Vad är ni mest missnöjda med?

[Anonym]

Självklart finns det alla möjliga fel som man ser på sig själv när man har bdd men det jag undrar är om det finns någon kroppsdel som utmärker sig mest. För mig är det ansiktet jag är mest missnöjd och då är det min smala och avlånga ansiktsform med lång haka, mina acneproblem och rynkorna som går från näsvingarna till mungipan, och min spetsiga stora näsa har tjatat på mina föräldrar i 4 år om en näs- plastik och har på så vis hjärntvättat dom så jag skall få komma till en kirurg om någon månad med blir man lyckligare av att operera sig är det någon som har någon erfarenhet om det?

[Anonym]

Man blir inte lyckligare, tro mig. Förresten hur tänker du göra den dagen då du själv får barn? Ska du låta dem operera sig? Säger inte du åt ditt barn då att hon/han är perfekt ändå? Kanske våra föräldrar inte har så fel i det de säger. Att vi duger, att det inte är så farligt stort problem. Det är vi som är dumma och elaka mot oss själva, inte föräldrarna som inte fattar. Är det så att man vill ta självmord för finnar eller ful näsa så måste man fatta att det är något annat som är galet. Skulle alla ta livet av sig för sina defekter så skulle inte det finnas så många människor kvar. Jag hoppas att du kommer till en bra plastikkirurg, som vet vad han pysslar med, för en operation är inte alltid den bästa lösningen, och definitivt inte den enda. Ursäkta, men jag är lite irriterad idag, är därför anonym.

[Anonym]

Jag är mest missnöjd med min näsa, min kropp är inte heller okej, men det konstiga är att jag har varit smal, saknade då former, nu är jag inte smal, har former som jag nu inte vill ha. Förresten så vet jag inte egentligen hur jag ser ut, om jag är tjock eller smal. Vet inte vad som är normalt eller inte, och det är skrämmande. Känner mig emellanåt som en , jag vet inte vad, men inte som en människa iallafall.

[SpegelSpegel]

Känner mig också helt omänsklig. Huden är min största sorg i livet, jag hatar allt med den. Sedan bristningarna efter allt viktpendlande jag gått igenom, och mina hemska celluliter. Vikten över lag, särskilt mina stora lår, breda höfter, fläskiga armar och min kompakta och klumpiga kroppsbyggnad. Min blekhet, mitt risiga hår, mina gräsliga ögonbryn osv. Små bröst jämfört med resten av kroppen tycker jag också. Mina gula tänder, min näsa när jag ler med tänderna, min ansiktsform, min längd, mina korta ben, mina fula naglar. Allt går verkligen att kritisera, är rädd för att vara bland folk eftersom jag vet att jag är ett perfekt offer med mängder av fula saker att skratta åt och äcklas av.

[Anonym]

Oj, är det lika hela tiden eller är det värre ibland? Jag känner mig oproportionell. Just nu känner jag mig i balans med mig själv och mitt utseende, men jag har heller inte varit ute bland folk så mycket. Härom dagen var jag in på affären, och fick iallafall då många hej och glada bemötanden, så nog tror jag att det speglas utåt hur man mår. Jag är expert på att kritisera mig själv, men är som sagt inte i en sån period just nu. Hoppas att jag kan smitta er med mitt positiva humör, för jag vill att alla ska få må bra. Det finns ett liv före döden, tänk på det.

[jagT]

Jag vill bara säga att näsoperationer liksom alla operationer har risker.
Har hört att man kan få en dödlig blödning som kan ske flertal år efter operationen. Vet inte hur vanligt det är, men i alla fall.

Jag har själv stora komplex över det mesta med mitt ansikte, däribland min näsa som bara tycks växa och växa.
Jag skulle kanske göra en operation om det var 110% säkerhet, och säkerhet att jag blev nöjd. Vad händer om du inte blir nöjd med din nya näsa? och är det värt riskerna?

