Jag har oxå velat göra flertalet operationer men förstått att de kommer aldrig hjälpa.. Du kommer ändå inte bli nöjd.
Jag fick min diagnos satt av en läkare 2012.. Å då har jag haft den sen jag gick i lågstadiet vad det verkar som.. Jag står i kö för kbt-behandling som ska vara de som kan hjälpa en att bli frisk. Sen äter jag antidepp för att lite lättare klara av vardagen å ja känner helt klart skillnad från när jag inte åt.. Men vissa dagar är verkligen PAIN IN THE ASS att försöka ta sig ut.. Har en hund som hjälpt mej mkt.. Inte att bli frisk men som gör att ja TVINGAS ta mej ut ist för att sitta hemma å grubbla ännu mer på mina defekter osv.. Men börja med att träffa en läkar å be att få komma till någon som man ge dej den kbt-behandling du behöver!
Vill du prata mer så finns ja på kik, delland
Lycka till

Hej!

Jag lider själv av BDD, undrar om någon är intresserad av att prata mer om det via kik?
Delland är min iaf

Hej, jag har insett för något år sedan att jag har BDD. Min egna mor har nämnt det länge sedan redan då jag var 13 år, men jag vägrade lyssna för i mitt huvud så var jag bara groteskt ful och inget annat.

Nu som vuxen vet jag att det inte är normalt att undvika folk på grund av hur man ser ut. Att gömma sig i sitt rum hela tiden för att man är rädd att folk ska se ens ansikte. Varje dag tar det 2-3 timmar att sminka mig beroende på dagen. Det brukade vara mer, men jag har blivit smink expert och arbetar så fort jag kan. Jag kan inte visa mig för någon, inte ens familjen utan att vara helt sminkad.

Bekanta ger ofta komplimanger, men jag kan aldrig ta åt mig. Därför jag har ju smink på mig, det är sminket och inte jag som får komplimanger. Jag känner att jag ljuger för alla. Jag hatar att ljuga, men hela mitt utseende är en lögn. Om jag visade mig utan smink så skulle de hata mig, det skulle se det jag ser i spegeln. Och det är äckligt.

Jag har opererat mig en gång, jag blev inte nöjd. Men jag planerar en massa operationer framöver som jag kommer göra då jag bara har råd. Jag lever endast för att plastikoperera mig. Det är enda vägen ut ur det här helvetet. En gång i tiden var det självmord, men nu ser jag operation som ett ljus.

Mitt liv är inte ett liv, jag undviker allt jag gillar och alla jag gillar. Jag är isolerad i ett rum med den person jag hatar mest, mig själv. Jag hatar att titta i spegeln men jag kan endå inte sluta titta som besatt. Jag vill göra en positiv inverkan på den här jorden, men allt jag kan fokusera på är att tämja mitt utseende som är likt ett monster. En människas värde är inte baserat på ytan. Men det känns som att jag inte är värd någonting alls längre på grund av hur jag ser ut.

Hur ska jag göra för att få hjälp? Jag har varit till flertal psykologer men ingen av dem vet ens vad BDD är och det känns som att de inte tror mig och dömer mig.

Jag känner igen mig totalt. Jag har exakt samma tankar om mitt utseende. Jag har haft plastik operation redan, men jag hade bara råd med den delen jag egentligen inte störde mig så mycket på. De delar jag verkligen vill ändra kostar mycket mer och kräver att jag reser utomlands. När jag ser mig i spegeln osminkad i så vill jag bara gråta och slita av mig ansiktet.

Andra säger saker som "Du är söt" men till en viss del tror jag att de ljuger för att de tycker synd om mig, och till en annan del så har jag ju alltid full face make-up. Alltså ser det ju inte hur jag egentligen ser ut. Och jag känner som att jag är ett missfoster som alltid går omkring med en mask för att folk inte ska hata mig. Jag har aldrig varit tillsammans med någon, för jag kan aldrig ha ett förhållande på grund av mitt utseende. Jag älskade att simma när jag var liten och levde praktiskt taget i vattnet, nu kan jag inte ens gå nära vatten då det är en risk för att masken kommer av.

Jag känner att jag ljuger för alla mina vänner, och är ständigt rädd att någon ska se förbi min mask och upptäcka hur äckligt ful jag är. Min profil är den groteskaste profil jag någonsin har sett, min BDD började med att jag vid 12 år såg en bild på mig själv från sidan för första gången. Sedan växte det till det som det är idag. Jag har insett att mitt utseende på en skala 1-10 är på minus. -10.

Du är inte ytlig eller galen.. eller jag lite galen är du ju eftersom att BDD är en psykisk sjukdom. Men man ska kunna bli av med den sägs det. Jag antar att du som jag inte dömer folk baserat på hur dom ser ut, att den enda du faktiskt dömer är dig själv? Du är alltså inte ytlig. För i grund och botten så vet vi att en persons värde inte sitter i hur den ser ut. Men det går som inte ihop när man ser sin egna spegelbild.

