Skinpicking, uppbackning.

[Malins mamma]

Som sagt, när man har BDD så tänker man ut olika orsaker till att positiva kommentarer inte gills...

De sa inte att bilden var fin utan att DU är "beautiful". Visst kan det hända att man försöker lugna personer i den tråden genom att ge uppmuntrande kommentarer men menar du att de som lagt upp sina bilder där egentligen är "fula" och att alla ljuger för att uppmuntra dom. Jag tycker att folk verkligen försöker poängtera att "I really mean that, it's not something I say just to make you feel better."
Din pojkvän är säkert van vid ditt ansikte men ändå tycker han att du är fin.

Min mening är att det är bra om man är medveten om vilka "tankefel" som är vanliga när man har BDD och försöka att rätta till dom när man märker att man har misstagit sig. Är det inte bättre att tänka "Jag har både fått höra att jag är vacker och ful", som är sant, än att tänka "Jag har aldrig fått höra att jag är vacker, bara att jag är ful", som inte är sant. 

[stargazeboy]

Jag har tappat räkningen men jag har knappt skinpickat alls den senaste veckan. Först klarade jag mig i 4-5 dar utan att göra nåt alls förutom lite tanklöst rivande, men det var mest första dan. Sedan jag kommit tillbaka har jag bara tittat i spegeln o klämt lite 2 ggr men båda gångerna har jag slutat i tid och det senaste dygnet har jag inte gjort något alls eller känt något behov. Hoppas det håller i sig.  Det hjälpte verkligen att åka iväg. Jag åkte till mamma först o eftersom jag berättat för henne om problemet så bad jag henne särskilt att plocka bort den värsta badrumsspegeln som är bredvid mitt rum. Sedan bodde jag hos en kompis i ett dygn o lyckades stå emot hans superupplysta badrumsspegel - kanske för att jag redan lugnat ner mig i tre dar, men ändå. Som tur är så sammanfaller detta med att jag fått ett jobb och lite andra bra grejer - jag skinpickar ofta av ren uppgivenhet för att det typ är det enda i mitt liv som ger ett synligt "resultat" känns det som ibland...

Så ett tips:
1) Berätta för en förälder eller vän om problemet o se till att de verkligen förstår.
2)Åk o hälsa på dem i några dar. Åk helst vid en tid då du känner dig positiv o att huden är på bättringsvägen.
3)Be att de gömmer alla speglar, eller åtminstone de som du vet skulle bli en fälla.
4)Gör saker, var utomhus. Aktivitet o distraktion är nyckelord för att klara av de första dagarna.
5) När du kommer hem, var beredd på att du antagligen är slut efter resan. Bestäm exakt vad du ska göra när du kommer hem (t.ex. köpa en pizza o ta en dusch) och var extra hård på att släcka när du går in på toa. Klarar du första dagen hemma är det större chans att du fortsätter klara dig.

 Eftersom skinpicking är ett inlärt beteende som gärna följer vissa mönster så är en resa ett bra sätt att bryta mönstret men det krävs att det finns en person där som är införstådd i ditt problem. Detta kan ses som ett alternativ till att åka på läger till en öde ö utan speglar i 5 veckor, kanske.

Ok, jag hoppas detta kommer funka. Både för mig o kanske för någon annan. En sak till som jag kanske kan ha nämnt innan:

Försök ta beslut så snabbt som möjligt. Velande ger upphov till ångest o till skinpicking som överslagsbeteende. Det går oftast snabbare att göra fel sak o sedan ändra än att gå och vänta på rätt tillfälle att göra rätt sak. Om du är på väg att picka så kanske det är för att du är godissugen men tänker att det är onyttigt med godis o därför inte tillåter dig själv (exempel), men ändå inte kan gå vidare med nästa sak. Gå då o köp godis för det är ännu onyttigare att klämma sönder huden.
Alltså: Försök att alltid göra någonting. För det mesta när man segar så vilar man inte utan är bara rastlös. Detta är ett extra stort problem för arbetslösa o studenter som har mycket egen tid...

[Malins mamma]

Stargazeboy, tack så mycket för jättebra tips!!

Jag kan tänka mig att det är ungefär så här det måste gå till. Dr Phil brukar säga att man kan inte bara sluta med en (o)vana, man måste ersätta den med något annat. Och att ersätta skinpickingen med resor, aktiviteter och planerade sysselsättningar är ju helt suveränt!
Jag förstår dock att det kan vara lite svårare för de som har mycket BDD-tänkande ( = isolering, svårt att gå ut eller träffa andra människor) i samband med skinpickingen. Men det finns ju även mycket som man kan göra hemma, som att handarbeta eller baka tex. Att vara sysslolös är, som du skrev, inte alls bra.

Lycka till i fortsättningen också, nu är du ju redan en bra bit på väg!  

[NiemandSeinFlittchen]

Hej allihopa!

