BDD Sverige
2015-09-29, 22:54 *
Nyheter:
   Startsida   Hjälp Länkar  
Sidor: [1] 2
 
Författare Ämne: Råd till mamma?  (läst 1513 gånger)
Superwoman
Medlem
**
Antal inlägg: 71


Råd till mamma?
« skrivet: 2006-08-29, 10:22 »

Hej! Jag läste artikeln i DN i morse och tårarna bara trillade. Är mamma till en tjej som inte vill gå till skolan och som vi söker hjälp åt. Plötsligt föll alla bitar på plats! Snälla någon, kan man få några råd? Jag vet inte hur jag ska handskas med henne för att hjälpa till på bästa sätt. Nu tror jag att jag bara förstärker allt då hela vårt hem med neddragna persienner och total isolering för tillfället, tillåts. Jag lider så med henne...
Loggat
Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


Råd till mamma?
« Svara #1 skrivet: 2006-08-29, 21:34 »

Hej Superwoman!

Jag förstår din förtvivlan, detta är en hemsk sjukdom.
Du har rätt i att BDD:n förstärks av att göra som sjukdomen vill. Desto mer man isolerar sig ju mer övertygad blir man om att man måste isolera sig.

En generell regel för föräldrar/anhöriga till BDD-drabbade är att inte "delta" i sjukdomen. Att inte om och om igen ge försäkringar att man ser okej ut. (Tala om att bekräftelse förvärrar sjukdomen och att man inte kommer att besvara såna frågor tex mer än en gång om dagen).
Att inte "hjälpa till" med dyra hudpreparat, plastikoperationer eller andra åtgärder för att "förbättra" utseendet.
Att inte tillåta isolering och fördragna persienner.
 
Det låter grymt och det är säkerligen grymt för den drabbade men för varje grej man "deltar i "av det som BDD:n vill så blir den drabbade mer och mer övertygad om att han/hon verkligen är ful och att utseendet verkligen är jätteviktigt. Det är dessa två uppfattningar tillsammans som gör att BDD:n kan existera.

Det man gör i KBT-terapin (som har visat sig hjälpa mot BDD:n) är att få den drabbade att inse och förstå att man har felaktiga uppfattningar och tankar om många saker. Det hjälper inte att man talar om det utan den drabbade måste själv komma underfund med det genom att testa sina uppfattningar. Detta måste ske i den drabbades takt och med en erfaren KBT-terapeut.

Det du kan göra är att tex be dottern rita en bild av hur hon ser sitt utseende, (för att förstå henne bättre), be henne berätta om vad hon tänker vid olika tillfällen och ge henne förslag på alternativtankar.
Det är lite svårt att förklara allting på ett kortfattat sätt men om du läser lite här på forumet vad jag och andra har skrivit så tror jag att du kommer underfund med hur det funkar ungefär.

Det finns en väldigt bra tråd ganska långt bak på forumet nu om råd till pojk/flickvänner och anhöriga från BDD-drabbades synpunkt. Jag kan leta efter den och "klicka" fram den så kan du läsa.

Mvh Malins mamma
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
Superwoman
Medlem
**
Antal inlägg: 71


Råd till mamma?
« Svara #2 skrivet: 2006-08-30, 22:04 »

Tacl så mycket för ditt svar! Det är en fantastiskt märklig känsla att surfa runt här och läsa om alla dessa människor som mår precis som min dotter.
Hon är idag femton år och har redan missat halva åttan för att hon inte orkade gå. Kom igen då hon fick byta skola men gav upp 2 veckor innan skolavslutningen. Skolkade från idrotten under hela åttan och började så smått med det redan i sjuan.

Jag har sökt hjälp många gånger. Det började redan i lågstadiet då hon hade tvångstankar och många tics. Nu vi äntligen hamnat privat hos en psykiater som efter första träffen misstänkte tvångssyndråm, OCD. Jag har inte riktigt fått det att stämma men så dök BDD upp och allt tycks stämma!
Tyvärrr är jag mednissbrukare. Har lovat att gå på konsultation hos plastikkirurg (näsan) fast jag är emot... Försökte nämna denna diagnos för henne och att jag tvekade att ens prata med kirurgen. Då blir hon förtvivlad och menar att jag har helt fel! Vi mår så dåligt allihop..

Vad heter den där tråden du nämnde?

Tack igen för ditt engagemang med denna sida!

