Jag SER ju att jag är ful!!!

[peppermintcheesecake]

Nej en komplimang skulle nog inte göra saken bättre även om det förmodligen skulle vara en liten boost för mig, ifall det kom från någon som inte vet att jag tycker illa om mig själv.

Var nog rätt dålig på formulera mig då jag skrev det där :/
Menar helt enkelt att jag inte orkar leva ensam längre och eftersom ingen alls verkar uppskatta mig så lär jag nog få leva ensam länge till om jag fortsätter 

Okej,jag förstår dig... ensamhet kan vara det värsta som finns!
Att känna att ingen står vid ens sida och att man lämnas ensam kan verkligen ta ner en så att man känner att livet saknar mening.

Att leva ensam,menar du det som att leva utan en partner,eller att leva utan personer som står en nära (tex. familj,vänner...)?

[FridaKKKKKKKKK]

Hela mitt ansikte är så FULT vet inte var jag ska ta vägen blir ledsen när jag ser mig på ett kort har blivit retad för mina ögon och mitt smala ansikte + mina fräknar som jag inte kan göra något åt och det får jag leva med resten av mitt liv, låter så töntigt men jag vill bara dö när jag ser mig själv

[crashandburn]

Känner detsamma... hur kan man få komplimanger (äkta?) om man är så grotesk som jag? Hur kan folk säga att man är jättesnygg på ett kort där man ser ut som ett monster?

Att få komplimanger och uppmärksamhet av killar gör inte att jag mår bättre, snarare sämre för det känns som om alla ger en komplimanger för att man är så hopplöst ful

[CyanideCupcake]

Att få komplimanger och uppmärksamhet av killar gör inte att jag mår bättre, snarare sämre för det känns som om alla ger en komplimanger för att man är så hopplöst ful

Det är värre att inte få nån uppmärksamhet alls, jag lovar dig.

[peppermintcheesecake]

Det är värre att inte få nån uppmärksamhet alls, jag lovar dig.

Hur vet du det?
Jag skulle älska att människor bara lämnade mig ifred.Att de inte gav mig några komplimanger alls.Jag hatar komplimanger (helst om de är om mitt utseende!) Jag hatar att människor måste påminna mig om mitt utseende när jag för stunden lyckats förtränga alla tankar på det.Jag skulle älska att få 0 uppmärksamhet,jag skulle älska att vara totalt osynlig inför människor.

[CyanideCupcake]

Hur vet du det?
Jag skulle älska att människor bara lämnade mig ifred.Att de inte gav mig några komplimanger alls.Jag hatar komplimanger (helst om de är om mitt utseende!) Jag hatar att människor måste påminna mig om mitt utseende när jag för stunden lyckats förtränga alla tankar på det.Jag skulle älska att få 0 uppmärksamhet,jag skulle älska att vara totalt osynlig inför människor.

Det må så vara, men det är ändå värre att få höra att man är ful, alternativt bli uppenbart bortvald framför sina söta kompisar.

[crashandburn]

Hur vet du det?
Jag skulle älska att människor bara lämnade mig ifred.Att de inte gav mig några komplimanger alls.Jag hatar komplimanger (helst om de är om mitt utseende!) Jag hatar att människor måste påminna mig om mitt utseende när jag för stunden lyckats förtränga alla tankar på det.Jag skulle älska att få 0 uppmärksamhet,jag skulle älska att vara totalt osynlig inför människor.

Håller med dig!

[peppermintcheesecake]

Det må så vara, men det är ändå värre att få höra att man är ful, alternativt bli uppenbart bortvald framför sina söta kompisar.

Jag anser det vara värre att bli totalt utfryst enbart för att människor tycker att jag ser bra ut,jag tycker att det är värre när mina (fd) tjejkompisar börjar hata mig för att deras idioter till pojkvänner börjar flörta med mig,bara för att de tycker att jag ser bra ut,jag tycker att det är värre att killar tar sig friheter att tafsa på mig och liknade...för att de tycker att jag ser bra ut.Och vad har jag för glädje av att människor faktist tycker att jag ser bra ut? INGEN! Jag tycker att jag är fulast i världen! jag kan inte utanför dörren,för att jag känner mig så in i helvete ful... men vad har jag att klaga över? Andra människor uppfattar mig som vacker... mitt liv är ju underbart,jag är den lyckligaste människan i världen,enligt dig alltså -.-

[blöä]

Ang. rubriken "Jag SER ju att jag är ful":

Om jag studerar mitt utseende i en spegel, ignorerar alla bddtankar/-känslor som dyker upp och sedan tar fram penna och papper och koncentrerat ritar av det jag på riktigt ser, skulle personen på ritningen inte alls likna ett monster. Det skulle föreställa en helt vanlig människa. Trots det vill jag ändå automatiskt säga att det jag ser i spegeln är fruktansvärt, att jag faktiskt ser vanskapt ut. Det skulle inte kännas som att jag ljög, då det är de enda orden som faktiskt kan beskriva det jag så starkt känner inför mig själv. Jag tror nämligen på riktigt att det jag ser är fruktansvärt, men egentligen förstår jag att det inte är sanningen. Det kommer aldrig heller att kunna bli en sanning, bara en uppfattning...

