"Skriva av sig"-tråd

[Anonym]

Tangerine

Jag delar dina tankar...

[tangerine]

Jag delar dina tankar...
:/.

Fast jag menade nog att jag kommer BÖRJA agera så. För jag är så dåligt impulsiv att jag alltid hinner stoltsera med mitt självförtroende den sekunden som den kommer. Sen vill jag bara försvinna för att jag skäms så mycket över att jag kunde visa något som jag inte är värd.

[tangerine]

Jag blev förresten helt förvånad idag över ett besök av en socialarbetare. Jag kom inte ihåg vad jag eller mamma eller hon sa men de var iaf något om att jag inte tycker att ens utseende definierar vem man är. Och de höll typ inte med! Mamma sa tom. "det är kanske där problemet ligger" WTF?! Är det inte tvärtom, är det inte ohälsosammare att tycka att ens utseende är den man ÄR? Va?
För övrigt tycker jag att utseendet endast är viktigt för ens utstrålning. Jag skulle inte tycka att tex. någon speciell person var den samma om den såg annorlunda ut, den skulle få som en annan utstrålning MEN, personen i fråga skulle vara samma PERSON, eller hur? Jag är jätteförvirrad, förstod de mig kanske inte?

[Malins mamma]

Klart att vackra människor generellt sett är lyckligare än mindre snygga människor.

Jag kan inte förstå hur du har fått den uppfattningen ...?
Har du inte läst några tidningar alls? De är fyllda med reportage om de sk "vackra kändisarna". Till största delen handlar det om otrohet, skilsmässor, fylla, knark och skandaler.
Är en skilsmässa lyckligare bara för att man är vacker? Mår barnen bra bara för att mamma eller pappa ser bra ut?

Det är uppenbart att en exempelvis vacker tjej njuter mer av livet eftersom hon får betydligt mer uppmärksamhet från killar, blir bättre bemött och även mer empati från människor.

Kan någon bygga sitt liv på att få uppmärksamhet från killar och  att bli bra bemött? Visst, det kan ju vara trevligt ibland men är inte mångas önskan att hitta någon att dela sitt liv med, någon som uppskattar en för den man är och inte för hur man ser ut, någon som gillar en även de gånger när man inte är så himla vacker och perfekt.

Hon kommer även att ha lättare med sig själv i sin ensamhet ifall hon skulle befinna sig i den någon gång, eftersom hennes utseende inte enbart triggar lyckokänslor hos andra utan även sig själv.

Jag tror risken är större att det är precis tvärtemot.
"Jag ser ju bra ut, varför är det ingen som vill vara tillsammans med mig? Folk tycker väl att jag är en tråkig och ointressant person."

Jag tror också att risken för svartsjuka, otrohet, osäkerhet hos partnern, bråk och skilsmässa är större om någon eller båda av parterna ser väldigt bra ut.  

Kan du ge några exempel på att "vackra" personer skulle vara lyckligare än "medelmåttliga" eller "fula"?

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Tack Malins mamma för att du lägger ner tid o skriver här på sidan. Hade önskat att din Malin skrev här också. Saknar henne fast jag inte känner henne. Hur är det med henne?

[Malins mamma]

Tack Malins mamma för att du lägger ner tid o skriver här på sidan.

Tack själv!  
Jag hoppas att ni alla förstår varför jag håller på och säger emot de uppfattningar ni har. (Det är INTE för att vara otrevlig).

Att ha BDD innebär inte bara att man har en förvrängd syn på sitt utseende. Det innebär även att man har en förvrängd (felaktig) uppfattning om sig själv och sin omvärld. Bla de här som jag har skrivit om förut (från Dr Cash:s bok):

1. Vackra människor har allt.
2. Det första folk lägger märke till hos mej är det som är fel med mitt utseende.
3. Ens yttre utseende visar hur man är innerst inne.
4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.
5. Om folk visste hur jag EGENTLIGEN ser ut skulle de tycka mindre om mig.
6. Genom att kontrollera mitt utseende kan jag kontrollera mitt sociala och känslomässiga liv.
7. Mitt utseende är orsaken till mycket som har hänt i mitt liv.
8. Jag borde alltid göra allt jag kan för att se så bra ut som möjligt.
9. Reklamens, TVs och veckotidningarnas budskap gör det omöjlig för mej att vara nöjd med mitt utseende.
10. Det enda sättet för mej att gilla mitt utseende är att ändra på det.

Jag antar att de flesta av er håller med om att många av de här uppfattningarna är riktiga.
(Som jämförelse kan jag nämna att jag, som inte lider av BDD, inte håller med på någon av punkterna.)

Hade önskat att din Malin skrev här också.

