Jag är värd bättre än att stå framför spegeln och lida

[Jamie]

Angånde Zoloft så är det en av dom värsta mediciner man kan ge en som mår dåligt, jag fick det förut men inte pga av bdd eller något utan för att jag var väldigt depprimerad.
Läste av intresse om medicinen och det stänger av ALLA känslor i kroppen så man varken kan vara glad, ledsen eller nånting, även gör det en väldigt aggresiv.
Skulle jag göra som jag ville med Zoloft skulle jag förbjuda det.

Ps. Malins mamma, kan du meddela Malin om träffen i Stockholm tror du? Ds.

[Anonym]

Bland alla de SSRI-preparat, betablockerare och allt vad det har varit, så är det faktiskt enbart Theralendroppar som jag känt hjälpande stor effekt av.

[Anonym]

Trist bara att jag var tvungen att pröva alla de andra medicinerna under så många år, innan jag till slut hamnade hos en överläkare som skrev ut Theralendropparna som förstahandsval...

[SpegelSpegel]

Håller med om att zoloft är värdelöst, mådde inte bättre av det utan kände mig bara avtrubbad och kroppen funkade inte som den skulle. Var ledsen men när jag ville gråta kom inga tårar, det var som om tårkanalernas reflexer bromsades, hur sjukt är inte det? Kanske därför det kallas lyckopiller. Vidriga mardrömmar som inte gick att vakna ur fick jag också. I love valium.

[Jamie]

Det är antingen Zolofot eller en annan som fungerar likadant osm är lyckopiller, man mår bra nån dag, tror man, sen är det likadant som då man började.

[Malins mamma]

Jimmy, Malin vet om träffen i Stockholm och hon har tänkt sig att komma dit om det inte blir några förhinder.

/Malins mamma

[Jamie]

Malins mamma
Tack, då vet man det
Måste bara ge dig ett riktigt stort tack för ditt kunnande också.

[vilja]

Till Malins mamma
Tack för frågan, jag ska försöka beskriva händelseförloppet så gott det går. Är inte säker på just den situationen, men jag tror att det brukar vara ungefär såhär:

1) Ställer mig framför spegeln för att göra mig i ordning.
Om jag har en eller ett par bra dagar bakom mig är jag förmodligen ganska lugn och avslappnad ? de bra dagarna står jag ju mindre än vanligt framför spegeln, tänker mina "ersättningstankar" större delen av tiden och kan bli klar relativt snabbt på morgnarna. Därför är jag inställd på att det ska fungera nu också. Jag fokuserar på helheten och tycker att jag duger i princip som jag är, ska bara fixa i ordning "det värsta".

2) Gör mig i ordning.
Det brukar alltid dyka upp BDD-tankar när jag gör det, oavsett hur väl förberedd jag är; jag blir även osäker på hur det ska gå, om jag ska bli nöjd och hinna färdigt i tid. Men jag försöker observera och ifrågasätta tankarna för att de inte ska få fäste, fokuserar om och fortsätter vara uppmärksam på allt som far genom huvudet.

3) Bestämmer mig för att jag är klar, att det räcker och är OK.
Speglar mig från höger och vänster och ur några olika vinklar snett framifrån (här är jag inte säker på vad jag tänkt, antingen är det av gammal vana eller så har BDD-tankarna smugit sig på utan att jag märkt det). Vanligtvis är det när jag speglar mig ur de vinklarna som jag ser hur ful jag är, men nu tycker jag fortfarande att det är OK och vill gå därifrån.

4) Börjar få tankar som "anledningen till att jag inte har sett det fula är för att jag inte speglat mig så som jag brukar!", "jag har lurat mig själv genom att undvika de här vinklarna!", "jag har bara inbillat mig att det är OK!" etc. Jag börjar tvivla och granskar spegelbilden ännu noggrannare, för att kunna dölja eller fixa till det som brukar vara fel.
Alltså ? eftersom jag BRUKAR se allt det fula kan jag inte riktigt tro på att de skulle vara borta nu helt plötsligt. Jag tänker att jag har inbillat mig eller slarvat när jag tittat i spegeln. Tror fortfarande att det handlar om hur jag gjort med håret, och "tänk om jag inte gjort det tillräckligt bra... då kommer alla se hur ful jag är!" och så är jag tillbaka där igen ? såvida jag inte avbryter direkt och går därifrån.
(Vet inte om jag uppfattade dig rätt, du menade väl hur det är NU och inte hur det var i början när jag utvecklade BDD:n?)

