"Skriva av sig"-tråd

[Vinge]

Är det någon här som känner hopp inför sommaren?
Någon som kommer våga gå ut och träffa människor?

Jag tror inte jag klarar mer. Mina vänner har fått pojkvänner. Jag är utan, som vanligt.
Känner att denna sommar kommer bestå i många nätter framför datorn.
Ärligt talat vill jag gärna träffa någon, men eftersom jag är grymt ful är detta mycket svårt.
Har någon på detta forum träffats Irl? Skulle vara kul att träffa någon med samma tankar.

Ingen verkar bry sig om mina inlägg, kanske är de ointressanta?
 Skulle vara kul om någon svarade iallfall.

[cripple]

Nej jag känner inget hopp inför sommaren. Jag hatar solen (som tydligen ska visa sig nästa vecka) för att jag vet att den gör min hy än värre än vad den är nu. Jag är så arg på mig själv för att jag gjorde den där ansiksbehandlingen som förstörde min hy och gjorde den ännu rödare och torrare. Jag skulle göra vad som helst för att få tillgång till en tidsmaskin och göra det ogjort, Men det gå inte, det är bara dumma fantasier och det vet jag och just därför känns allt meningslöst.

[cripple]

Jag skulle vilja ställa en fråga. Min terapeut har rekommenderat mig att börja äta antidepp. Jag vet ännu inte vilken sort eftersom jag inte har pratat med min läkare än. Jag vet ju att medicinerna har alla möjliga biverkningar och jag har därför börjat oroa mig för att medicinen ska påverka min hy och göra den ännu värre. Är det någon av er här inne som har upplevt detta?

[laktoos]

Nej jag känner inget hopp inför sommaren. Jag hatar solen (som tydligen ska visa sig nästa vecka) för att jag vet att den gör min hy än värre än vad den är nu. Jag är så arg på mig själv för att jag gjorde den där ansiksbehandlingen som förstörde min hy och gjorde den ännu rödare och torrare. Jag skulle göra vad som helst för att få tillgång till en tidsmaskin och göra det ogjort, Men det gå inte, det är bara dumma fantasier och det vet jag och just därför känns allt meningslöst.

Om du har gjort en ansiktsbehandling tror jag inte det negativa resultatet som du nu upplever är beständigt. Jag själv åt Roaccutan i hopp om att det skulle ge mig en perfekt hy, men medicinen gjorde i stället att jag får dras med torr hud och rödhet. Det är skillnad på att äta en stark acnemedicin och att göra en ansiktsbehandling, även om jag vet att det kan irritera osv.

Var det många ansiktsbehandlingar du gick på eller bara en? I vilket fall som helst kommer det att "läka" med tiden, tror jag.

Jag själv kan inte heller uppskatta sommaren. Som svar på din andra fråga om antidepp var jag också till en början orolig att det skulle förvärra huden men nu har jag ätit det i 2 år och kan inte säga att det varit negativt för hyn. En nackdel för mig är att den antidepp jag äter gör mig solkänslig så jag håller mig helst borta från solen. Iofs är jag inte ute särskilt mycket utan tar mest promenader själv är en cykeltur. Mesta tiden är jag inne och läser böcker, lyssnar på musik och surfar på nätet.

[crashandburn]

Just nu känner jag mig riktigt positiv inför sommaren, men det kan ju ändras på bara några sekundet. Men i skrivandets stund känns det som om detta kommer bli en toppensommar

[Antipod]

Jag har funderat över det där med att BDD ofta benämns som "inbillad fulhet"... Att man som BDD-sjuk hakar upp sig på samt förstorar inbillade eller verkliga (minimala) defekter. Är det möjligt att som BDD:are faktiskt ha en verklig defekt som är rätt stor, eller måste den vara minimal för att det ska räknas? Precis som många andra som har/antas ha BDD så får jag ibland för mig att jag inte alls lider av denna sjukdom, att jag rätt och slätt ÄR ful, eftersom vissa av mina defekter är så pass synliga att jag vid flertalet tillfällen fått dem kommenterade.

