Ny här, har jag BDD?...

[Offer]

Hejsan allihopa! Jag har nyss blivit medlem här men jag är inte riktigt säker på om jag har BDD... Hur vet man det? Skulle ni se mig skulle ni säkert säga att jag ser hur normal ut som helst och har ingenting att vara missnöjd över och att det finns de som har det mycket värre. Så säger de flesta som jag känner. De tycker att t.o.m att jag är vacker!...

Jag har även världens bästa pojkvän som säger att jag är det vackraste han någonsin har sett... Jag vet att han menar det, men jag kan bara inte förstå hur han kan tycka som han gör!!! Jag ser INGET vackert på min kropp!

Det jag ser allra mest som förstör min dag, är min hemska röda hy! Jag har haft acne som (tack och lov) i stort sett är borta, men jag har fortfarande små röda ärr och min hy är ljus och jag har väl ytliga blodkärl för jag blir lätt röd. Pojkvännen säger så klart att han inte ser det röda och att jag inte får låta det förstöra mig.

Men sen är det ju en rad andra saker jag också är missnöjd med... som t.ex. mina ögonbryn, mina ögon, min haka, min näsa, mitt hår! avskyr mitt självfall! Måste platta det dagligen... Min mage har börjat växa (är i övrigt smal och lång), plus en hel del annat!... Jag sminkar mig alltid när jag ska utanför lägenheten, men jag står inte framför spegeln i flera timmar som jag har läst att det flesta som har BDD gör. Men jag kan INTE visa mig utan smink för någon annan än min pojkvän och familj för för dem duger jag ändå.. även fast det är nog jobbigt att visa dem...

Jag känner mig jätte fjantig som beklagar mig för mitt utseende för det är väl egentligen ingen som är helt nöjd, men vissa dagar känner vill jag bara lägga mig under täcket och gråta... Speciellt efter att jag har duschat och ansiktet är rödflammigt och håret ser för j*vligt ut...

Oj då, det här blev kanske lite långt... hoppas nån orkar läsa och svara för jag skulle verkligen vilja veta om ni tror att jag har BDD eller om nån känner igen sig.

I övrigt tycker jag att det är jättebra med ett sånt här forum! Man känner sig inte längre som ensammast i världen...

Ha det bra så länge!

[Anonym]

Det jag ser allra mest som förstör min dag, är min hemska röda hy! Jag har haft acne som (tack och lov) i stort sett är borta, men jag har fortfarande små röda ärr och min hy är ljus och jag har väl ytliga blodkärl för jag blir lätt röd. Pojkvännen säger så klart att han inte ser det röda och att jag inte får låta det förstöra mig.

Precis sådär har jag! Folk säger hela tiden att jag är vacker och att dom inte syns och att det inte är bra att jag tror att jag är så ful.. Dom blir nästan arga på mig för att jag tycker det.


För mig låter det nog som du har BDD.


Speciellt efter att jag har duschat och ansiktet är rödflammigt

Ännu en grej jag verkligen känner igen mig i! Trodde jag var ensam nästan.. Men istället för att känna sig fräsh och ren så känner mig jag fulare! Försöker hela tiden hitta tekniker att låta bli att vattnet rinner över ansiktet men det går ju inte så bra...

[Offer]

Anonym: istället för att känna sig fräsh och ren så känner mig jag fulare!

Precis så är det! Jag HATAR verkligen att duscha! Drar på det in i det längsta... Det ska ju som sagt vara skönt att bli ren och fräsch, men nej då...

Vad skönt det känns att man inte är ensam... Att det finns de som faktiskt förstår en.

Tack!

[Superwoman]

Hej och välkommen till forumet!

Du undrar om du har BDD. En kunnig läkare kan ställa en diagnos i samband med att man får svara på ett antal frågor, tyvärr är kunskapen om denna diagnos väldigt låg inom vården. Även om jag tror att förändringar är på gång.

Men, att du känner igen dig här, är ju det viktiga för dig just nu. Och om du upplever att dina tankar blir ett hinder för dig att göra saker i din vardag, ja då är det ju ett problem!

När du sedan har konstaterat att du upplever ett problem, så blir nästa steg att hitta hjälp att komma vidare. För det FINNS hjälp att få, som du säkert redan har läst om här. Kbt terapi och medicin är det recept man har kommit fram till.

Något annat man ska tänka på, är att det finns olika grader av BDD och som även verkar kunna skifta hos en och samma person. Jag tror därför inte att det är så vettigt att jämföra sig helt och hållet med andra.

Jag är själv mamma till en 16årig tjej som har BDD, så jag försöker läsa på så mycket som möjligt om detta. Vad jag förstått då, är att det är av stor vikt att försöka finna hjälp så snart man kan, då ju längre tiden går, så kan vissa beteenden, säkerhetsbeteenden, bli svårare och svårare att bryta.

