"Skriva av sig"-tråd

[girloutside]

tänk om man såg normal ut, jag drömmer om ett perfekt ansikte, men då dras tankarna till benen, jag har så fula ben,det är lätt att täcka över men man vill inte alltid gå i täckande byxor, blir gaaalen på det här
ändra hela mig ,ja ok, skulle jag bli lycklig då, NEEEEJ. psykfall
HELVETE.    ta det lugnt,   men satan i helvete fan 

[CyanideCupcake]

 "If I can't be beautiful, I want to be invisible." (Invisible Monsters, Chuck Palahniuk)

[Jane Doe]

"If I can't be beautiful, I want to be invisible." (Invisible Monsters, Chuck Palahniuk)

är det en film/band/bok?

[disaa]

Det är precis så man känner. Vacker eller inte synas alls.

-

Jag är så fattig. Jag hatar det, jag behöver pengar. Jag har ju iallafall börjat i skolan igen.
Jag hoppas verkligen att det kommer funka den här gången, men det är svårt att tro med alla misslyckanden.
Jag har inte ens tagit tag i att boka psykologtid än, vilket jag skulle gjort för tre veckor sedan.

Ångest

[CyanideCupcake]

Kahlo: 'Invisible monsters' ar en bok av min favoritforfattare, Chuck Palahniuk ('Fight Club', etc.) Handlingen kretsar runt en f.d modell som blir fysiskt vanstalld efter en olycka, och gommer sig fran omvarden. Chuck Palahniuk ar fantastisk, rekommenderar alla att lasa honom.

[CyanideCupcake]

Edit: *varlden. T9.

[CyanideCupcake]

"Take this pink ribbon off my eyes
I'm exposed, and it's no big surprise
Don't you think I know exactly where I stand
This world is forcing me to hold your hand

'Cause I'm just a girl, little 'ol me
Don't let me out of your sight
I'm just a girl, all pretty and petite
So don't let me have any rights

Oh, I've had it up to here

The moment that I step outside
So many reasons for me to run and hide
I can't do the little things I hold so dear
'Cause it's all those little things that I fear

'Cause I'm just a girl, I'd rather not be
'Cause they won't let me drive late at night
I'm just a girl, guess I'm some kind of freak
'Cause they all sit and stare with their eyes

I'm just a girl, take a good look at me
Just your typical prototype

Oh, I've had it up to here

I'm just a girl
I'm just a girl in the world...that's all that you'll let me be

Yes I'm just a girl, living in captivity
Your rule of thumb makes me worry some
I'm just a girl, what's my destiny?
What I've succumbed to is making me numb

I'm just a girl, my apologies
What I've become is so burdensome
I'm just a girl, lucky me
Twiddle-dum there's no comparison

Oh, I've had it up to here.

[Antipod]

Ah, no doubt. En av deras bästa låtar också. Lyssnade väldigt mycket på just den plattan när jag var sisådär 12-13 år.

[Jane Doe]

Kahlo: 'Invisible monsters' ar en bok av min favoritforfattare, Chuck Palahniuk ('Fight Club', etc.) Handlingen kretsar runt en f.d modell som blir fysiskt vanstalld efter en olycka, och gommer sig fran omvarden. Chuck Palahniuk ar fantastisk, rekommenderar alla att lasa honom.

Tack för tips.

[nikey]

ångest :/, hoppas det gick bra kahlo.

[CyanideCupcake]

Jag ser så fruktansvärt gammal och sliten ut, vet inte vad jag ska ta mig till. Jag har fått världens bekymmersrynka mellan ögonen (andra har också märkt det) och mina tänder är äckligt gula. Jämför med bilder tagna för bara tre år sedan, och skillnaden är sanslös. Det är som om all känslomässig stress jag gått igenom sedan jag var liten har slagit till mot mitt ansikte med full kraft det senaste året. Jag var i Frankrike i somras och jag kan inte ens räkna antalet människor som kallade mig "Madame", trots att jag bara var där med min pappa och de borde fattat att jag var hans dotter och alltså alldeles för ung för att kallas det. Sen har vi kvinnan som för fem år sedan blev totalchockad när hon fick reda på att jag var samma ålder som hennes son för att jag "ser så mycket äldre ut". Jag frågade henne hur mycket äldre, exakt...Hennes svar? "Eh...mycket." Jaha, tack som fan.

Tack vare att mina kinder varit konstant svullna de senaste tre åren har jag även fått fåror från näsan ner till munnen, vilket resulterar i att allt hänger och jag ser mycket äldre ut än vad jag egentligen är. Jag har mått jättebra hela sommaren och nästan kunnat fungera helt normalt (även om tankarna på utseendet fanns där hela tiden), men den senaste veckan har allt börjat komma tillbaka, och jag ser rent ut sagt för jävlig ut. Grotesk. Onormal. Jag orkar, orkar, ORKAR inte mer.

