"Ansiktsfärg"

[vinterglas]

Glömde skriva det i förra inlägget, men min ansiktsfärg är just nu någon likblek-grå-rödaktig ton, hur snyggt som helst!!!!
eller inte... :/

[SpegelSpegel]

Karin och Jojo, har samma problem just nu. Min hud är helt likgrå och vidrig, mår illa bara jag ser mig i spegeln men har lyckats tona ner det röda genom att låta bli en massa peelingar, masker och aknekrämer som bara ger mig irritationsfinnar.  Istället ser jag ut som ett cementgrått lik, som om jag hade damm i fejset.  Och ska snart iväg och fika på ett trendigt cafe med snyggt folk och en snygg kompis.  Sminket kommer ta timmar. Vill bara slippa allt, mitt utseende tar upp hela min vakna tid och lämnar mig inte ifred ens när jag sover. Drömmer att mina ögonbryn växer ihop och tänderna ramlar ut och håret av, att jag är gigantiskt fet och folk jagar mig och slänger saker på mig för att jag är ett missfoster. Vet inte vad jag ska säga för att muntra upp, men en stor kram till er båda, folk bryr sig mindre än man tror och vi är själva våra värsta kritiker, vi med BDD är till och med våra egna mobbare. Jag lovar er,  om jag hade sett er på stan och ni hade sett så illa ut som ni beskriver, vilket jag betvivlar, hade jag inte tänkt ngt alls utom "Jaha, alla får lite problem med huden såhär års" och jag är ändå en sådan som verkligen lägger märke till folks hud eftersom jag anser att min egen är grotesk. De flesta tittar nog inte så noga över huvud taget. Men jag vet att det är svårt att tänka så, tycker alla andra är helt normala men jag själv ett monster från helvetets kloaksystem.

[vinterglas]

SpegelSpegel

Tack för bra ord, visserligen vet jag om dom själv. MEn ibland behövs de ändå nedskriva av någon annan.

Det är sant det där, att folk faktiskt inte bryr sig. Och man ser mindre än vad andra tror.
Jag brukar ockås alltid kolla andras hy, men jag ser inget fel i hur de ser ut.

Jag liksom bara tar det som det är, prcis som andra gör med mig.
Men ibland är det jälvigt svårt att tro så.
:/ :/

Men jag vet att det är svårt att tänka så, tycker alla andra är helt normala men jag själv ett monster från helvetets kloaksystem.


så känns det verkligen. usch.

Alltså, gah jag lir så förbannat arg på mig själv för att jag förstör. jag hade ju lovat. hade bestämt att jag skulle hålla en vecka.

jag blir arg för att jag sviker mig själv.
och för att jag gör mig så ful.
föratt jag måste vara såhär ful
för att jag alltid komemr vara såhär ful.

det är inte logiskt att man förstör sig skjälv ifall det eda man vill är att bli vacker?

jag komer aldrig bli vacker. jag är dölmd att vara ful. jag kommer alltid vara ful. jag måste göra någto åt det.


fan

[Anonym]

det är inte logiskt att man förstör sig skjälv ifall det eda man vill är att bli vacker?

Nej, det är det inte. BDD är innefattar en massa ologik. Man gör en massa onödiga saker, tänker en massa onödiga tankar osv men ändå sjunker man bara längre ner. Det vi tror blir bättre för oss blir bara sämre, och det vi vet gör det sämre för oss känner vi ändå ett starkt behov av att göra.

Och jag är också likadan angående att förstöra min egen hud. Kom precis ut från badrummet efter en två timmar lång ritual som gick ut på att pilla, klämma, skrapa och förstöra hyn i ansiktet. Jag borde inte, men jag hatar mig själv.

[vinterglas]

Anonym

Urk. Jag brukar hålla mig under en halvtimme i alla fall, men det kan bli rätt brutalt och konsekvent ändå.

Men jag har uppnåt den där känslan igen, av menlöshet att förstöra mer nu. Har ingen lust, står nära spegeln men känner inte ens minsta lust till att röra nån finne. "Varför skulle jag?"
kanske är det därför jag pillar och förstör. för att nå det.

