BDD Sverige
2015-09-29, 22:20 *
Nyheter:
   Startsida   Hjälp Länkar  
Sidor: [1] 2
 
Författare Ämne: Nu finns reportaget i Amelia på internet  (läst 1747 gånger)
Birgitta Gustafsson
Medlem
**
Antal inlägg: 50


Nu finns reportaget i Amelia på internet
« skrivet: 2013-10-26, 10:20 »

Hej!

Ville bara tala om att nu finns reportaget om mig och BDD som länk på min blogg:
http://ablogaboutfeelingugly.blogspot.se/

Vet inte om ni tycker att jag är så typiskt fall av BDD. Jag har ju kunnat jobba och plugga. Men faktum är att min skräck för att vara ful begränsade mitt liv väldigt mycket (vågade inte ha relationer bla).

Hur som helst tror jag att det är bra att läsa om sådana problem om man själv har ångest för utseendet.
Kram
Birgitta
Loggat

Jag har inte BDD nu men har troligen haft det. Jag har skrivit bok (En liten bok om att vara ful) och startat blogg: http://ablogaboutfeelingugly.blogspot.se/. För att jag vet hur stora de här problemen är och jag vill gärna dela med mig och kanske hjälpa andra.
Lyckofågel
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 483


Hemsida
SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #1 skrivet: 2013-10-26, 14:15 »

Läste precis artikeln, jag tyckte att det var jättebra skrivet. Kul att kunskapen om BDD sprids! Tänk om någon just på grund av denna artikel får upp ögonen för denna sjukdom. Det finns ju många som har BDD utan att vara medvetna om det. Jag hörde talas om BDD för två år sedan ungefär, första gången.

Om du är ett "typiskt" fall av BDD är väl sak samma. BDD yttrar ju sig på olika sätt, och i olika grader från människa till människa.
Loggat

Birgitta Gustafsson
Medlem
**
Antal inlägg: 50


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #2 skrivet: 2013-10-26, 14:59 »

Ja visst är det bra att informationen om BDD sprids!

Jag tänker i och för sig inte så mycket på mig själv som BDDare utan tänker att det här med utseendefixeringen har ökat mycket även hos "vanliga" människor och att jag var extrem. Men min psykiater som jag fortfarande stöter på ibland håller fast vid att jag hade BDD.

Idag har jag (som framgår av reportaget) kommit över min fixering (fobi) och jag gärna hjälpa andra som är i den sits jag var om jag kan. Vet av erfarenhet att ett reportage inte förändrar människor men det kan så frön  Med glimten i ögat (blinkande)
Loggat

Jag har inte BDD nu men har troligen haft det. Jag har skrivit bok (En liten bok om att vara ful) och startat blogg: http://ablogaboutfeelingugly.blogspot.se/. För att jag vet hur stora de här problemen är och jag vill gärna dela med mig och kanske hjälpa andra.
Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #3 skrivet: 2013-10-26, 19:29 »

Hej Birgitta!

Tack så mycket för din hjälp med att sprida information om BDD och hjärtligt välkommen hit till forumet!  Leende (smiley)
 
Jag köpte Amelia direkt när du skrev om artikeln, och den riktigt bra och gav en bra bild av hur det kan vara att vara drabbad av BDD. Sjukdomen förekommer ju i olika grader från "lättare", där man klarar av att jobba/studera till "mycket svår" BDD där man är totalt isolerad och inte kan visa sig ens för sin närmaste familj. Det som är gemensamt för alla är att tankarna på utseendet/en del av utseendet begränsar hur man kan leva sitt liv.

Jag vet inte hur typiskt ditt fall är men jag kan tänka mig att det finns många i din situation som klarar av jobb/skola men lider och blir begränsade i många andra delar av livet.

Intressant att du (nu i efterhand) beskrev ditt liv med BDD som att du levde i en "fantasivärld". Jag har sett det som att man har en helt annan uppfattning om verkligheten än vad BDD-fria har. Vad jag förstått så är denna fantasivärld mycket skrämmande. Kan du berätta lite mer om skillnaden mellan fantasivärlden och den verklighet man ser/inser är riktig när man blivit fri från BDD:n.