Det skulle även jag vilja. Hon skriver så klokt och bra. Men tyvärr, som ni vet, tar BDD:n väldigt mycket tid och kraft av de drabbade.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

"Svar till Malins Mamma"

Är man vacker, intelligent och lycklig så tror jag att man är lyckligare än en person som ser normal ut, intelligent och lycklig. Det som gör den vackra personen lyckligare än den normala är utseendet.
Även om skillnaden är liten tror jag att de med ett vackert ansikte generellt sett "kan bli" lyckligare.
Däremot är det inte sagt att utseendet är grunden till lycka.

Att välja någon för vad personen är innerst inne gäller ofta inte. De du talar om är mogna, äldre människor med större livserfarenhet och med sinne nog att förstå att insidan är det som i längden räknas. Dessa utgör inte en majoritet.

Man ska inte överskatta människor. Jag tycker inte att människor är så bra som andra försöker måla upp dem till att bli.

Att man blir uppmärksammad för sitt utseende av motsatta könet är smickrande och det höjer ens lyckonivå.
De som är snygga har ofta ett bättre självföretroende vilket är relaterat till en inre lycka även det.

"Jag skrev tidigare":

- Hon kommer även att ha lättare med sig själv i sin ensamhet ifall hon skulle befinna sig i den någon gång, eftersom hennes utseende inte enbart triggar lyckokänslor hos andra utan även sig själv. -  

"Malins mammas svar":

- Jag tror risken är större att det är precis tvärtemot.
"Jag ser ju bra ut, varför är det ingen som vill vara tillsammans med mig? Folk tycker väl att jag är en tråkig och ointressant person. -

"Mitt svar på detta"

Detta är också en vanlig situation för många:
"Jag är ful, ingen vill vara tillsammans med mig. Dessutom tycker väl folk att jag är tråkig och ointressant."

Vem av dessa personer tror du är lyckligast? Den som uppfattar sig ful eller den som uppfattar sig snygg.

[SpegelSpegel]

Malins mamma

Tom jag känner ett visst obehag av folk som är sådär supervackra

Det tror jag är ganska vanligt. Jag personligen känner mig mindre värd eller underlägsen. Fast så känner jag inför de flesta människor eftersom jag anser mig vara groteskt ful. Jag antar att anledningen till att folk som har/anser sig ha ett normalt och helt okej utseende inte känner sig underlägsna och obekväma inför andra än "supervackra" är just att de tycker att de ser okej ut och inte sämre än andra normalsnygga människor. Hade de sett ut som jag är det möjligt att de sjunkit ett pinnhål på självvärderingsstegen och börjat känna sig underlägsna och obekväma tillsammans med  medelsnygga/alldagliga människor också, eftersom även många av er friska verkar ha tankesättet att utseende och värde hänger ihop. Kan tillägga att jag inte tänker så, och det är inte vad BDD handlar om. Jag känner mig underlägsen både "alldagliga" och "supervackra", mitt utseendeproblem är bara mitt.

Tror inte att otroligt vackra människor nödvändigtvis måste vara lyckliga eller lyckligare än andra. Är man bara tillräckligt snygg för att accepteras och behandlas som folk så har man alla förutsättningar att bli lycklig, extrem skönhet kan säkert bli en börda på sitt sätt, folk får svårt att se annat än utseendet, det blir lätt att man gör det till sin "grej" och struntar i att skaffa en personlighet, lider väldigt av att åldras osv.
Men jag skulle vilja göra en jämförelse med rikedom. Extremt rika människor kan också vara väldigt olyckliga, uppleva sina liva som meningslösa, känna att folk älskar deras pengar och inte dem.
Men för den skull kan man inte påstå att fattiga människor som svälter inte har ett större problem. Folk säger ofta att pengar inte är viktigt, och givetvis är det en ytlig och sekundär sak om man har tillräckligt mkt pengar för att klara sig. Dock inte om man lever under svältgränsen, eller ens om man är en "fattig" student. Givetvis är avsaknaden av pengar ngt som begränsar livet för de senare.
Samma sak med skönhet, tror jag; har man ett utseende som man själv och folk accepterar och ej uppmärksammar negativt, får man komplimanger och flirtar ibland och får veta att man är okej som man är så att självförtroendet håller sig intakt, ja då spelar det självklart ingen roll att man inte kan bli fotomodell. Har man där emot ett utseende som man själv vet ligger långt ifrån skönhetsidealet, har många erfarenheter av att ens utseende inte uppfattas som attraktivt av gemene man, att människor med ens utseende ofta drivs med i media och aldrig får utrymme på annat sätt osv...givetvis leder det till sorger, besvikelser och över huvud taget sämre livskvalitet.

