mår skit p.g.a mitt utseende. Allt är fel på mig. Varför jag känner så beror nog på att jag liknar min pappa och jag hatar det. Vad ska jag ta mig till? Det enda jag gillar med mitt utseende är näsan. Resten hatar jag. Det är tungt. Min pojkvän tycker jag är fin, men jag är inte det. Jag förstår verkligen inte vad som är så fint med mig. Jag hade verkligen velat operera mig. Iaf brösten och munnen. Jag orkar inte med det här längre! Jag vill slita av mitt hår, skära mig..

[kardborre]

Har av nån anledning svårt för att intressera mig för tv:n. Ser filmer eller serier som ointressanta för att det som sker är oäkta/påhittat. Det är antagligen därför jag dras till dokumentärer eller debattprogram, för att det känns mer äkta. Men jag blir också lite trött på mig själv som inte kan leva mig in i fantasivärldar och uppdiktad spänning...

[.]

Är det någon här som känner hopp inför sommaren?
Någon som kommer våga gå ut och träffa människor?

Jag tror inte jag klarar mer. Mina vänner har fått pojkvänner. Jag är utan, som vanligt.
Känner att denna sommar kommer bestå i många nätter framför datorn.
Ärligt talat vill jag gärna träffa någon, men eftersom jag är grymt ful är detta mycket svårt.
Har någon på detta forum träffats Irl? Skulle vara kul att träffa någon med samma tankar.

Ingen verkar bry sig om mina inlägg, kanske är de ointressanta?
 Skulle vara kul om någon svarade iallfall.

Jag svarar!

Nej, jag känner ingenting numera. Träffar och möter folk, men det är den Svenska mesigheten där ingen vågar säga rakt ut att man är ful. Är nästan 30 och alltid varit singel. Som det ser ut, så kommer det att förbli så också. Alla i min bekantskapskrets har någon förutom jag. Anledningen till det är att jag är extremt ful eller för snäll. Orka bry sig! Sedan att ständigt få höra varför man är singel, ja det syns väl!
Kommer att leva ensam och dö ensam!

Har accepterat fakta och söker ständigt efter vägar att avsluta eländet.
Alla eller de flesta har någon! Även i detta forum gnälls det om hur fula de är, ändå har de pojkvänner. Ojsan, hoppsan!!! Majoriteten är dessutom av kvinnligt kön. Reality bites!!!

Känner för övrigt ingen kvinna/tjej/kille/man som är/har varit singel så pass länge som jag... Oavsett hur de ser ut, så inte fan behöver de oroa sig över att aldrig få någon!!! Jo, jag är arg!

Provat nätdejting och allt. Dessutom när man haft en oerhört fin bild på mig själv enligt andra, men inte lyckas man för det!
Fy, hoppas alla människor, speciellt falska människor utplånas när en massiv meteor eller motsvarande slår ner!

Oo, jag är så ful, bla bla.. ändå har de pojkvänner... Det är bara bekräftelsebehov och sådant fjortis svammel!

[Antipod]

Oo, jag är så ful, bla bla.. ändå har de pojkvänner... Det är bara bekräftelsebehov och sådant fjortis svammel!

Så en person med BDD kan alltså INTE ha en pojkvän/flickvän? För om man har det så ska man per automatik känna sig nöjd och tillfreds med sitt yttre? Jag begriper att du är upprörd, men det är faktiskt inte så det funkar.

Jag har en kompis, en TJEJkompis. Hon är 23 år, och därmed inte i riktigt samma ålder som du, men hon har aldrig haft en pojkvän. Aldrig. Hon har inte haft sex heller. Och hon är varken ful, otrevlig eller folkskygg - tvärtom! Det har bara fallit sig som så att hon inte hittat någon att inleda en relation med.

Dessutom... Är ett förhållande viktigast i hela världen? Är det verkligen det? Och varför är det i så fall så hysteriskt viktigt?

[Vinge]

Telamon, förstår precis vad du menar med denna frustration.
Jag kan inte förstå precis vad du känner, men snart är jag i samma situation. Det är jag helt säker på.
Dock är jag yngre än du men jag är helt övertygad om att jag aldrig någonsin kommer träffa någon som möjligen skulle vara intresserad av mig. Jag har varit singel hela livet med.

Att människor som är medlem här  har en partner är inte ovanligt, men när jag läser detta känner jag mig ännu sämre.
Om de anser sig vara hemskt fula men ändå har en partner måste ju partnern finna denna attraktiv.


Visst är det bittert att tänka så, men jag håller med dig om att man får upp tankarna om bekräftelsebehov osv...
Många håller säkert inte med, men det är så jag känner. Eftersom jag då måste vara själv om att vara groteskt ful om andra som känner likadant ändå har partners??
Fan , jag är patetisk.

[nisse]

Är det någon här som känner hopp inför sommaren?
Någon som kommer våga gå ut och träffa människor?

Jag tror inte jag klarar mer. Mina vänner har fått pojkvänner. Jag är utan, som vanligt.
Känner att denna sommar kommer bestå i många nätter framför datorn.
Ärligt talat vill jag gärna träffa någon, men eftersom jag är grymt ful är detta mycket svårt.
Har någon på detta forum träffats Irl? Skulle vara kul att träffa någon med samma tankar.