Du är mycket välkommen att delta här på forumet, du verkar ha fått gåvan att uttrycka dig skriftligt (vilket inte jag har tyvärr) och du har dessutom egen erfarenhet både av att lida av BDD och av att ha tillfrisknat. Leende (smiley)    
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
Lyckofågel
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 483


Hemsida
SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #4 skrivet: 2013-10-26, 21:23 »

Du är mycket välkommen att delta här på forumet, du verkar ha fått gåvan att uttrycka dig skriftligt (vilket inte jag har tyvärr) och du har dessutom egen erfarenhet både av att lida av BDD och av att ha tillfrisknat. Leende (smiley)    

Malins mamma: Du kan visst uttrycka dig skriftligt! Men jag håller med. Birgitta, dela gärna med dig!

Loggat

Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #5 skrivet: 2013-10-26, 22:08 »

Tack Lyckofågel!  Leende (smiley) 
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
Birgitta Gustafsson
Medlem
**
Antal inlägg: 50


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #6 skrivet: 2013-10-27, 19:55 »

Hej alla!

Och tack Malins mamma! Som jag förstod det har du varit med och startat det här forumet vilket jag tycker var oerhört bra gjort och det betyder säkert mycket för många.

Jag var faktiskt inne här för några år sen när jag jobbade med boken. och jag hade också mailkontakt med en tjej härifrån. Men tyvärr kraschade min dator och jag tappade adressen. Jag kommer inte heller ihåg vad hon hette utan bara att hon hade BDD och undrade hur jag blivit frisk.

Ja det var inte så snabbt men jag började tvinga mig att göra saker jag var rädd för lite i taget. Tex var jag väldigt rädd för att visa mig naken. Men jag tränade på det och jag märkte att det var helt ofarligt. I början klarade jag inte av att tänka på annat än hur ful jag var men såsmåning om glömde jag det och kunde tänka på annat. Det går faktiskt att träna sig precis som man gör i fobiträning.

Med fantasivärld menar jag att man får för sig att andra människor tycker och tänker så mycket om hur man ser ut. Det gör de inte. De har oftast fullt upp med sig själva. Och jag tror man måste vara lite tuff mot sig själv. Tänka att "jag vägrar ha det så här. Jag må vara hur ful som helst - men jag ska leva ett vanligt liv utan begränsningar!" Det som är så bra är att man inser under tiden att man inte är så ful. Men för mig har det hjälpt bäst att bli arg och strunta i vad som händer. Lite " det må bära eller brista men nu GÖR jag det här" vaad det nu är man är så rädd för-

Ja det var lite tips. Sen är det ju så att jag har fått träna extra på att inte skämmas genom MSen bla. Men det är egentligen på senare år. Innan så hade jag väldigt lite problem av MSen. Men som jag skrev att om man har varit med om flera gånger att man inte kan resa sig upp så blir det här med utseendet rätt oviktigt.

Kram
Birgitta
Loggat

Jag har inte BDD nu men har troligen haft det. Jag har skrivit bok (En liten bok om att vara ful) och startat blogg: http://ablogaboutfeelingugly.blogspot.se/. För att jag vet hur stora de här problemen är och jag vill gärna dela med mig och kanske hjälpa andra.
Wolfie
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 293


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #7 skrivet: 2013-10-27, 20:08 »

Så länge bdd konceptet kommer ut i Sverige är det jättebra, jag själv hade ingen aning vad det var förrän jag upptäckte detta forumet för ett par år sedan. Amelia är ju knappast något jag brukar läsa, men det är kanon att informationen kommer ut i hela Sverige, bra jobbat!
Loggat
Birgitta Gustafsson
Medlem
**
Antal inlägg: 50


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #8 skrivet: 2013-10-27, 20:22 »

Ja det har  du verkligen rätt i - information om BDD behöver spridas!

Men det är tyvärr också så att vår (allas, speciellt ungas) fixering vid utseendet bara ökar. Det är många "vanliga" (vad det nu är) människor som känner ångest inför utseendet också. Det är kanske inte lika allvarligt som när man har BDD men det är nog så hemskt ändå. Många av mina vänner som inte alls har BDD känner igen sig i min bok.

