"Ansiktsfärg"

[Anonym]

Hej igen! Är så ledsen. Funderar allvarligt på att ta mitt liv. Orkar inte mer. Har gett upp allt. Kan inte fokusera på ngt annat än min hemska röda, blå, orange rodnande hy. Att jag försöker täcka den med puder gör att ett vitt smuligt lager lägger sig ovanpå. Ser ut som eksem. Vågar inte prata, le, skratta eller ngt mer. Blossar runt munnen och i pannan. Tror att jag har rosacea. Vill bara dö. Klarar knappt mitt jobb mer. Hela stället består av lysrör och speglar (sjukhus). Lägger nog ner nu. Funderar på att ta överdos insulin och somna in. Förtvivlad Karin....

[vinterglas]

Broken
SpegelSpegel

Det ni skriver är som delar av mina tankar. VEt ni hur enormt skönt det är att inte vara ensam? (jag önskar förståt att ni inte hade det så jobbigt men ni vet vad jag menar)

Nu är det rätt okej för min del. vill bara försöka hålla det okej. kan väl gå med på att jag pillar iblnad, bara det inte blir sån katastrof...


Karin
Usch nej! Ta istället kontakt med en psykolog eller liknande och bestäm tid :/

Ta bort sminket, nyp dig i armen om du gör något dumt, och gå bara ohc lägg dig, utan att titta i spegeln för mycket ellre bry dig.
Och vakna upp sen, och ta tag i saker och intg.

:/ Kramar!

[SpegelSpegel]

Hej Karin, hemskt att du har det så...har haft liknande tankar idag också. Mitt liv känns som en mardröm som bara upprepas. Allt är utom min kontroll, jag vet inget, orkar inget, vill inget och litar inte på någon...hoppas inte du menar allvar med självmord!  Det kan kännas som ett alternativ men det måste finnas ett annat sätt att ta sig ur det här.  Det finns människor som bryr sig om dig och behöver dig, det kan finnas en fantastisk framtid någonstans bortom allt det svarta som man aldrig får uppleva. Jag vet att det är omöjligt att tro på för jag kan inte tro det själv för egen del, men det finns folk som överlevt så mycket vidrigare sorger, ångest och uppgivenhet och blivit starka, lyckliga människor. Du har bara ett liv och det är så hemskt att BDDn vill ta det ifrån dig. Du behöver inte leva så här resten av ditt liv. Har du familj, vänner, pojkvän som vet hur du känner? Kanske du borde ta det lugnt och vara sjukskriven från jobbet ett par månader, göra saker i din egen takt, gå till en terapeut och prata av dig, umgås med vänner och familj. Tycker det låter orimligt att sköta ett så pass pressande jobb samtidigt som man mår så otroligt dåligt som du gör. Men det vet du bäst själv i och för sig...vi är här om du behöver avreagera dig, fast man tror det så är man aldrig ensam och konstig, har jag lärt mig sedan jag hittade det här forumet

[Malins mamma]

Hej, ÄNTLIGEN fungerar mitt internet!  

SpegelMalin, du gick till skolan utan att göra i ordning dig ordentligt. Det är en form av exponering, och som jag skrev så bör man vara väl förberedd när man gör det.

"Man ska också komma ihåg att man inte kan läsa andras tankar och att vara medveten om att man som BDD-drabbad har en tendens att tolka andra människors naturliga beteende som att det är riktat mot en själv och ens utseende."

Av det du skriver så är det här en typisk BDD-tolkning:
 
 Alla klasskompisar vände ryggen åt mig och såg äcklade ut, folk i affärerna var märkliga mot mig

Tänk igenom noga 1. om det faktiskt var så. 2. om det kan ha funnits några andra orsaker till hur de betedde sig än ditt utseende.

Det här är också värt att fundera över:

jag vill bara inte äckla och stöta bort folk.
hålla sig på en nivå som inte retar folks kräkreflexer

Jag förstår om du har fått såna tankar, det är en följd av de feltolkningar man gör när man har BDD. Därför är det så viktigt att kunna urskilja vad som är ens egna tankar och funderingar och vad som är verkligt.

Anonym 1 febr 15:07:12

Jag tycker att du kan tala om för din psykolog att du har likadant beteende och tankar som BDD-drabbade har. Om hon/han inte känner till BDD så kan du begära att han/hon endera skaffar sig kunskap eller skickar dig till en som är kunnig och kan KBT-terapi.


Broken, detta med en känsla av äckel och smuts i huden, jag vet inte, men jag undrar om inte det kommer ifrån all reklam om "oren hy". Det borde vara förbjudet med såna argument i reklamen.  
Jag förstår inte hur man som vuxen skulle kunna bli så smutsig i ansiktet ... om man inte är sotare då ... så att man behövde en massa starka medel för att ta bort det.  
De som verkligen blir smutsiga i ansiktet ibland tex små barn som kladdar med mat eller lera/jord, inte ens de behöver dessa medel.

De finnar man får i tonåren kommer ju inte ifrån att man skulle vara äcklig eller oren, det är en naturlig process som beror på hormoner och sånt.

Ang. speglar: En bra regel är att aldrig gå närmare än en armlängds avstånd från spegeln.

Karin, jag instämmer med Johanna och Malin, hoppas du kan få ordnat med nån kurator eller psykologkontakt. Ge inte upp innan du har prövat de lösningar som finns.

Mvh Malins mamma

[Malin]

Hej Karin,

jag är ledsen att du mår så dåligt nu, men snälla gör inget överilat. Du har andra alternativ. Var snäll mot dig själv, tillåt dig ta en paus från tankarna på din hy, kanske se en bra film eller läs en bok. Sjukskriv dig om det behövs.