Jag tror inte att vi mår bättre bara för att vi opererar oss. Jag tror allt sitter i huvudet. Att du tycker din näsa är ful beror bara på att du, liksom vi andra, blivit hjärntvättad av en sjuk värld.

Personligen har jag vansinniga krav på mig själv. Det är så idiotiska krav, sådant jag själv inte ens attraheras av på andra.
Hur går det ihop? Varför strävar jag efter att se ut som något jag själv inte attraheras av? Hjärntvätt!

Jag attraheras alltid av personliga saker som tex. stora näsor!
Både hos tjejer och killar. Ändå har jag helt andra krav på mig själv. som t.ex. komplex över min långa osymetriska näsa.

HJÄRNTVÄTT!

[Jimmys mamma]

Ja se hur det gick för Michael Jackson, ett levande exemplar på misslyckade operationer.

[Anonym]

jag HATAR mitt hår, det förstör hela mitt utseende. det är så fult, slitet, ligger alltid helt konstigt och gör verkligen så att jag ser missbildad ut. sen hatar jag också min hy som är ojämn, rödflammig, fet, HEMSK. men håret allra mest tror jag.
sen är jag också missnöjd med min tjocka mage, min mun och mina tänder (ser också missbildat ut, speciellt när jag skrattar/pratar) samt hur min haka sitter, den sitter liksom för långt in, så det ser jättekonstigt ut speciellt i profil.
men jag skulle kunna leva med allt det om bara mitt hår och min hy var bra.

[Anonym]

Jag hatar mina höfter, lår, celluliterna, formen på kroppen istort och att jag är lång. Resten är inte ok, men det funkar mot det andra. Jag känner mig som ett monster mot alla vanliga människor.

[nicole]

jag hatar min långa rygg, synliga höftben, anorektiska drag, muskulösa ben, ansiktsformen näsan min ögonfärg och dåliga hy med acne och smårynkor. Jag hatar hur mina muskler i ansiktet drar sig när jag ler. Och hatar när killar ser på mig.

[Kara]

Jag hatar hela min kropp, väger minst 10 kg för mycket. (Det är alltså inte inbillning utan jag har alldeles för högt BMI.)
Jag har väldigt dålig hållning p.g.a. att jag alltid har haft stora bröst. Skulle vilja göra en bröstförminskning men vågar inte. Jag hatar verkligen mina bröst, men jag är rädd för att jag kommer att tycka att dom är ännu fulare om jag opererar dom. Jag borde operera brösten eftersom dom belastar ryggen, men jag tänker vänta tills jag blivit "frisk" eller i alla fall mår mycket bättre.

Men det absolut värsta just nu är mitt ansikte. Är alldeles för tjock och blek, med mörka ringar och påsar under ögonen. Jag ser alltid sjuk ut. Jag vet att det troligtvis beror på att jag aldrig går ut och att jag rör alldeles för lite på mig, men jag mår alldeles för dåligt för att göra något åt det.

[Synthesized]

Jag är missnöjd med det mesta, men i synnerhet min hud.

[Millan]

Kara

Ett sätt att förebygga dålig hållning är rygg och magövningar... Det stärker dina muskler och på så sätt blir din hållning MYCKET snyggare... Jag har fin hållning, det är faktiskt en av de fååå saker jag gillar med mig själv *ler stort*...
Jag vill ner ca 20 kg, då väger jag som bäst, e lagom om man säger som så... jag har tränat en del så jag vet att mycket av min vikt är muskler.

Det är många här inne som klagar på sitt hår, jag kan bara le för jag har INGET hår... Har tappat allt mitt och läkarna vet inte varför. Jag har peruk och det känns ok. Trivs som skallig, min kille är gullig och säger att jag passar i det... Alltid nåt.