Värst är det med min hud, som är fläckad av keratosis pilaris (sök på google bild för inblick) Jag vet att detta är en mycket vanlig åkomma, jag har sett flera stycken som har dessa typer av prickar/fläckar på huden men jag har då aldrig i hela mitt liv träffat någon som har det så utspritt och tätt som jag. Mina kinder är röda som trafikljus samtidigt som jag är nedfläckad över hela armarna, hela benen samt över rumpan - där jag har mindre av det röda men dock desto mer av det sträva, vilket gör att det känns ungefär som hårstubb på skinkorna. Inte särskilt uppiggande är det heller att läsa om hur detta brukar/kan avta i tjugoårsålder, när jag själv bara har fått mer av keratosis pilaris-varan under de senaste åren. Som barn och i yngre tonåren har jag bara över kinderna, på låren och lite grann på överamarna.

Så jag har nog inte BDD, trots allt. Jag är nog bara ful och äcklig eftersom det där omöjligt kan benämnas som en minimal defekt =/

[laktoos]

Jag har funderat över det där med att BDD ofta benämns som "inbillad fulhet"... Att man som BDD-sjuk hakar upp sig på samt förstorar inbillade eller verkliga (minimala) defekter. Är det möjligt att som BDD:are faktiskt ha en verklig defekt som är rätt stor, eller måste den vara minimal för att det ska räknas? Precis som många andra som har/antas ha BDD så får jag ibland för mig att jag inte alls lider av denna sjukdom, att jag rätt och slätt ÄR ful, eftersom vissa av mina defekter är så pass synliga att jag vid flertalet tillfällen fått dem kommenterade.

Värst är det med min hud, som är fläckad av keratosis pilaris (sök på google bild för inblick) Jag vet att detta är en mycket vanlig åkomma, jag har sett flera stycken som har dessa typer av prickar/fläckar på huden men jag har då aldrig i hela mitt liv träffat någon som har det så utspritt och tätt som jag. Mina kinder är röda som trafikljus samtidigt som jag är nedfläckad över hela armarna, hela benen samt över rumpan - där jag har mindre av det röda men dock desto mer av det sträva, vilket gör att det känns ungefär som hårstubb på skinkorna. Inte särskilt uppiggande är det heller att läsa om hur detta brukar/kan avta i tjugoårsålder, när jag själv bara har fått mer av keratosis pilaris-varan under de senaste åren. Som barn och i yngre tonåren har jag bara över kinderna, på låren och lite grann på överamarna.

Så jag har nog inte BDD, trots allt. Jag är nog bara ful och äcklig eftersom det där omöjligt kan benämnas som en minimal defekt =/

Jag ser på det som att BDD är något man "utvecklar" inom sig själv oberoende av hur utsidan ser ut. Jag tror mycket ligger i att man som BDD:are har en föreställning om det perfekta och att det är dit man vill nå. Jag drömmer om en perfekt hy men kommer aldrig få det, men vetskapen om att allt skulle vara bättre om min hy är bättre gör att jag mår dåligt.

Tänk dig in i att du ser en person som är din exakta kopia, skulle du kalla den personen ful och äcklig? För min del är det inte så, men jag kallar mig själv ful och äcklig på grund av min hy hela tiden i mina tankar.

När man är fixerad av just sin hy så finns det ju ofta nån sorts "defekt" som fångar all uppmärksamhet hos en själv. Hur påtaglig defekten är spela egentligen ingen roll, så länge man själv mår dåligt över sitt tänkande kring defekten lider man av BDD enligt mig.

[Antipod]

Jag tror mycket ligger i att man som BDD:are har en föreställning om det perfekta och att det är dit man vill nå.

Och det är just där jag inte riktigt håller med, jag själv blir inte deprimerad över tanken på att jag inte är "perfekt" eller "felfri" - jag vill bara se normal ut. Känna mig normal och okej.

Tänk dig in i att du ser en person som är din exakta kopia, skulle du kalla den personen ful och äcklig? För min del är det inte så, men jag kallar mig själv ful och äcklig på grund av min hy hela tiden i mina tankar.

Att jag överhuvudtaget skulle stöta på en identiskt kopia av mig själv är omöjligt, och därför en situation jag inte helt kan tänka mig in i. Men jag misstänker att jag skulle se den personen som äcklig, ja. Missförstå mig dock inte, det händer ofta att jag ser människor som har drag som liknar mina - jag rentav tittar efter just den typen av drag, allt för att försöka övertyga mig själv om att det faktiskt inte måste vara så illa som jag föreställer mig. Alla gånger har jag kommit fram till att andra människor, som har vissa attribut som liknar mina, inte alls ser fula, onormala eller konstiga ut. Men så är det ju inte några exakta kopior heller, utan bara lösryckta detaljer som sykroniserar bra ihop med andra kroppsformer och drag. Det gör det inte på mig. Mina detaljer går aldrig ihop. Ibland känner jag mig närmast omänsklig.