Mvh Superwoman
Loggat
Superwoman
Medlem
**
Antal inlägg: 71


Råd till mamma?
« Svara #3 skrivet: 2006-08-30, 22:06 »

PS Läkaren, KBT behandlare på Kognitiva Akademin, har tänkt behandla henne med medicin och KBT. Finns det hopp? Är det en fördel att hon är ung? Eller tvärtom?... Någon som har en synpunkt?
Loggat
Sandkorn
Nybörjare
*
Antal inlägg: 48


Råd till mamma?
« Svara #4 skrivet: 2006-08-30, 22:54 »

Är det en fördel att hon är ung?
Självklart, det är jättebra om hon får hjälp nu. Det är nog väldigt många som söker hjälp senare och önskar att de gjort det tidigare. Hoppas det går bra!
Loggat
Anonym
Gäst
Råd till mamma?
« Svara #5 skrivet: 2006-08-31, 11:16 »

Kan ju bara tala för mej själv (som BDD drabbad) att om någon när jag mår som värst skulle tvinga ut mej från huset, så skulle jag kasta mej framför första bästa bil. Håller med om att isolering bara gynnar sjukdomen, men samtidigt så måste man ta hänsyn till hur pass dåligt personen ifråga mår, annars kan det få fruktansvärda konsekvenser.
Loggat
Superwoman
Medlem
**
Antal inlägg: 71


Råd till mamma?
« Svara #6 skrivet: 2006-08-31, 13:15 »

Sandkorn

Tack för ditt hoppfulla svar! Känner mig annars lite orolig för att hon inte ska få någon sjukdomsinsikt. Som det är nu så kan hon tillstå att hon har tvångstankar och handlingar, men att utseendefrågan är fakta. Frågan är om hon är mogen att ta in det? Tror även att hennes sjukdom har hämmat hennes utveckling, då homn i skolan ständigt varit upptagen av hur hon ser ut.

Anonym

Tack för att du delar med dig! Det känns viktigt att höra en drabbads synpunkt, då jag ständigt brottas med om det jag gör är rätt. Vi ska på konsultation hos en plastikkirurg nu (näsan) men mest för att jag hoppas att de kan vara kloka och ge henne rätt råd. Själv tycker hon att det är enda lösningen..
Loggat
Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


Råd till mamma?
« Svara #7 skrivet: 2006-08-31, 18:12 »

Anonym,
du tog upp en väldigt viktig sak och jag vill också poängtera att man måste ta hänsyn till hur den drabbade mår.
Det är inte läge för att tex börja med KBT-övningar när man mår som sämst och det kan vara mycket riskabelt att helt ta bort det som, i den drabbades ögon, är enda lösningen.

Superwoman,
det är klart en fördel att hon är ung därför att ev ritualer och tankemönster kanske inte är så inrotade då ännu.
En nackdel med att hon är ung är väl att hon är i den (besvärliga??) tonårsåldern och liksom de flesta tonåringar inte vill lyssna eller tro på vad föräldrarna säger.

Men jag tror att det finns gott hopp om att hon ska kunna bli bättre, speciellt eftersom ni redan har kontakt med en KBT-läkare. SSRI-medicin och KBT-terapi är helt rätt behandling för både OCD och BDD. Det är många som har märkt en förbättring redan av medicinen, men den tycks verka väldigt olika på olika personer så det vet man inte förrän man har prövat. Man kan också behöva testa andra sorter om inte den första hjälper.

Känner mig annars lite orolig för att hon inte ska få någon sjukdomsinsikt.
Det skulle underlätta vid KBT om hon åtminstone hade lite sjukdomsinsikt. Skriv gärna ut artiklar om BDD och låt dem ligga framme så kanske hon läser när ingen ser....??

Vi ska på konsultation hos en plastikkirurg nu (näsan) men mest för att jag hoppas att de kan vara kloka och ge henne rätt råd.

Ja, man hoppas ju på att de ska vara seriösa och ge vettiga råd.
På tal om plastikkirurgi så vill jag gärna citera ett inlägg som jag skrev för ett bra tag sen:

"Som ni alla är medvetna om så finns det alltid risker vid operationer, så är det ju för alla, men för BDD-drabbade finns det även andra aspekter att tänka på.