Ingen verkar bry sig om mina inlägg, kanske är de ointressanta?
 Skulle vara kul om någon svarade iallfall.

Hej!
             
Skulle också kunna tänka mej att träffa eller bara snacka med någon, som har
liknande tankar som en själv. Någon som har bdd och vet hur det är att leva med det.
Fast samtidigt skulle det nog vara väldigt jobbigt att möta någon Irl...
 

[cripple]

[quote author=Telamon link=topic=901.msg22216#msg22216 date=124606272

Alla eller de flesta har någon! Även i detta forum gnälls det om hur fula de är, ändå har de pojkvänner. Ojsan, hoppsan!!! Majoriteten är dessutom av kvinnligt kön. Reality bites!!!

Känner för övrigt ingen kvinna/tjej/kille/man som är/har varit singel så pass länge som jag... Oavsett hur de ser ut, så inte fan behöver de oroa sig över att aldrig få någon!!! Jo, jag är arg!

Provat nätdejting och allt. Dessutom när man haft en oerhört fin bild på mig själv enligt andra, men inte lyckas man för det!

Jag är tjej 29 år och har aldrig haft ett förhållande. Jag har bara haft flyktiga sexuella förbindelser och har ofta känslan av att sex är det enda jag duger till. Jag har också provat nätdejting, men utan något lyckat resultat. Jag känner mig väldigt ensam och saknar verkligen något att dela vardagen med. jag orkar inte fundera på varför just jag har varit singel så länge, men man börjar ju tvivla på sig själv rejält. Jag håller med dig om att det ibland känns som att alla andra på forumet har partners och jag har också funderat över hur de lyckats träffa någon när de mår som de gör.

[.]

[quote author=Telamon link=topic=901.msg22216#msg22216 date=124606272

Alla eller de flesta har någon! Även i detta forum gnälls det om hur fula de är, ändå har de pojkvänner. Ojsan, hoppsan!!! Majoriteten är dessutom av kvinnligt kön. Reality bites!!!

Känner för övrigt ingen kvinna/tjej/kille/man som är/har varit singel så pass länge som jag... Oavsett hur de ser ut, så inte fan behöver de oroa sig över att aldrig få någon!!! Jo, jag är arg!

Provat nätdejting och allt. Dessutom när man haft en oerhört fin bild på mig själv enligt andra, men inte lyckas man för det!

Jag är tjej 29 år och har aldrig haft ett förhållande. Jag har bara haft flyktiga sexuella förbindelser och har ofta känslan av att sex är det enda jag duger till. Jag har också provat nätdejting, men utan något lyckat resultat. Jag känner mig väldigt ensam och saknar verkligen något att dela vardagen med. jag orkar inte fundera på varför just jag har varit singel så länge, men man börjar ju tvivla på sig själv rejält. Jag håller med dig om att det ibland känns som att alla andra på forumet har partners och jag har också funderat över hur de lyckats träffa någon när de mår som de gör.

Samma här. Aldrig haft/ett något förhållande... Endast via internet jag träffat tjejer...de har endast velat ha sex, men jag dög inte till något förhållande. Sedan är de förvånade att man aldrig haft någon. Saken är att de var inte ens attraktiva enligt mig, men ändå dög jag inte. De var bara falska tjejer som ville leka av sig!  Vad är jag då? Super-oerhört-ful, eller är det känslor som spelar in - Att man skall vara en så kallad alphahanne som ryter och skriker och är rik och allt det där? -Vad vet jag.  Fast andra säger att man ser bra ut! I min värld är jag oerhört ful, eftersom jag inte duger åt någon!

Också väldigt konfunderad över hur de med BDD ändå kan ha förhållanden (Majoriteten är dock definitivt tjejer!).
Jag är arg och frustrerad. Vad är så oerhört dåligt med mig??? Bra slimmad kropp & inte 100% vacker enligt mig och inte helt 100% självkänsla, men duger ändå inte ens åt en 100 kilos, ursäkta, flodhäst! Mår verkligen dåligt av detta och funderar verkligen på att avsluta det hela, eftersom ingenting fungerar... Alltid jag som blir dissad!
Total ensamhet tär på en verkligen!!! Knappt någon chans att få någon närhet heller, så vad gör man?
 

[Antipod]

Saken är att de var inte ens attraktiva enligt mig, men ändå dög jag inte.

Vill du verkligen ha ett förhållande med en person du inte finner attraktiv?

De var bara falska tjejer som ville leka av sig!

På vilket sätt var de falska, utgav de sig för att vilja inleda ett seriöst förhållande?

men duger ändå inte ens åt en 100 kilos, ursäkta, flodhäst!

Vari ligger den stora längtan efter att "duga" hos någon som du uppenbarligen tycker är oattraktiv OCH jämför med en flodhäst?