[Vinge]

Mitt största problem är också min hud. Känner att livet vore mycket enklare om jag bara hade en fin hy. Har nu isolerat mig i några dagar och skall "vänta ut" denna värsta fulhets tid.
Jag hatar att detta skall ta upp så mycket av min tid, då jag bara vill ligga på stranden och sola.
Har köpt hårfärg för att försöka bli lite snyggare, men det kommer väl misslyckas som vanligt.

[Antipod]

Mitt största problem är också min hud. Känner att livet vore mycket enklare om jag bara hade en fin hy. Har nu isolerat mig i några dagar och skall "vänta ut" denna värsta fulhets tid.
Jag hatar att detta skall ta upp så mycket av min tid, då jag bara vill ligga på stranden och sola.
Har köpt hårfärg för att försöka bli lite snyggare, men det kommer väl misslyckas som vanligt.

Så kan jag också känna. Önskar att jag kunde ha en någorlunda jämn hudtod så jag slapp hålla på och försöka dölja den hela tiden, det är ju skitsvårt och otroligt tidskrävande, särskilt såhär på sommaren då smink kladdas ut av svett och värme, och långärmat och långbyxor är jobbigt att ha på sig. För min del så vet jag att solning hjälper en del mot det jag har (keratosis pilaris) men då gäller det ju att VÅGA komma ut och sola också. Jag har provat solarie, men det känns inte lika effektivt som äkta solljus, och dessutom är det ju ganska dyrt och inte så hälsosamt heller. Plus att jag uppenbarligen har löjligt svårt för att bli brun >_<

Huden och min kropp (i synnerhet överkroppen, halsen till höfterna) är vad jag mår allra sämst över, det får mitt utseende att kännas som ett handikapp. Om jag ändå hade kunnat slippa min fula hy så hade saker och ting känts åtminstone lite lättare, eftersom de delar av min kropp som jag tycker har en helt okej form och sådär (armar och ben) är ju helt översvämmade av det fula röda fläckiga, och därmed finns det liksom nästan inget kvar att känna sig minsta nöjd med. Alltid ska det vara något ivägen. Har man accepterat en kroppsdel, så kan man ge sig fan på att något riktigt fult befinner sig alldeles intill och därmed smittar av sig på det som faktiskt inte såg så illa ut. (Eller är det bara jag som upplever sådant? o_O)

[Vinge]

Förstår precis vad du menar Yvette!
Det enda jag är nöjd med på min kropp är mina ben, allt uppåt från det är alltså det jag inte gillar.
I mitt ansikte är det näsan jag inte gillar. Den "smittar" sedan resten av mitt ansikte så att jag nu börjat hata hela mitt ansikte. Allt över mina ben är det jag mest riktat in mig på.
Fattar inte hur jag orkar   
Känner igen mig med det där sminket, uscha för när det kladdar. Mitt skydd från omvärlden är mitt smink.
Inte för att de täcker något vidare men lite hjälper det. Har dock bestämt mig för att ha mindre smink på mig, för att försöka utsätta mig för de jobbiga att gå ut utan smink. Funderar även på att gå till stranden imorgon för att utsätta mig lite för press, helt ensam. Tror dock jag kommer dra mig ur, då alla ser ens hud i bikini 


 "Alltid ska det vara något ivägen. Har man accepterat en kroppsdel, så kan man ge sig fan på att något riktigt fult befinner sig alldeles intill och därmed smittar av sig på det som faktiskt inte såg så illa ut." 

Håller helt med.

