Jag är värd bättre än att stå framför spegeln och lida

[vilja]

Malins mamma: Ja, det är när jag står framför spegeln som BDD:n förvärras, märker verkligen det. De senaste veckorna har jag speglat mig alldeles för mycket och nu vågar jag inte gå ut längre. Det känns som att jag lika gärna kan sluta skolan och ge upp mitt liv för jag kommer ändå aldrig kunna leva normalt. Samtidigt har jag så mycket nya positiva erfarenheter att jag någonstans vet att det inte behöver vara så, men ångesten och det här ständiga kämpandet mot den gör mig helt slut...

Tack för dina synpunkter, jag ska lägga Sergejs ord på minnet och ta upp det med överläkaren nästa gång jag träffar henne.

/vilja

[Malins mamma]

Vilja, du har ju redan kommit så långt på vägen till att bli frisk och det du känner nu är bara ett steg bakåt, du är inte tillbaka där du började. Du har så många bra alternativa tankar att ta till och det finns flera, tex denna:

"....sluta skolan och ge upp mitt liv för jag kommer ändå aldrig att kunna leva normalt".

Den tanken kunde du ändra tex till: "Jag är orolig för att jag inte kommer att kunna leva normalt, men framtiden har inte varit ännu och jag kan inte veta vad som kommer att hända så nu ska jag sluta att oroa mig för det och koncentrera mig på nuet istället. Vad kan jag göra NU för att framtiden ska bli bättre?"

Jag förstår att det är superjobbigt men det kommer garanterat att vara värt mödan om du orkar fortsätta.

Hälsn. Malins mamma

[Smilla]

Jag äter också Zoloft och den hjälper jättebra. Har provat Cipramil, Prozac, anafranil och nån annan medicin, men då fick jag mer biverkningar och klämningen blev mycket värre. Så det är precis som  Vilja säger, att alla reagerar olika på olika märken. Man måste helt enkelt pröva sig fram tills man hittar rätt sort.
Innan jag började äta medicin, för flera år sedan, trodde jag att man skulle bli helt avtrubbad och utan känslor av SSRI-preparat, men så var det alltså inte alls. I stället är det (för de flesta) så att man känner sig lite starkare och därför orkar med att kämpa med t ex KBT-terapi. För mig känns det som om Zoloft har räddat mitt liv...

Jag vet inte heller exakt vad som är skillnaden mellan SSRI- och psykos-mediciner, mer än att SSRI-preparaten påverkar serotoninhalten i hjärnan. Den hjälper till att stimulera nervsignalerna på nåt konstigt sätt... Så att de kan fungera normalt.

Av psykosmedicinerna, som tex Risperdal, blir man lite mer avtrubbad. Jag åt Risperdal ett litet tag, men det hjälpte inte alls. Det enda som hände var att jag blev helt borta i huvudet. Om jag pratade med någon så kunde jag inte koncentrera mig på vad den sa och kunde inte komma på vad jag själv skulle säga...  Och så kunde jag inte koncentrera mig när jag körde bil, så det blev lite farligt...  
Men det är kanske olika från person till person.

Tack vilja för dina dagboksanteckningar! Det är precis så där det är!

/smilla

[vilja]

Malins mamma: Tack för din uppmuntran, det betyder mycket för mig. Den alternativa tanken du föreslog är enormt bra, jag försöker plocka fram den så ofta jag kan.
I måndags började skolan igen. Har varit där 2,5 av 5 dagar. Till och från har jag mått riktigt dåligt, skurit mig trots att jag slutat med det och varit på väg att hoppa framför ett tåg, men det är som du säger jag är inte tillbaka på ruta ett för det... och nu kommer jag ju fortsätta jobba med Peter vilket känns jättebra. Det är så skönt att prata med någon som vet precis hur man fungerar och alltid har något råd att ge. Redan efter tre samtal den här veckan känns det som att jag lärt mig massor, om mig själv och om hur jag ska hantera olika situationer, och jag försöker tänka på alla framsteg jag gjort det senaste året för att hålla motivationen uppe. Och att det garanterat kommer att vara värt mödan om jag orkar fortsätta

Smilla: Skönt att höra att du har positiva erfarenheter av Zoloft och att den hjälper dig! Jag känner likadant ibland, att Zoloft har räddat mitt liv. Eftersom jag påbörjade min KBT-behandling drygt en månad efter medicinstarten är det ju svårt att säga säkert vad som var vad, men jag tror i alla fall att den mildrade mina mest depressiva symtom med följden att jag orkade åka till terapin en gång i veckan. Och terapin har definitivt räddat mitt liv!
Hur är det för dig, har du genomgått KBT eller liknande?

/vilja