"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Jag kan inte andra mina heller, men det ar ratt bra. Pa sa satt maste alla sta for vad de sager. Kanske haver folk inte ur sig saker lika latt om de vet att det inte gar att andra eller ta bort efterat.

[Malin]

Ah, det var jag som stängde av den funktionen häromdan för jag såg att en del inlägg ändrades i efterhand och jag hade svårt att hinna med men ville inte missa något som skrevs. Men nu ska funktionen vara igång igen

/Malin

[Synthesized]

Japp, nu funkar det igen

Jag kan inte andra mina heller, men det ar ratt bra. Pa sa satt maste alla sta for vad de sager. Kanske haver folk inte ur sig saker lika latt om de vet att det inte gar att andra eller ta bort efterat.

Jo för den saken, men jag gillar ändå möjligheten att kunna ta bort vissa gånger när jag tanklöst skrivit lite för privata eller avslöjande saker så att om någon man känner läser här skulle kunna veta att det är jag

[Nokia]

Ångesten äter upp mig inifrån, känner hur den kryper i min kropp och är på väg att ta över. Kommer jag bli helt tokig till slut? Jag kan inte sova. Har inte sovit på en vecka nu, om man bortser från någon timme här eller där p g a utmattning. Tar jag inte mina lugnande tabletter så sitter jag bara och skakar och kan inte tänka klart. Vad ska jag göra? Borde jag läggas in? Det skulle vara skönt att läggas in faktiskt. Vara i trygghet för en stund. Någon som kan säga till mig att det kommer att bli bra bara.. Att jag kan va lugn, jag kommer inte dö, det är bara i mitt huvud. Eller?
Helgen kommer snart. ÅNGEST: Det ska grillas, det ska festas, man ska vara social, man ska vara vacker, man ska vara glad, man ska vara rolig, man ska vara med på kort, man ska vara på topp. Jag är ingenting utav det. Jag måste planera varje exponering jättenoga så att jag åtminstone kommer se ut som en person. Det finns ingenting spontant och fritt med att ha semester. Jag är bara ännu mer fast, jag har ingen ursäkt att fly ifrån alla situationer jag hatar, men jag utsätter mig ändå ibland för att dels inte förlora vänner och dels för att jag vill kunna titta tillbaka på mitt patetiska liv och ändå tänka att jag har upplevt lite av livets bra stunder (trots att det känns tvärtom).

[CyanideCupcake]

Nokia: Ja, kanske vore det bra om du överväger att läggas in? Om du känner att det är så ohållbart är det bara en tidsfråga innan det brister. Om du ändå är ledig, kanske borde du ta den tiden till att få hjälp?

[girloutside]

vad skönt det är att vara ute på natten,det gör stor skillnad, för att folk ser inte så bra,

jag kan sminka mig i timmar och i princip inte visa en enda äkta sida av mig själv och ändå tänker jag ute, att jag måste vara groteskt ful  jag skulle vilja vara osynlig

[Cinnamon]

[Nokia]

Nokia: Ja, kanske vore det bra om du överväger att läggas in? Om du känner att det är så ohållbart är det bara en tidsfråga innan det brister. Om du ändå är ledig, kanske borde du ta den tiden till att få hjälp?

Mår som tur lite bättre igen men ska boka tid med min pykolog så fort hon kommer tillbaka.

vad skönt det är att vara ute på natten,det gör stor skillnad, för att folk ser inte så bra,

jag kan sminka mig i timmar och i princip inte visa en enda äkta sida av mig själv och ändå tänker jag ute, att jag måste vara groteskt ful  jag skulle vilja vara osynlig

Jag känner precis så jag med. Undviker att gå ut dagtid så mycket det bara går. Jag hatar ljus, det framhäver allting extra mycket. Kan få panik när jag måste visa mig på dagen.

[studsbollen 87]

Hmm...

Jag har varit nere och deppig och gråtig hela veckan, men har egentligen ingen anledning. Det är tusen småsaker som har blivit som en stor flugsmälla som har plattat till mig alldeles. Jobbigt.

Ändå är det så konstigt att min hud är ovanligt bra (mina finnar har fått vara ifred hela veckan) och jag har tränat till mig, borde jag inte var liiite glad och inte supernere?
 

[disaa]

Nästan varje dag får jag dödslängtan, speciellt på kvällarna. Hoppet finns ändå kvar, att allt faktiskt kommer att bli bra.
Jag hatar att inte känna mig normal. Jag vill bli normal.

Jag längtar såå mycket till alla operationer jag ska göra! Det går före mina andra framtidsdrömmar, dvs t.ex flytta till USA, utbilda mig till journalist osv.

Detta ska jag göra:

- Total näsplastik (prio nummer ett!)
- Göra mitt leende mindre brett, samt fylla läpparna och göra de lite "gladare"
- Bleka tänderna
- Förstora brösten två kupstorlekar
- Fettsugning. Mage, lår, ben, armar. Även ansiktet, samt fylla kindbenen så att de blir mer markerade.
Jag vill även fettsuga mina fingrar, seriöst. De är fula. Och jag vill ha jämnare tår samt botox i fotsulorna så jag
kan använda klackar utan att det gör ont.

Sedan kan jag leva.