Pojkvännen säger så klart att han inte ser det röda och att jag inte får låta det förstöra mig.

Hur tänker du när du skriver att han säger så klart? Menar du att han inte håller med eller att han ljuger??  Om du tänker att han menar det, så har du faktiskt kommit en bit på vägen att ha insikt i att det faktiskt är dina tankar som spökar! Och det är bra, även om det fortfarande styr dig.

Har du sökt hjälp för ditt problem?

Hälsningar Superwoman

[Anonym]

Om du tänker att han menar det, så har du faktiskt kommit en bit på vägen att ha insikt i att det faktiskt är dina tankar som spökar!
ja, och att du sökte dig till det här foumet (eller hur du nu hittade hit) tyder ju på att du är medveten om ett problem .

[Offer]

Tack superwoman!

Jag isolerar mig inte från omvärlden som så många andra gör, utan jag kan gå ut och jag kan jobba, men det finns saker som jag inte "kan" och det är t.ex. sola och bada offentligt. Finns inte en möjlighet att jag skulle göra det. Och det känns väldigt jobbigt för jag tycker vekligen om att sola och bada. Skulle vela känna mig lika naturligt fin som alla andra på stranden.  

Hur tänker du när du skriver att han säger så klart? Menar du att han inte håller med eller att han ljuger?? Om du tänker att han menar det, så har du faktiskt kommit en bit på vägen att ha insikt i att det faktiskt är dina tankar som spökar! Och det är bra, även om det fortfarande styr dig.

Nej jag vet att han menar vad han säger men samtidigt har jag svårt att tro på det eftersom JAG ser det men inte han... Och det känns svårt att tänka att det är mina tankar som spökar eftersom jag SER det... Och jag förstår inte att andra INTE kan se det... blev lite virrigt det här...

Nej jag har inte sökt hjälp... Tror jag skulle känna mig löjlig över att prata om det... Att de skulle tycka att det bara är en struntsak.. och sedan kostar det väl också?.. har inte så bra ekonomi för det..

[amav]

Hej Offer!

Jag är skeptisk mot att sjukdomsförklara beteenden, såsom mga indirekt gör genom att säga att de "har" bdd. Det jag tycker vore mkt mer logiskt skulle vara att peka på den uppsättning ofunktionella beteenden du och andra gör i ditt liv.

Med beteenden menar jag primärt handlingar och tankar, men även känslor.


Om man t.ex. tar det om att din pojkvän och andra säger att du är vacker, att du är ensam om att se din hud som röd etc.:
Du skriver helt enkelt att andra - förutsatt att de inte ljuger - ser ngt annat än du tycker dig se. Ändå kan du inte riktigt låta bli att oroa dig för du tycker ju dig se ju ngt så tydligt.

Här skulle en KBT-terapeut be dig samla in bevis för om det finns andra som tycker att du har en röd hy, och vidare om dom tycker att det "drar ner betyget" på ditt utseende.

Insamlandet skulle gå till på ett sådant vis att du inte själv påverkar resultatet, så du kan tro på det - frågar du t.ex. din pojkvän "tycker du att jag har röd ful hy" så svarar han nej, men då tänker du kanske "jaja, men han vill ju inte vara taskig".

Men, det är möjligt att det går att formulera om frågan så den inte är ledande. Och, det är möjligt att pröva denna frågeställning utan att fråga andra, alternativt eliminera möjligheten att de säger det de tror du vill veta (t.ex. genom att be ngn kompis fråga ngn annan om denne tycker att du är snygg/skulle vara snyggare om du inte hade röd hy).

Vidare är att fråga andra om dom tycker att man är snygg/om man har ok hy etc. att utföra säkerhetsbeteenden. Det kanske är ngt du inte gör ofta - men om du gör det skulle terapeuten råda dig att helt sluta med detta (ev. trappa ner om det är mkt ångestfullt att sluta tvärt).


Ang. t.ex. grejjen med att inte bada:
Du skriver att alla ser så naturligt fina ut.

Här skulle en terapeut först fråga om verkligen ALLA ser naturligt fina ut enl. dig.

Och, vidare om t.ex. en kompis till dig tycker att ALLA är naturligt fina.

Vidare kanske att undersöka huruvida du och din kompis är samstämmiga i vilka ni tycker är fina - för att peka på att uppskattande av andras utseende är ngt subjektivt (ngn tycker kanske att du är ful, men ngn annan kanske tycker du är vacker - och, båda har rätt i att de tycker det om dig).

Vidare skulle terapeuten kanske komma med en undring om det kanske är ett ganska snett urval att jämföra sig med "alla på stranden". För, det är ju ungefär som att jämföra sig med ngn som de flesta tycker är vacker. Säg t.ex. att du jämförde dig med "Miss Universum" (om du tycker hon är fantastiskt vacker). Då skulle du per definition "inte vara lika vacker som hon" om du själv inte knep titeln. Inte sant?