Resultatet av en plastikoperation för en BDD-drabbad kan bli:

1. Operationen kan bli misslyckad eller orsaka ärr som man inte vill ha.
2. Resultatet kan bli bra men det blev inte som man själv hade önskat.
3. Operationen lyckades och allting blev perfekt men man kan själv inte se förbättringen pga BDDn.
4. Man blir nöjd med operationen men fokuset flyttar till ett annat ställe.
5. Man blir nöjd med resultatet en kortare eller längre tid men efter ett tag blir man missnöjd igen.
6. Här önskar jag att jag kunde skriva: "Man blir nöjd med operationen och blir fri från BDDn." Tyvärr har jag inte lyckats hitta nåt exempel på det ännu.

Däremot har jag läst om många som har upplevt punkterna 1-5, och det är ingen rolig läsning.
För dom som har råkat ut för punkterna 1, 2 eller 3 har det förutom BDDn tillkommit andra mycket svåra upplevelser.

De hatar sig själva för att de gjorde operationen, de hatar kirurgen som tog så mycket betalt för ett dåligt jobb och de hatar sin omgivning som inte stoppade dom. Det mesta jag har läst har varit på BDDCentral men det finns även exempel här på forumet, på svenska.

Jag klistrar in ett inlägg som finns längre bak här som visar hur det kan bli efter en, som den drabbade tycker, en misslyckad operation, som hon själv hade önskat och tjatat på föräldrarna att låna henne pengar till.

"I går kom ännu ett ångest anfall med avgrunds ångest. Jag fattar inte hur jag ska orka. Jag ÄR en mardröm. Det hela började med att jag satt på bussen hem från skolan. Framför mig var en plexiglas skiva. Jag såg min näsa reflekteras i den. Jag tyckte att den såg helt vanställd ut. Jag kände en sådan fuktansvärd ångest att jag bara ville sjunka genom marken. Jag HATAR mig själv för att jag var så dum och gjorde plastikkirurgi!

När jag kom hem var jag arg. Jag började att vara hemsk mot mina föräldrar. Jag tog en kniv och slängde mot mamma men den hamnade på golvet. Jag skrek och skrek ut min smärta. Jag slog till min mamma. Mina föräldrar gick upp på andra våningen. Jag satt kvar i köket. Jag hämtade ett rakblad och började skära i armen. Jag vrålade och svor hela tiden. Jag fattade inte vart jag skulle ta vägen.

Senare gick jag upp till mina föräldrar min mamma satt i soffan och jag började slå henne med knytnävarna. Pappa sprang fram och slog till mig i huvudet. Jag vände mig om och då slog han mig i ansiktet. Jag antar att han var så förtvivlad att han inte visste vad han skulle ta sig till. Just då ville jag att han skulle slå mig eftersom fysisk smärta hade känts lite bättre.

Efter ett tag gick jag och mamma ner. Jag låg i sängen och hade lungnat mig lite när jag plötsligt fick en impuls att jag skulle strypa mamma. Jag tog stryptag på henne men hon slingrade sig. Jag började klösa henne i ansiktet. När hon skrek kom pappa ner. Efter det så lungnade jag mig.

Jag vet att jag är hemsk, men jag känner igentligen ingen ångest för vad jag gjort. På ett sätt tycker jag att de förtjänar det då de inte hindrade mig från att göra plastikkirurgi utan lånade mig pengar. Jag hoppas att ni på forumet inte tycker att jag verkar osympatisk, innan var jag inte sån här! Jag har bara blivit sån när allting har gått fel.......... "

Det jag skulle önska är att ni INNAN en ev operation försöker att få KBT-behandling, för ni har MYCKET STÖRRE chans att må bättre av KBT (+ ev medicin) än av plastikoperation."

Mvh Malins mamma
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
Sandkorn
Nybörjare
*
Antal inlägg: 48


Råd till mamma?
« Svara #8 skrivet: 2006-08-31, 18:58 »

Som det är nu så kan hon tillstå att hon har tvångstankar och handlingar, men att utseendefrågan är fakta. Frågan är om hon är mogen att ta in det? Tror även att hennes sjukdom har hämmat hennes utveckling, då homn i skolan ständigt varit upptagen av hur hon ser ut.