[Antipod]

Har dock bestämt mig för att ha mindre smink på mig, för att försöka utsätta mig för de jobbiga att gå ut utan smink. Funderar även på att gå till stranden imorgon för att utsätta mig lite för press, helt ensam. Tror dock jag kommer dra mig ur, då alla ser ens hud i bikini 

Jättebra initiativ! Att försöka dra ned på sminket, och att du funderar på att gå till stranden. Tänk vilken vinst om du lyckas, och även om du skulle dra dig ur så är tycker i alla fall jag att det är bra att du åtminstone funderat på saken. THUMBS UP

Jag utsatte mig själv för enorma exponeringsövningar i förra veckan. Tidigare iår anmälde jag mig som lägerledare på ett idrottsläger för barn. Jag hade råkat springa på en gammal bekant som jag umgåtts med på lägret när jag var liten, och hon tyckte absolut att jag skulle följa med som ledare. Jag velade fram och tillbaka hur länge som helst, men skickade tillslut in en ansökan, kom med och for dit. Jag skulle egentligen varit där i sammanlagt 16 dagar, men valde att bege mig hem efter sju. Man kan ju tycka att det skulle kunna ses som ett nederlag, men herrejävlar vad stolt jag är över mig själv för dessa sju dagar då jag gick osminkad inför över hundra främmande människor, var iklädd shorts och linne ( - samtidigt!) och duschade kollektivt (det har jag inte gjort på många, många år)

[cripple]

Tack för ditt svar laktoos. När jag läste det kände jag mig faktiskt lite lugnare. Du har säkert rätt, det kommer nog att läka. De i min omgivning  säger att de inte ser någon skillnad på min hy. Men de har ju inte koll på varje  detalj som jag har. Ja ja, jag får försöka tro på vad de säger, just nu känns det rätt okej.

Jag kommer nog också att spendera sommaren framför datorn eller med näsan i någon bok. Jag har en c-uppsats som jag borde skriva på som jag har skjutit upp pga att jag inte har mått bra.

[CyanideCupcake]

Jag har funderat över det där med att BDD ofta benämns som "inbillad fulhet"... Att man som BDD-sjuk hakar upp sig på samt förstorar inbillade eller verkliga (minimala) defekter. Är det möjligt att som BDD:are faktiskt ha en verklig defekt som är rätt stor, eller måste den vara minimal för att det ska räknas? Precis som många andra som har/antas ha BDD så får jag ibland för mig att jag inte alls lider av denna sjukdom, att jag rätt och slätt ÄR ful, eftersom vissa av mina defekter är så pass synliga att jag vid flertalet tillfällen fått dem kommenterade.

Det där har jag också undrat över många gånger...har ju som bekant rosacea (tack vara antibiotika är den MYCKET bättre redan vilket är underbart) och har fått det kommenterat så många gånger att jag tappat räkningen av både barn och vuxna i alla åldrar. Det kan knappast heller räknas som en "minimal" defekt....vill dock minnas att någon frågade Sergej Andréewitch i en chatt för nåt år sedan om sin fru; som nyligen fått rosacea och nu hade fastnat framför spegeln och inte vilel gå ut. Han ville veta om det kan räknas som BDD ändå (just för att han, precis som de flestra, hört att BDD är en inbillningssjukdom eller, som vi redan nämnt, överdriven fokus på en "knappt synlig" defekt.) Sergej svarade då att ja, det var möjligt, och inte alls ovanligt att det börjar så. Så det här är enligt mig ett ypperligt exempel på varför termen "inbillningssjukdom" är så gravt missvisande och borde avskaffas.

[CyanideCupcake]

Det är tänkt att jag ska till Metaltown på lördag för att se Manson...och jag har ont i magen. Innan har han varit den enda artist jag möjligtvis kunnat visa mig för; dels för att han är mycket emot samhället som det ser ut (skönhetsideal och liknande) och dels för att han är så långt ifrån vad samhället anser attraktivt (även om jag personligen tycker att han är vansinnigt vacker). Men nu känner jag att det finns inte en chans i helvete att jag visar mig för någon som vaknade upp till Ditas perfekta ansikte varje dag i sex år. Aldrig. Så nu vet jag inte vad fan jag ska göra. jag vet att jag KOMMER gå, för jag vill så gärna se honom, men det som ger mig ont i magen är all ångest jag VET att jag kommer behöva utstå för att göra det. Jag vill gärna stå längst fram; dels för konsertupplevelsens skull då interaktionen med artisten blir bättre då, men även ur fotoperspektiv sett. Dessutom är det allt folk bakom och runtomkring också, och eftersom det är sommar kommer det inte bli mörkt förrän en timme in i hans spelning eftersom han avslutar festivalen. Helvete, helvete, helvete.....