Också väldigt konfunderad över hur de med BDD ändå kan ha förhållanden

Vad, exakt, är det du är så konfunderad över i detta? Hur BDD-drabbade klarar av, rent mentalt, att fixa ett förhållande utan att bryta ihop av ångest? Hur de lyckas träffa någon, öppna sig för någon fast de känner sig så groteskt fula att de anser sig inte ens vara värda en pojk- eller flickvän? För så vitt jag har förstått så är det så många känner, och de känslorna avtar inte nödvändigtvis för att man går in i ett förhållande, ska du veta.

Men av ditt inlägg att döma så verkar du inte känna så, du verkar ju tycka att du är värdig ett förhållande och ifrågasätter ständigt varför ingen vill ha dig. Jag menar inget illa, för det är klart att man ska vara förmögen att uppleva sig själv som värdig kärlek, men sitt för fan inte samtidigt och ifrågasätt och kasta skit på de som, trots sin BDD, faktiskt lyckats träffa någon att älska, för det är ju precis det du själv vill göra.

[.]

Vill du verkligen ha ett förhållande med en person du inte finner attraktiv?

Kort och koncist. -JA, till slut får man ett desperat behov av närhet.

På vilket sätt var de falska, utgav de sig för att vilja inleda ett seriöst förhållande?

Av typ 100% (10) tjejer jag träffat var 80% falska, manipulativa, mytomaner, utnyttjare och med en stor måtta av kontroll och bekräftelsebehov.

 

Vari ligger den stora längtan efter att "duga" hos någon som du uppenbarligen tycker är oattraktiv OCH jämför med en flodhäst?

Det enda jag inte finner attraktivt är grov övervikt.

Vad, exakt, är det du är så konfunderad över i detta? Hur BDD-drabbade klarar av, rent mentalt, att fixa ett förhållande utan att bryta ihop av ångest? Hur de lyckas träffa någon, öppna sig för någon fast de känner sig så groteskt fula att de anser sig inte ens vara värda en pojk- eller flickvän? För så vitt jag har förstått så är det så många känner, och de känslorna avtar inte nödvändigtvis för att man går in i ett förhållande, ska du veta.

Ja, om man har BDD, så tycker jag att man borde ha ännu svårare än vanligt att träffa någon, än mindre våga ta modet till sig och ragga. Jag raggar aldrig och aldrig någon som raggat på mig för den delen. Det är dömt att misslyckas för min del, eftersom som kille bör man vara 100% trygg i sig själv och ha en stor måtta av självsäkerhet/självkänsla. Samma gäller inte motsatta könet, ni blir ändå uppraggade oavsett hur blyga och osäkra ni är. Jag har själv aldrig haft KK eller förhållanden endast ONS 2 gånger inom loppet av nästan 30 år sedan fick man dra... Hårt om man jämför....

Men av ditt inlägg att döma så verkar du inte känna så, du verkar ju tycka att du är värdig ett förhållande och ifrågasätter ständigt varför ingen vill ha dig. Jag menar inget illa, för det är klart att man ska vara förmögen att uppleva sig själv som värdig kärlek, men sitt för fan inte samtidigt och ifrågasätt och kasta skit på de som, trots sin BDD, faktiskt lyckats träffa någon att älska, för det är ju precis det du själv vill göra.

Värdig kärlek, jösses. Jag kastar inte skit på någon.
Fan på dig också!

[CyanideCupcake]

 Bra slimmad kropp & inte 100% vacker enligt mig och inte helt 100% självkänsla, men duger ändå inte ens åt en 100 kilos, ursäkta, flodhäst!

Saken är att de var inte ens attraktiva enligt mig, men ändå dög jag inte

Du får det att låta som att överviktiga och mindre attraktiva tjejer på något sätt skulle ha lägre krav och på nåt sätt bör vara glada över det de får?? Eller hur menar du egentligen? Måste säga att jag tycker det är konstigt att du kan sitta och äga hur dåligt du mår över ditt utseende för att sedan kommentera andras negativt. ("Flodhäst"..??) Och har du haft sex som inte lett till nåt förhållande så är väl det ett bevis om något på att du INTE är ful; fär är det något som handlar om utseende så är det väl one-night stands och kravlöst sex.

Ja, om man har BDD, så tycker jag att man borde ha ännu svårare än vanligt att träffa någon, än mindre våga ta modet till sig och ragga. Jag raggar aldrig och aldrig någon som raggat på mig för den delen. Det är dömt att misslyckas för min del, eftersom som kille bör man vara 100% trygg i sig själv och ha en stor måtta av självsäkerhet/självkänsla. Samma gäller inte motsatta könet, ni blir ändå uppraggade oavsett hur blyga och osäkra ni är.

Jag har aldrig stött på någon med BDD som klarar av att ragga. De flesta jag läst om går inte ens ut. Och NEJ säger jag, vi blir inte uppraggade "oavsett hur blyga och osäkra vi är". Jag har försökt säga det till dig förut men det verkar inte gå in. Jag är tjej, blyg, och osäker och blir INTE (!!!!!) raggad på. Alls. Det blir mina kompisar däremot -hela tiden. Så fatta att du har fel och att det här inte är nåt könskrig!