Jag är helt ny här i forumet. Mitt största problem (förutom att jag är inbiten anorektiker sedan 15 år tillbaks) är helt klart skinpicking. Jag är helt beroende, det är skitjobbigt eftersom jag skäms så himla mycket och inte vågar visa mig för folk när jag har haft mina "sessioner". Det är framförallt ansiktet som blir lidande, men även bröstet, överarmarna och ryggen. Jag hatar att jag inte kan låta bli; känner igen mig i det folk har skrivit om att det oftast blir i samband med tvättningen. Jag har totalt fastnat för vassa föremål som pincett och nålar, vilket givetvis förstör huden totalt. Efteråt får jag jättemycket ångest och använder bomullstussar med starka medel (uttorkande alkohol el dyl) eller smörjer in med antibiotikakräm, hydrokortison eller jodsalva. Det ser ut som om jag har eksem OCH finnar samtidigt!

Sen undrar jag om det bara är jag i hela världen som kan "fastna" i att gräva fram inåtväxta hårstrån? Jag vet att jag är helt VIDRIG, men jag kan inte sluta! Usch, jag skäms verkligen jättemycket! Vem vill se ut som en prickig korv i bikinilinjen, hur sexigt är det liksom? Men om jag ser ett hårstrå under huden blir jag helt galen och bara måste "operera" ut det med nål och pincett, fastän att det blir skitfula sår som aldrig läker.

Sen kan jag få ryck och klia sönder hårbotten i timmar också ibland, det är som om ojämnheterna aldrig tar slut. Eller om jag sitter i duschen kan jag få för mig att jag måste klia bort all uppluckrad hud med naglarna (jag förstår om folk har spytt vid det här laget). Grejen är att det låter som om jag är jätteohygienisk av mig, men det är tvärtom - jag lider av OCD med renlighetsmani, så jag duschar varje dag och tvättar händerna överdrivet ofta, har typ bacillskräck. Jag inbillar mig att allting måste vara rent, slätt och obefläckat på min kropp, annars är jag "smutsig".

Någon som känner igen sig? Jag vet ju innerst inne att allt detta bara gör mig ännu fulare...

[CyanideCupcake]

Hej och välkommen!

Det låter inte alls äckligt, bara otroligt jobbigt och energikrävande. Får du någon hjälp för det här? Samtalskontakt, medicinering...nåt sånt?

[NiemandSeinFlittchen]

Hej och välkommen!

Det låter inte alls äckligt, bara otroligt jobbigt och energikrävande. Får du någon hjälp för det här? Samtalskontakt, medicinering...nåt sånt?

Alltså, jag får ju antidepressiva + antiepileptika (som stabiliserande) pga mina andra psykiska problem (borderline bl a) samt att jag äter bensodiazepiner och zopiklon som lugnande/sömnmedicin - men jag har aldrig fått någon hjälp för mina problem med min skinpicking. Jag har ju ett dokumenterat självskadebeteende sedan barndomen, fr o m tonåren allvarligare med rakblad/skalpeller där det har behövt sutur och ibland operation med bestående nervskador. Detta har givetvis uppmärksammats mycket mer än "lite småsår" i ansiktet - även om jag anser detta vara ett större problem eftersom att det pågår _hela tiden_ :-(

Jag har bett om hjälp många, många gånger, men min kontakt på vuxenpsyk samt olika undersökande/remitterande läkare och psykologer på psyk/akutpsyk där jag har varit inlagd har aldrig vetat vad de skulle göra eller brytt sig om att ta reda på det.

När jag tänker efter har det alltid varit såhär, så länge jag kan minnas. Jag har alltid haft minutiösa "reningsritualer" där jag har skrapat bort hud, talg osv på alla möjliga och omöjliga ställen, timme ut och timme in. Mina ritualer följer ett särskilt mönster, jag måste göra på ett särskilt sätt, använda särskilda "redskap", sterilisera mig med starka medel och avlägsna allt kroppens naturliga smörjmedel; sebum, vax, sekret, snor, hud, hår, slem, beläggningar, talg... ALLT. Jag skrubbar mig varje dag i duschen med en blandning av citron och havssand och stryker därefter huden med alsolsprit, men ändå blir jag inte ren - för smutsen sitter på något sätt på insidan.
Ändå vill ingen psykolog ta det på allvar.

Jag har en åttaårig dotter som har blivit tvungen att växa upp med en mamma som står som fastnaglad framför spegeln med sina tillhyggen. En dotter som med en suck säger "Mamma, vad har jag sagt? Inte pilla!"
Det är inte normalt. Mitt hjärta gråter.

Min dotter har fått växa upp och lära sig att Mamma får man inte röra i ansiktet. Det är Förbjudet Område.
Mamma flippar ur om man rör vid hennes ansikte. Särskilt näsan.
Redan dom snå bebishänderna som ville utforska blev undanfösta.

Jag fattar inte varför jag har blivit såhär. Vad är det som har gjort mig till en sånhär människa?

[CyanideCupcake]

Jag skrubbar mig varje dag i duschen med en blandning av citron och havssand och stryker därefter huden med alsolsprit, men ändå blir jag inte ren - för smutsen sitter på något sätt på insidan.

Tror du slog huvudet på spiken där. Jag kan inte avgöra om du har BDD eller "bara" vanligt tvång, men det finns en BDD-klinik i Stockholm och jag tror att de även specialiserar sig på tvångssyndrom. Jag råder dig att kontakta dem, samt även föreningen ananke (ananke.org) som är Sveriges officiella förening för tvångssyndrom. Jag hoppas nån av dem kan hjälpa dig för såhär ska du inte behöva ha det. *kram*

[Moonlight]

Hur blir man av med det?