Komplimanger

[SpegelSpegel]

Har funderat på en sak, det här med bdd-are och bekräftelse/komplimanger. Jag kan inte ta åt mig av sådant, men ändå söker jag ständigt efter bekräftelse, vill att folk säger att jag är söt/snygg/vacker. Men när de gör det, vilket nästan bara händer när jag är ute och är uppklädd och tillgjord och har lagt halva dagen på hår och smink, blir jag ledsen för att jag känner att jag lurar dem, samtidigt som jag får ännu större press på mig att leva upp till komplimangen och blir jätteorolig att de ska ska ändra uppfattning om de träffar mig igen. Hur känner ni, vill ni ha bekräftelse i form av komplimanger eller tycker ni bara det är obehagligt och pressande och känns som ett hån? Eller är det som för mig, som knark; man blir beroende och måste ha det, men ändå är det dåligt för en och drar ned en ännu djupare i misären. Ja ni fattar, är lite nyfiken bara

[Vyssan]

Hej Malin!
Förstår vad du menar! Jag tänker oxå så. Herregud, jag hungrar efter bekräftelse hela tiden. Kan jag se ut så här? Ser jag dum ut? Jag ÄR väl inte jätteful???
Men när svaren kommer, känns det inget. Bara tomt liksom. Kanske en hundradels sekund av ett pirr inuti, men försvinner lika fort.
Samma är det tex på krogen när man som du säger är iordninggjord till hårfästet och lite till....
luras vi?
nä, tror inte det, men ändå kanske lite, fast bara oss själva.
VI ser ju att VI är fula, inte dem andra.
I deras ögon duger vi som vi är.....tror jag. Vill jag tro....

[Marty]

Hej SpegelSpegel,

Jag vet inte om detta med komplimanger för utseendet skiljer sig mellan kvinnor och män , pojkar och flickor, eller att det bara beror på mig. Jag har nämligen aldrig fått någon positiv kommentar eller komplimang för mitt utseende. Jag vill/ville tro att min BDD (som jag inte visste fanns tidigare) skulle gå över bara jag skulle få tillräckligt många komplimanger en vacker dag, men så kanske inte är fallet har jag förstått nu. Här vimlar ju av folk (främst tjejer) som får komplimanger för sitt utseende men ändå inte mår bättre. Så min förhoppning stämmer nog inte, dessvärre.

Jag känner dock väldigt tydligt igen mig i det du säger att man känner sig falsk när man döljer sitt riktiga utseende bakom en fasad av smink och kläder.

Men jag kan tänka mig att när man söker denna ständiga bekräftelse önskar man att den ska fungera som terapi. Att man tillslut hoppas bli övertygad om matsatsen. Att man inte alls är ful, utan snygg. Det verkar dock inte fungera i praktiken. Men man fortsätter ändå att HOPPAS? Jag kanske har fel. Vet ju som sagt inget om detta. Har ingen egen erfarenhet.

/Martin

[Marty]

...en ytterliggare tanke förresten.

Jag kan också tänka mig att när (om) man får höra en kommentar om sitt utseende så samtidigt som man vill skulle vilja höra att man är snygg så hoppas man något vis ändå att man istället ska få höra att man är ful. Att man minsann har rätt. Att det man tycker om sig själv faktiskt stämmer.

Hänger du med?

Kanske låter knasigt?

[Missy]

Ville bara säga att jga också känner igen mig i det där - jag vill ha komplimanger, men om de kommer tror jag ändå inte på dem. Det konstigaste är, att en av de kommentarer som jag faktiskt bevarar som en riktig komplimang, det är när en killkompis bara spisade av mig. Jag sa nåt om att jag kände mig ful och misslyckad, och då svarade han:
- Men lägg av, kolla dig i spegeln för fan.
Och trots att det varken var en snäll eller medkännande kommentar, så gjorde den att jag någonstans vågar tro att allting sitter i mitt huvud. Att jag kanske ser OK ut trots allt.
Fast det tror jag ändå inte på när jag står framför spegeln, men ändå...

[Marty]

...men jag måste väll erkänna att jag är avundsjuk på er som åtminstone får komplimanger... men det är väll mänskligt antar jag.

[Missy]

Marty,
jag skrev inte mitt inlägg för att du skulle känna dig avundsjuk. Hoppas att du förstår det. Jag tror, tyvärr, att tjejer är mycket sämre på att ge komplimanger till killar än tvärtom. Det kan nog vara en förklaring.
Det jag ville säga vara bara att i mina ljusa stunder plockar jag fram min kompis kommentar och tar den som bevis för att det är en sjukdom jag lider av - inte att jga är ful på riktigt. För om det är en sjukdom jag har, då måste den gå att bota. Hoppas hoppas.