Att du har de här tankarna och känslorna om din hy behöver inte betyda att de stämmer. En spegel under fluorescerande ljus är aldrig rättvis, försök i den mån det går att inte titta i sådana. Jag känner inte till så mycket om din situation men om du känner att du vill "prata" kan du adda mig på msn: malinbdd@hotmail.com

Det här kan bli bättre, faktiskt. Man tenderar att tro att man själv är ett undantag, men det är inte sant. Våga tro på det.

Vänliga hälsningar
Malin Sundqvist

[vinterglas]

Malins mamma

Har också problem med det där att jag känner att min hud är smutsig, oren osv. vet förstås att det är hormonerna och det, men känner mig ändå så äcklig, och som om det är något jag kan göra något åt.

angeånde sepgeltipset, det är jättebra och funkar. om man tänker på det dvs
vilketjag försöker göra så ofta jag kan, men ibland glömmer jag, och då går det sämre.
'

[Synthesized]

Jag upplever också att min hud är oren och det känns som att det är orsaken till aknen, fast jag vet att det inte stämmer (varken att huden är oren eller att det vore orsaken till finnarna). Det gör att jag tvättar ansiktet överdrivet mycket. Det är ingen bra kombination att först pilla och klämma i huden så att den blir irriterad och känslig och det uppstår sår och sedan tvätta och gnugga i ansiktet med tvål och nästan skållhett vatten. Det blir inte snyggt, och det känns inte bättre eller renare, mer än tillfälligt. Jag vet att det inte hjälper, men jag tycks ändå tro det precis när jag gör det. Precis som att jag vet att finnarna och ärren inte blir bättre av att jag pillar och klämmer i huden, utan helt klart tvärtom, och trots det så kan jag inte låta bli.

[vinterglas]

Synthesized

Precis som du beskriver fungerar jag.
Man gör saker som säger emot sig själv :S

[Malins mamma]

Johanna och Syntesized, som ni skriver så VET ni ju egentligen mycket väl att den känsla ni har, om "oren hy" och att ni måste  pilla, tvätta och använda starka medel på huden, ni vet att den känslan är fel.

En viktig sak att lära sig inse, när man har BDD, är att en känsla inte är ett faktum. Det betyder att när man KÄNNER att huden är oren och äcklig så ska man tänka efter:

1. Är min hy verkligen så oren som jag känner eller kommer känslan ifrån mina felaktiga uppfattningar och tankar?
2. Blir min hy verkligen bättre av att jag håller på att greja med den eller kommer känslan att jag måste göra det ifrån mina felaktiga uppfattningar och tankar?

Kom ihåg att hur stark känslan än är så betyder den inte att den är rätt.

/Malins mamma

[vinterglas]

Malins mamma

Jag vet, tack.
Var precis i badrummet efter duschen, började pilla lite på en finne, sen så bah: "eh, varför gör jag egentligen det här?" och sen så slutade jag.

bara det där att ifrågasätta gör nog en stor del.

Nåja, det går framåt för mig. även om det är rätt mycket kvar.

[Broken]

Synthesized

Kunde varit jag som skrev dina ord.. *få ont i magen*
Usch!
Varför ska det vara SÅ svårt att bara sluta?
Jag vet ju också att min orena hy beror på att jag tvättar överdrivet mycket. Finns ingennaturlig fuktbalans alls.. så som jag tvättar och gnor..

[vinterglas]

:/ jag har rätt okej balans nu.
var värre förr när jag först i en halv vecka torkade ut huden något enormt med att tvätta hela tiden och massa aknekrämer, och sen mnär huden började flaga så försöke jag göra huden så återfuktad som möjligt.

de flesta förstår nog att det inte är någe vidare att hålal åp fram och tillbak

men nu försöker jag göra så normalt som möjligt.... men jag missbrukar aknekrämer för mycket.

[Malins mamma]

Johanna, jo jag märker ju att ni förstår att det blir värre av det ni gör, tvättar, skrubbar, pillar och använder olika medel. Frågan är, som Broken skrev, varför är det så svårt att bara sluta? Vad skulle hända om ni lät bli alla såna åtgärder som ni VET att huden blir sämre av?
Någon som kan förklara?

//Malins mamma

[SpegelSpegel]

Kontroll. Att man känner att man tappar kontrollen över sitt utseende och sitt liv om man låter bli ritualerna, i alla fall är det så jag känner. Bestämmer jag inte själv över min hud är det den som bestämmer över mig, och blir helt utlämnad åt den. Om jag själv ger mig ett sår vet jag ändå att jag har gjort det och att jag kunde ha låtit bli att göra det, men att känna ngt litet under huden som skulle kunna växa och bli större under natten ger mig panik, och om någon skulle säga något om det blir jag knäckt. Kommenterar ngn ett sår jag gjort själv blir jag mer irriterad och tänker "jag vet, och jag vet hur det kom till också". Det otäckaste är att inte ha kontroll, att inte veta hur man ser ut, att inte kunna göra ngt åt sin fulhet. Men det är inte logiskt, jag vet

[vinterglas]

Malins mamma

JAg vet inte varför det är så svårt att sluta, tror att man vill ha kontroll, och beteendet är så inpräntat nu efter flera år.

Förmodlgen skulle man vänja sig, inse att andra inte ser annorlunda på en för det och så.  Och allt skulel förmodligen bli mycket bättre.

men det går inte sluta.
Jag pillade rätt rejält igår kväll, fick såndär block i hvuudet, visste att det var idiotiskt, men spelade ingen roll, var tuvngen...
ville sluta, men var som om någon hademina händer, som om någon annan styrde mig..

DEt är kasst. så övermäktigt, känns inte som om man själv kan besätmma.
Men de är ju just det de är egentligen, det är mina tankar, mina handlingar.
aLlt är mitt fel.