Jag tror de lyckligaste människorna är de som som är ganska korkade(ungefär så att de klarar av att sköta ett vanligt jobb men inte grubblar och reflekterar för mkt över sig själva, andra och livet), hyfsat snygga (men ej extremt uppseendeväckande så att folk blir avundsjuka eller de själva börjar göra en väldigt stor grej av det) , plus har fått ett starkt självförtroende sedan barndomen(alltså blivit väl behandlade och varit populära, älskade och uppskattade, ej mobbade eller fått höra att de inte duger.)

[Malins mamma]

Först vill jag säga att jag uppskattar mycket att du tänkte över mitt svar. Tack!
Du skriver inget om dig själv men det verkar som att du lider av BDD. Jag drar den slutsatsen pga den stora betydelse du lägger på utseendet.

Att välja någon för vad personen är innerst inne gäller ofta inte.

Det har du nog rätt i vad beträffar personer i tonåren och kanske även de som är något äldre.

De du talar om är mogna, äldre människor med större livserfarenhet och med sinne nog att förstå att insidan är det som i längden räknas.

Ja, jag talar om folk som letar efter någon att ha ett längre förhållande med. (Alltså inte bara att gå på date med nån).

Du skrev att det är de som har sinne nog att förstå att det är "insidan som räknas" i längden.
Just det här uttrycket som man hör så ofta, att det är insidan som räknas, jag vet inte hur det är för er andra men jag har aldrig riktigt förstått vad det betyder egentligen förrän den senaste tiden. Men nu har jag kommit på det.  
Det betyder helt enkelt HUR MAN ÄR mot sin partner och mot andra människor.

Det här blir väldigt tydligt i vissa filmer. Det är när de har valt en "snygg" person till att spela "den elaka". Hur fin personen än är så gillar man den inte därför att den är så elak. Och det är lika tvärtemot, man kan börja tycka om en "ful" person bara för att den är så mänsklig (Ugly Betty), rolig (Mr Bean) eller ensam och hjälplös (ET). Och på samma gång som man börjar gilla personen så tycker man att den ser bättre ut, eller hur?

Du skrev om vilka som är i majoritet. Jag tror det är så att vi alla går igenom det stadiet som du beskriver, när man bara ser till utseendet och väljer partner efter det. Tyvärr är det många som alldeles för sent (efter man har flyttat ihop och skaffat barn) märker att det fina utseendet inte är nån garant för att partnern är snäll, pålitlig, ekonomisk, händig, trogen, eller vilken egenskap man nu önskar att partnern har.

-----------
Jag måste avbryta här nu, men jag fortsätter när jag kan.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Du skriver inget om dig själv men det verkar som att du lider av BDD. Jag drar den slutsatsen pga den stora betydelse du lägger på utseendet.

Jag fick diagnosen från en överläkare på psykakuten för ett och ett halvt år sedan, fast sjukdomen har jag haft sedan mitten av år 2000.
Överläkaren jag fick prata med måste ha varit den mest förstående och vänliga personen jag någonsin talat med.
Hon fick mig att må bra i flera veckor efter vårat bara 2 timmar långa samtal. En underbar människa fick jag känslan av att hon var...
Om jag bara kunde följa hennes ord skulle sjukdomen vara över.

[Malins mamma]

Jag fick diagnosen från en överläkare

Då var det som jag trodde. Den uppfattning du har om utseendets betydelse för att kunna känna sig lycklig är typisk när man lider av BDD.
(4. Om jag hade det utseende som jag önskar skulle mitt liv vara mycket lyckligare.)

Hon fick mig att må bra i flera veckor efter vårat bara 2 timmar långa samtal. En underbar människa fick jag känslan av att hon var...

Härligt att höra att det faktiskt finns såna läkare!!  

Om jag bara kunde följa hennes ord skulle sjukdomen vara över.

Har du försökt att följa hennes ord eller fick du nån behandling mot BDD:n efter besöket hos henne?

--------------------

Vem av dessa personer tror du är lyckligast? Den som uppfattar sig ful eller den som uppfattar sig snygg.

Jag tror inte att utseendet spelar någon roll för hur lycklig man är. Är man ofrivilligt ensam så är det nog lika jobbigt vare sig man är "fin" eller "ful".

Skillnaden på vem som är lyckligare eller olyckligare beror inte på om man är ful eller inte, det beror på om man har BDD eller inte.

*En "icke-BDD:are" kan vara lycklig även om han/hon är "ful", och olycklig även om han/hon är "vacker".  Utseendet är ju bara en liten del av ens person och har inte nån avgörande betydelse för om man är lycklig eller inte.
Det är andra saker i livet som gör människor lyckliga (eller olyckliga).