Jag intalar ständigt mig själv att jag ser hemsk ut utan smink. De tankarna finns alltid där. Med smink på kan känslorna variera, men det är alltid den aktuella känslan som avgör vad jag ser när jag tittar mig i spegeln.
Hjärnan skapar det jag säger åt den att skapa. Om jag hela tiden säger till mig själv att jag ser vanskapt ut, registrerar hjärnan detta och skapar ett synintryck baserat på den känslan, på min "sanning". Min övertygelse är så stark att hjärnan tror att mitt ansikte är groteskt och skapar den "bilden" för mina ögon att se. Sedan spelar det ingen roll hur mycket jag än försöker förändra/kamouflera/maskera mitt utseende så länge jag är övertygad om att mitt utseende är hemskt. Hjärnan har då registrerat detta och jag kommer därför fortsätta att uppleva "mitt" ansikte som groteskt (trots ev. skönhetsoperationer) om jag behåller den uppfattningen om mig själv. Detta betyder att det "äkta" utseendet inte har någon betydelse för vilken bild hjärnan skapar. Det är uppfattningen/tron som styr allt.

När jag betraktar min spegelbild ser jag egentligen inget monster. Det är bara en känsla som säger till mig att det hjärnan registrerar via ögonen ser groteskt/vanskapt/hemskt ut. Om jag aktivt byter ut alla de negativa tankarna om mig själv till positiva (jag ser bra ut, jag är vacker, det är inget fel på mitt utseende) så kommer hjärnan till slut att registrera detta, och då blir det min "sanning" istället.

Du låter PRECIS som min psykolog! Vi kanske gått hos samma... Eller så är du min psykolog... haha.. eller inte

[kardborre]

Tycker det här var en lite 'små-intressant' diskussion;

https://www.flashback.info/archive/index.php/t-110629.html

[CyanideCupcake]

Tycker det här var en lite 'små-intressant' diskussion;

https://www.flashback.info/archive/index.php/t-110629.html

Har för mig att jag hörde nånstans att hjärnan egentligen aldrig tar in hela ansiktet samtidigt (ungefär på samma sätt som man bara kan titta in ett öga och inte båda samtidigt när man har ögonkontakt med nån) så att vissa områden drar åt sig extra fokus om man stirrar på sitt ansikte för länge kan jag mycket väl tänka mig.

[ogon]

ååååhh den härra fulkänslan är den värsta som finna.. jag hatar den.. känner mig verkligen så ful.
Ligger och gråter och undrar varför jag iallfall inte ser normal ut.. ok liksom.
Min nästa är stor och sne.. har finnar över hela ansiktet och har asiastiska ögon, fast jag inte är asiatisk.. har ingen ögonlock.. orkar inte med mitt utseende bara..
jag har bestämt att göra platiskoperation på mina ögon....  för de är det jag hatar mest.
Ärlig talad så känner jag mig som en kille.. jag har kraftiga drag som en kille. man skulle kunna missuppfffaaatttta och tro att jag är en kille.

Har träffat världen underbaraste kille, dock så har ångesten börjat kommit och jag klarar inte av att träffa han mer...
så forthan upptäcker hur ful jag är kommer han att lämna mig och det är något jag aldrig kommer kunna komma över .. jag vet det.. så ska avsluta det nu istället..


hatar det här. så jävla mkt..

ingen som har lust att prata via mail eller så.... någon som känner som jag?

[panky]

bekräftelse hjälper inte , får bekräftelse varje dag , men det sitter i huvudet bdd, då spelar det inte ett jävla skit om hela världen tycker man är snygg , det viktigaste är vad man själv tycker

[Antipod]

bekräftelse hjälper inte , får bekräftelse varje dag , men det sitter i huvudet bdd, då spelar det inte ett jävla skit om hela världen tycker man är snygg , det viktigaste är vad man själv tycker

Spelar det någon roll om hela världen tycker att man är ful, då? Jag bara undrar, för jag kan inte ta frasen "det viktiga är vad man själv tycker" på allvar när den sägs av en BDD-drabbad, eftersom det där tyckandet om sig själv är långt ifrån normalt och friskt. För inte handlar det om saker i stil med: "Alltså, jag vet att alla säger att jag ser bra ut såsom jag är nu, men jag vill gå ner 2 kilo - för min egen skull, då känner jag mig snyggast"

Klart som tusan det spelar roll vad omgivningen tycker, annars hade man väl inte suttit och oroat sig för folks reaktioner? Eller menar du att du inte längre nojar över andra människors åsikter, du som får bekräftelse varje dag? I så fall är ju det jättebra, för jag tror att det är fullt möjligt för en BDD-sjuk att inte ständigt vara rädd för att alla tycker att man är ful, men då krävs det att man kan tro på de som säger att man inte är det. Inte att man då automatiskt känner att man ser bra ut (för som du säger så sitter det ju i det egna huvudet) men att man tar till sig att andra människor tycker att man gör det. Och sådant spelar roll.

[laktoos]

"Vi kommer successivt bli likgiltiga för vad som försiggår i andra människors hjärnor när vi får tillräcklig kunskap om deras ytliga och futila tankar, om deras trångsynthet, om deras futtiga känslor, om deras förstockade åsikter, och alla deras misstag...
Vi kommer då att inse att den som lägger stor vikt vid andra människors åsikter ger dem alltför stor heder och ära"

Arthur Schopenhauer, filosof.

Detta stycke finns med i boken "Statusstress" av Alain de Botton, en bok jag rekommenderar. Stycket är ett exempel på "intellektuell misantropi", vilket jag tror inte skadar att ägna sig åt då och då.