Akut till sjukhuset osminkad...

[Trasig]

Hejsan alla!

Jag tänkte berätta lite vad som har hänt mig de senaste två dagarna...

I tisdags fick jag en jättekonstig magvärk, trodde att jag hade ätit dåligt - men det gick inte över efter jag hade ätit. Det blev värre på kvällen, misstänkte magsår och tog lite värktabletter och magsårs medicin. Ingenting hjälpte, men jag somnade tillslut vid 01.30.

 Vaknade vid 10.00 och mådde fortfarande pyton, hade så ont och jag var tvungen att åka in akut till sjukhuset. Nu till det stora problemet... En frisk människa tänker "Det är bara vi åker in, jag vill ha hjälp nu, det gör så jäkla ont" jag ( och andra Bdd:are) tänker "Hjälp, jag måste duscha, välja kläder, sminka mig och fixa håret." Jag känner hur paniken stiger inom mig, jag lider hellre fysiskt än psykiskt. Jag gör ett försök att fixa i ordning mig, men jag har alldeles för ont. Måste åka i väg osminkad!!! Sätter på mig stora solglasögon, pudrar ansiktet och målar läpparna - så det ska se ut som om jag är sminkad.

Var dock tvungen att ta av mig solglasögonen inne på sjukhuset och det kändes som om alla stirrade på mitt fula ansikte. Tog en massa prover och undersöktes, de misstänkte blindtarmen. Under tiden tänkte jag "Tänk om jag måste opereras, då kommer jag få ett fult ärr på magen och magen är den  kroppsdelen som jag är mest nöjd med. Ska magen också bli ful?!" Jag kände hellre för att lida i stället för att opereras, det kanske låter sjukt- men det är sant.

Jag fick stanna kvar över natten för observation och jag sov knappt en timme under den natten. Jag var så stressad  över mitt utseende, jag tyckte att personalen på avdelningen såg så bra ut och jag fick för mig att de snackade skit om mig. Jag tyckte att alla granskade mig och att de skämdes över att ha en sådan ful patient.

På morgonen mådde jag dock bättre och jag behövde inte opereras-puh! Magen kändes bra och jag blev utskriven. Det återstod bara ett till problem... min pojkvän kunde inte hämta mig. Sjukhuset ligger 4 mil i från min stad och han fick inte ledigt i från jobbet. Mina föräldrars bil var utlånad, så de kunde inte heller hämta mig och jag vägrade att åka med någon annan.  Vad skulle jag göra nu? Jo, jag var tvungen att åka buss. Fick panikångest och rusade ut i från sjukhuset och grät i 1 h. Hoppade på bussen och fortsatte att gråta - hade solglasögon och stirrade in i väggen för att slippa möta blickar. Bet mig i läppen och försökte att slappna av.

Och tro det eller ej- men jag klarade resan! Det var bland det värsta jag gjort i hela mitt liv och jag känner mig helt slut nu. Tänker isolera mig i lägenheten i några dagar... Någon som har upplevt något liknade?

kram Zia

[dessanm]

ojojoj ... nej faktiskt inte. Stackars dig säger jag bara :S
Men du klarade det i alla fall

[Anonym]

hej zia! oj vilken pärs, stackars dig. jag vet vilken panik man kan få när man inte kan få skjuts o måste åka kommunalt när man känner sig så jävla ful, då brukar jag ta taxi. en gång tog jag taxi från norrtälje till sthlm det kostade 700 kr.. vad skönt att det inte var nåt allvarligt fel på din mage. jag kan avslöja att jag har opererat bort blindtarmen o även om jag har bdd så är det inget jag stör mig på, det är så olika det där. jag kan tycka ärr är rätt sexigt! men jag är glad för din skull att du slapp operera dig!!! krya på dig nu, kram marie

[Anonym]

Hej Zia! Ja det måste ha varit otroligt jobbigt,,sätter mig in i din sits..fy det värsta som kan hända för någon som har bdd ju. Men nu såhär efteråt känner du att du har blivit lite starkare efter den här händelsen då? Kram Rebecca

[Trasig]

Hejsan!

Tack för all uppmuntran. Jag mår mycket bättre nu fysiskt, psykiskt är dock likadannt.

Rebecca, jag vet inte om jag blev starkare efter händelsen- just då kändes det hemsk och jag vill inte utsätta mig för det igen! Jag tror att jag kommer att klara såna händelser bättre när jag har börjat med KBT behandlingen och lär mig att tänka rätt. Just nu är det helt meningslöst att försöka bota mig själv igenom att göra "farliga" saker, om du förstår vad jag menar?