Så, är det rätt att jämföra sig med alla på standen om nu det kanske är ett snett urval av människor? Och, är det verkligen så att alla är snygga? Och, tycker andra personer också det (om inte så skulle det kanske vara en indikation på att du kanske inte tittar ordentligt)?


Ang. att du aldrig visar dig utan smink:
Här är ytterligare en grej som en terapeut skulle råda dig att experimentera med. T.ex. att du testar att avsiktligt sminka dig lite risigt, och sedan visa dig ändå. Vidare att du skulle ägna mindre tid åt sminkningen och ändå gå ut. Sedan att testa att sminka dig mindre och mindre, och sedan gå utan smink i ngra dagar.


Ang. att söka hjälp:
Det är extremt mkt värt att få hjälp, förutsatt att du hamnar hos en riktig KBT-terapeut och förutsatt att du jobbar hårt. Jag tror också att man kan göra mkt eller allt själv, förutsatt att man läser ordentligt med KBT-litteratur. Jag skulle råda dig att, oavsett hur du gör med att söka hjälp eller ej, att fixa ngra böcker på ämnet. En pocketbok som är mkt bra heter "Fri från oro, ångest och fobier". Sök efter den på Internet t.ex. Den går grundligt och lättfattligt igenom hur KBT funkar, och har t.o.m. lite formulär så man fattar hur man ska göra/fylla i observationer av experiment osv.


Lycka till!


/Amav

[Malins mamma]

Amav, tack för många bra KBT-lektioner här!!!  
Jag läser dina inlägg med stort intresse, det är mycket värt att du har egen erfarenhet av detta.  

Offer, välkommen hit till forumet!!  
Jo, det verkar som att du lider av BDD-problematik, men jag kan se en del tecken på att du inte är totalt fast i sjukdomen och att det är därför som du klarar att gå ut och att jobba och att du inte isolerar dig.

Du skrev:
men det finns saker som jag inte "kan" och det är t.ex. sola och bada offentligt. Finns inte en möjlighet att jag skulle göra det. Och det känns väldigt jobbigt för jag tycker vekligen om att sola och bada. Skulle vela känna mig lika naturligt fin som alla andra på stranden.

Att du skrev ordet "kan" inom citationstecken är en sån grej. Du vet att du KAN sola och bada offentligt men att du INTE VILL göra det därför att ångesten blir för stark. Det är en väsentlig skillnad mellan att inte kunna och att inte vilja. Här är det KBT-terapi som gäller, som Amav skrev om. Gå en dag till stranden och kolla om ALLA verkligen är så naturligt fina som du tror och sen att kanske träna på att ha lite mindre kläder varje gång.

Superwoman ställde en väldigt bra fråga, huruvida du tror på att din kille menar vad han säger eller om du tror att han ljuger. Du svarade:

Nej jag vet att han menar vad han säger men samtidigt har jag svårt att tro på det eftersom JAG ser det men inte han... Och det känns svårt att tänka att det är mina tankar som spökar eftersom jag SER det... Och jag förstår inte att andra INTE kan se det... blev lite virrigt det här...  

Det är mycket positivt att du inte slår ifrån dig det som killen säger, det vanliga är att man tänker ut olika orsaker till att inte ta åt sig bra saker. Man tror tex att andra ljuger, att de säger så för att vara snälla, att de tycker synd om en, att de inte har sett hur man egentligen ser ut eller att de har otroligt dålig smak.
 
Men du tror alltså att din kille menar det han säger även om du inte själv kan förstå det. Jättebra!!!!  

fortsättning följer ........

[Malins mamma]

Men sen återstår frågan om hur allting kan vara som det är. Varför ser du saker som inte killen och andra personer ser? Vad har dina tankar med detta att göra?
Som jag har förstått det så går det till så här:

Du har antagligen i något skede av ditt liv fått uppfattningen att det är ditt utseende som är viktigt och avgörande för hur du blir bemött och behandlad av andra. Du skrev:
Men jag kan INTE visa mig utan smink för någon annan än min pojkvän och familj för för dem duger jag ändå..

Det innebär att du har uppfattningen att för andra människor så duger du inte om du inte har ett "bra utseende".
Och det är detta som är grunden för att man ska "ha BDD". (Ursäkta Amav att jag använder den termen men det är bara för att det är enklast att säga så.)