Jag vet inte, men dte här är inte vettigt.
Och jag är övertygad om att det är min hy som är felet, inte mina tankar. och hur fel är inte det?
(sen vet jag visserligen att jag hr jävligt kass hy också)

[SpegelSpegel]

Det vi tror blir bättre för oss blir bara sämre, och det vi vet gör det sämre för oss känner vi ändå ett starkt behov av att göra.

Det är så sant. Det enda som får mig att må bra för stunden är att köpa skönhetsprodukter, sitta och läsa på MakeupAlley vilka betyg olika produkter fått, göra ansiktsmasker, isolera mig från folk och gå omkring med konstiga krämer på ansiktet. Då känner jag mig trygg och som om jag har hyfsad kontroll, men det här beteendet är ju bara att göda BDDn och göra paniken inför att konfrontera omvärlden större. Och jag kan inte tåla att ha plitor i ansiktet, så varför vill jag ge mig själv sår och märken? Det känns som om man har mer kontroll om man klämmer och klöser än om man bara lämnar otäcka små saker att växa under huden. Jag bestämmer över såren, jag gör dem själv. Men ett vattnigt sår är ju värre än en liten plita, svårare att dölja osv. Känner också att det är min hy och inte tankarna det är fel på, är helt säker på att den måste ändras först, sen tankarna och inte tvärt om.

[vinterglas]

SpegelSpegel
Och jag kan inte tåla att ha plitor i ansiktet, så varför vill jag ge mig själv sår och märken? Det känns som om man har mer kontroll om man klämmer och klöser än om man bara lämnar otäcka små saker att växa under huden. Jag bestämmer över såren, jag gör dem själv. Men ett vattnigt sår är ju värre än en liten plita, svårare att dölja osv. Känner också att det är min hy och inte tankarna det är fel på, är helt säker på att den måste ändras först, sen tankarna och inte tvärt om.

Verkligen jag.
ushc, det är hemskt. men det är som du beskriver i hela ditt inlägg. "kontrollen"

Me seiröst, jag kan inte ha det såhär. jag kan inte gå runt så ful (även om jag vant mig efter igår kväll) och alla knölar jag får. det är inte nyttigt. ska faktiskt kolla upp det tror jag :/

Vill bara gråta.
Det är ju min hy, inte tankarna det är fel på eller hu?

fast jag vet att det är fel på tankarna.
men min hy är mer fel. det är ju den som är anledningen till tankarna.

sdå känns det iaf.
om jag inte hade min hy så vore allt bra.

[Anonym]

Vet inte om detta kan vara till hjälp för någon..men såhär funderar jag....

Jag tror att det är tankarna som måste ändras först. Om man låter bli att pilla på huden så blir det ju bättre eller hur?

Men jag tror att det kan vara svårt att märka det om man hela tiden är där och pillar. Det kan bli som en ond cirkel. Tror att man måste försöka låta bli helt att pilla och sen försöka inse att det faktiskt blir en förbättring. Det är svårt att sluta med något när man inte har belöningen eller förbättringen där omedelbart. Detta kanske kan vara svårt att klara på egen hand.

Tror också att det kan vara en idé att ifrågsätta sitt pillande,  varför gör jag detta? hur mår jag när jag är där och pillar? och hur mår jag när jag låter bli? är det möjligt att låta bli överhuvettaget eller är det som ett tvång eller ett måste, får jag ångest eller mår dåligt om jag låter bli? /M

[vinterglas]

Mm, jag har tänkt mycket på det där. och försöker fortfaande hitta svar på de frågorna.

Ser ut som ett as just nu.
men“faktum är att jag knappt bryr mig mer än att jag hatar mig själv.

är så äcklig.

[Malins mamma]

"Det är ju min hy, inte tankarna det är fel på eller hu?
fast jag vet att det är fel på tankarna.
men min hy är mer fel. det är ju den som är anledningen till tankarna.
sdå känns det iaf.
om jag inte hade min hy så vore allt bra."