*En BDD:are kan inte vara lycklig hur han/hon än ser ut, i verkligheten. Därför att man har uppfattningen att man är ful och att ett bra utseende är viktigt för att man ska kunna känna sig nöjd och glad.

--------
Jag hinner inte skriva mer just nu, återkommer.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

En BDD:are kan inte vara lycklig hur han/hon än ser ut, i verkligheten. Därför att man har uppfattningen att man är ful och att ett bra utseende är viktigt för att man ska kunna känna sig nöjd och glad.

Jag kan hålla med om detta, men jag undrar samtidigt hur en sjukdom som Bdd kan skapas.
Hur kan man själv se en bild i spegeln som inte är sann? Vad ser andra? Hur ser jag egentligen ut? Vem ska jag lita på?

Det finns mycket mer att skriva, men det är uttråkande att läsa hur jag uppfattar mig själv och sedan hur andra uppfattar mig.
Det får knappast någon att må bättre av att höra hur andra ser på mig likaså får det inte mig att må bättre av att läsa att alla verkar ha en partner.

[Malins mamma]

Hon kommer även att ha lättare med sig själv i sin ensamhet ifall hon skulle befinna sig i den någon gång, eftersom hennes utseende inte enbart triggar lyckokänslor hos andra utan även sig själv. -

En liten kommentar till detta.
Eftersom BDD:n är så att man lider så mycket och är så olycklig över (som man själv ser det) sitt fula utseende och känner sig så lycklig de gånger när man ser bra ut så är det fullt förståeligt att man tror att detsamma skulle gälla för andra också. Men det gör det inte.

--------------------
SpegelSpegel, du skriver så bra och genomtänkta saker men jag skulle önska att du insåg att de uppfattningar du har och hur du upplever saker är en BDD-drabbads syn på sig själv och sin omvärld, inte en "ful" människas syn.

I det du beskriver så har du alltid utseendet med som en viktig faktor för om man kan bli lycklig eller inte.

Är man bara tillräckligt snygg för att accepteras och behandlas som folk så har man alla förutsättningar att bli lycklig,
har man ett utseende som man själv och folk accepterar och ej uppmärksammar negativt,
hyfsat snygga

Men vi vet att det inte är så. Det finns miljontals människor som  inte är speciellt "vackra", som ändå är lyckliga. De kan även, liksom de "vackra" vara olyckliga, inte pga sitt utseende utan pga andra omständigheter i sina liv.

Mvh Malins mamma

[Malins mamma]

Hur kan man själv se en bild i spegeln som inte är sann?

Det beror på att vi människor aldrig ser exakt det som våra ögon ser utan vi ser den bild som hjärnan skapar av det som ögonen ser.
Hur hjärnan tolkar bilden beror på många olika saker, våra tidigare erfarenheter, vår sinnesstämning, våra uppfattningar mm.
Hjärnan är som en dator, den jobbar bara med den information den har fått. Om man (som vid BDD) har gett hjärnan en felaktig information så kommer även resultatet, det man ser, att bli felaktigt.
Det är just därför det är så viktigt med KBT, om man ändrar informationen till hjärnan så kommer det man ser att bli mer sanningsenligt.
En annan orsak till att den bild man ser i spegeln inte är sann är fokuseringen. Om man fokuserar tillräckligt länge på vilken sak som helst så kommer bilden man ser att bli förvrängd.

Vad ser andra?

Andra ser den bild som deras hjärna skapar. Bilden av en person kan ändras av hur personen är.
Tex Man tycker att en person är snygg. Personen börjar tortera, misshandla, kränka och håna en. Det leder till att man inte längre ser det snygga, istället kommer man att hata den personens utseende.

Hur ser jag egentligen ut?

Det här är den eviga frågan för de som har BDD. Problemet är att det inte finns något svar på den frågan. Vi "icke-BDD:are" vet inte heller hur vi ser ut. Man kan ju alltid fråga någon annan vad den tycker men det blir bara den personens åsikt, beroende på vilket tycke och smak den personen har. Ens egen åsikt om sitt utseende är också bara ens egen åsikt, ingen annans.
Att "icke-BDD:are" står ut med att inte veta hur man ser ut beror på att man INTE har uppfattningen att ens utseende är väldigt viktigt.

Vem ska jag lita på?

Generellt sett kan du lita på personer som du litar på i övriga frågor.

[Malins mamma]

Ojdå, inlägget postades fast jag inte klickade på det.
Forts:

Det du INTE kan lita på är sånt som har sagts när du varit osams med någon, saker som har sagts i mobbnings-syfte eller pga svartsjuka eller avundsjuka.
Du kan inte heller lita på dina egna tolkningar av det du ser och hör och upplever. Detta pga BDD:n.

Mvh Malins mamma