Därför vänder jag mig egentligen till alla. För jag tycker att det här har blivit ett stort samhällsproblem som växer.
Loggat

Jag har inte BDD nu men har troligen haft det. Jag har skrivit bok (En liten bok om att vara ful) och startat blogg: http://ablogaboutfeelingugly.blogspot.se/. För att jag vet hur stora de här problemen är och jag vill gärna dela med mig och kanske hjälpa andra.
Lyckofågel
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 483


Hemsida
SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #9 skrivet: 2013-10-28, 12:38 »

Hej alla!
Och tack Malins mamma! Som jag förstod det har du varit med och startat det här forumet vilket jag tycker var oerhört bra gjort och det betyder säkert mycket för många.

Håller med. Jättebra att det här forumet finns! Fanns det något ens innan på nätet för "oss"?

Ja det var inte så snabbt men jag började tvinga mig att göra saker jag var rädd för lite i taget. Tex var jag väldigt rädd för att visa mig naken. Men jag tränade på det och jag märkte att det var helt ofarligt. I början klarade jag inte av att tänka på annat än hur ful jag var men såsmåning om glömde jag det och kunde tänka på annat. Det går faktiskt att träna sig precis som man gör i fobiträning.

Det är förmodligen därför just KBT och SSRI rekommenderas som behandling mot BDD. Om en befinner sig väldigt djupt nere  i förtvivlan finns inte kraften för att springa ifrån "demonerna", samtidigt som BDD-tankarna hemsöker en som spöken. Jag lider ju också utav bipolär/depression(jag har under större delen av mitt liv brottats med lätt till extremt stor ångest, djupa depressioner som nästintill blivit ett "naturligt tillstånd"). Jag kan säga att jag först för ett år sedan verkligen kom framåt i min "sjukdom"(vilket man ju borde kunna kalla det). Jag hade alltid på egen hand försökt "tänka bort" allt det onda. Ja ni vet, hela den där "tänk-positivt-jargongen!". I sin tur har jag som psykiskt sjuk mått dåligt över att det inte är så enkelt som en del andra verkar tro "skärp dig!". Varför envisas jag med att må dåligt? Varför är jag som en stor börda, som inte förmår att "ta sig i kragen"?

Nu har jag verkligen förstått, att nej, när en är psykiskt sjuk är det inte "bara" att skärpa till sig, ta sig i kragen, och tänka positivt. Det är ungefär som när människor säger att hemlösa människor bara borde skaffa sig ett jobb. Om det nu vore så enkelt hade väl en gjort det för länge sedan? En sjuk människa ÄR sjuk. Ingen begär att en cancersjuk ska skärpa till sig ifrån sin sjukdom, eller hur?

Visst, söka hjälp, ta emot hjälp, ta ansvar för sitt liv. Men man kan inte lägga över hela ansvaret på den sjuka att bli frisk. Förr fanns inte kunskapen om hur sjukdomar botas, och då dog folk! Idag har vetenskapen hunnit ta ett stort steg framåt, nu vet vi hur många sjukdomar kan botas, läkemedel och behandling finns, och detta ska vi ha rätt till att få! Tyvärr ligger vi fortfarande efter i kunskaperna kring psykisk sjukdom, och psykisk sjukdom trivialiseras och skambeläggs i mycket större grad än fysisk sjukdom.

För ett år sedan fick jag högre dos medicin, jag blev även sjukskriven, och kände att jag äntligen blev tagen på allvar och fick det jag behövde och ville ha! Under detta år som gått har mitt tankesätt förändrats radikalt! Och nu när jag har tagit ett stort mentalt steg uppåt i "hälsostegen", kan jag känna att ifrågasättandet av BDD finns närmre till hands. Och det är förmodligen där KBT, kan hjälpa en. Förutom det tror jag att det är MYCKET viktigt(det är det egentligen hela vägen, vart man än befinner sig på hälsostegen) att ha en dräglig tillvaro, och viktigast av allt: att ha stöttande människor i sin närhet. Om man isolerat sig, blivit ensam och inte känner att man har detta sociala stöd, vad gör en då? En möjlighet är bland annat att söka sig till detta forum. En annan möjlighet är att ta till vara på de människor en faktiskt har i sin närhet, ta kontakt med förlorade bekantskaper och vänner, öppna upp inför en familjemedlem osv. Alla behöver stöd, och många är förmodligen också beredda att ge stöd. Vi behöver varandra! Det är ett faktum.