Ang. medicin: Jag berättade för överläkaren om hur det är ibland när jag står framför spegeln, t ex att jag ser hur allt förvrids och blir så fruktansvärt fult att jag inte ens står ut med att betraktas av våra katter, och att jag är övertygad om att det jag ser är verkligt. Hon sa då att vid de tillfällena befinner jag mig ?på gränsen till ett psykotiskt tillstånd? och har ?vanföreställningar?. Därefter sa hon att det finns mediciner (här nämnde hon Risperdal) som behandlar sådana symtom bättre än SSRI-preparat. Men så är det alltså inte? Hon har arbetat inom psykiatrin i många år och även haft kontakt med några BDD-patienter förr, men jag vet inte hur pass uppdaterad eller insatt hon är, hon kan mycket väl ha fel.

/vilja

[vilja]

Jimmy, angående Zoloft: Det där med hur man reagerar på medicin är väl alltid ganska individuellt? Jag har i alla fall varken blivit avtrubbad eller haft någon annan negativ effekt av Zoloft under hela tiden jag ätit den... menar bara att det som är bra för någon kanske inte är bra för någon annan, men så är det ju med det mesta. Synd att den inte fungerade för dig, fick du byta till någon annan medicin istället?

[Jamie]

vilja
Nej jag bytte inte medicin utan fick trubba ner på det, vet inte vilka doser det var men det var av större slaget som jag fick det för depprisionen, fick efter slutandet brev om att dom ville prova något anant men det fick jag lov att säga nej till, dels för att jag blev bättre efter att jag slutat och sen att jag inte vågade prova något annat för att det kunde ge motsatt effekt som Zoloft gav.

[vilja]

Anonym Sänt: 3 Jan 2006 23:13:14
Vilja, hur gammal är du? Känner igen mig mycket i det du skriver. Speciellt med håret!!! Jag håller på likadant o det tar sån energi både psykiskt o fysiskt. Man är gråtfärdig panikslagen där man står så jag vet så väl hur du har det. Ville bara säga det. Ta hand om dig!

Tack så jättemycket för ditt svar, det är alltid skönt att veta att man inte är ensam. Jag är 17, fyller 18 om en månad. Än så länge har jag inte pratat med någon annan som håller på med håret, skulle väldigt gärna prata mer med dig om du vill!

[Malins mamma]

vilja, tack för din utmärkta förklaring!
Jo, det var som det är NU jag menade.
Om jag förstår det rätt så är det alltså i detta stadium mest fråga om en vana, du brukar se nåt fel och eftersom du inte kan se det då så börjar du leta.
Tack, då blev jag lite klokare igen!  
Att avbryta och gå ifrån spegeln är nog det bästa att göra.

Jag måste säga att jag blir väldigt fundersam på det du skriver om överläkaren. Hon säger att du befinner dig på gränsen till psykos och att du har vanföreställningar, det verkar som att hon tror att BDD och psykos är samma sak, vilket det INTE är. Jag hittade det exakta citatet från Sergej från intervjun i Veckorevyn, såhär är det:

"För många läkare är BDD fortfarande något okänt.
-"Det händer att det förväxlas med en psykos och att patienten får helt felaktig medicin. Jag vet inte hur vanligt det är - men varje fall är ett för mycket."

Sergej är alltså en mycket BDD-kunnig psykiater på Karolinska. Jag tycker verkligen att du ska kolla upp detta ifall du ska få en annan  medicin.

(Det har diskuterats en hel del om mediciner på BDDCentral och jag har förstått det så att enbart antipsykotisk medicin kan förvärra BDDn men att antipsykotisk medicin i KOMBINATION med SSRI-medicin kan hjälpa. Detta är dock inget jag är säker på eftersom jag inte har någon kunskap om mediciner).

Hälsn. Malins mamma

[Jamie]

En liten fundering här också, psykotiska mediciner och SSRI- mediciner, vad är skillnaden på dom två?
och vad är t.ex Zoloft klassat som?

[Malins mamma]

Jimmy, på din första fråga vet jag inte.
Zoloft borde vara ett SSRI-preparat.

/Malins mamma

[Jamie]

okej, hmm, får väll leta vidare om det då.