[studsbollen 87]

CC: Åh, precis det där problemet har jag också. Jag fick en allergisk reaktion som gjorde att ansiktet blev enormt svullet, en svullnad som inte lade sig helt på typ ett halvår och sedan fick jag sjukt mkt finnar som jag fortfarande inte blivit av med helt. Svullnaden gjorde att jag fick precis sådana där rynkor från näsan till munnen som du beskriver (inbillning eller ej) man ser dem ju själv, plus att andra gärna kommenterar:

Jag satt i klassrummet på en folkhögskola där jag gick, vi var elever som var runt 20 och sedan elever som var 40 +... då säger läraren: "Oj, vart håller alla ungdomamr hus idag!" Bla bla bla. Och då frågade jag honom hur gammal han trodde att jag var (han räknade mig alltså till 40+ arna.)

Vaktmästaren trodde att en kille som var 52 var min pojkvän (yieppie), alltså tyckte han att jag borde vara så gammal att jag passade ihop med en 52åring (jag är för fan 23!!!).

Och så brukar jag få kommentarer som "jasså, ungdom säger du" när jag åker på bussen (och en kritiskt granskande blick) ungdom här är man tills man fyllt 26.

En kompis bad sin kompis gissa hur gammal jag var när han visade ett kort på mig: svaret blev 32.

Ja, det är inte lätt att känna sig ung och fräsch med sådana kommentarer. Jag förstår dig verkligen 

[girloutside]

vad är fel på mig, hela mitt liv har jag blivit förstörd för vad folk tycker och tänker om mig, men som om det inte är så förresten...folk dömer hela tiden,varför kan dem inte sköta sig själva. man kunde varit lycklig, men nejdå,folk ska förstöra....ens liv är värdefullt det är hemskt att någon utifrån ska komma in och påverka ens liv, och nu pratar jag om vuxna människor, vad man gör som barn kan man ju inte hjälpa, jag förlåter alla som varit taskig mot mig när vi båda var barn......men VUXNA....
det är så O N Ö D I G T

om jag som vuxen tyckte att mitt liv var skit då skulle jag inte hacka på ett barn eller ungdom för det, vad är det för sjukt beteende det borde vara  straffbart att inte vara VUXEN när man är vuxen

jag skriver det för ända sen jag var baby har vuxna dömt mig..inte konstigt att man inte kan leva normalt...jag har svårt att tro att jag FÅR gå och handla..jag känner att folk tycker..."du får inte vara här"
   jag håller mig undan krogen och allt sånt till och med vanliga snabbmatsresturanger numera...för jag känner för mycket skuld och skam

[Soffkudde]

Den där jäkla fåran vid kinderna/näsan/munnen eller vad man säger... Usch, det känns som att den nästan är roten till hela mitt hemska ansikte...

[CyanideCupcake]

Jag såg precis modellbilder på en f.d. arbetskollega, och jag vill fan DÖ. Varför måste jag se ut som ett vrak, ett jävla monster? De som säger att utseendet inte spelar roll kan ta och hålla käften. Tror ni inte att jag såg hur folk reagerade på henne varenda gång de såg henne? Killarna från Brandskyddsmyndigheten som hejade pliktskyldigast på mig, för att brista ut i ett storleende "tjena!" så fort hon kom runt hörnet. Hur de pratade med henne, inte mig. Hur jag bara fortsatte jobba för att inte stå där bredvid henne som ett fån. Stå där som ett fån, som den gången en komplett främling kom fram till min kompis på stan och sa att hon var det vackraste han nånsin sett, och inte ens visade med en blick att jag var närvarande trots att jag stod en decimeter bort. Stå där som ett fån, som den gång samma kompis blev uppraggad av klubbens snyggaste kille och jag var tvungen att följa med dem hem till honom för att det var bestämt att jag skulle sova hos henne den natten men inte kunde gå hem dit själv. Jag hade hellre gått hem ensam än att sitta i hans vardagsrum med RIX FM som enda sällskap medan de försvinner in i hans sovrum, men skammen i att förklara för mina föräldrar varför jag kom hem mitt i natten var för stark.

Om utseendet inte spelar någon roll, förklara för mig varför jag alltid blivit över. Om utseendet inte spelar någon roll, förklara för mig varför jag är den eviga vakten av allas förbannade handväskor medan de blir uppbjudna på dansgolvet. Förklara för mig varför mina söta vänner (inte för att jag har så många vänner, numera) alltid får all uppmärksamhet, förklara för mig varför jag upphör att existera så fort den söta receptionisten på jobbet är i närheten. Förklara, ni som säger att jag inbillar mig och att vackra människor inte blir bemötta annorlunda. Förklara. Jag väntar.