Nu flög jag ut lte väl mycket i ämnet men det jag ville få sagt är att jag tror att SSRI, behandling, olika sorters stöd behövs i första hand för att den sjuka ens ska ha kraft att ta sig ifrån den plats hen befinner sig i. Ingen kan förvänta sig att den sjuka ska göra sig själv frisk, för det fungerar inte så att en "skärper till sig" ifrån ens sjukdom. När att skärpa sig inte fungerar för dig, då är du sjuk, och då behöver du hjälp.

När den sjuka sedan fått hjälp att ta sig upp ur eventuell depression(som står som ett hinder framför bdd-tillfrisknandet), tror jag just att KBT är en väg till ett liv utan, eller i alla fall med betydligt mindre begränsningar. SSRI, och KBT är ju just det som rekommenderas. Leende (smiley) Sen kan en så klart utöva KBT på sig själv, utan att få den behandlingen ifrån sjukvården, men den vägen kanske är längre(?) men till viss del blir vi väl alla tvungna att "behandla" oss själva då det finns stora brister i den psykiatriska vården. Och ja, vill man må bra måste man givetvis själv jobba sig dit, men detta utesluter inte faktumet att du som sjuk, behöver behandling, medicin, hjälp och stöd för att bli botad.
« Senast ändrad: 2013-10-28, 12:52 av Lyckofågel » Loggat

Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #10 skrivet: 2013-10-28, 19:10 »

Citat
Som jag förstod det har du varit med och startat det här forumet vilket jag tycker var oerhört bra gjort och det betyder säkert mycket för många.
Citat
Jättebra att det här forumet finns! Fanns det något ens innan på nätet för "oss"?

Tack, men jag var inte inblandad från början. Det var Malin själv som startade forumet för snart 10 år sen och det är hon som fortfarande har hand om det.  Leende (smiley)
Innan dess fanns bddcentral.com på engelska (som tyvärr försvann för ett år sen) men det här forumet var det första för BDD-drabbade i Skandinavien.

Tack Birgitta för tipsen och tack Lyckofågel för ett klokt resonemang!  Leende (smiley)
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
Birgitta Gustafsson
Medlem
**
Antal inlägg: 50


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #11 skrivet: 2013-10-28, 20:29 »

Ja du har rätt Lyckofågel! Det är klart man inte bara kan "skärpa sig". Det är verkligen inte meningen om jag låter som jag menar så. För mig handlade det om en lång process som tog flera år. Vad jag menar är att det är bra att ibland ställas inför livets realiteter. Det är därför jag menar att det är bra att tänka på döden ibland. Att inse att livet är ändligt och tänka efter vad man använder det till.

Men det funkar förstås inte om man har en förlamande ångest. Jag vet vad psykisk sjukdom innebär eftersom jag har haft psykoser. Men jag har nog varit förskonad från den svåraste ångesten.  För mig handlade det mer om förträngning och att jag bara inte på några villkor klarade av att tala om det eller hantera det. Men till slut blev jag så gammal att jag var TVUNGEN att ta tag i det om jag inte skulle förbli ensam hela livet.

Nu blev det för sent för mig att få de barn som jag så gärna ville ha tex. Och jag delar gärna med mig av min historia för att kanske kunna hjälpa andra. Men jag inser att det är en lång process och att det inte är lätt att ändra på sig "bara så där". Men jag hoppas kunna så ett frö. Som boktips skulle jag vilja ge Ata Gahderis och Thomas Parlings bok "Lev med din kropp" som har en massa övningar.

Men jag förstår också att man kan ha mycket svåra problem och att jag kanske inte är rätt person att hjälpa. Jag kan bara berätta min historia.