Marie, jag hade gärna tagit taxin- men hade glömt alla mina pengar hemma och sjukhuset ville inte bekosta någon taxiresa.

Kram Zia

[Anonym]

Hej! Jag förstår vad du menar med att du inte kan botas genom att göra "farliga saker". Men på något sätt måste du väl ha känt dig lite nöjd med dig själv att du klarade av det?. Just KBT-behandling handlar ju om att utsätta sig för jobbiga saker. Men du ska ju givetvis inte göra för svåra saker i början. Börja med något som du tycker känns lite jobbigt men ändå inte skitjobbigt. Försök att känna att du gör bra saker, att du gör framsteg och går mot rätt riktning. Även om det kanske bara är att gå ut till brevlådan och hämta posten så har du gjort något positivt för dig själv.
Kämpa på! Kram Rebecca

[pelle]

Ussch, vilken jobbig grej, men ändå rätt skoj att läsa när man känner igen sig SÅ VÄL!

/ Pelle

[Trasig]

Hej Rebecca!

Jovisst är jag lite stolt över mig själv att jag klarade det. Jag ska börja på KBT behandling i höst och jag hoppas att jag ska bli och må mycket bättre. Har du lidit av svår Bdd förut? Hade du social fobi också?

// Zia

[Jamie]

Satt och plicka runt lite bland inlägg som skrivits tidigare och såg detta rätt som det var, tänkte kolla vad som tagits upp tidigare, rätt ny här...

Har inte varit med om samma sak osm du men grattis att ud klarade dig igenom det.
Men jag känner igen känslorna, inte från samma sak men i andra situationer, t.ex om man gör nått klantigt i skolan och folk kolalr på en, då inbildar jag mig helatiden att dom snackar skit om en... Lika om man ska iväg till en läkare eller nått bara för att kolla nånting, om man bara har ont eller nått. Så måste jag alltid göra iordning mig förtst, kan börja nån timme innan tiden man har. Bara för att kolla den lilla saken för att man är rädd för att dom ska tycka att man är ful och så...
Och även där inbildar man sig en massa.

vad är KBT behandling för nått?
Mvh// Jimmy

[Broken]

Det där har jag också panik för att om det skulle inträffa!
Tar tom emot att skaffa barn med pojkvännen, trots att jag eg vill och är redo annars. Men pga bdd“n så har jag funderingar på kejsarsnitt och allt möjdligt, allt för att slippa en planerad födsel, osminkad!!
Blir galen..

[Jamie]

tur kanske att man är kille och slipper det...
men det är nog lika jobbigt för de flesta faktiskt, tror jag iaf.

[Broken]

Tror du det?
När du skrev att det är jobbigt för de flesta, menade du människor med bdd eller alla?
Jag bävar.. Men samtidigt så längtar jag såå efter barn..

[Jamie]

Dom med Bdd.
Om du verkligen vill ha det så tycker jag personligen att ud ska skaffa det, men du måste tänka på framtiden också först. Minst 2 gånger iaf. dels för barnet och dels för dig också.

[Bambi_Tinuthiel]

hej!

har varit med om något liknande när jag var sjuk i våras. det hände något med mitt hjärta tror läkarna, i alla fall så hittade min ex-pojkvän mig medvetslös i duschen och ringde ambulansen. nästa sak jag minns är att jag vaknar upp på en brits med strålkastarljus rakt i ansiktet, ca 10 personer runt omkring mig och jag är naken med en massa elektroder fastsatta på kroppen.
 
Jag börjar med att skrika och få en ångestattack och försöker slita mig från allt. Det första jag tänkte var: "nu ser dom hur ful jag är!!!" Det var verkligen PANIIIK! Upptäckte också att jag hade en nål i armen och jag är livrädd för nålar och bara skrek åt alla att jag ville bort och att dom skulle försvinna. Fick lugnande och sedan blev det bättre, men jag bara grät och grät hur länge som helst. Men som tur var hade min pojkvän tagit med sig min handväska och där låg mitt smink.
   Så det första jag gjorde när jag blivit inlagd och fått ett eget rum var att- sminka mig. ganska skrattretande faktiskt!

/BAMBI

[Spegelfobi]

Hej Jimmy!

"Kognitiv beteendeterapi är en psykoterapiform där fokus läggs vid "individens samspel med sin omgivning i nu-situationen"." (citerat från länken nedan)

Här http://www.kbtbyran.se/index2.htm kan du läsa mera om KBT om du vill.

Av Spegelfobi