[melody]

  Körde lite träning med mig själv idag, skulle åka och sola, vilket jag tyvärr inte kunnat göra förut utan att dra på mineralpuder och skit. Jag åkte utan nåt alls idag! Bara mascara! Inte visat mig utanför lägenheten utan nån slags "täckning" på flera år (när jag trodde det var jobb-kollegor-möte men det var ett sminkparty och vi skulle sminka av oss... shit, men jag överlevde det också, och det var inte alls så hemskt som jag fruktade) Annars var senast var väl när jag var utomlands för 6 år sen, och det var en underbar känsla att våga gå omkring utan smink alls på den tiden.

Jag åkte alltså till en annan stad och solade idag, med min sambo. Den värsta utmaningen var att möta några tjejers blickar i omklädningsrummet, eller köpa glass (av den väldigt finnige tonåringen i kassan - som jag inte tyckte sämre eller bättre om för att han hade "problemhy" - han var jätteduktig och gav mig precis de glassarna jag ville ha).

Jag vet inte vad jag fruktade... att folk ska peka, viska, skratta. Känslor från skoltiden. Jag har varit med om hur en mobbartjej skriker över hela omklädningsrummet att jag är så ful i mina finnar. . Men det var när jag gick i sjuan. Då var jag 13. Jag behöver inte utseendefixerade vänner idag. Och jag behöver inte va en populär tjej. Jag behöver inte va nån som folk visslar efter. Fan vad jag inte bryr mig om vad ni tänker om mig. Ändå är känslorna så starka, fast ändå försvagade, hoppas jag. Jag njöt av solen och av att bada, jag älskar att bada. Jag slumrade till i solstolen och blev sugen på en smörgås när jag vaknade...  jag tänkte inte på hur jag såg ut emellanåt.. vilken otrolig lättnad. Det skulle jag garanterat ha gjort MER (tänkt på hur jag såg ut) och jag kletat på krämer och puder, eftersom jag hade blivit helt glansig av sminket i solen.

I dag har varit en fin dag på ful-fronten. Just idag har jag nästan till 100% våga möta okända människors blickar med mitt utseende precis som det är (bortsett från mascaran). Jag har försökt strosa runt bland poolerna barfota och känt hur lite folk bryr sig. Ibland har jag tänkt att tjejer eller killar i min ålder som kollar åt mitt håll säkert tycker jag ser jävligt udda ut, men jag... BRYR MIG INTE! Jag får bada ändå. Jag är ful - so what. Min sambo påstår att jag är vacker. Men lik förbannat hjälper inte det mot våra nästan-snart-30-år-kriser. Han e lika tjurig för det, hur vacker han än uppfattar mig som. Vad som räknas är hur vi är mot varandra.

Ytlighet är överskattat. Det vill jag säga till er alla. Men snart ska jag på fest med okända människor och jag kommer bli mer och mer ytlig när det närmar sig. Det är inte lika "okej" att komma osminkad till en fest som det är till en badplats. Täckningen börjar en sådär 2,5 timmar innan festen, för att situationen inte ska spåra ur. Jag har försökt att bara ta normala 45 minuter på mig med smink, hår, välja kläder, men det har verkligen aldrig gått, för det händer alltid nåt katastrofalt som gör att jag inte kommer eller kommer flera timmar för sent.
Jag vill bära med mig känslan från idag till festen. Hmm. Det skulle betyda att folk - istället för en buckligt spacklad yta till hy i fel nyans - skulle få se stora porer, röda märken,  blekhet. Nej, det skulle inte funka. Jaja. Tycker det var ett tillräckligt bra framsteg att ha tittat på glasskillen idag. Han skrattade inte rakt i ansiktet på mig iaf. Kändes bra.

Hej då..... 

[grodan]

Keep it up! Så jävla härligt att höra

[Soffkudde]

Underbart att höra. Avundas dig så! 

[CyanideCupcake]

eller köpa glass (av den väldigt finnige tonåringen i kassan - som jag inte tyckte sämre eller bättre om för att han hade "problemhy" - han var jätteduktig och gav mig precis de glassarna jag ville ha).

Varför nämner du ens hans hy över huvud taget om den inte spelar någon roll?

[melody]

Därför att jag tänkte på det. Jag blir glad varje gång jag ser folk med finnar, för jag märker att jag inte nedvärderar dom på nåt sätt. Sen finns det säkert ytliga personer, de värsta av dom väljer säkert bort att umgås med finniga personer, eller låter bli att anställa dom. Eftersom jag själv har dålig hy ser jag andra med dålig hy, jag är glad att de skiter i o spackla över det. Jag ser upp till dom. Och jag sörjer inte att det finns de som äcklas av enligt dom fula människor, jag vill inte va i deras bekantskapskrets ändå.

Varför är det farligt att jag såg att killen hade akne? Jag såg det, och jag tänkte på det i en halv sekund, utan någon som helst värdering. Det var menat som ett exempel för att kanske få nån här inne att må lite bättre. Jag, personligen, struntar alltså totalt i om nån har finnar i ansiktet. Men, ja jag SÅG det, och det är inget fult med att jag såg det.

Jag, som ni andra, har säkert grymma problem med att folk ska se att ni har problemhy. "Hon har finnar i ansiktet", så kanske de skulle beskriva mig, människorna..... om jag lät bli att dölja det varenda jävla dag. So what, varför kan jag inte få va en då, med finnar i ansiktet? Och även glasskillen, han hade finnar, det syntes... det var inget fel med det.