Hej!

Beklagar att du har det så jobbigt. Om du inte har sökt hjälp hos psykvården än så borde du göra det.
Saker som du kanske kan göra själv, jag vet inte om det funkar, men pröva iaf.

1. I första hand är det inte ditt utseende som du ska försöka acceptera, det är viktigare att du försöker acceptera att det du upplever, som att det är nåt fel på dina ögon, att du får ångestattacker och att det känns som att du nästan inte orkar leva faktiskt beror på BDDn.
Det är BDDn som gör att du fått en förvanskad bild av hur dina ögon ser ut, det är BDDn som gör allt för att du ska tro att det är extremt viktigt hur du ser ut och det är BDDn som orsakar att du får ångestattacker.
 
Du skrev, tänk om mina ögon faktiskt förstör det för mig. Fundera istället på om det inte är BDDn som förstör livet för dig. Dina ögon gör ingenting, det är dina BDD-tankar och uppfattningar och den förvrängda synen på ditt utseende som ställer till det för dig. 

2. När du får dessa  otäcka ångestattacker, försök allt du kan för att lugna ner dig själv. Skrik inte, gråt inte, spring inte runt, lägg dig inte på golvet. Detta är saker som du själv kan påverka, man KAN själv bestämma hur man ska reagera. Tala lugnande till dig själv; känslan jag har nu är falsk, jag behöver inte bry mig om den.
 
Tänk också på att för varje gång du reagerar sådär våldsamt så ger du hjärnan informationen att nu är det verkligen fara å färde och så trappas allting upp mer och mer.

3. När du kollar i spegeln, försök se HELHETEN, titta på vad som helst men INTE på ögonen, eftersom de är ditt "BDD-fokus". (Personer med BDD förlorar ofta förmågan att se helheten, men försök, det kanske lyckas.)

Fråga gärna mer om du vill att jag förklarar utförligare, hemskt att du mår så dåligt. 

Hej!

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte acceptera mitt utseende. Det gäller mina ögon. Jag tänker att om jag bara hade haft ögonen på ett annat sätt hade jag varit jättevacker. Jag är nöjd med mig själv förutom ögonen som förstör hela mitt utseende och liv enligt mig. Jag får förfärliga ångestattacker; vrålar, gråter, slåss, springer runt, lägger mig på golvet osv. Jag tänker att om jag bara inte hade ärvt dessa ögon hade jag varit jättebra i utseendet. Jag är rädd för att ögonen ska förstöra för mig i livet. Jag vet att de hade varit perfekta om de blivit på ett annat sätt. Jag kan inte leva såhär.

Vad ska jag ta mig till? Tänk om mina ögon faktiskt förstör det för mig? Jag är så ledsen.
Har ni något tips på vad jag kan göra? Jag är, som så många andra, i desperat behov av hjälp!

Skulle vara otroligt tacksam för svar!

Kram på er.

Hej!
Vi är två studenter som pluggar socionomprogrammet vid Stockholms Universitet och ska denna termin skriva vår C-uppsats. Vi har valt att skriva om BDD eftersom det i nuläget tycks råda stor okunskap om diagnosen, trots att en stor andel av befolkningen beräknas lida av den. I uppsatsen har vi valt att rikta in oss på att undersöka hur det är att leva med BDD. Vi skulle vilja intervjua och höra hur människor med BDD upplever diagnosens symptom i sin vardag, samt erfarenheter av bemötandet av professionella inom vården och psykiatrin. Vi vill höra Din historia.

Intervjuerna kommer att ta max en timma. Vi kommer att spela in intervjun på en dikafon så att vi kan transkribera intervjun för att därefter koppla det som framkommit i intervjun till tidigare forskning och det nuvarande kunskapsläget gällande BDD. Intervjupersonerna kommer att vara helt anonyma och röstinspelningen och transkriberingen kommer att raderas efter att uppsatsen är skriven.

Om det skulle vara någon som är intresserad av att medverka men helst inte träffar oss personligen skulle vi också kunna tänka oss att skicka frågorna och få dem besvarade via mail. All hjälp vi kan få i vårt arbete att uppmärksamma denna problematik skulle uppskattas enormt.

Om Du har några frågor och/eller är intresserad av att medverka i vår studie, vänligen kontakta oss på mailadress: Emsan.sveman@gmail.com

Tack på förhand!
Sandra och Emeli

Jag har BDD å förstår dej verkligen!
Finns dock i linköping men kan va kul å tjöta lite ändå? kik , delland

Jag har diagnosen BDD å du låter väldigt lik mig.. skriv gärna på kik om du vill Delland heter ja där

Marilyn Manson - The Nobodies

https://www.youtube.com/watch?v=hF-QqKiT1bI