Johanna, för att komma underfund med vad som är fel med tankarna så måste man först göra klart för sig vad man tänker. Min gissning är att ni tänker ungefär så här:
Min hy ser inte bra ut idag, om jag går ut så kommer folk att glo och tycka att jag är äcklig.
Då ska vi leta efter en alternativ tanke. Det är inte "min hy är fin idag". Att lura sig själv fungerar inte.

En bättre alternativ tanke är: "Hur jag ser ut behöver inte kontrollera mitt liv."
Finns det några bevis för att den tanken är sann?
Ja, det finns hur många personer som helst som INTE har en perfekt hy eller inte är speciellt attraktiva som ändå lever sina liv på ett tillfredställande sätt. (Tänk på att hälften av jordens befolkning ser sämre ut än medel). Detta bevisar att utseendet inte är så viktigt, och du behöver inte lägga nån energi på att oroa dig för det.

Det enda som får mig att må bra för stunden är att köpa skönhetsprodukter, sitta och läsa på MakeupAlley vilka betyg olika produkter fått, göra ansiktsmasker, isolera mig från folk och gå omkring med konstiga krämer på ansiktet

SpegelMalin, detta är en av orsakerna till att BDDn är så svårbotad. Allt vad man gör för att "må bra för stunden" förstärker BDDn. Jag förstår mycket väl att när man mår dåligt så vill man göra det man kan för att åtminstone må bra en liten stund men i längden har det precis motsatt verkan.
Tänk om du kunde minska ner på en del av "må-bra-för-stunden-grejerna"......
Jag lovar, man kan ha ett bra (bättre!!) liv utan ett enda skönhetstips, utan ansiktsmasker och utan veckotidningar fyllda med utseendefixerad reklam, tester och reportage om kändisar.

/Malins mamma

[vinterglas]

Malins mamma

Tack för svar.

Jag tror inte direkt att folk bryr sig så överdrivet mycket, men att de som ser mig på nära håll tycker jag är äcklig och ful.
Fast många gånger så struntar jag i vad andra ska tycka/tycker. Då handlar det mer om att jag ska känna mig söt, sne vad andra tycker betyder inget.

Jag vet att jag måste neutralisera tankarna för att det ska lbi bättre. Och jag tänker tanken många gånger, att mitt utseende inte borde kontrollera mitt liv.
För jag vet att det snarare är perosnlighetemn och utrsålningen som är viktig, att den gör hälften av utseendet och intrycket.

Idag är det en ny vecka, och jag ska låta bli att poilla på hela veckan nu, lyckades ju inte uppfylla det förra veckan (katastrof, var så nära)
Jag har tagit bort alla onödiga speglar vid sängen och i jackfickan, eller det var väl typ några veckor sedan.

MEn jag går och speglar mig alltför ofta när jag är hemma, och speicellt när jag känner mig ful. eller kanske oftare när jag känenr mig någoprlunda bra.

en sak har jag i alla fall kommit fram till.
Anledningen till att jag pillar och klämmer är för att jag vill känan kontrollen över att jag bestämmer.
Anlendingen till att jag ser saker och pilal och klämmer när min hy faktiskt är rätt okej, är för att jag typ måste ha något att "kämpa emot".

Jag tror i alla fall att dte är så. men det är sjukt

[SpegelSpegel]

Malins mamma,
 
jag vet ju det där också egentligen. Jag mådde så mkt bättre innan jag började tänka på mitt utseende över huvud taget. Men BDDn blir liksom "otillfredsställd" när jag försöker att inte köpa hudprodukter, läsa tidningar, pilla med huden och sminka mig mycket, när jag "tillfredsställer" den känns det som om jag åtminstone försöker, som om jag har mer kontroll. När jag inte lägger ner så mkt tid på utseendet  blir jag orolig och får ångest, känner mig tom och som om jag tappat kontrollen över mitt liv och är gisslan under andras snällhet och medömkan. Då tolkar jag allt negativt som händer mig som anknutet till mitt utseende och då blir det en backlash. Alltså att jag känner att om jag går mer osminkad och försöker bry mig mindre om utseendet är jag på ett sätt friare, men samtidigt naknare, svagare och mer känslig för hur folk bemöter mig och kan bli helt knäckt och hamna på ruta ett igen om en kassörska har en snorkig ton mot mig. För uppfattningen att utseendet är så fruktansvärt viktigt och att jag är vidrigt ful är kvar, antingen jag försöker göra något åt mitt utseende och låter det ta upp min tid eller om jag bara försöker ignorera det.

