"Skriva av sig"-tråd

[CyanideCupcake]

Jag håller på att förlora förståndet, jag blir galen. jag klarar inte av den här känslan. VAD är det som är så fel med mig att jag inte duger? nånsin? jag klarar inte av att leva med så mycket självhat. är det jag eller världen som är galen? lyssnar på manson just nu, känslan av att veta att det finns åtminstone en person till som ser hur fucked up världen är hjälper i alla fall en aning.

[Nokia]

Jag vill inte leva längre, det sista hoppet jag hade har släckts. Det finns ingen utväg. Jag vill inte ha det så här, har tagit Sobril nu flera dagar i rad men dom hjälper inte för att lindra den extrema ångest jag har just nu. Jag hittar inte ens ord för att beskriva hur jag mår just nu men det enda jag kan få fram är att det är kört nu. Det finns ingenting längre. Även om jag blir inlaggd så vad ska dom göra? Proppa i mig ännu mer värdelösa piller... Verkligheten är ändå kvar.

Jag orkar inte mer, har inte ätit eller sovit på två dagar och det ser inte ut som att jag kommer kunna göra det den närmaste tiden heller.

[CyanideCupcake]

jag blir dum i huvudet pâ det här. Världen är galen. Hur kan han INTE förstå mitt resonemang?! jag har BELÄGG för att känna som jag gör, jag överdriver inte!!!

[emmabnm]

då tog mina hyffsat bra dagar slut. jag sitter och har verkligen panik över kläder just nu. vad ska jag ha på mig i höst egentligen?? vad ska jag ha på mig i skolan?? dessutom skäms jag ihjäl när jag rotar runt för jag fattar inte hur jag har kunnat slösa så mycket pengar på så otroligt fula kläder. mer än hälften av dem är så fula att jag dör och andra hälften är fina men på mig ser det skit ut. min klädstil förändras typ hela tiden, det är så jävla jobbigt. efter att jag haft på mig ett plagg så ser det jättefult ut nästa gång jag tar på mig det. till hösten ska jag bara köpa stora bekväma mörka tröjor som döljer min äckliga överkropp. jag ska inte ens försöka sätta på mig något i en ljus färg, jag ser gigantisk ut då.

herregud jag får verkligen panik nu vad gäller kläder, det får jag jämt. och det spelar liksom ingen roll hur mycket jag köper för dem är alltid fula efter en vecka. fan..

[Frieda]

Nokia
Vilken ångest , paniken stiger inuti mig när jag läser dessa rader. Känner igen denna fruktansvärda vånda , ledsen för din skull.

[emmabnm]

jag kan stå och titta i min garderob hur länge som helst. jag tar ut alla plagg och tittar på dem. jag har jättefina kläder, men dem passar inte på mig. storleken passar men när jag tar på mig dem ser jag missbildad ut. min kropp ser helt missbildad ut.

mina ben ser ut som korta små fettklumpar, mina armar likaså. min mage ska vi inte ens tala om. jag har bara ett par jeans som sitter bra men dem är så stela nu att jag knappt kan gå i dem. alla andra är för stora eftersom jag tydligen gått ner i vikt. själv ser jag det verkligen inte. jag är lika fet som alltid. när jag tittar på mitt ansikte lyser näsan som ett jävla stoppljus. det är allt man ser. jag vet inte vad jag ska skriva mer. fy fan..

[Malina]

jag vet inte om jag hör hemma här,men jag känner igen mig i många av era tankar här. Jag måste bara skriva av mig.

Jag får ofta höra att jag är söt, men själv så hatar jag mitt utseende och har svårt att tro på komplimangerna jag får. Jag förstår verkligen inte vad andra ser hos mig som är fint!?  Varje gång jag går in i provhyttar mår jag jättedåligt, känner mig tjock och ful....Jag hatar min vänstra ansiktshalva för att den är så sne, men ingen annan ser någon skillnad.Ibland har jag perioder då jag bara gråter och isolerar mig från omvärlden och andra perioder bryr jag mg inte alls hur jag ser ut. Jag har svårt för att se mig i speglar och ta kort på mig själv för det kan förstöra en hel dag...Just nu är jag inne i en jag-måste-banta-period. Jag hatar att jag bryr mig så mkt, vill bara kunna tro på komplimangerna och känna att jag duger....

[smalajag]

det här verkar inte fungera bra...har tappat aptiten lite på sistone för att vi inte har ngn spis+ ugn här hemma. när man inte kan äta riktig mat blir man inte så sugen...så nu har jag börjat vänja mig vid att äta mindre. det får inte fortsätta så! jag vet inte vad det är. kanske har jag ätit för onyttigt. det har känts ganska bra, men nu ser jag effekterna av det: tjock mage, dålig hy, tydligare ringar runt ögonen. jag hatar dem! jag hatar ringarna som gör att jag ser ut som ett lik. jag har varit tålmodig och väntat ut dem, tänkt att jag är förkyld eller ngt. men nu har mitt ansikte varit så här extra äckligt i flera veckor. det går inte att ha det såhär. jag måste göra ngt åt det. men jag vet inte vad.

