Komplimanger

[SpegelSpegel]

Lita på mig, Marty, jag har alltid rätt! Fast inte angående mitt utseende då, eh, kan man ju alltid hoppas på
Precis Missy, de är oftast ganska tomma...men den där komplimangen du fick av din killkompis tycker jag du gör rätt i att vårda ömt, för den var fin

[Anonym]

Jag håller med om att killar som letar efter ligg inte är vidare ärliga, men å andra sidan brukar de inte dyka upp så ofta i min lägenhet (o jag vill inte exponera mig i offentlig miljö).

Är det någon som känner igen 'tröst-kommentarerna'
-vad är det? -jag hatar mig själv. jag är ful - äsch, det är du ju inte

Familiar? Jag TROR inte på uppmuntran från föräldrar (iofs tycker min pappa att jag är fet o ful, menmen) o kompisar el nära släkt. De är ju partiska. de säger ju sånt för att de tycker synd om en.
el när folk ger en undvikande komm (alla kan inte vara docksöta/ vackrast/du är ju unik, speciell etc).
jag hatar lögnerna. det vore bättre om de höll tyst/CA

[SpegelSpegel]

Anonym,

jo, det är ju ett problem, träffar man aldrig andra människor får man ju ännu mer tid att älta sin åsikt(att man är fulast och vidrigast i världen) och har dessutom ingen som kan säga emot. Inte för att det skulle hjälpa mycket men....
Tyvärr blir ju de närmaste, familj och nära vänner, ofta provocerade när man klagar, vad jag erfarit. Mina föräldrar blir skitsura och fräser saker som "Sluta nu, du är inget monster" Nähä? Vilken tröst! Inget monster, men kanske medellätt vanskapt, den felande länken, norra Europas fulaste individ? Går inte ut ur huset mycket heller, bara för att rasta min hund och köpa olika skönhetsprodukter. Sedan står jag framför spegeln hela veckorna, och genomgår olika förberedande skönhetsritualer inför helgen. När den så slutligen kommer sminkar jag mig, gråter, speglar mig, gråter, fixar håret, gråter, sminkar sminkar sminkar mig, byter kläder osv ända tills det är dags att träffa de få vänner jag har, som är dödligt trötta på mig och antagligen mest umgås med mig för att vara snälla. Sedan super jag mig full, går på krogen och sätter mig i ett mörkt hörn och väntar på att någon ska komma och säga att jag ser bra ut. Då är min kväll gjord, och jag kan åka hem och grina mig tills sömns och se fram emot ännu en veckas isolering.

/Malin

[Anonym]

Ja, spegelspegel...(håller med o förstår husarresten: crimes of ugliness)

Jag råkade på ett helt nytt problem när jag började gå till psyk. Jag beslöt mig för att aldirg mer tala omd et här med vänner o familj. Jag skulle skona dem från allt. Som det är nu så håller jag på att förlora många av mina vänner. Varför?
Därför att det inte går att prata i telefon med någon när man håller på att bryta i hop. Jag vill inte gå ut eftersom risken finns att någon säger fel sak o leder till dito.
Så: först ville de inte höra o nu gnäller de på att jag inte hör av mig. Vad ska man göra? 'Jag ringer, ska bara genomgå en lobotomi'?
CA

[Rosanna]

Hej!

När jag får en komplimang kan jag inte ta det på allvar, som om personen i fråga driver med mig. Även fast jag vet att han/hon inter gör det så känns det så. Det är jättejobbigt att aldrig kunna ta emot en uppriktg komplimang, även fast man så desperat vill ha dem!

[Marty]

Rosanna,

Det är som jag skrev lite längre upp här på sidan:
När (om) man får höra en kommentar om sitt utseende så samtidigt som man vill höra att man är snygg så hoppas man på något vis ändå att man istället ska få höra att man är ful. Att man minsann har rätt. Att det man tycker om sig själv faktiskt stämmer. Där i ligger det stora problemet, och varför man inte kan ta åt sig av en komplimang.

[bizzan]

rosanna

ja vet precis hur de e=(
jobbigt som tusan man vill  ha o ha o ha hela tiden men de biter endå inte..folk tröttnar på att ge sånna som mej komplimanger när man hela tiden säger..men sluta säg som de e istället,lr sluta ljug.lr jovisst sure!! min psykolog säger att ja måste lära mej o säga tack..för varje gång man säger tack så ska man"antagligen" ta åt sej mer o mer..vilken ja inte tror på..ja känner mej bara divig o som sagt allt blir bara fel....

[jennifer]

Folk har blivit väldigt irritterade på mig för att jag inte kan ta komplimanger. Det värsta är att det tror nog att jag fiskar efter fler så det blir pinsamt helt enkelt.

[bizzan]

jo men de känns så..men försök säga tack, även om de känns jävligt fel ,försök ialf säga tack till dina närmaste  när dom ger dej komplimanger känns mycke lättare då men då blire roligare för  dom oxå o ge dej komplimanger o då får du höra de oftare,du ska me ge komplimanger till folk dina närmaste vänner,försök ialf ja håller på me de nu de e jävligt svårt o känns jävligt fel men de kommer bli bättre man måste tro att de blir bättre

[Anonym]

ja tykker ni tjejjer ska sluta upp med ert bekräftelse behov....plastig förpakkning utan innehåll..wow..vad nöjd man kan va...

[bizzan]

de kan nog va svårt för nån o förstå ja antar att du e en av dom,man behöver inte va elak

[Marty]

Ytterliggare en "Anonym" som inte förstått vad ordet sjukdom betyder...

[bizzan]

mm ja tycker inte folk ska uttala  sej på ett sånt sätt heller,för de finns ju faktiskt dom som behöver vissa saker mer en andra vi e som sagt alla olika,man bli lessen av o höra en sån sak

[Anonym]

jo ja förstår...kanske gav sken som rätt "grym" ...inte menat...blir bara less på allt " ytlighetstjaffs" *inväntar käftsmäll*

[bizzan]

självklart ska man säga av man tycker men kanske på ett bättre sätt.jo men bliru less på de så ska du inte va här för den här sidan handlar ju faktiskt mest om de