[Malins mamma]

Karin, det är förstås för sent att svara nu men det finns ett par saker du kan tänka på när såna situationer dyker upp.

1. INGEN, mer än du, bryr sig om hur din hy ser ut.
2. INGEN, mer än du, känner att det svider och bränner.
3. INGEN, mer än du, tycker att du måste dölja din hy.

Johanna, bra att du försöker låta bli att pilla.
Emellanåt har du så många bra tankar och ibland sämre. Lägg märke till vilka tankar och beteenden som får dig att må sämre respektive bättre.
Desto mindre du tänker på och bryr dig om ditt utseende desto bättre mår du.

SpegelMalin, jag förstår. Du är "fast" i ett beteende som verkar omöjligt att ta sig ur. På något sätt borde du bryta den här onda cirkeln.
 
Du har, kanske i flera år gjort vissa saker, resultatet har blivit att du är fast i BDDn. Om du fortsätter att göra samma saker så kommer resultatet att förbli detsamma = du kommer att vara fast i BDDn.

Du skriver att om du bryr dig mindre om utseendet så är du mer naknare, svagare och mer känslig för hur folk bemöter dig.
 
När man ska börja med exponering är det viktigt att man är förberedd. Man ska vara medveten om att det kan finnas folk som har en dålig dag utan att det har det minsta att göra med ens utseende. Man ska också komma ihåg att man inte kan läsa andras tankar och att vara medveten om att man som BDD-drabbad har en tendens att tolka andra människors naturliga beteende som att det är riktat mot en själv och ens utseende.

Exponering är kanske inte det enklaste att börja med men det finns säkert andra saker som är lite lättare att ändra på i början.
 
Det är först när man ändrar sitt beteende (och sina tankar) som man kan förvänta sig ett annat resultat ... att man ska få ett friare och bättre liv.

Mvh Malins mamma

[vinterglas]

Malins mamma
Jo, jag har återigen tappat lusten för att pilla och hålla på. Det är skönt. Men jag känner mig rätt ful och äcklig ändå.
Men jag vet att det nog bara är jag som ser skillnad gentemot innan och så. nOch även om det inte är så så vet jag att folk faktiskt inte bryr sig.

Jepp, jag har börjat ifrågasätta mina sämre beteenden mer, och förösker hitta alternativa löasningar till dem och tankar.
DEt är egentligen rätt bra att jag är ful nu, för jag märker ju att ingen på ngåot sätt bemöter mig annorlunda.
Enda skilladen är att jag inte känenr mig lika säker på hur jag ska vara.

Och bara det är ju idiotisk, mitt självförtroende ska inte påverkas av hur jag ser ut.

Ska förresten prata på info-möte i min skola idag igen, urk, känner inte för att bli betraktad av så många människor på en gång
spciellt inte eftersom jag inte ska vara där egentligen.
Nåvväl

take care.

[Broken]

Hej alla!

Känner så väl igen mig i allt nu skrivit här ovan. Jag får ångest då jag ännu en gång lyckats skapa och klämma mig i ansiktet innan jag ska sova på kvällen. Är precis som om tiden stannar upp och man blir "blockad" i tänkandet att jag inte ska klämma. Jag vet jur hur det blir och hur mycket värre huden verkligen blir. Men när jag sminkat av mig, så ser det okej ut, men sen kan jag inte låta bli att gå närmare spegeln, stå ungefär 10cm från spegeln med ansiktet och grandska mig och LETA saker att skrapa och klämma på. Saker som från början förmodligen hade "lagt" sig tills nästa morgon över natten. Men då man är där och pillar så blir allt så mycket värre.. HUR SLUTAR MAN?! Blir fan så arg på mig själv..