Nicole
Du skriver att du hatar när killar ser på dig... Jag känner igen det allt för väl, speciellt när de inte slutar titta utan dessutom ska komma fram och be om mitt telenr eller säga hur vacker jag är=sjukt.
Jag får aldrig vara ifred verken till vardags eller fest, alltid någon som ska kommentera hur jag ser ut... Jag tror också det är därför som mitt självhat växer, när många säger att man e så förbannat fin så blir mitt behov av att vara snygg när det sen inte lyckas blir jag så destruktiv. Fan, vad jobbigt det är.
Ena stunden vill jag vara så fantastisk och se otrolig ut, nästa ser jag hur mitt ansikte förvandlas framför mig i spegeln, hela ansiktet ändrar form och jag blir grotesk.
Igår i sängen låg min kille och tittade på mitt ansikte, jag kände hur dubbelhakorna växte, näsan blev större, läpparna smalare och rynkorna blev djupare.. Hade lust att skrika -VA FAN GLOR DU PÅ?! JAG VET ATT JAG ÄR ÄCKLIG!!!

[jagT]

Jah hatar mitt menlösa uttryckslösa ansikte. hur får man större ögon?!  Nej jag är dömd till evigt små menlösa ögon som gör kinderna till stora äckliga ytor. Jag hatar min lilla mun, små läppar runt ett förbannat hästöverbett med gula tänder. Min nuförtiden alltid röda sönderklämda osymetriska näsa. JAG HATAR MIN HY I ANSIKTET!! Den förstör ändå allt!
JAG HATAR ATT JAG ÄR SÅ DÖD INNUTI AV ALLT HAT ATT JAG INTE HAR NÅGON UTSTRÅLNING...
utstrålning gör ju något vackert! Men jag har ingen längre.

Jag hatar mina bröst, de känns som små okvinnliga tonårsbröst.
Jag hatar min rumpa, för hängig och bred. Jag hatar mina krokiga ben, de ser förjävliga ut. Får panik om jag vet att någon går bakom mig och ser dem. Jag hatar alla mina exem på kroppen!
fan jag hatar det mesta!

OCH JAG HATAR ATT jag behöver må dåligt över mig själv, som person och över mitt utseende.
FUKK and SHIT and SHIT and FUKK!

[Malins mamma]

nästa ser jag hur mitt ansikte förvandlas framför mig i spegeln, hela ansiktet ändrar form och jag blir grotesk.
Igår i sängen låg min kille och tittade på mitt ansikte, jag kände hur dubbelhakorna växte, näsan blev större, läpparna smalare och rynkorna blev djupare..

Du vet väl om att de förändringar du ser och känner inte är verkliga? Ett ansikte kan ju inte förvandlas av sig själv.
Att du ser och känner förändringar beror på processer i hjärnan.

Det synintryck man får går alltid genom hjärnan, man ser alltså aldrig det som ögonen ser, utan man ser den bild som hjärnan skapar av det som ögat ser. Jag kan ge ett par exempel:

Man står och pratar med någon, sen går personen iväg. Om man tittar när personen går iväg ser ögonen att personen blir mindre och mindre, men hjärnan tolkar om det till att personen går längre och längre bort.

Man kör bil på en rak landsväg. Ögonen ser att långt framme är vägen bara några mm bred. Hjärnan tolkar om det till att vägen fortfarande är lika bred men att den ligger längre bort.

(Haha, jag kom ihåg en vits som illustrerar detta väldigt bra;
Flyresenären till flygvärdinnan: Tänk va människorna ser små ut där nere, man kunde tro att de är myror.
Flygvärdinnan: Det ÄR myror, vi har inte lyft än.)

Att hjärnan tolkar om det som ögonen ser är alltså en naturlig grej som alla människor upplever.
Hur hjärnan tolkar det man ser beror på många saker, bla på tidigare erfarenheter, förväntningar, humör, grundtankar och de tankar man har i huvudet just då.

Alltså när du upplever att ditt ansikte förändras så är det din hjärna som gör det, inte ditt ansikte. Och den bild som din hjärna skapar kan ingen annan se. Andra ser den bild som deras hjärna skapar.

Mvh Malins mamma