blir rädd att jag har vanföreställningar hur kan man veta?

[girloutside]

jag har varit i en jättelåg period ett tag nu
det är speciellt en grej i ansiktet som stör mig oerhört, så mycket att jag tänker på plastik operation, så mycket att jag liksom förtränger att den finns där annars hade jag inte kunnat gå vidare och man har ju saker man MÅSTE göra

nu har jag tagit massa kort på mig själv, och lidit och åmat mig och beklagat mig över hur jag ser ut, inombords...jag säger ingenting..det gör det bara värre men jag håller på att krivera av förtvivlan "hur ska jag kunna dölja det här? jag vill alltså kräkas

MEN   sen kom jag på, det var inte alls grejen i ansiktet som jag vill plastik operera som störde mig   när jag tänker tillbaks så såg jag den inte ens! jag såg den inte! vad jag störde mig på nu var ÖGONEN och munnen som jag tycker ser helt okej ut när jag kollar mig i spegeln.men nu blev det ÅH FY FAN *vomit*          men FATTA jag såg inte grejen i ansiktet!!!!!   hur är det möjligt?

att se mig själv så i en kamera får mig att inse hur lågt jag ligger i värde...........vem skulle vilja hjälpa mig om jag får ett psyk utbrott? vem skulle bry sig om mig om jag börjar på ett arbete.........folk skulle hata mig jag skulle vara i vägen.och i en skola :utstött

jag vill hugga av det som ser konstig ut på kroppen......tralalala    forma ut, slipa ner ,bygga ut           räta ut hjulbenen till raka fina ben
slå mig själv för att jag ser ut så, ett straff
tralalaaaaaaaaaa             då har jag då mig själv som jag vill se ut            allt skulle bli lättare ,jag skulle inte skämmas

[Malins mamma]

Girloutside, jag vet inte om "vanföreställningar" är den rätta termen för det som BDD-drabbade upplever men jag tror inte att den svenska benämningen "inbillad fulhet" är taget helt ur luften. Ett kännetecken för BDD är att den drabbade ser saker som inte finns eller att någon grej i utseendet/hela utseendet ser annorlunda ut för den drabbade än vad den gör för alla andra.

Jag vet inte hur vanligt det är men "synförvrängningen/inbillningen" verkar även ske åt andra hållet, dvs att man ser andra som "perfekta", tex kan man se att en person har en slät och fin hy fast den i verkligheten har svår acne.

"Amav" en tidigare medlem här, som hade sitt BDD-fokus på att han tyckte att han såg mycket yngre ut än han var (ville se vuxnare ut) berättade om hur han upplevde det, det var flera år sen när han var aktiv här på forumet, jag kopierar:

Jag upptäckte att jag hade en förvrängd syn på andra när jag stannade upp och kollade hur folk på anonser i t-banan och sånt verkligen såg ut (de gav inte så starkt ångestpådrag som riktiga människor, så jag började där).

Saken var den att jag kunde gå förbi en reklam med kanske en snubbe och tänka "fan, jag önskar att jag hade ett sånt där skägg, då skulle allt vara bra. Då kunde jag äntligen börja leva." eller dyl. Men, sen så gick jag tillbaka och tittade på annonsen, och va? Snubben hade inte ens skägg!

Och, så har jag arbetat på - kollat om min subjektiva uppfattning av hur folk ser ut verkligen fortsätter vara gällande om jag stannar upp och kollar längre.

Gjorde också så att jag innan jag "kollade på facit" (dvs. gick tillbaka och tittade på annonsen igen) försökte notera vad jag tänkte, t.ex. "vilket skägg!", "om jag bara hade svart hår", "jag önskar jag såg ut att vara sådär gammal" osv.

Sen kollade jag och, vips snubben kanske var typ 15 år och satt på en BMX och inte typ 30-någonting och satt i en båt. Ni hajjar.

Värt att tänka på!

[Nokia]

Girloutside, jag vet inte om "vanföreställningar" är den rätta termen för det som BDD-drabbade upplever men jag tror inte att den svenska benämningen "inbillad fulhet" är taget helt ur luften. Ett kännetecken för BDD är att den drabbade ser saker som inte finns eller att någon grej i utseendet/hela utseendet ser annorlunda ut för den drabbade än vad den gör för alla andra.

Jag vet inte hur vanligt det är men "synförvrängningen/inbillningen" verkar även ske åt andra hållet, dvs att man ser andra som "perfekta", tex kan man se att en person har en slät och fin hy fast den i verkligheten har svår acne.

"Amav" en tidigare medlem här, som hade sitt BDD-fokus på att han tyckte att han såg mycket yngre ut än han var (ville se vuxnare ut) berättade om hur han upplevde det, det var flera år sen när han var aktiv här på forumet, jag kopierar:

Värt att tänka på!

Det är det som är det läskiga med dysmorfofobi. Man förvränger inte bara bilden av sig själv och betydelsen av hur man ser ut utan också hur andra ser ut, självklart till sin egen nakdel. Det är som att BDD är ett virus som fastnat i hjärnan vars syfte går ut på att få dig att hata dig själv så mycket det bara går. Jag får ännu mer ångest när jag tänker på hur många år jag har slösat på något som kanske inte ens finns... Alla ritualer, pengar som jag slösat, saker jag avstått ifrån .. Allt det för något som kanske bara finns i mitt huvud.

[Malins mamma]

Nokia,

Det är det som är det läskiga med dysmorfofobi. Man förvränger inte bara bilden av sig själv och betydelsen av hur man ser ut utan också hur andra ser ut, självklart till sin egen nakdel. Det är som att BDD är ett virus som fastnat i hjärnan vars syfte går ut på att få dig att hata dig själv så mycket det bara går.

Precis, så är det! Tänk om alla kunde inse detta och börja ifrågasätta det ni ser, det ni upplever, det ni känner och det ni tänker, för det är inte verkligheten ni reagerar på utan en förvrängd uppfattning om allt som har med utseendet att göra.

Jag får ännu mer ångest när jag tänker på hur många år jag har slösat på något som kanske inte ens finns... Alla ritualer, pengar som jag slösat, saker jag avstått ifrån .. Allt det för något som kanske bara finns i mitt huvud.

Jag har tänkt mycket på det här, hur det kommer att kännas för er den dagen ni blir BDD-fria och förstår...