[smalajag]

känner mej så ensam...vet inte vad det är. på sista tiden har det känts extra mkt. kanske pga att jag inte går i skolan och på så sätt inte är sysselsatt med skolarbete. nu är jag "fri" och hinner känna hur ensam jag är...men det är inte bara ledigheten, omständigheterna och allt som är det enda som påverkar. samtidigt är det mitt egna fel. delvis iaf. men mest min hjärna. jag har en känsla i mig av att vara ensam fast jag inte är det. en känsla som vägrar släppa. och som gör att jag vägrar släppa in ngn. det är som om jag omedvetet VILL isolera mej från omvärlden. stänga ute alla. så att jag till slut blir ensam.

[CyanideCupcake]

Ska på släktkalas imorgon och det känns jobbigt. både chefen o sommarvikarien kommenterade min sminkning igår...vi satt i lunchrummet o chefen sa att 'jag vet att du inte tycker om att höra det här men det ser mycket bättre ut när du inte har så mycket foundation i ansiktet. det lìgger inte så tjockt och så ser du inte lika blek ut.' Mumlade att *forts*

[CyanideCupcake]

*forts* jag skulle ha det i åtanke och spenderade resten av dagen i ångest. grejen ãr att jag alltid brukar komma så sent jag kan på morgonen för att tanken på att sitta ner så lãnge att de får tid att studera mitt ansikte och upptäcka min fulhet ger mig panik. uppenbarligen är det befogat eftersom vi inte ens pratat om smink eller dylikt innan hon sa det hon sa. I hissen senare frågade vikarien om jag anvãnder en sån mascara

[emmabnm]

Malina:

det hade lika gärna kunnat vara jag som skrev den texten du skrev, jag känner PRECIS likadant. jag får också komplimanger ibland men det är så jobbigt att höra. det känns som om dem tycker synd om mig eller ngt. om dem märker att jag fixat håret något speciellt så kanske de tänker "ååh, nu har hon försökt fixa sig, vad gulligt". jag är också inne i en måste-banta-period och det är typ allt jag kan tänka på just nu. banta, kläder, smink och hår.

[CyanideCupcake]

*forts* som har vit bas för det 'syns nãr jag tittar ner.' Hennes smink var fortfarande perfekt efter en hel arbetsdag. FAN.

[Nokia]

Vad är det för idiotiska människor?! Det är väl inte deras problem hur du väljer att sminka dig! Jag blir förbannad! Nästa gång någon av dom häver ur sig något så onödigt så säg inte att du ska ha det i åtanke, utan kommentera det inte alls så dom känner sig dumma istället. Det är bara patetisk att hålla på som dom gör, din sminkning har absolut ingenting med ditt arbete att göra. 

[CyanideCupcake]

Ja, hon är lite speciell min chef. vi är ett litet hotell med bara mig och en tjej till som är anställda och cheferna, som är gifta, sköter recetion och så. de är dãrför där varje dag så relationen blir lite mer intim. Antar att det var därför hon kände att hon kunde säga så. Hon har sagt en massa skumma grejer...tille xempel hade hon frågat den förra tjejen som var anställd på hoteller om jag hade ätstörningar för att hont yckte att jag alltid gick in i omklädningsrummet efter lunch. (Jag har ju mobilen där, ffs!) Jga är smal, shoot me. Hon ahde tydligen frågat likadant om tjejen som hade jobbet innan mig. När min mamma hade försökt ta livet av sig kom jag till jobbet i alla fall dan efter men gick hem tidigt. Ytterligare en dag senare gick jag till henne och var helt gråtfärdig och frågade om jag kunde få ett par dagar ledigt för att vila ut och samla tankarna. Hon gav mig en föreläsning på en kvart om varför det inte var en bra idé ("vi förstår att dina rbetsförmåga inte är på topp så därför har vi överseende med om du skulle missa saker och du har tur; andra arbetsgivare kanske inte skulle vara lika förstående utan se sig om efter nån annan") och avslutade den med orden "fast du gör ju som du vill, men du ska tänka på vad jag har sagt". Okej, liksom. Man behöver inte vara professor i psykologi för att räkna ut att jag inte tog något ledigt.  När jag kom till jobbet en dag och mådde dåligt över att det var krångel mellan mina föräldrar skrattade hon till och hävde ur sig "jaså VAR det inget värre! Du får inte skrämmas så, jag trodde någon hade dött". Hon är jättego och glad för det mesta, bara inte speciellt psykologisk...