[Marty]

Hej Missy,

Nej jag tog inte ditt inlägg på det sättet heller.
Jag menar bara att på något sätt inbillade jag mig att BDD bara drabbade dem som aldrig fått någon positiv kommentar eller komplimang. Vilket givetvis är helt fel. Men det får mig ju bara att anta att jag inte alls har BDD utan att jag faktiskt är ful på riktigt (som jag trott hela tiden i och för sig). Om du förstår vad jag menar?

/Martin

[Vyssan]

Kan bara nicka och hålla med er.
Visst vill man på ngt konstigt sätt "ha rätt" att man ÄR ful- fast på samma gång motsatsen. Det blir moment 22 fast ändå inte...

Mina killkompisar, speciellt en av dem sa ungefär så här till mig; Emma, vi har fått dessa nyllen och det får vi leva med. Fula eller inte. Och du....du ÄR ju inte ful! Öppna ögonen!!
Han är lång och supersmal och är i mina ögon kanske ingen atlet, men hans flickvän tycker det och han är trygg i sig själv. Han säger att han vet att han inte är ngn Brad Pitt, men vaffan ska han göra åt det?
Skulle oxå vilja komma dit; vara trygg i mig själv.
Det SYNS utanpå dessutom!

[Missy]

Marty och Vyssan,
vi är nog helt överens!
Jag önskar också att jag vore trygg i mig själv. Det är nog där skon klämmer. Och Marty, skönt att du inte tog illa upp!
Jag tror att om du vore trygg i dig själv och kände dig psykiskt välmående och stabil, då skulle du inte bry dig om att du var ful, trots att du var det på riktigt. Jag tror det är som Vyssan skriver, att trygghet syns ytanpå.
Ibland tänker jag på den där brandmannen, vet ni vet jag menar? Han som var med om en enorm explosion och nästan strök med, men som mirakulöst överlevde?
Hans ansikte är nästan helt bortbränt, näsan och öronen är bara hål in i huvudet. Men han är stark, mår bra och är lycklig. Och har en fru som han älskar och som älskar honom.
TÄNK om man kunde bli som han... Bara strunta blankt i att man såg annorlunda ut!! DET är jag avundsjuk på. Jag undrar hur han bär sig åt...

[SpegelSpegel]

Hej Vyssan! Ja det är ju knäppt egentligen...hur många tjejer på krogen är osminkade? Men tycker man att DOM är falska och äckliga, går man och tänker på hur glåmiga och risiga DOM skulle se ut utan målade ögon och ögonbryn och puder och rouge och löshår och Gud vet vad...nä! Man tänker bara: "Åh vad snygg hon är, hoppas hon inte ser hur ful jag är!"
Marty, du borde inte tolka det här med uteblivna komplimanger som att du är ful. Men vad hjälper det att säga så till en BDD-drabbad! Det finns en liten men ack så viktig detalj som skiljer oss åt, och det är vårat kön. Utseendet har traditionellt alltid varit viktigt för kvinnor, det är alltid vi som har pyntat och snört och målat oss och fått våra behag besjungna i ljuva ballader. Män vet att det bästa sättet att få en tjej i säng är att smickra henne och få henne att känna sig vacker och åtråvärd, och när en drängfull kille som antagligen ser dubbelt eller i värsta fall ingenting alls snubblar fram till mig och säger "Öhh! Faan vad snygg du är!" så är inte det direkt det mest vattentäta beviset på att jag verkligen ÄR det...vi tjejer är också, som någon klok människa nämnde, ganska dåliga på att ge killar komplimanger. Vi fattar inte att ni hungrar efter bekräftelse på samma sätt som vi gör, och tror kanske att utseendet inte är en så stor grej för er.
Du behöver inte vara avundsjuk, byt bara kön, blondera håret och sminka dig som en hora så får du säkert komplimanger på krogen du med  

/Malin

[Vyssan]

Dagens gnägg Malin!
Din sista mening; fullträff indeed.

Tack för att ni får mig att le mitt i allt detta...

[SpegelSpegel]

Så lite så

[Marty]

SpegelSpegel,

Jo, jag får hoppas att det du skriver stämmer. Förövrigt känner jag mig ganska nöjd med att vara kille. En sak jag är nöjd med, med andra ord. Alltid något. *ler*

[Missy]

Yessss Malin!
Håller helt med dig! Det var det jag menade med att tjejer inte ger lika många komplimanger, men att killar gör det jämt och ständigt, med baktankar... Därför betyder komplimager inte så mycket...