Kram
Loggat

Jag har inte BDD nu men har troligen haft det. Jag har skrivit bok (En liten bok om att vara ful) och startat blogg: http://ablogaboutfeelingugly.blogspot.se/. För att jag vet hur stora de här problemen är och jag vill gärna dela med mig och kanske hjälpa andra.
Wolfie
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 293


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #12 skrivet: 2013-10-28, 20:58 »

Håller med. Jättebra att det här forumet finns! Fanns det något ens innan på nätet för "oss"?

Det är förmodligen därför just KBT och SSRI rekommenderas som behandling mot BDD. Om en befinner sig väldigt djupt nere  i förtvivlan finns inte kraften för att springa ifrån "demonerna", samtidigt som BDD-tankarna hemsöker en som spöken. Jag lider ju också utav bipolär/depression(jag har under större delen av mitt liv brottats med lätt till extremt stor ångest, djupa depressioner som nästintill blivit ett "naturligt tillstånd"). Jag kan säga att jag först för ett år sedan verkligen kom framåt i min "sjukdom"(vilket man ju borde kunna kalla det). Jag hade alltid på egen hand försökt "tänka bort" allt det onda. Ja ni vet, hela den där "tänk-positivt-jargongen!". I sin tur har jag som psykiskt sjuk mått dåligt över att det inte är så enkelt som en del andra verkar tro "skärp dig!". Varför envisas jag med att må dåligt? Varför är jag som en stor börda, som inte förmår att "ta sig i kragen"?

Nu har jag verkligen förstått, att nej, när en är psykiskt sjuk är det inte "bara" att skärpa till sig, ta sig i kragen, och tänka positivt. Det är ungefär som när människor säger att hemlösa människor bara borde skaffa sig ett jobb. Om det nu vore så enkelt hade väl en gjort det för länge sedan? En sjuk människa ÄR sjuk. Ingen begär att en cancersjuk ska skärpa till sig ifrån sin sjukdom, eller hur?

Visst, söka hjälp, ta emot hjälp, ta ansvar för sitt liv. Men man kan inte lägga över hela ansvaret på den sjuka att bli frisk. Förr fanns inte kunskapen om hur sjukdomar botas, och då dog folk! Idag har vetenskapen hunnit ta ett stort steg framåt, nu vet vi hur många sjukdomar kan botas, läkemedel och behandling finns, och detta ska vi ha rätt till att få! Tyvärr ligger vi fortfarande efter i kunskaperna kring psykisk sjukdom, och psykisk sjukdom trivialiseras och skambeläggs i mycket större grad än fysisk sjukdom.

För ett år sedan fick jag högre dos medicin, jag blev även sjukskriven, och kände att jag äntligen blev tagen på allvar och fick det jag behövde och ville ha! Under detta år som gått har mitt tankesätt förändrats radikalt! Och nu när jag har tagit ett stort mentalt steg uppåt i "hälsostegen", kan jag känna att ifrågasättandet av BDD finns närmre till hands. Och det är förmodligen där KBT, kan hjälpa en. Förutom det tror jag att det är MYCKET viktigt(det är det egentligen hela vägen, vart man än befinner sig på hälsostegen) att ha en dräglig tillvaro, och viktigast av allt: att ha stöttande människor i sin närhet. Om man isolerat sig, blivit ensam och inte känner att man har detta sociala stöd, vad gör en då? En möjlighet är bland annat att söka sig till detta forum. En annan möjlighet är att ta till vara på de människor en faktiskt har i sin närhet, ta kontakt med förlorade bekantskaper och vänner, öppna upp inför en familjemedlem osv. Alla behöver stöd, och många är förmodligen också beredda att ge stöd. Vi behöver varandra! Det är ett faktum.

Nu flög jag ut lte väl mycket i ämnet men det jag ville få sagt är att jag tror att SSRI, behandling, olika sorters stöd behövs i första hand för att den sjuka ens ska ha kraft att ta sig ifrån den plats hen befinner sig i. Ingen kan förvänta sig att den sjuka ska göra sig själv frisk, för det fungerar inte så att en "skärper till sig" ifrån ens sjukdom. När att skärpa sig inte fungerar för dig, då är du sjuk, och då behöver du hjälp.

