Hej
Vet inte riktigt när eller hur dessa tankar startade hos mig men dom växer sig starkare år för år.

Till att börja med kan jag säga att jag hatar att se mig själv på bild,undviker kameror och får nästan panik inombords när någon tar fram en kamera.
När jag ser mig själv på bild ser jag alla mina brister,jag ser så himla ful ut.Samma gäller när jag ser mig själv på video,jag kan ha en ok kväll,men vi säger då att jag ser en nytagen bild lr video på mig själv där man ser min kropp o ansikte tydligt.Det kan i princip ta flera dagar innan jag känner mig "ok" efter det.Jag ser så fruktansvärt fet/smalfet ut på bilder och video,tycker jag har helt konstiga proportioner i kroppen och ansiktet är svullet,små hängande ögon,ojämna läppar hög panna osv.
Om jag kollar på kort som togs för 1-2 år sedan är det lättare att kolla på dom än att kolla på foton som tagits nyligen,också jättekonstigt.

Jag undviker speglar i klädaffärer,på jobbet,provrum ska vi inte ens tala om jag kan stå framför en spegel och undvika att titta in i den för jag inte vill se hur jag ser ut,för vill inte se verkligheten därför vill jag inte heller att folk tar kort för jag vill inte se hur hemsk jag egentligen ser ut.Ibland struntar jag i att ta på mig linser/glasögon för att jag inte vill se mig själv,då ser jag suddigt och slipper se.
Jag tänker flera timmar per dag på hur jag kan förbättra mitt utseende.

Jag känner oftast att allt som händer beror på mitt utseende,beter sig killar dåligt/har någon dumpat mig känns det alltid som det beror på mitt utseende,det känns som att om jag varit vackrare hade killen varit mycket snällare och gillat mig mer.
Jag KAN gå ut osminkad osv och gå och handla osminkad,men självklart tänker jag på hur alla måste tycka hur rutten och ful jag måste vara.
Tar ofta på mig kläder som döljer min kropp,t.ex gillar jag att ha dunjacka.Gärna har jag solglasögon med om jag är ute på stan ifall någon jag känner skulle se mig.

Känns liksom som att det inte är någon mening med något alls när man inte är vacker,inget blir roligt.
Ingen har nog någonsin sagt till mig att jag är ful snarare tvärtom men det känns som att dom bara säger så för att vara snälla/för att dom vill ha något av mig.

Men som sagt så kretsar allt runt mitt utseende,och jag undrar om jag håller på att få BDD eller vad det är jag har för problem?Borde jag söka hjälp eller hur ska man tänka för att slippa tänka såhär? Eller är det normalt? Tänker dom flesta som inte är snygga/vackra så här?