När man väl har dragit slutsatsen att hur man ser ut spelar en stor roll så börjar man granska sitt utseende ... väldigt noga. Man jämför och mäter, man kollar i alla möjliga vinklar, i alla möjliga ljus och speglar, man kollar sin hud på bara någon centimeters avstånd och man tar "hundratals" foton. Förr eller senare kommer man att hitta saker som är "fel", istället för att se helheten fastnar man vid detaljer som ingen annan skulle tänka på.
Man börjar leta information om hur man kan "förbättra" sitt utseende, man börjar leta efter indikationer på om andra lägger märke till ens "defekt", man börjar uppmärksamma allt det som sägs och skrivs om utseendet, man lägger ned mer och mer tid, energi och pengar för att få ett (som man tycker) "bra utseende".

Under tiden som man gör detta är det även en annan sak som sker fast man inte är medveten om det. Nämligen att man hela tiden ger hjärnan informationen att utseendet faktiskt ÄR väldigt viktigt.

Utan att man tänker på det så "påminner" hjärnan en om det som är viktigt. Tex i dagens läge antar jag att de flesta, ungdomar iaf, tycker att mobilen är viktig. Därför ser hjärnan till att man inte glömmer den överallt och att man vet var man har den.
Likadant är det med utseendet, om man tycker/tror att ens utseende är viktigt så påminner hjärnan om det hela tiden. Tankarna på utseendet upptar en allt större del av ens liv.

Så långt är det kanske ganska klart, men vad har uppfattningen att utseendet är väldigt viktigt, att göra med det du SER med dina egna ögon?

Det är så här. Allt vad vi människor upplever att vi ser går via hjärnan. Hjärnan tolkar det som ögonen ser med ledning av vad vi genom erfarenhet har lärt oss, vad vi tror/tänker, vilken sinnesstämning vi är i, vad vi har för tycke och smak och vad vi förväntar oss. Vad vi tycker att vi ser beror även på HUR vi tittar och vad vi FOKUSERAR på.

Tex så ser ögat att ett hus långt borta är litet som en liten tärning men hjärnan tolkar om det till att huset egentligen är stort men långt borta. Eller ögat ser att en person som vi möter blir större och större desto närmare den kommer men av erfarenhet vet vi att personen inte växer väldigt snabbt utan att den kommer närmare.
 
Hjärnan kan även göra misstag beroende på vad man själv tänker/tror. Det kan illustreras genom den här vitsen:
"Flygpassageraren till flygvärdinnan: Tänk vad människorna ser små ut där nere! De ser ut som små myror. Flygvärdinnan: Det ÄR myror, vi har inte lyft än."

Att hjärnan kan bli lurad är också ganska välkänt, tex många trollerikonster och illusionstrick bygger på det. Ett annat är exemplet med de två strecken bredvid varann som är precis lika långa fast det ena ser längre ut än det andra. Det beror på att "pilarna" i ändarna på strecken går inåt på det ena och utåt på det andra strecket. Ögonen SER ju att strecken är lika långa men hjärnan blir lurad av pilarna.

Sen finns dendär svartvita bilden som endera ser ut som en vas eller som två ansikten i profil mot varandra. Vad man ser beror på hur man tittar, vad man fokuserar på.

Det här var några exempel på att vi inte alltid ser det som ögonen ser utan att bilden bearbetas och tolkas om i hjärnan beroende på vilken information hjärnan har att tillgå.
När man lider av BDD tror jag att det är flera olika saker som samverkar till att man ser nåt annat än det som andra ser.

Det jag skriver här nedan är till viss del mina egna teorier och ska inte tas som nåt vetenskapligt faktum:
-------------------------------------------------- -------------------------------------------------- -----------
Först, troligen vad man fokuserar på. För den som tycker sig ha en stor näsa går blicken direkt till näsan när han/hon ser sig i spegeln eller på foton, för den som tycker sig ha röd hy går blicken direkt till huden osv. Man koncentrerar sig alltså på diverse detaljer och då är det bara det som framträder istället för helheten som andra ser. Sen verkar det också som att hjärnan hos BDD-drabbade överdriver det man ser, desto viktigare man tycker att det är för tillfället att man ”ser bra ut”, desto mer överdriver hjärnan.
Att hjärnan hos BDD-drabbade överdriver och förvanskar det som ögonen ser mer än hos ”friska” kan ha att göra med serotonin-obalansen? Det finns många exempel på personer som efter att de börjat äta SSRI-medicin har berättat att näsan har blivit mindre, att finnar och ärr har försvunnit, att mellanrummet mellan tänderna har minskat, att ansiktet har ändrat form osv.
I realiteten har naturligtvis inte dessa förändringar skett utan det måste ju bero på att medicinen har gjort att hjärnan inte förvanskar och överdriver ”defekten” lika mycket som förut.
-------------------------------------------------- -------------------------------------------------- ------------

Det är alltså inte så enkelt att man ser vad man ser och det kan inte vara fel.

Mvh Malins mamma

[Anonym]

Jag blev sjukare när jag kom hit. Bäst är att tro att allt är löjligt och bara en inbilldning.