När den sjuka sedan fått hjälp att ta sig upp ur eventuell depression(som står som ett hinder framför bdd-tillfrisknandet), tror jag just att KBT är en väg till ett liv utan, eller i alla fall med betydligt mindre begränsningar. SSRI, och KBT är ju just det som rekommenderas. Leende (smiley) Sen kan en så klart utöva KBT på sig själv, utan att få den behandlingen ifrån sjukvården, men den vägen kanske är längre(?) men till viss del blir vi väl alla tvungna att "behandla" oss själva då det finns stora brister i den psykiatriska vården. Och ja, vill man må bra måste man givetvis själv jobba sig dit, men detta utesluter inte faktumet att du som sjuk, behöver behandling, medicin, hjälp och stöd för att bli botad.


Smart tjej Med glimten i ögat (blinkande)
Loggat
Birgitta Gustafsson
Medlem
**
Antal inlägg: 50


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #13 skrivet: 2013-10-30, 09:23 »

Nu tänkte jag fråga er som är experter. När jag tittar runt här på forumet tänker jag - hade jag verkligen BDD? Jag känner inte riktigt igen mig. För mig var det ju så att ett av mina största problem var att jag inte klarade av att tala om min "utseendeångest". Själva grejen var på ett sätt att det var så hemligt. Med kläder på tyckte jag att jag såg helt OK och ibland tom bra ut. Men när jag såg mig naken fick jag panik och kallsvettades (ibland). Jag tror att om jag vågat tala om det (som jag gjorde till slut) hade jag kunnat komma tillrätta med det. Och det gjorde jag ju till slut men det tog lång tid. Minns att jag hade svårt att duscha med andra ända upp i 40-årsåldern och tänkte mycket på hur jag såg ut när jag äntligen vågade mig iväg och bada i 37-årsåldern.

Något som jag tycker stämmer bra med BDD är däremot min fixering vid just bristningarna. Jag tyckte att bristningar var så hemskt så jag ville operera bort dem trots att jag förstod att då skulle det bli ärr. Det hade ju inte varit snyggt men jag stod helt enkelt inte ut med mina bristningar. Däremot har jag aldrig varit så att jag sminkat mig och fixat håret i timmar som jag läst ibland att vissa med BDD måste göra innan de går ut. Jag var nog ganska "normal" när det gäller sådana saker men visade mig inte avklädd (alltså ens i BH och trosor) i nästan 15 år.

Min psykiater som jag hade senare i livet säger att jag troligen hade BDD. Men det var efter att jag tagit mig ur värsta fixeringen och det var inte därrför jag gick hos honom utan för att jag haft psykos. Egentligen tycker jag inte det är så viktigt med diagnos för mig eftersom jag har kommit ur problemen. Att det var en fobi är jag helt säker på. Men vad tycker ni - låter det som BDD?
Loggat

Jag har inte BDD nu men har troligen haft det. Jag har skrivit bok (En liten bok om att vara ful) och startat blogg: http://ablogaboutfeelingugly.blogspot.se/. För att jag vet hur stora de här problemen är och jag vill gärna dela med mig och kanske hjälpa andra.
Wolfie
Aktiv medlem
***
Antal inlägg: 293


SV: Nu finns reportaget i Amelia på internet
« Svara #14 skrivet: 2013-10-30, 10:31 »

BDD sitter i huvudet, gick du runt och tänkte på bristningarna och din kropp hela tiden så skulle det absolut kunna vara det. Alltså att du tvångsmässigt tänker på det så att du knappt kan fungera i samhället.

Jag har har jobbat och fungerar i samhället, men är hela tiden nere p.g.a. av de tvångsmässiga tankarna, vill ta livet av mig varje kväll, fast har blivit bättre på senare. Jag har en mild variant av bdd. Man kan ju dock ha en dålig självbild, bara för att man inte har bdd betyder ju inte det att man inte lider.
Något som är typiskt för bdd är just tankarna som misshandlar en konstant, att man behöver titta så att man verkligen är så ful som man tänker att man är, tvångsmässigt och att man i regel inbillar sig att folk skrattar åt en, eller äcklas av en när man går förbi folk t.ex. på stan.
Loggat
Sidor: [1] 2
 
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.11 | SMF © 2006, Simple Machines LLC Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!