Jag kan bara svara för mig själv och jag måste säga att jag aldrig kommer sluta tro att utseendet ÄR ett fakta samtidigt som jag är mycket medveten om min BDD och vad den gör med mig. Det som jag anser är viktigast är inte att bli övertygad om att jag är vacker utan att jag ska kunna leva med mig själv oavsett vad.
Loggat
remedy
Nybörjare
*
Antal inlägg: 26


Råd till mamma?
« Svara #9 skrivet: 2006-08-31, 20:15 »

sandkorn, det är som taget ur min mun. att vi alla tänker så lika..
Loggat
Superwoman
Medlem
**
Antal inlägg: 71


Råd till mamma?
« Svara #10 skrivet: 2006-08-31, 21:06 »

Era kommentarer är ovärderliga och det känns som att i alla fall jag äntligen har hittat ett forum att uttrycka mina tankar och känslor i. Jag önskar bara att min dotter också kunde uppleva detta.!
Nu har vi precis bråkat våldsamt då hon tycker att jag ger dubbla budskap. Hon hade ju i princip fått med mig på tåget om plastkirurgi och nu när jag försöker tala om att hon har inre kvaliteer och att hon duger så blir hon galen. Hon skriker högt och vill bara att jag ska köpa något till henne så att hon ska kunna gå ut. Och jag inser att jag måste stoppa min delaktighet i sjukdomen.
Hon påstår att hon visst är en ok människa men att hon har en så ful näsa så att hon inte kan gå ut. Hon vill inte att jag påstår något annat, att hon ska försöka och kanske få tankarna på något annat. Då tycker hon att jag sviker.
Vad ska jag göra?? På tisdag ska vi till behandlaren och förhoppningsvis påbörja medicinering, men jag vet inte om jag/vi pallar.. Jag håller på att falla i bitar. Vet någon vart jag kan vända mig för att hålla ihop?

Jag är ledsen att jag ställer så tunga frågor, men det känns som att det bara är här någon förstår!

Malins mamma
Du verkar så klok och stark! Var får du all kraft ifrån? '

Och alla ni andra drabbade som skriver, jag tycker att i är fantastiska och starka, så vågar yttra er här och dela med er. Stor kram till er alla! Jag hoppas att ni ska få en möjlighet att må bättre!
Loggat
Sandkorn
Nybörjare
*
Antal inlägg: 48


Råd till mamma?
« Svara #11 skrivet: 2006-08-31, 21:58 »

remedy; skönt att höra: )
Loggat
Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


Råd till mamma?
« Svara #12 skrivet: 2006-09-01, 00:42 »

[Superwoman, jag är så glad att du hittade hit tack vare Johannas  (jojoplanetens), initiativ till artikel om BDD i DN. Att få en förklaring på ens barns beteende och att veta att man inte är ensam är alltid en lättnad, även om man inte önskar nån detsamma.

Tråden jag hänvisade till heter "Min flickvän", du har kanske sett den redan, jag klickade fram den till första sidan.

På tisdag ska vi till behandlaren och förhoppningsvis påbörja medicinering, men jag vet inte om jag/vi pallar.. Jag håller på att falla i bitar. Vet någon vart jag kan vända mig för att hålla ihop?

Jag tycker det vore viktigt att du talade om för behandlaren att du misstänker att din dotter lider av BDD och att du vill ha en utredning gjord om så är fallet pga att det är så mycket mer (felaktiga) tankar och uppfattningar att ta itu med när man har BDD än när man har enbart OCD.

Jag är tyvärr inte insatt i vart man kan vända sig men försök att ta det lugnt, läs och lär dig så mycket du kan om BDD så att du vet vad det innebär.

Hon påstår att hon visst är en ok människa men att hon har en så ful näsa så att hon inte kan gå ut. Hon vill inte att jag påstår något annat, att hon ska försöka och kanske få tankarna på något annat. Då tycker hon att jag sviker.
Vad ska jag göra??


Det är bra att du försöker få henne att tänka på annat men för det mesta så överskuggar tankarna på utseendet alla andra kvaliteer. Det är inte heller nån större ide att diskutera om näsan är ful eller inte därför att hennes syn på sin näsa är att den är ful (så länge hon har BDD) och allt vad du säger kommer att tolkas som att du endera ljuger eller att du säger så bara för att du är hennes mamma, för att du vill vara snäll eller för att få henne att gå till skolan.

I detta läge så tror jag det är bäst att acceptera att hon ser sin näsa som ful och att diskutera utifrån den synpunkten.
Tex, Tycker du att tjejer eller killar med fula näsor ska förbjudas att gå i skolan? Får man inte gå ut om man inte har en perfekt näsa? Måste man betala mer för hamburgaren än andra om man inte ser bra ut? Finns det speciella avdelningar för fula i varuhusen? Finns det andra människor med fula näsor som lever sina liv som vanligt?

Alltså att få henne att inse att det är möjligt att vara ute i samhället och leva ett vanligt liv hur näsan än ser ut.

Men jag tror att hon mest är rädd för att få reaktioner, blickar eller kommentarer om sin näsa. Det är ett problem därför att BDD-drabbade har en tendens att TOLKA andra människors beteende till att det gäller just det de har BDD-fokus på. Och då tycker de sig få bevis för att det verkligen är något fel.
 
Åtgärden här är att lära sig att ifrågasätta sina tolkningar, inse att man inte kan veta vad andra människor tänker, tänka efter om andra människors skratt eller blickar kan bero på något annat än ens utseende, att förstå att om man själv tänker en sak så betyder det inte att det är sant bara för att man tänker det, att känslor inte representerar nån sanning, osv osv.....  

BDD är ingen enkel sjukdom och därför vore det viktigt att din dotter får en rätt diagnos och att den hon ska gå hos känner till BDD så att han/hon förstår hur BDD-drabbade tänker.

Malins mamma
Du verkar så klok och stark! Var får du all kraft ifrån? '


Tack!  
Kraften kommer ifrån att jag så gärna skulle vilja hjälpa Malin och alla andra drabbade av den här förödande sjukdomen att bli friska. Det är ju en så totalt onödig sjukdom, de är alla helt normala personer med helt normala utseenden och ändå lider de så svårt.

Mvh Malins mamma
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
amav
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 287


Råd till mamma?
« Svara #13 skrivet: 2006-09-01, 19:22 »

Jag hann inte läsa alla inlägg i denna tråd, så ursäkta om mitt inlägg blir missriktat. Men, som jag förstår det vill du gärna ha råd för vad du som mor (dvs. berörd anhörig) kan göra för att förbättra situationen för din dotter.

En bok som är mycket bra, saklig och informativ, heter "Fri från oro, ångest och fobier" och är skriven av Farm Larsson, Maria , Wisung, Håkan. (http://www.bokus.com/b/9137123106.html) Den finns som pocket.

Boken behandlar Kognitiv Beteende-Terapi (KBT), vilket (som du säkert vet redan) är en mycket effektiv behandlingsstrategi vid vanföreställningar, tvångsbeteenden, depression, fobier m.m. Faktum är att man kan påstå att innan KBT så fanns inget sätt att bota något så enkelt som t.ex. djurfobier. Den psykoanalytiska traditionen bjuder ju på Oidipuskomplex och annat intrikat, men den är mycket dåligt evidensbaserad och i stort en ovetenskaplig kunskapsbildning. Med KBT kan ofta även den mest hundrädde person bli totalt realistisk och konstruktiv i sitt beteende i kontakt med hundar, oftast på bara några timmars terapi.

Jag råder dig att läsa in dig på ämnet med några bra böcker, framförallt i och med risken att lätt dras in i enkla lösningar. Din dotter torde inte lida av ett enkelt problem, och det fodras förmodligen ordentliga metoder för att hjälpa henne. Därmed inte sagt att det inte kan gå ganska fort, och med stor framgång. Men, det gäller att vara noga.

KBT har den fördelen att de strävar efter att evidensbasera sina metoder (att vetenskapligt utvärdera åtgärder). Förutsatt att du inte är anti-vetenskaplig i största allmänhet är detta något positivt. Du kan alltså samla kunskap som är tillförlitlig, du kan komma med förutsägelser som är bättre än några andra förutsägelser du kan komma med osv. Det är helt enkelt bra.
Loggat
Super
Gäst
Råd till mamma?
« Svara #14 skrivet: 2006-09-02, 09:08 »

Amav
Tack för tipset! Har faktiskt tummat på den boken tidigare. Har själv erfarenhet av KBT (var sjukskriven för utmattningsdepression för tre år sen) och jag har aktivt sökt KBT för dottern, innan jag visste något om detta. Vi har ju sökt BUP vid andra tillfällen, hon har nog burit på detta lääänge, men de har varit helt inkompetenta och rent vidriga! När hon som 10åring had allvarliga både tvångshandlingar och tankar, samt inte ville bo hos sin pappa (jag kunde ju dö...), blev vi med tiden avfärdade. "DEt finns ju de som har det värre. Det går över".
Vad jag behöver stöd i är nog mycket i att undvika konfliktsituationerna. Nu gråter vi och bråkar varje dag, förtvivlat..
Loggat
Sidor: [1] 2
 
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.11 | SMF © 2006, Simple Machines LLC Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!